Du måste förstå att du är det som gjort det möjligt för henne att stanna kvar i sitt äktenskap. Ha kakan och äta den osv, men vet du, när de inte längre får äta den och inte blir upplyfta av relationen vid sidan av så blir de tvungna att känna in hur det verkligen står till där hemma. Min gjorde också så att han drog sig undan med jämna mellanrum(jag med), vilket jag tror berodde på en kombination av dåligt samvete, en vilja och tro på att det kunde bli bra där hemma igen och rent och skärt självljug. Han kom dock alltid tillbaka tills jag bröt alla kontaktvägar. Är övertygad om att resultatet blir en skilsmässa, för har man väl gått utanför äktenskapet är det kört, även om det tar 1 månad, 1 år eller 10 tror jag. Har själv varit bedragen och det tog ungefär 10 år för mig att lämna efter det, det låg liksom och skavde hela tiden. Alternativet är att de lever kvar i förnekelse, just för att det är vad som krävs för att klara av det, en del har väl tom insikt om hur illa ställt det faktiskt är. Sen finns det en tredje och liten del som faktiskt tar sig igenom det och kan stärka upp relationen igen men det måste vara fruktansvärt slitigt där den bedragna går igenom stor lidelse under väldigt lång tid först.
Till min poäng, låt dig inte bli utnyttjad mer. Hon har ju fattat hon kan göra såhär, hon behöver inte värdera dig mer än så och hon behöver inte göra någon förändring. Du finns där när hon behöver dig. Sluta med det. Bestäm dig till 100%. Någon sa till mig att oddsen att någon lämnar minskar över tid, den har ju dessutom ingen anledning om den andra finns där för att lyfta när det krisar. Ska du ha någon chans överhuvudtaget så bryter du helt och vägrar träffa henne förrän hon är skild. Det tar tid att komma dit, jag vet. Du får se det som att antingen är du den vid sidan och blir sårad i flera år till, eller så bryter du med detta ultimatum och kommer hon inte till dig då, så var det ju i alla fall inte meningen och då lever du vidare ditt liv tills du träffar någon som respekterar dig och kan ge dig det du vill ha.
Jag dömer dig inte då jag själv varit där, alltså vet jag också att det är som en stark drog där vi jagar något vi inte kan få, antagligen på grund av trauman vi upplevt i barndomen men det är en annan historia.
Kram på dig.