Jag har kämpat i över två år att få pappan att samarbeta med mig, men han vägrar samarbeta och vill helst inte tala med mig alls. Jag har vänt mig till kommunens olika hjälpinstanser och det senaste var Familjerätten (FR). Trots ett år hos FR kom vi ingen vart. Han vill inte samarbeta. Många gånger, under årens lopp, har det hänt sådana saker hos pappan som jag har funderat på att orosanmäla men de flesta har avrått mig från det.
Nu i sommar, vid ett bråk med dottern, och jag ville ge henne mobilförbud, så blev hon så arg på mig och har ljugit om att jag slagit henne och varken dottern eller pappan vill inte tala med mig om det. Dottern bor nu hos pappan.
Pappsn har bett socialtjänsten att göra en utredning på mig.
Ja, så kan det gå. Jag är tydligen en monstermamma.
Vet ni om jag kan ha en advokat i samband med socialtjänstens utredning? Jag är ju oskyldigt anklagad att ha misshandlat min dotter både fysiskt och psykiskt och jag blir helt ställd och gråter. Hade behövt hjälp…
Hej på dig! Verkar som du har det tufft just nu. Jag hoppas att allt kommer att lösa sig för dig men ville ge dig några ord på vägen.
Om socialtjänsten öppnar en utredning (vilket de måste göra om anklagelser för våld kommer in) så kommer de att se att du har försökt få till samarbete med pappan utan framgång. Det kommer komma fram att du har gjort allt i din makt för att få ihop ett samarbete men han har inte velat det tillbaka. Det kommer synas i utredningen. Att du sätte gränser och tagit bort mobilen visar att du bryr dig om ditt barn och det kommer soc också att se. Det är inte psykisk misshandel. Och jag tar för givet att du aldrig skadat ditt barn men det hade funnits spår om det pågick fysisk missahandel. Blåmärken, oförklareliga vårdkontakter mm, så du beheöver nog inte oroa dig där heller.
Jag förstår att det är jättejobbigt just nu, men det kommer inte vara såhär för alltid. De kommer att se rakt igenom din man och dotter. De är inte de första som kommer med falska anklagelser mot den andra föräldern.
Vi hade möte idag med både FR och soc och pappan och jag.
Det konstiga är att de inte ens reagerar då jag nämner MIN oro att pappans nya ger mina barn alkohol. Det ska inte utredas alls tydligen. Men att jag misshandlat min dotter. Jag undrar om jag kan få ha en advokat med? För jag är ingen hejjare på att hävda saker, såsom pappan är.
De utreder allt om det kommer fram. Men var nog inte det som de la krut på eftersom det inte var det som anmälan handlade om från början. Men tror det är enklare för dig att prata med dem ensam. Du kan inte få ett möte med din socialsekreterare själv? Och ja, du får ha en advokat men då får du bekosta den helt själv!
Jag har en ingen aning om hur sådant här går till.
Jag har tillochmed funderat på att låta pappan få vårdnaden för jag kommer nog inte orka detta. Det är fruktansvärt att ens dotter gör så….
Nu vet jag inte hur gammal din dotter är men jag tycker att det låter som att den hör utredningen kanske kan hjälpa er alla. Det är vanligt att ogilla föräldern som ställer krav, speciellt när man försöker bryta sig fri och hitta vem man är, men det är också så viktigt att stanna kvar. Men det är inte normalt att anklaga sin förälder för misshandel. Jag tycker det låter som att hon behöver samtalsstöd.
Men jag fattar att detta är jättetufft. Det är fruktansvärt att vara oskyldigt anklagad och känna sig så omyndigförklarad och behöva sitta där och försvara att man är en bra förälder. Speciellt när man själv vet att man gjort allt rätt…
@Mamma17 nej, nu får du inte tappa tron på dig själv! Jag tycker att det låter som att du har gjort allt rätt. Men eftersom ditt ex inte har velat samarbeta så har det inte varit lätt för dig. Men det är alltid lättare att vara efterklok. Så anklaga dig inte för något som du inte kan förändra nu ändå. Du har gjort så gott du har kunnat tycker jag det låter som iaf❤️
Jag tror faktiskt de sett sådant här förut och att sanningen förhoppningsvis kommer fram och att orosanmälan åtminstone avskrivs.
Jag känner inte till förfarandet vid orosanmälan men jag tror inte att det är en rättslig process där advokater anlitas.
Har du ingen kontakt med din dotter? Om jag minns rätt så är hon i tonåren? Du borde kunna prata med henne vad det innebär att falskt anklaga någon och vilka konsekvenser det kan få.
Jo men min dotter (13 år) tror jag har präglats av pappan. Vid problem så talar man inte med varandra. Man drar ner rullgardinen och pratar med mig via hennes syskon. Så hon talar inte med mig om mer än väder och vind. Försöker jag tala (som jag gjorde idag) drar hon till pappan (som hon ska göra ett kväll)
Jag tycker inte att du ska ha en advokat med, för du är inte åtalad eller ens misstänkt just nu. Soc ska ju vara stödjande och hjälpande. När det är enskilda samtal bör du kunna resonera med den som utreder om dina tankar om vad du gjorde och vad du kunde gjort annorlunda, samt fördelar och nackdelar med det, visa att du reflekterar över att det finns dilemman i fostran och att du försöker ditt allra bästa. Visa att OM de tycker att du har brister eller är osäker så kan du ta emot hjälp. Jag har varit med om lite av varje i samband med min bonusdotters tonårstid. Bl a anmälan om missförhållanden i vårt hem. Där blev det till sist en åtgärd från soc, men inte utifrån att hennes pappa eller jag bedömdes göra fel, utan för att hon rymde, riskerade att skada sig själv och vägrade delta i att försöka förbättra läget, så hon fick ett annat boende ett tag. Soc såg att det var en ohållbar situation men dömde inte oss. De dömde inte alls, ju. Det var också lögner inblandade, som skulle kunna ha lett till polisanmälan om de bedömts som trovärdiga, men inget sånt skedde. För flickans skull så behövdes trots det åtgärder. Efter några stökiga år så förbättrades kontakten.
Varför har du blivit avrådd från att anmäla?
Har det varit av människor som har någon form av insyn i hur soc fungerar eller hobby experter?
Jag menar inte att vara otrevlig på något vis men du måste skaffa dig pondus här. Jag har läst en del av dina inlägg. Du får ur dig det som stör/är fel/gjorts fel och frågar om råd men jag kan inte minnas att du har gjort något åt saken sen. Som det här med alkohol som serverats till barn. Det är för sjutton olagligt. Vad har hänt på den fronten?
Om du känner att du har svårt att kommunicera med din dotter, vad har du gjort åt det?
Alla kommuner har familjebehandlare och liknande stöd, har du sökt den typen av hjälp för att få hjälp att nå fram till din dotter och förbättra er kommunikation?
Om inte har du ett gyllene tillfälle (hur fel det än låter att skriva det nu när det är en påbörjad utredning) att faktiskt få den hjälpen.
Att ditt ex vägrar samarbeta kan du inte göra mycket åt. Men din relation till dina barn kan du arbeta på och få hjälp med också.
Det som kommer att hända nu, mest troligt beroende på hur soc kommer att sköta utredningen, är att ni kommer att bli kallade till enskilda samtal, kanske till något gemensamt också. Socialsekreterarna kommer mest troligt att ha flera enskilda samtal med er dotter där man kommer att använda sig av olika mallar och metoder för att ta reda på vad som har hänt.
När utredningen är färdig ska du och ditt ex få underlag från utredningen där ni kan uttala er om det som står i innehållet (vad som har sagts på samtalen). Se till att prioritera att läsa det omedelbart och lämna feedback på innehållet innan sista dagen. Ibland blir tolkningar fel och då måste du be dem korrigera det i utredningen.
Mitt råd är att du redan nu ber om hjälp vad gäller din och din dotters kommunikation för det kommer inte att bli enklare ju äldre hon blir.
Som flera andra skriver så tror jag du ska se detta som ett tillfälle, du får försöka välkomna att de gräver i detta. Det är ju på ett sätt till din fördel att sanningen kommer fram.
Jag tror att du vinner på att se dem som dina ”vänner” och inte som dina ”fiender”.
Visst du är anklagad, men inte av dem, deras jobb är att utreda anmälan. De är luttrade och har sett det mesta.
Vänner har sagt att en orosanmälan bara kommer att göra så att barnen vänder sig bort ftån mig. Jag ringde soc, i hopp om att de skulle orosanmäla, men de sa att jag inte bör orosanmäla mina egna barn eftersom det i princip innebär att jag ifrågasätter mitt eget föräldrarskap. Det är oerhört svårt att veta hur man ska agera. Jag har nu anmält mig till en stödkurs för föräldrar.
Ang alkoholen. På mötet med FR och soc som vi hade igår nämnde jag det. De reagerar ju inte. Mitt x hävdade att det var lagligt eftersom det skedde utomlands i ett land där det är lagligt. Jag är förvånad över att de inte reagerade ett dugg. Men samtalet fokuserades enbart på den påstådda misshandeln som jag gjort.
Beklagar verkligen den tråkiga situationen. Men du måste nog tänka mer strategiskt kring dina kontakter med myndigheter ang barnen. Det måste ju vara standardbeteende 101 att någon som blivit anklagad för något som misshandel av barnen försöker dra “men du då” mot det anklagande exet och försöka avleda uppmärksamheten från det man är där för till motpartens tillkortakommanden. De är troligtvis extremt vana att det händer och har därmed en strategi som förmodligen går ut på att just ignorera det och inte lägga fokus där.
Det hade givetvis varit oerhört till din fördel nu om du hade gjort en egen anmälan angående det där med alkoholen när det begav sig, nu lär det bara framstå som att du försöker byta ämne.
Säger som andra i tråden ta nu det här som en möjlighet att försöka få hjälp utifrån med er infekterade situation i familjen. Jag tror att ni alla kan ha nytta av det då det ju är helt uppenbart att du och exet absolut inte kommer att kunna lösa problem själva, och det dessutom verkar finnas rätt stora problem att lösa. Har ändå all förhoppning att soc snart kommer se att anklagelsen om misshandel är falsk, men också att de, åtminstone om du försöker ha en bra dialog, kommer att förstå att den däremot kommer ur att ni har en ganska besvärlig situation överlag i familjen som ni faktiskt behöver hjälp med. Nu tror jag väl inte din dotter tänkte så men kanske är det på något sätt ett rop om hjälp från henne till myndigheterna/utomstående. Det vill säga inte att hon blir misshandlad för det tror jag absolut inte, utan att ni har en situation som inte fungerar och som går ut över barnen. Tyvärr krävs det väl något som anklagelser om misshandel eller självmordsförsök för att myndigheterna verkligen ska rycka in och lägga riktiga resurser.
Min dotter ropar på hjälp tror jag absolut. Hon har flera gånger messat mig om att det känns som att jag älskar sönerna mer än henne😢 Jag försöker och jag ägnar nog 80% av tiden på henne och 20% på sönerna men hon känner ändå att hon inte är älskad. Det är så tråkigt att inte lyckas få henne att känna sig älskad…
Nåja, hon är ju en tjej i tidiga tonåren också, det är ju inte känt för att vara den lättaste perioden i livet. Men det är klart att det säkert inte hjälper med allt det här andra strulet runtomkring.
Nu ska jag inte avvika från ämnet, och sätta denna diskussion i centrum, men i ditt inlägg om detta med att bjuda på alkohol så uppfattade jag det som att detta hände när sonen var hos pappan (i Sverige), var det inte så?
Sedan kan jag ju säga att det finns väldigt få länder i världen där den legala åldersgränsen att dricka är minst 16 år och jag uppfattade att din som var 15 år? Detta gäller förstås ”public places” men ändå.
