Inte min åsikt alls, den din man väljer… ja, faktiskt den din man själv väljer att vara otrogen mot DIG med har NOLL relation med och till dig. Det är din egen man du ska anklaga, inte hans tillfälliga affär.
Det är alltid oändligt mycket lättare att skjuta budbäraren, bara för att man inte på villkors vis kan acceptera budskapet… men det är inte ett vitten mer konstruktivt, bara för att det är lättare i stunden 
Cred till dig för det. Men nu var det ur mitt perspektiv som ”den andra” som var diskussionen. Och jag har ingen skyldighet gentemot hennes man och när jag är i den situationen så avstår jag inte från min egen lycka för att göra honom glad. Han får lösa sitt själv.
Så du baserar din lycka på någon annans olycka?
Nej jag skulle inte kunna se mig själv i spegeln om jag på något sätt bidrog till att splittra en familj.
Självklart du har skyldighet mot hennes man… hur tänker du?
Jag brukar ibland tänka att om vi rent hypotetiskt tänker in oss själv eller någon vi älskar som offer för alla våra gärningar skulle det troligen inte finnas någon ondska på denna jord.
Den gyllene regeln håller fortfarande
Fast jag håller inte med dig. Jag skjuter inte budbäraren. Jag anser att man inte är delaktig i att orsaka en sådan skada som de har gjort. Därför är de lika skyldiga båda två.
Ja, min man är ansvarig för sina handlingar. Det vet han och jag håller honom ansvarig. Men kom inte och säg att den andra är oskyldig för det är hon inte!
Det är inte den som skriker högst som har rätt här. Vi tycker olika. Så enkelt är det. Jag håller helt klart med @Stark1. Jag har svårt att tycka att att det är helt oskyldigt att flirta, lägga an på eller ens bejaka en som redan är upptagen. Om man blir kär och träffat sin livspartner och han är i en relation så får man väl vänta då! Tills han blir ledig.
@Barajag och @Stark1 jag tror det råder viss begreppsförvirring här i tråden.
Jag tycker lite tvärtemot er att den som är utanför relationen inte bär något ansvar i den.
Däremot tycker nog ingen att de är oskyldiga. De är onekligen inblandade i tragedin eller hur vi nu benämner det.
Men att vara “skyldig” till att lagt an på en upptagen är inte detsamma som att vara ansvarig för varken det ena eller det andra gentemot några andras inbördes relation.
Det är envars ansvar att sköta sin relation, eller avsluta den innan man ger sig in i nästa.
Vilket vi alla, nästan, härinne vet att alltför få i praktiken gör.
För mig är det fullständigt uppenbart att mitt x lät, ville, önskade och förmodligen hoppades att allt som skett skulle ske med de som hon var otrogen med.
Hennes och bara hennes ansvar att hon bröt det förtroendet till mig och barnen.
Att vi haft detta problem länge är väl väldigt tydligt i “Du skall icke hafva begärelse till din nästas hustru”
Håller med Skipper. Bra sammanfattning.
Det är ett val att vara otrogen/trogen. Det är inget övergrepp från tredje part vi diskuterar här. Beslutet tas av två parter. Spelar väl ingen roll om en är mer drivande eller inte. Man deltar. Att ens partner (eller man själv) inte är kapabel att säga nej, de blev överväldigade, övertalade, bekräftade eller vad det nu har för skäl… Och flera gånger över tid. Det är ynkligt och patetiskt om man görs till offer i det läget. Man har berått mod inte sagt nej, vilket krävs om man ska upprätthålla tillit och respekt för sig och sitt förhållande.
Länge sen jag var inne här. Men i de fall där en part är otrogen är förhållande i praktiken över redan innan det även om ena eller t.o.m. båda parter inte insett det. Så var det i mitt fall och så har det varit i typ alla jag sett.
Men som sagt, det är en svår situation och jag tror att många tenderar att underskatta den sits ”den andra” hamnar i. Dennes syfte är, oftast, inte att förstöra utan vill faktiskt vara med den som de är med men som har en partner. Klart folk kan bli hur arga som helst på den personen men den vill exakt samma sak som den bedragne, nämligen ha den som den är med för sig själv. Att hamna i ett triangeldrama, eller vad vi ska kalla det, är någonting man gärna undviker i så hög utsträckning som möjligt.
Stor eloge till dig och att du kan tänka ett steg längre och gå utanför dig själv och faktiskt känna med kvinnan i det här fallet. Min fd make var otrogen och det är en sådan käftsmäll som jag aldrig i min vildaste fantasi kunde föreställa mig och har verkligen knockat mig totalt. Och jag känner ett raseri mot både honom och ”lilla kollegan” hon var fullt medveten om att han var gift så grisigt beteende från båda. Det fick konsekvenser som jag lär få jobba på ett bra tag, erfarenheter som jag kunnat vara utan.
Har träffat en gift kvinna i 2år
Jag trodde aldrig jag skulle kunna hamna i en sån här situation,men hon är bara så rätt…jag blev otroligt kär.
Men tilliten i sånt här förhållande gör det ohållbart och väldigt destruktivt till och från.
Att orka sig genom tider av depressioner och stark ångest är enormt påfrestande.
Att bli vald efter familjen och ibland vännerna är inget att rekommendera.
Du lämnade och hon är kvar hos sin man och er relation fortgår eller hur menar du?
Ja precis
Stackars hennes man. Hur är det ens möjligt? Förstår inte idioter som inte kan vara ärliga och säga som det är. Man får skilja sig , man får tappa kärleken ,man får bli kär , men man får inte bedra och ljuga för sin partner. Aldrig!
Mycket snack hit och dit och olika argument och resonemang. Men det kokar ju ner i att det aldrig är rätt och bra att göra ens partner så illa. En partner som man en gång älskat och som oftast är mamma eller pappa till ens barn. Det kan aldrig vara ok och ett pris värt relativt den egna lyckan. Känner iaf jag 
Ett halvår senare och väntar fortfarande…tror på kärleken
2,5 år av hemligt förhållande. Det skulle inte jag kalla kärlek tyvärr. Sluta plåga dig själv.
Blev dumpad för säkert 10 gången nyss…såå arg