Raderat
Men spelar det egentligen någon roll? Bara du och din man är överens så är väl det nog? Folk som aldrig har vart i den situationen har oftast mest åsikter medans vi som (tyvärr) har erfarenhet av otrohet är kanske lite mer nyanserande i vårt ”tyckande” är min erfarenhet. Kör på den linje som känns bäst för er!
1 gillning
Du ska inte bry dig om vad andra tycker.
Det viktiga är vad du vill.
Den enda du ska vara till lags är dina egna känslor och vad du känner är rätt för dig.
Ja, vad tror hon? Att du är starkare än vad hon är kanske. Att du är attraktivare och bättre då han valde dig istället för henne?
Jag befinner mig på andra sidan. En gift kvinna jag var oerhört attraherad av som föll mig om halsen, talade om hur eländigt hon hade det, hur dåligt hon mådde, hur fantastiskt fin jag var - men nej tack, hon stannade hos sin karl. Vad jag undrar är vad han har som jag saknar? Om han nu är så usel och dum mot henne - som hon fortfarande säger att han är - så vad är det då för fel på mig?
Ibland tycker jag synd om karln med tanke på att det inte var första och inte heller sista gången hon gjort sådana utflykter. Du vann, hon förlorade. Hon kan gå omkring och fundera vad det är för fel på henne, vad du har som hon saknar som fick honom att välja att stanna hos dig.
1 gillning
Säger som Rulle, du behöver inte fundera en enda sekund på vad “folk” tycker. Särskilt inte apan. Det är din ensak hur du väljer att göra.
Eftersom jag varit i din sits kan jag tänka lite beundrande “wow, att du orkar”. Och då syftar jag inte på att orka fundera på vad andra tycker utan på att du orkar gå vidare tillsammans med denne man.
4 gillningar
Jag ska skriva helt ärligt från hjärtat, även om det är enbart just mina egna tankar och känslor.
Nej, det skriver jag under på. Jag har lärt mig den hårda vägen, och har idag lättare för att lämna. Och det är jag tacksam för.
Nu har det visserligen inte varit otrohet som varit den springande punkten i mina två senaste förhållanden, men det har varit andra övertramp som orsakat smärta. Och i framförallt det första av dem stannade jag och kämpade istället, fast en gnagande magkänsla hela tiden sa att jag borde stå upp för mig och lämna. Det gjorde jag till slut, men det tog lång tid att förlåta mig själv för att jag inte gjort det tidigare.
Men i mitt andra förhållande var jag ändå lite vis av misstagen. Då lämnade jah betydligt tidigare, och har mått bättre än någonsin. Delvis för att jag känner att jag återigen kan lita på mig själv. Jag kan lita på att jag inte sviker mina värderingar, mitt värde och mitt bättre vetande nu när den jag älskar gjorde det
Jag har alltså två gånger lämnat män jag har älskat, och numera vet jag att jag har styrkan att göra det igen, om deras krävs. Och det kommer jag också att göra om jag blir utsatt för otrohet. Det är ett löfte till mig själv.
Men vad jag tycker om andra som ändå stannar?
I mångt och mycket tycker jag synd om dem, eftersom otrohet inte sällan brukar upprepas. Risken är alltför stor att trots sin partnerns alla löften och tårar och ursäkter och förklaringar och gud vet vad så har de kämpat förgäves och bara skrivit upp sig för ytterligare svek.
Men även annars får jag rent generellt en sorglig känsla i hjärtat när jag tänker på dem. Men alla lever sina egna liv, och kanske är det rätt för dem. Det är upp till var och en.
3 gillningar
Jag har tre par på nära håll där hon varit otrogen och där en t o m flyttade från sin man och barn till den nya men ångrade sig och återvände.
Två av paren - bl a det nyss nämnda - är lyckligare än någonsin och otroheten har inte upprepat sig.
I det tredje fallet är det ingen tomtebolycka precis men de håller ihop och kämpar på.
2 gillningar
Jag hoppas verkligen att du har rätt 
1 gillning
Jo då. Ena paret i a f. Hon som lämnade.
De fick en sladdis efter försoningen.
Vi har träffat dem, nu är de mormor och morfar och mycket lyckliga tilldammans. Ca 20år sedan hon lämnade och ca 19 sedan hon kom tillbaks.
2 gillningar
Jag är ju i samma sits som dig, min man var dock spontant lite otrogen. Påbörjades en avsugning som inte avslutades. Så är ingen han träffat före eller efter.
Jag kan omöjligt förstå varför hans spärr inte funkade. Jag vill inte leva med någon som är/har varit otrogen. Men jag är kvar, 7 månader efter jag fick veta att det hänt. Och det är 8 år sedan det hände.
Men vad tycker folk om jag stannar? Jag tycker ju att jag är värd bättre. Samtidigt har jag ju alltid älskat mitt liv. Är det värt att kasta bort det?
Och finns det mer.
Som någon skrev, trots deras tårar och ångest, är det bara tillfällig panik för de just nu är på väg att förlora.
Jag försöker nog mer bena ut om jag vill stanna. Jag beundrar dem som faktiskt kan försonas och gå vidare.
2 gillningar
Jag tänker att livet och relationer är komplicerade och att det sällan finns enkla regler att följa. Hade mycket väl kunnat förlåta otrohet beroende på omständigheter. Det där med sex med andra hade inte stört mig så mycket, kanske inte ens förälskelse, däremot hade lögner och dubbelspel varit svårt att komma över om det var mycket av den varan.
2 gillningar
Jag vet faktiskt inte vad jag skulle känna i TS situation, TS har inte skrivit så mycket om hur det förhöll sig med lögner etc. Hursomhelst har jag inte varit med om det så svårt att säga på förhand.
Men jag håller inte med dig om att otrohet nödvändigtvis innebär lögner. Ta bara exemplet rakt ovan, på fyllan under någon festlighet har en sexuell akt skett som man sedan ångrar och går hem och berättar för sin partner. Där finns ju i princip ingen lögn eller dubbelspel alls. En sådan otrohet tror jag att jag skulle ha mycket lätt för att förlåta, men som sagt, har inte varit med om det så kan inte svära på det.
Likaså tycker jag det är skillnad på lögner och undanhållande. Har man inte en öppen dialog i relationen, ställer man inte den typen av frågor eller söker den känslomässiga och intellektuella närheten till sin partner att den blir tvungen att ljuga för att dölja en otrohet, så är det inte samma sak som direkta lögner i mina ögon. Inte okej heller givetvis, om man lovat att vara exklusiva och sen ligger med andra ändå, men det är rätt stor skillnad på att låta bli att nämna att man legat med någon annan och att uttala direkta lögner (nekande på direkt fråga eller att man ljuger ihop någon story för att komma iväg på sina otrohetsträffar och förklara bort diverse omständigheter kring det etc)
@Stark1 jag vet inte om hag följt er historia från början.
Känns som jag gjort det.
Har varit aktiv här sedan 2017 åtminstone och följt om inte allt så en hel del av det du skriver.
Ibland fattar människor dåliga beslut. Din make gjorde det. Utifrån andra inlägg du gjort som jag läst ser jag din rättfärdiga ilska och jag ser hans uppriktiga ånger. Han har stått mitt i dina känslostormar, mått dåligt när han sett hur han sårat dig men han har stått kvar.
Han står fortfarande vid din sida och efter vad jag förstår gör allt för att få vara kvar. Jag har väntat på att läsa raderna att han tröttnat, att han inte orkat med, att han mått för dåligt när han sett hur han sårat dig och inte längre stått pall.
Det här är ett fragment från en större helhet, ett vidare sammanhang. Jag ser två människor som uppriktigt älskar och bryr sig om varandra på djupet. Jag har varit på vippen att skriva att om du fortsätter ösa ovett kommer han att ledsna och dra till slut.
Det har han inte gjort. I sydväst och oljekläder har han stått under turbulensen i stormen med handen på rodret medan regnet piskat men viss kursen, viss om vad han vill.
Jag är ingen vän av att ta “kärleken allt bär den, allt tror den, allt hoppas den, allt uthärdar den…dessa tre och störst av dem är kärleken” (1 Korinthierbrevet 13:4,7) När jag läser om hur du i allt älskar din man och vill försöka reparera och när jag läser om hur han bär dina känsloutbrott känns det på något sätt som att ni två förkroppsligar den sentensen.
Låt den känsla ni har och det ni vill tillsammans lyfta och bära er över hans tillkortakommanden. Då har ni verkligen förverkligat något av det största ett par kan uppnå, älska, förlåta, försonas. That’s what love is abaout if it shall last.
1 gillning
Menar du att jag inte förstår vad ordet lögn betyder? Ja, det är väl väldigt vanligt att just att någon medvetet och avsiktligt far med direkt osanning i syfte att dölja en otrohetsaffär från sin partner? Det vill säga ljuger, begagnar sig av lögner. Vad är problemet med att jag använder det ordet och säger att det är något som stört mig mer än att min partner legat med någon annan i sig?
Absolut.
Ni hade båda kunnat vara utan den
Men ni gör det bästa möjliga av den och blottar vilka djupa känslor ni har för varandra.
Ni kan som sagt komma stärkta ur det.
Ett ovälkommet och oönskat slag i solar plexus men som kanske ändå kom i tid för att inte glida bort ifrån varandra helt?
Hur som är ni båda värda all beundran.
Jag håller på er och hoppas det löser sig.
1 gillning
Så länge kärleken finns kvar o båda vill fortsätta ser jag inget fel att man stannar. Ellet att man har en fin vänskap o båda är nöjda med det.
Däremot alla som stannar i förhållanden för barnens skull, det fina husets skull mm och kärleken är död o inte ens en fin vänskap utan bitterhet o dålig energi råder i förhållandet - det har jag mycket svårt att förstå varför man stannar.
Eller om man vet att sin partner är/varit förälskad i en annan o inte har sådana känslor för en själv - det är också svårt att förstå att de stannar. Så snart hem träffar någon ny o blir förälskad går den nog nästa gång.
O det värsta är de som hotar sin otrogne partner med allt från ta livet av sig till att se till att kontakten med barnen bryts för att få fortsätta vara gift, bo i sitt fina hus mm - det uppförandet kan nog ingen förstå! Tragiskt nog förekommer det oftare än man tror.
Av din historia ser jag inget fel att du stannar så släpp det o visa din kärlek till din man som finns vid din sida❤️
5 gillningar
Ja det är nog så att det oftast är lätt att uttala sig om hur man själv skulle göra eller inte göra när man själv inte är den drabbade.
Jag har själv alltid tänkt och sagt att jag aldrig skulle stanna efter en otrohet.
Sen tror jag inte att jag har tänkt antingen sämre eller bättre om andra personer som stannat efter en otrohet. Utan kanske mera uttryckt hur jag själv skulle göra.
Men sen när det hände mig, så var det inte längre lika enkelt att bara lämna som jag trodde det skulle vara. 15 år tillsammans, 4barn, hus.
Jag är fortfarande kvar, och kämpar som du.
2 gillningar
Jag känner bara glädje när jag läser din tråd, om dig och din man. Innerst inne är jag en obotlig romantiker som tror på kärleken. Och när jag läser om er känner jag bara “Yes kärleken segrade!!”
Ni båda verkar vara så känslomässigt mogna och utvecklade. Ni kan kommunicera med varandra och förstå varandra. Självklarheter kan tyckas, men nej, läser man majoriteten av trådarna här så inser man snabbt att många människor går runt med obearbetade trauman från barndomen som gör dem till halva vuxna människor. Oförmögna att hantera och uttrycka känslor.
Men där är inte ni. Ni la undan alla dessa hollywoodfloskler om hur kärlek ska se ut och har jobbat häcken av er för att rädda er kärlek. Ibland uttrycker sig folk här på forumet i termer som “det (kärleken) ska inte vara såhär svårt” eller “kärleken ska vara lätt och allt ska kännas rätt och flyta på annars är det inte kärlek” eller “jag tvivlar alltså älskar jag nog inte” osv. Jag blir bara provocerad.
På ren skånska, det är pissesvårt att ha med andra människor att göra och ett långvarigt förhållande kommer kräva en hel del och varför inte? Varför är det ok att lägga ner mer tid och energi på tex sitt lönejobb än sin älskade och sitt förhållande? Ingenting i livet flyter bara på, periodvis absolut, men inte konstant. Livet är inte en konstant.
Iallafall, jag kanske spårade ur lite. Men jag tycker det är oerhört fint vad du och din man gjort och gör. Det visar på styrka och uthållighet. Och vad apan tycker o tänker - hon kan ju bara dra åt helvete. Var det inte hon som var så desperat? Hon är säkert sexmissbrukare som hon håller på. Kolla upp sexmissbruk hos kvinnor och hur det ter sig. Stort bekräftelsebehov, känner makt/kontroll via sex osv. En kvinnlig sexmissbrukare kan jobba länge på att “få” sitt objekt.
Disclaimer till er andra: nej jag menar inte att man ska stå ut med vad skit som helst. Har man haft oturen att stöta på en partner med tex narcissistisk personlighetsstörning gäller såklart andra spelregler.
2 gillningar
Jag gör nog faktiskt ingen praktisk skillnad på det. Jag skulle känna mig precis lika lurad, och bli exakt lika rödglödande rasande.
Men jag är nog helt enkelt bara alltför trött på att vara förstående, och på att kämpa med folk som behandlat mig illa.
Man kommer till den dag då det räcker, och det enda som betyder något är en själv och sitt eget värde.
Så jag är nog ganska luttrad numera ,och är inte så kinkig med definitioner alltid. Skit är skit, och det räcker bra så för mig numera 
1 gillning
Men jag tror att det handlar mycket om det som även @Lollo80 skriver om, nämligen att pudelns kärna är ju sin egen självbild. Och om man blir lite osäker på om ens val faktiskt helt stämmer överens med sin egen självbild, då kanske det blir lättare att spegla sig vad andra tycker? Kanske ser man i deras ögon den kritik man egentligen ser hos sig själv?
Jag sätter mig inte till doms över andra, utan kan mestadels känna mig orolig för deras egen skull. Det vill säga, rädslan att de ska bli brända eller må dåligt igen.
Men det jag kände för min egen skull tror jag kanske kan förklaras lite i ett stycke jag skrev i min egen tråd ungefär ett år efter mitt senaste uppbrott. Det handlar för mig som sagt om att vara rädd om sig själv, vända blicken inåt och leva utefter sina egna värderingar.
Den texten kom till efter att ha vänt en känsla av fullständig ensamhet, sorg och tröstlöshet till ett liv som idag är bättre än vad det varit på många, många år. Idag lever jag det liv jag mår bra av.
Min man hade också starka sådana åsikter. Tills han var otrogen själv. Men han tycker ju fortfarande att man inte gör så och förkastar det han själv gjorde. Det höll på att kosta mig (oss) vårt förhållande och vår familj för han tänkte att han inte var värd att förlåtas eller att få komma tillbaka,
1 gillning