Det är inte den som skriker högst som har rätt här. Vi tycker olika. Så enkelt är det. Jag håller helt klart med @Stark1. Jag har svårt att tycka att att det är helt oskyldigt att flirta, lägga an på eller ens bejaka en som redan är upptagen. Om man blir kär och träffat sin livspartner och han är i en relation så får man väl vänta då! Tills han blir ledig.
5 gillningar
@Barajag och @Stark1 jag tror det råder viss begreppsförvirring här i tråden.
Jag tycker lite tvärtemot er att den som är utanför relationen inte bär något ansvar i den.
Däremot tycker nog ingen att de är oskyldiga. De är onekligen inblandade i tragedin eller hur vi nu benämner det.
Men att vara “skyldig” till att lagt an på en upptagen är inte detsamma som att vara ansvarig för varken det ena eller det andra gentemot några andras inbördes relation.
Det är envars ansvar att sköta sin relation, eller avsluta den innan man ger sig in i nästa.
Vilket vi alla, nästan, härinne vet att alltför få i praktiken gör.
För mig är det fullständigt uppenbart att mitt x lät, ville, önskade och förmodligen hoppades att allt som skett skulle ske med de som hon var otrogen med.
Hennes och bara hennes ansvar att hon bröt det förtroendet till mig och barnen.
Att vi haft detta problem länge är väl väldigt tydligt i “Du skall icke hafva begärelse till din nästas hustru”
6 gillningar
Håller med Skipper. Bra sammanfattning.
Det är ett val att vara otrogen/trogen. Det är inget övergrepp från tredje part vi diskuterar här. Beslutet tas av två parter. Spelar väl ingen roll om en är mer drivande eller inte. Man deltar. Att ens partner (eller man själv) inte är kapabel att säga nej, de blev överväldigade, övertalade, bekräftade eller vad det nu har för skäl… Och flera gånger över tid. Det är ynkligt och patetiskt om man görs till offer i det läget. Man har berått mod inte sagt nej, vilket krävs om man ska upprätthålla tillit och respekt för sig och sitt förhållande.
8 gillningar
Länge sen jag var inne här. Men i de fall där en part är otrogen är förhållande i praktiken över redan innan det även om ena eller t.o.m. båda parter inte insett det. Så var det i mitt fall och så har det varit i typ alla jag sett.
Men som sagt, det är en svår situation och jag tror att många tenderar att underskatta den sits ”den andra” hamnar i. Dennes syfte är, oftast, inte att förstöra utan vill faktiskt vara med den som de är med men som har en partner. Klart folk kan bli hur arga som helst på den personen men den vill exakt samma sak som den bedragne, nämligen ha den som den är med för sig själv. Att hamna i ett triangeldrama, eller vad vi ska kalla det, är någonting man gärna undviker i så hög utsträckning som möjligt.
1 gillning
Stor eloge till dig och att du kan tänka ett steg längre och gå utanför dig själv och faktiskt känna med kvinnan i det här fallet. Min fd make var otrogen och det är en sådan käftsmäll som jag aldrig i min vildaste fantasi kunde föreställa mig och har verkligen knockat mig totalt. Och jag känner ett raseri mot både honom och ”lilla kollegan” hon var fullt medveten om att han var gift så grisigt beteende från båda. Det fick konsekvenser som jag lär få jobba på ett bra tag, erfarenheter som jag kunnat vara utan.
3 gillningar
Har träffat en gift kvinna i 2år
Jag trodde aldrig jag skulle kunna hamna i en sån här situation,men hon är bara så rätt…jag blev otroligt kär.
Men tilliten i sånt här förhållande gör det ohållbart och väldigt destruktivt till och från.
Att orka sig genom tider av depressioner och stark ångest är enormt påfrestande.
Att bli vald efter familjen och ibland vännerna är inget att rekommendera.
1 gillning
Du lämnade och hon är kvar hos sin man och er relation fortgår eller hur menar du?
Ja precis
Stackars hennes man. Hur är det ens möjligt? Förstår inte idioter som inte kan vara ärliga och säga som det är. Man får skilja sig , man får tappa kärleken ,man får bli kär , men man får inte bedra och ljuga för sin partner. Aldrig!
6 gillningar
Mycket snack hit och dit och olika argument och resonemang. Men det kokar ju ner i att det aldrig är rätt och bra att göra ens partner så illa. En partner som man en gång älskat och som oftast är mamma eller pappa till ens barn. Det kan aldrig vara ok och ett pris värt relativt den egna lyckan. Känner iaf jag 
6 gillningar
Ett halvår senare och väntar fortfarande…tror på kärleken
2,5 år av hemligt förhållande. Det skulle inte jag kalla kärlek tyvärr. Sluta plåga dig själv.
3 gillningar
Blev dumpad för säkert 10 gången nyss…såå arg
1 gillning
Hur många gånger till tänker du ge henne chansen att få dumpa dig, igen och igen och…?
Mitt ex hörde, plötsligt efter åratal, av sig i somras och ville ångra sig. Men efter lite vånda (tvingas jag erkänna) och många goda råd här så klarade jag faktiskt att säga NEJ och avsluta all kontakt med honom på eget bevåg. Just för att få vara den som faktiskt för första gången sa NEJ till honom, få höra hans förvåning 
och ffa för att inte ge honom skuggan av en chans att kunna göra minsta lilla repris på sitt skitbeteende då det begav sig förra gången.
Att jag klarade det känner jag mig så stolt över, men det var tur att det dröjde så länge till dess han ångrade sig för hade det varit närmare uppbrottet så hade jag nog inte klarat av det på det här sättet 
5 gillningar
Starkt gjord av dig 
Jag får kanske börja hänga här mer då…kanske jag hittar styrka…än inte klar med henne än på långa vägar känns det som…men med tiden kanske insikten kommer och jag lyckas glömma…skaffa katt kanske
3 gillningar
Du måste förstå att du är det som gjort det möjligt för henne att stanna kvar i sitt äktenskap. Ha kakan och äta den osv, men vet du, när de inte längre får äta den och inte blir upplyfta av relationen vid sidan av så blir de tvungna att känna in hur det verkligen står till där hemma. Min gjorde också så att han drog sig undan med jämna mellanrum(jag med), vilket jag tror berodde på en kombination av dåligt samvete, en vilja och tro på att det kunde bli bra där hemma igen och rent och skärt självljug. Han kom dock alltid tillbaka tills jag bröt alla kontaktvägar. Är övertygad om att resultatet blir en skilsmässa, för har man väl gått utanför äktenskapet är det kört, även om det tar 1 månad, 1 år eller 10 tror jag. Har själv varit bedragen och det tog ungefär 10 år för mig att lämna efter det, det låg liksom och skavde hela tiden. Alternativet är att de lever kvar i förnekelse, just för att det är vad som krävs för att klara av det, en del har väl tom insikt om hur illa ställt det faktiskt är. Sen finns det en tredje och liten del som faktiskt tar sig igenom det och kan stärka upp relationen igen men det måste vara fruktansvärt slitigt där den bedragna går igenom stor lidelse under väldigt lång tid först.
Till min poäng, låt dig inte bli utnyttjad mer. Hon har ju fattat hon kan göra såhär, hon behöver inte värdera dig mer än så och hon behöver inte göra någon förändring. Du finns där när hon behöver dig. Sluta med det. Bestäm dig till 100%. Någon sa till mig att oddsen att någon lämnar minskar över tid, den har ju dessutom ingen anledning om den andra finns där för att lyfta när det krisar. Ska du ha någon chans överhuvudtaget så bryter du helt och vägrar träffa henne förrän hon är skild. Det tar tid att komma dit, jag vet. Du får se det som att antingen är du den vid sidan och blir sårad i flera år till, eller så bryter du med detta ultimatum och kommer hon inte till dig då, så var det ju i alla fall inte meningen och då lever du vidare ditt liv tills du träffar någon som respekterar dig och kan ge dig det du vill ha.
Jag dömer dig inte då jag själv varit där, alltså vet jag också att det är som en stark drog där vi jagar något vi inte kan få, antagligen på grund av trauman vi upplevt i barndomen men det är en annan historia.
Kram på dig.
5 gillningar
Tack för förståelsen och dom kloka orden <3
1 gillning
@Fri
Det där borde vara tvångsläsning för alla redan i skolan.
Jag fastnade framför allt för
Så mycket smärta och så många bortslösade år hade kunnat undvikas med denna insikt. Om man hade orkat erkänna sina inre konflikter. Om man hade orkat möta konsekvenserna. Och orkat inse det som är alldeles för smärtsamt att inse