Som sagt.
Jag tror han ville testa dig och trodde att du skulle be honom komma tillbka. Bra att du står på dig.
1 gillning
Jag förstår inte. Och DET är mitt problem. Istället för att bara konstatera att han beter sig dåligt och är inte en person för mig. (Fast det gör jag också, jag konstaterar att han är vidrig och ska bort från mitt liv!!)
Men kan inte sluta undra, för det är tufft. Efter så många år…. jag tycker det är obegripligt att man beter sig som han gör.
Och hur kan en man prioritera ett skitigt liv med ett riktigt nedköp istället för sin fina familj.
För att sen ha ångest och fortsätta supa och leva sitt destruktiva liv.
Från ett propert liv till att umgås med swingers och dricka varje kväll?? (sånt har definitivt inte hört till vår moral, eller var det MIN moral?)
Han var visserligen inte så proper. Men hans fasad var, hans familj och hem var. Hur kan man välja bort det? Som nån slags tvångsmässig självdestruktivitet. Ja det är väl det psykisk ohälsa och självmedicinering med alkohol går ut på.
Tur jag inte jobbar som psykolog för jag hade inte kunnat acceptera. Mitt problem är att jag vill rätta till människor att leva efter mina värderingar. Det är svårt att jobba med acceptans när det gäller en som skulle stått en närmst. Jag vill skaka om honom så hjärnans alla signaler hamnar om på rätt banor.
Var snäll mot dig själv! Det är jättesvårt att gå igenom den här chocken, att bli tvungen att inse att den personen du levt med faktiskt inte alls är den du trodde eller den du hoppades på. Jag tror det är en insikt som är väldigt smärtsam i många skilsmässor, men extra smärtsam i ditt fall. Jag menar inte att skriva på näsan eller så, men för att stå ut och överleva i en sådan relation som du haft tror jag du byggt upp en väldigt stor illusion som skyddade dig från den smärtsamma verkligheten. Det kommer ta lång tid att plocka isär den illusionen och komma till ro med vad som hänt.
Jag tror det kan vara bra med någon form av förstärkande ord eller mantran, som bättre beskriver verkligheten du levt i. Även om jag på inga som helst vis har haft det så tufft som du, så märker jag samma mekanism: jag vill förstå varför det blev på ena eller andra sättet, varför exet gjorde si eller så. Och det där “varför” vilar på en grund som inte är sann, tror jag. Frågan uppstår därför att vi inte kan, ännu, komma till ro med att verkligheten inte stämde alls med vår bild av den här personen. Och det är enormt smärtsamt, på många plan. Ett plan är “hur kunde jag inte inse vad som var precis framför mig?”. Ett annat är “jag saknar den personen som jag tyckte om, vart tog hen vägen?”. I det senare fallet är det lite som att någon dött, fast det är vår bild av den personen som försvunnit.
Då tänker jag att en beskrivning av det som faktiskt hände, i relativt neutrala ordalag, kan fungera som ett ankare när alla dessa tankar och frågor rusar inom oss.
“Hen gjorde så här och så här.”
“Jag stannade kvar för att XXX.”
“Hen beter sig XXX och jag behöver göra YYY.”
När det var som jobbigast för mig skrev jag ner en massa tankar på papper. Det hjälpte lite, blev som en intern terapi på något sätt.
Jag hoppas verkligen det ljusnar för dig snart och du kommer bort från den här akuta situationen.
1 gillning
Du kommer inte att få några svar, det vet du redan.
Men du måste sluta beskriva ert liv som propert o moraliskt. Ingen skugga ska falla på dig, men en man som slår och skapar trauma hos era barn har ingen moral överhuvudtaget.
Sluta drömma om hur bra allt var förut.
Förlåt att jag är hård, men du lever i en påhittad värld som gjorde att du stod ut tidigare.
Kom ihåg vad din son sade: Han har alltid varit så här.
Kanske inte lika illa som nu, men din son verkar föga förvånad.
5 gillningar
Det här tycker jag är en mycket tankeväckande mening… hur funkar egentligen de försök du gjort och fortsätter att göra egentligen enligt din egen erfarenhet?
4 gillningar
Det räcker knappast med en omskakning. Här krävs typ transplantation.
OBS! Skämt, med allvar bakom.
1 gillning
Så bra tankar!
Exakt sådär! Jag såg inte för jag bäddade in hans skit i min dröm om en fin kärnfamilj.
Därför ville jag inte se. Jag vägrade släppa min illusion .
Och ja det är smärtsamt.
Men jag vill leva i verkligheten!
Tack för raka svar!
Sant. Min falska bild jag levt i. Den är inte sann. Jag ville så gärna att vårt liv skulle vara fint på alla sätt. Det var det inte.
Ja men precis min tanke med vad jag skrev. Mitt problem har varit att jag stannat kvar och försökt slipa om den här människan till vad jag tyckte han borde vara.
Jäklar så dumt.
3 gillningar
Jag blir imponerad av hur insiktsfullt du skriver, det går att följa din process väldigt väl genom din tråd, och det ser ljust ut för dig! Du har en snårig och tidvis smärtsam väg att vandra, MEN, inte utan otäcka faror. Som någon skrev- du är nog på väg in i en sekvens med ditt blivande ex som snabbt kan bli extremt farlig för dig. När han inser att han på riktigt börjar förlora kontrollen över dig, som han har haft i decennier. Män av den här sorten rycker inte på axlarna åt en sådan förändring. Det han inte kan kontrollera dig med ska ingen annan få ta del av heller. Därav besattheten kring hur du ser ut och din eventuella interaktion med andra män.
Frankly speaking. Han kan mycket väl få för sig att ta livet av dig. Var inte naiv i det här.
Edit- länkar till en av de trådar som har berört mig mest här på forumet. Läs gärna hela förloppet. Vi vet inte vad som har hänt, men vad vi vet är att ingen av oss som var djupt engagerade i tråden har fått något som helst livstecken från den här kvinnan igen…
4 gillningar
Uhh… jag blir helt svettig för mitt ex är värre än den här i tråden… Exet har tagit strypgrepp tusen gånger på mig så jag får panik, slagit på diverse vis, sparkat, kastat saker, örfilat, knytnäve i magen, vridit om mina ben och armar och nacke, det värsta som gjorde att jag började inse att jag är sjuk själv som sitter fast, det har när han slog ner mig och sparkade på mig när jag låg ner så jag bröt revben och lungorna fick luftspalter.
Exet borde sitta inne, jag vet bara inte varför min process är så långsam.
Och nu lovebombar han mig, vill tillbaka, gråter, är förbannad och kallar mig och anklagar mig för så fula saker om vartannat. Jag har stödsamtal hos kvinnojouren imorgon. Får se vad nästa steg är. Just nu är jag ganska nedbruten igen, jag sover knappt och börjar känna mig svag av stressen.
Flyttar 1/4, dottern byter skola, det är mycket oro men också längtan efter frihet.
Jag är så ledsen över besvikelsen i mina barn när de såg lägenheten vi ska trängas i. Den är fin men kan inte jämföras med en stor villa. Jag frågade barnen om de skulle vilja att jag tar tillbaka pappa för att vi ska bo kvar i huset.
Alla 3 säger NEJ.
4 gillningar
Jag vill inte på något sätt få dig att må sämre, och jag ber tusen gånger om ursäkt i så fall, men det känns som att du börjar få klarare sikt, din dimma verkar lätta. Nu behöver du vara riktigt smart och strategisk och ALDRIG lita på ett ord av vad ditt ex säger. Var oerhört vaksam på skiftningar i hans humör. Du är på väg ur hans grepp, men om du märker att han börjar bete sig vänligt ska du bli som mest vaksam, lova det? 
Boende är materiella ting. Det är tufft att gå från hus till lägenhet. Men inget i livet är permanent och du vet inte vad som kommer öppnas för dig när du är fri- kanske kommer en karriärsmöjlighet som på sikt genererar möjlighet att bo i hus igen? Kanske kommer ni landa i att det är kalasmysigt att bo mindre? Alla möjligheter finns
6 gillningar
Den besvikelse du såg ligger nog mest hos dig själv? Vänd på det, nu tänker du istället att du ger dina barn ett tryggt, mysigt hem i resten av deras barndom. ERT hem.
Jag och mina barn flyttade från villan på 200 kvadrat till miniradhus på 83. Har aldrig längtat tillbaka, inte de heller. Ett hem är inte byggnaden, ett hem är inte antal kvadrat. Vi trängs också, men numera ser vi det som att vi lever mysigt och kvadratsmart utan onödiga prylar och möbler, utan onödig städning och utan att amortera och betala ränta för onödigt utrymme. Jag kommer aldrig mer sätta mig i ett ”för stort” boende igen.
7 gillningar
Nej du får inte mig att må sämre. Jag uppskattar ärliga råd!
Jag snaraste underdriver exets galenskap och fattar inte riktigt vad han kan ta sig till.
Tack snälla för all omtanke!! 
Gälland om han plötsligt blir vänlig, jo det skiftar från förmiddag till eftermiddagen. Beroende på hans svartsjukefantasier.
Precis! Vi kommer att fixa vårt harmoniska hem tillsammans och jag tror det blir super! Området är jättefint och bra, centralt men lugnt. Gammal fin fastighet med högt till tak. Så även om det blir trängre blir det luftigt. Bra fönster och fantastiska promenader i omgivningen, till skog hav eller city. Kan väl inte begära mer? Jo, promenadavstånd till yngstas nya skola också! 
3 gillningar
Har du polisanmält din makes övergrepp nån gång?
Det är bra att du skriver här, men vi kommer inte att kunna hjälpa dig. Vi kan inte ställa upp och vittna för dig om det skulle behövas.
Har för mig att jag läste att ditt ex kommer hem till dig och drar i dina kläder och tafsar grovt på dig. Och att han fortfarande bevakar dig via kamerorna som sitter kvar på huset. Via dem kan han se när du är hemma och när du är hemma ensam. Det är mycket farligt.
De flesta kvinnor som blir ihjälslagna/svårt skadade av nära anhörig blir det när de är på väg att lämna. Statistiken är likadan över hela världen.
Börja anmäl alla övergrepp. Ring polisens 114 14 nummer och anmäl varenda gång han tafsar, drar i dina kläder, hotar dig verbalt, skriker på dig, skrämmer dig, osv osv. Tror att polisen har en “familjeenhet” (kanske det heter 
) och förhoppningsvis så får du prata med samma utredare varje gång.
Ta ner kamerorna från huset asap.
Sen, den andra kvinnan som din man träffat är inte “bottenslammet”, din man är “bottenslammet”. Han har parasiterat på dig länge nog. Skönt att du äntligen lämnar honom.
3 gillningar
Det är klart att det tär på dig, jag tror du kommer se det så mycket mer sen när du fått ännu mer distans riktigt hur invasivt det är på ens person att få glåpord och hot varvat med sockersött. Det är liksom mer än nog för det flesta för att må riktigt riktigt dåligt. Du har ju tvingats bli mer hårdhudad än de flesta och nu är det dags att med tiden få börja skala av sig de lagren. Det kommer kännas.
Men, släpp aldrig ner garden emot honom. Han kommer garanterat byta taktik flertalet gånger för att återfå kontroll över dig och en desperat människa är en farlig människa. Han är riktigt farlig. Han slår. Du har passerat många mänskliga gränser när du slår en person i din närhet för att vinna kontroll över densamma.
Lyssna på dina barn om du tvekar på ditt eget omdöme. De ser ju, och de vill också komma undan. Om du inte vill rädda dig själv, så rädda dem.
3 gillningar
Detta talar för sig själv.
Det är ditt ansvar att genomföra detta.
Barn är lojala mot båda sina föräldrar. Jag tycker verkligen du ska fundera på hur illa detta gjort dem för att de ska svara så säkert på frågan du ställer.
Glöm inte det. Nu har du en unik möjlighet att göra deras liv bättre, ge dem harmoni och en bild av hur ett bra vuxenliv ska se ut.
Detta borde ge dig all energi du behöver för att stå på dig, i kombination med stöd o råd fr kvinnojour.
3 gillningar
Jodå, jag står på mig. Jag ska inte tillbaka. Aldrig.
Tack för ert stöd.
Och jag förväntar mig inte att någon här ska vittna om något händer. Jag skriver för att hålla fokus, för att få stärkande råd.
4 gillningar
Då väntar vi bara på en köpare av huset.
Jag o barnen flyttar till eget 1/4 oavsett.
Exet har inte hört av sig på 3 dagar. Inte ens till barnen.
Inga godnatt sms ens till dem.
Önskar jag kunde få facit på ett papper hem. Om vad han lider av. ”Exet har alkoholpsykos”.
Tack, då vet jag. Nu är det så många frågetecken. Obesvarade.
Jag vill bara komma till ro med barnen. Nu har vi vant oss att vara bara vi. Vi gör roliga saker ihop. Storebror lärde lillasyster o mig att spela biljard i helgen. Vi skrattar, spelar spel, lagar middag, lever vårt liv ihop. Utan exet.
Men ibland kommer sorgen och frågetecken. Mellansonen svarar då ”men jag har sagt tusen gånger att han är galen. Prata inte om honom mer.” Men ska man inte det? Ska man låtsas som att det galna inte hänt dem? Att deras pappa blev skvatt sinnessjuk? Man måste väl fråga dem hur de tänker om det hela? Lufta tankarna så de inte blir destruktiva?
Jag tror att vårt nya liv blir tydligare när vi kommer till nya lägenheten. Då kan vi starta om. Boa in oss. Inreda tillsammans. Planera nästa semester. Se framåt med ljusa tankar.
2 gillningar
Klart du ska prata om honom och det som hänt med barnen. Men, kanske inte nu. Kanske inte när ni alla fortfarande är så mycket ”i det”. De vill väl känna lite luft under vingarna precis som du och njuta av lugnet när det är där. För någonstans vet ni ju allihop att det kommer garanterat komma fler turer.
De pratar när de är redo och när den dagen kommer så finns du där, precis som nu.
Kämpa på, men igen, släpp inte ner garden. Några dagars tystnad är just bara det, några dagars tystnad.
F.ö Skönt att han är tyst. Hoppas det håller i sig.
1 gillning