Jag sa att jag inte bara ville diskutera dottern, utan ville ta upp hela situationen. Hon, socialsekreteraren, ville verkligen höra hela historien från början till slut.
Hon var oerhört nyfiken och ville veta mer om båtresor utan flytväst, att barnen hamnat hos kronofogden, att styvmor gett sonen alkohol så han blir full, att barnen lämnad ensamma på nätterna, pappan inte vill dela barnens ekonomi, dotterns skärmärken mm mm Det kändes som att detta var första gången på två år som någon lyssnat på mig. Hon antecknade så att pennan glödde och sedan gav hon mig sin e-post och sa att jag gärna fick maila in allt till henne. Händelsen kring det påstådda våldet kom med såklart.
Mötet skulle vara bara 1 timme, men hon förlängde det till 2 timmar.
På måndag ska de åka på hembesök hos pappan och tala med dottern.
Jag hade förberett mig med att, för varje händelse, hade jag en tabell med tre kolumner : ”vad gjordes”, ”för och nackdel med det”, ”vad hände”. Det visade nog att jag verkligen jobbar för detta, kanske för mycket. Men jag analyserar mycket kring händelserna
Enligt mig, som du inte behöver lyssna på , lite för mycket, jag får ofta den känslan vid dina inlägg, att det ”blir för mycket”.
Det innebär inte att jag går emot dig i sakfrågan, men förmodligen med olika angreppssätt. Då är det väl jätteskönt att du träffat på någon som kan ta till sig ditt sätt och dessutom vid just ett sådant här tillfälle, vid en orosanmälan. Skönt för dig.
Mamma17 skriver på ett annat ställe att hon fått svar av styvmamman, där styvmamman säger att hon inte gett alkohol till Mamma17s barn och skulle heller aldrig göra. Även fast hon fått detta svar av styvmamman fortsätter hon hävda att styvmamman ger hennes barn alkohol och att hon vill anmäla detta. Hon skriver också att hon talat om för socialen (på hennes egna samtal) att att styvmamman gett barnet alkohol trots att hon fått till sig att det inte stämmer.
Styvmamman skriver att hon ger sitt 16-åriga barn alkohol.
Jag har inspelning då mina barn berättar att styvmamman ger mina barn alkohol. Självklart ljuger styvmamman.
Mina egna barn har berättat det. Jag har det inspelat.
Det är allmänt känt att att denna mamma ger son egem dotter alkohol. Så varför tvivla på detta?
Pappan har inte förnekat det, då jag tagit upp det.
Eftersom ni blir så upprörda och knappt tror mig så kanske detta är riktigt ovanligt. Eller?
Nu var mina barn igen utomlands med sin pappa och hans nya och hennes barn. Jag hade inte godkänt det eftersom jag ville träffas och tala om alkoholen först. Men pappan vill inte träffas så han åkte ändå.
Jag var orolig för alkoholen men höll mig lugn…
I förrgår får jag en film då barnen sitter o röker på krogen… Ok bättre än dricka men såklart blir jag orolig igen.
Tar mitt sista lilla halmstrå och skickar till barnen ms farfar och ber honom tala med pappan att han måste tala med mig, jag har gått BIFF-kurs nu (Barn I Föräldrars Fokus) och de belyser vad viktigt det är att vi föräldrar talar med varandra. ”Snälla kan du hjälpa mig och få din son att vilja tala med mig mig?”
Då fick jag till svar
”
Hälsa dina BIFFAR på socialtjänsten att barnens farfar har fullt förtroende barnens pappa. Jag ifrågasätter däremot ditt omdöme.
Tänk det onda först och det goda sist så blir det nog bättre.
Tag hand om dig ! Barnen far inte illa.
Men du, om dina barn satt och rökte på denna film så kanske de inte är så oskyldiga som du tror? Det kanske inte är styvmamman som ljuger….måhända att hon har gett alkohol till sina barn men nekat dina, hon kanske talar sanning.
Vem skickar denna film till dig när barnen sitter och röker? Jag förmodar att det är dina barn som röker på filmen, annars vore det lite väl hispigt att du reagerar på detta sätt.
Här skriver du att dina barn säger att de fått alkohol av henne.
Styvmamman säger själv att hon gett sin dotter men nekat dina barn. Hur vet du att dina barn talar sanning?
Du utmålar dem inte så snyggt. Du skriver att det är ”allmänt känt” att styvmamman ger sina barn alkohol, hur vet du det? Känner du henne? Ditt ex beskriver du som en rik knös med snygg lyxig villa, bra jobb, det var vad isf vad du trodde att socialen skulle se när de gjorde hembesök.
Ibland lyser det lite bitterhet och svartsjuka igenom dina rader, lite som ”den snygga rika gentlemannen med den elaka styvmodern”. Det är en ganska vanlig sak att känna.
Jag kan ha fel men det är den känslan jag får.
Här vet jag inte vad som hände. Det ser ut som om jag gillar inlägget men jag har egentligen inte tagit ställning alls, men får inte bort ”gillandet” från mig, måste kommit åt på skärmen av misstag när jag läste. Nu kan jag inte avmarkera ”hjärtat”. Men så vet ni båda @MadamM och @Mamma17, om läget. Konstigt bara.
Varför blir jag ifrågasatt? Varför skulle jag här, i detta anonyma forum hålla på att ljuga?
Mina barn har berättat för mig att de fått alkohol. Min son som blev full och fick sin första fylla har berättat. Alla mina älsklingar har berättat.
Jag vet att styvmamman ger sin 16 åring alkohol dels för att hon skrivit det själv till mig och dels för att mina barns pappa (hennes nya) bekräftat det och min dotter sagt det. Vad mer behöver jag?
Jag orkar inte mer
Det är som en skräckfilm.
Jag bad nyss mitt barns farfar om hjälp. Mitt sista halmstrå. ”Kan du snälla be X tala med mig. Vår dotter mår inte bra” Jag är troende. Jag går inte i kyrkan och så men jag tror på Gud. Och får svar från farfar
”…,Tänk det onda först och det goda sist så blir det nog bättre.…”
Som kristen och som någon som kämpat för mina barn…
Jag är förstörd…
Orkar inte mer… jag vill inte bli ond
Hur många gånger har styvmamman gett sitt barn alkohol? En gång på en semesterresa?
Hon hävdar ju att hon inte gett dina barn alkohol. Jag menar inte att du ljuger. Det kanske är barnen som ljuger. Sitter de och röker på en film som du får skickad till dig så är de kanske inte så oskyldiga som du tror. De kanske säger att de fått alkohol av henne för att skydda sig själva.
Men uppenbarligen så både röker och dricker de.
Det är inte speciellt svårt att köpa alkohol utomlands för ungdomar.
, lite för mycket, jag får ofta den känslan vid dina inlägg, att det ”blir för mycket”.