Hem | Så här skiljer du dig | Skriv bodelningsavtal | Juridik | Sök advokat | Träffa psykolog | Artiklar

Vad tycker ni om folk som väljer att stanna i relationen med någon som varit otrogen?

Alla som har gått genom en kris vet att hjärnan inte är så himla logisk alltid. Gudarna ska veta att min inte är det när jag bearbetar!!
Så nu när det snart har gått ett år av bearbetande och en massa processande i min hjärna som har gått i olika vågor och etapper har tankarna kommit till en del som jag känner är konstig.

Sista dagarna har tankarna fastnat kring vad folk tror om mig som valt att stanna tillsammans med min man efter att jag upptäckte att han var otrogen. Och den värsta tanken som dök upp är vad tror apan om mig som valde att stanna?
Jag ryser faktiskt när den tanken dyker upp. Fanskapet (=apan) har varit delaktig i att förstöra tillräckligt mycket så jag förstår faktiskt inte varför den tanken dök upp!

Så jag tänkte att vilket forum är det bästa att ställa konstiga frågor på om inte här.

Men spelar det egentligen någon roll? Bara du och din man är överens så är väl det nog? Folk som aldrig har vart i den situationen har oftast mest åsikter medans vi som (tyvärr) har erfarenhet av otrohet är kanske lite mer nyanserande i vårt ”tyckande” är min erfarenhet. Kör på den linje som känns bäst för er!

1 gillning

Du ska inte bry dig om vad andra tycker.
Det viktiga är vad du vill.
Den enda du ska vara till lags är dina egna känslor och vad du känner är rätt för dig.

Ja, vad tror hon? Att du är starkare än vad hon är kanske. Att du är attraktivare och bättre då han valde dig istället för henne?

Jag befinner mig på andra sidan. En gift kvinna jag var oerhört attraherad av som föll mig om halsen, talade om hur eländigt hon hade det, hur dåligt hon mådde, hur fantastiskt fin jag var - men nej tack, hon stannade hos sin karl. Vad jag undrar är vad han har som jag saknar? Om han nu är så usel och dum mot henne - som hon fortfarande säger att han är - så vad är det då för fel på mig?

Ibland tycker jag synd om karln med tanke på att det inte var första och inte heller sista gången hon gjort sådana utflykter. Du vann, hon förlorade. Hon kan gå omkring och fundera vad det är för fel på henne, vad du har som hon saknar som fick honom att välja att stanna hos dig.

1 gillning

Säger som Rulle, du behöver inte fundera en enda sekund på vad “folk” tycker. Särskilt inte apan. Det är din ensak hur du väljer att göra.

Eftersom jag varit i din sits kan jag tänka lite beundrande “wow, att du orkar”. Och då syftar jag inte på att orka fundera på vad andra tycker utan på att du orkar gå vidare tillsammans med denne man.

4 gillningar

Jag ska skriva helt ärligt från hjärtat, även om det är enbart just mina egna tankar och känslor.

Nej, det skriver jag under på. Jag har lärt mig den hårda vägen, och har idag lättare för att lämna. Och det är jag tacksam för.

Nu har det visserligen inte varit otrohet som varit den springande punkten i mina två senaste förhållanden, men det har varit andra övertramp som orsakat smärta. Och i framförallt det första av dem stannade jag och kämpade istället, fast en gnagande magkänsla hela tiden sa att jag borde stå upp för mig och lämna. Det gjorde jag till slut, men det tog lång tid att förlåta mig själv för att jag inte gjort det tidigare.

Men i mitt andra förhållande var jag ändå lite vis av misstagen. Då lämnade jah betydligt tidigare, och har mått bättre än någonsin. Delvis för att jag känner att jag återigen kan lita på mig själv. Jag kan lita på att jag inte sviker mina värderingar, mitt värde och mitt bättre vetande nu när den jag älskar gjorde det

Jag har alltså två gånger lämnat män jag har älskat, och numera vet jag att jag har styrkan att göra det igen, om deras krävs. Och det kommer jag också att göra om jag blir utsatt för otrohet. Det är ett löfte till mig själv.

Men vad jag tycker om andra som ändå stannar?
I mångt och mycket tycker jag synd om dem, eftersom otrohet inte sällan brukar upprepas. Risken är alltför stor att trots sin partnerns alla löften och tårar och ursäkter och förklaringar och gud vet vad så har de kämpat förgäves och bara skrivit upp sig för ytterligare svek.

Men även annars får jag rent generellt en sorglig känsla i hjärtat när jag tänker på dem. Men alla lever sina egna liv, och kanske är det rätt för dem. Det är upp till var och en.

3 gillningar

Jag har tre par på nära håll där hon varit otrogen och där en t o m flyttade från sin man och barn till den nya men ångrade sig och återvände.

Två av paren - bl a det nyss nämnda - är lyckligare än någonsin och otroheten har inte upprepat sig.

I det tredje fallet är det ingen tomtebolycka precis men de håller ihop och kämpar på.

2 gillningar

Jag hoppas verkligen att du har rätt :+1:

Hon kämpade ganska mycket för att vinna. Jag har ju läst vad hon har skrivit till honom. Så lockande och slug. Hon lyckades delvis men fick honom inte hela vägen (i säng). Och sen gick min mormor bort och då la han all fokus på familjen istället och sket i henne och så förblev det. Sedan gick det över ett år innan jag hittade alla bevis som jag behövde för att konfrontera honom. Då hade han ju redan bestämt sig.

Alltså när jag skriver det här så tänker jag på vilka beslut min man har fattat som verkligen inte är han!
För det första, hans egna åsikt och värdegrund när det kommer till otrohet. Man är inte otrogen punkt slut. Skulle man få känslor för någon annan så avslutar man nuvarande förhållande innan man ger sig in i något nytt. Och det andra är ärlighet, har man gjort bort sig så tar man sitt ansvar och står för det man har gjort.
Han var otrogen och han vågade inte berätta för mig för han var rädd att han skulle förlora mig.

Jag tror att jag behöver gå loss på boxningssäcken för jag börjar grubbla för mycket!

Egentligen skiter jag i vad andra tycker. Så jag förstår verkligen inte varför jag går i såna tankar nu. Det är inte likt mig!

1 gillning

Jag hade ju såna åsikter själv innan, att otrohet är inget man förlåter utan då är det slut. Men jag är kvar…

Och nej, det spelar ingen roll.

Aboslut är jag medveten om vilken risk jag utsätter mig för. Men samtidigt tänker jag som så här. Vi har levt 20 år ihop. Jag älskar honom. Vi har byggt upp ett liv tillsammans. Här vet jag vad jag får och vad jag riskerar. Om jag lämnar och träffar någon ny så finns risken att han är otrogen också. Här finns det en god chans att min man har lärt sig av sitt misstag. Han ser ju vilken skada han har tillfogat mig också.

1 gillning

Jag har ju läst din historia Caro och jag förstår verkligen varför du valde att lämna. Jag hade gjort samma i din situation och jag beundrar dig för med vilken klass du har gjort det!

Men det finns stora skillnader mellan de relationer vi har levt i. Det liv vi har byggt upp tillsammans har gjort att det finns en möjlighet att fortsätta tillsammans. De förändringar som min man har gjort har gjort att jag har vågat stanna och satsa på oss. Sen om det håller hela vägen återstår att se.

2 gillningar

Har det gått så pass lång tid att du vågar säga att de är lyckligare än någonsin?

Instämmer. Bra råd.

Jag har både varit otrogen och blivit bedragen. Ofta har det aldrig upptäckts, ofta har det förklarats vara ungdomlig lust och alkohol som orsak. Vi är människor med fel och brister.

Svårast har det varit då man får känslor för älskare/älskarinna. Eller att det beror på att partnern hemma mår dåligt, är sur och ointresserad under långa långa tider. Jag har varit med om att inse att man nog kan älska flera samtidigt eller att samlivet faktiskt blir bättre om man får öva sin sexualitet med flera.

Det sociala koderna är själva problemet. Svårt att utåt försvara s k öppna relationer. Amerikanska filmer matar oss med moralpanik runt detta och man får lära sig att man ska gå under av sorg och svek, samt agera dramatiskt och anta ny identitet som “den svikne mannen vars liv är förstört”. Allt blir mycket lättare om man är seriös. ärlig och kan ta saker med klackspark ibland.

Nätforum är fyllda av starka destruktiva känslor runt ämnet, tack och lov anonymt. Otrohet mår man nog bästa av alla om man lägger locket på gentemot supernyfikna andra i vänkrets och familj. De älskar att lägga moraliska domar hit och dit.

Man har ju ofta investerat rejält i relationer när otrohet händer. Hus och barn och vänkrets. Man kan ibland fundera på hur man ska vaccinera sig från att bli sviken - aldrig flytta ihop, aldrig ha barn, bara ha partners som kk vissa perioder, sköta karriären, odla stor vänkrets och ha många intressen (sport/kultur)?

1 gillning

Jo då. Ena paret i a f. Hon som lämnade.
De fick en sladdis efter försoningen.
Vi har träffat dem, nu är de mormor och morfar och mycket lyckliga tilldammans. Ca 20år sedan hon lämnade och ca 19 sedan hon kom tillbaks.

2 gillningar

Jag är ju i samma sits som dig, min man var dock spontant lite otrogen. Påbörjades en avsugning som inte avslutades. Så är ingen han träffat före eller efter.
Jag kan omöjligt förstå varför hans spärr inte funkade. Jag vill inte leva med någon som är/har varit otrogen. Men jag är kvar, 7 månader efter jag fick veta att det hänt. Och det är 8 år sedan det hände.
Men vad tycker folk om jag stannar? Jag tycker ju att jag är värd bättre. Samtidigt har jag ju alltid älskat mitt liv. Är det värt att kasta bort det?
Och finns det mer.
Som någon skrev, trots deras tårar och ångest, är det bara tillfällig panik för de just nu är på väg att förlora.
Jag försöker nog mer bena ut om jag vill stanna. Jag beundrar dem som faktiskt kan försonas och gå vidare.

2 gillningar

Jag tänker att livet och relationer är komplicerade och att det sällan finns enkla regler att följa. Hade mycket väl kunnat förlåta otrohet beroende på omständigheter. Det där med sex med andra hade inte stört mig så mycket, kanske inte ens förälskelse, däremot hade lögner och dubbelspel varit svårt att komma över om det var mycket av den varan.

2 gillningar

Det är sant. Däremot är otrohetsaffärer som inte hemlighålls, döljs med vita, grå, svarta lögner eller dubbelspel nog närapå obefintliga? Så resonemanget blir väl då sällsynt teoretiskt, nästintill obsolet? I praktiken har du mycket svårt för TS situation och skulle inte kunna försonas eller överse? :wink:

Jag vet faktiskt inte vad jag skulle känna i TS situation, TS har inte skrivit så mycket om hur det förhöll sig med lögner etc. Hursomhelst har jag inte varit med om det så svårt att säga på förhand.

Men jag håller inte med dig om att otrohet nödvändigtvis innebär lögner. Ta bara exemplet rakt ovan, på fyllan under någon festlighet har en sexuell akt skett som man sedan ångrar och går hem och berättar för sin partner. Där finns ju i princip ingen lögn eller dubbelspel alls. En sådan otrohet tror jag att jag skulle ha mycket lätt för att förlåta, men som sagt, har inte varit med om det så kan inte svära på det.

Likaså tycker jag det är skillnad på lögner och undanhållande. Har man inte en öppen dialog i relationen, ställer man inte den typen av frågor eller söker den känslomässiga och intellektuella närheten till sin partner att den blir tvungen att ljuga för att dölja en otrohet, så är det inte samma sak som direkta lögner i mina ögon. Inte okej heller givetvis, om man lovat att vara exklusiva och sen ligger med andra ändå, men det är rätt stor skillnad på att låta bli att nämna att man legat med någon annan och att uttala direkta lögner (nekande på direkt fråga eller att man ljuger ihop någon story för att komma iväg på sina otrohetsträffar och förklara bort diverse omständigheter kring det etc)

@Stark1 jag vet inte om hag följt er historia från början.
Känns som jag gjort det.
Har varit aktiv här sedan 2017 åtminstone och följt om inte allt så en hel del av det du skriver.

Ibland fattar människor dåliga beslut. Din make gjorde det. Utifrån andra inlägg du gjort som jag läst ser jag din rättfärdiga ilska och jag ser hans uppriktiga ånger. Han har stått mitt i dina känslostormar, mått dåligt när han sett hur han sårat dig men han har stått kvar.

Han står fortfarande vid din sida och efter vad jag förstår gör allt för att få vara kvar. Jag har väntat på att läsa raderna att han tröttnat, att han inte orkat med, att han mått för dåligt när han sett hur han sårat dig och inte längre stått pall.

Det här är ett fragment från en större helhet, ett vidare sammanhang. Jag ser två människor som uppriktigt älskar och bryr sig om varandra på djupet. Jag har varit på vippen att skriva att om du fortsätter ösa ovett kommer han att ledsna och dra till slut.

Det har han inte gjort. I sydväst och oljekläder har han stått under turbulensen i stormen med handen på rodret medan regnet piskat men viss kursen, viss om vad han vill.

Jag är ingen vän av att ta “kärleken allt bär den, allt tror den, allt hoppas den, allt uthärdar den…dessa tre och störst av dem är kärleken” (1 Korinthierbrevet 13:4,7) När jag läser om hur du i allt älskar din man och vill försöka reparera och när jag läser om hur han bär dina känsloutbrott känns det på något sätt som att ni två förkroppsligar den sentensen.

Låt den känsla ni har och det ni vill tillsammans lyfta och bära er över hans tillkortakommanden. Då har ni verkligen förverkligat något av det största ett par kan uppnå, älska, förlåta, försonas. That’s what love is abaout if it shall last.

Intressant detta med olika ord för att bearbeta och beskriva, t ex ordet lögn som du nämner och som kanske inte förekommer i TS fall. Läget blir delvis annorlunda om du använder andra ord (snedsteg, misstag, ONS, svek, otrohet osv).

Jag tror att vi behöver generellt behöver vara mer försiktiga med de starka orden, ofta är verkligheten mycket mer komplex. Lögn är en oriktig utsaga som uttalas såsom varande sann, med avsikt att få dem som tar del av utsagan att anta dess riktighet trots att den som uttalar den vet att den är osann, att med ett påstående avsiktligt föra någon bakom ljuset. För att betecknas som lögn krävs ett uppsåt, till skillnad från att i god tro framföra en osanning som personen själv tror är sann. Mytomani är ju en form av tvångsmässigt ljugande. Andra former av bedrägeri, såsom förklädnader, förfalskningar och trolleri, betecknas nog inte som lögner.

Det finns många typer av lögner.

Den stora lögnen
Den stora lögnen är ett begrepp inom propaganda som myntades av Adolf Hitler i Mein Kampf och som syftar på en lögn som är så kolossal att allmänheten utgår ifrån att ingen skulle ha mage att ljuga så stort. Det Trump sysslar med är väl åt det hållet…

Bluff
En bluff är en sorts lögn som går ut på att få andra att tro att man har en förmåga eller en avsikt som man inte har. Inom spel betecknas bluffar som en del av de strategier spelarna kan begagna sig av för att skaffa fördelar gentemot de andra spelarna.

Vit lögn
En vit lögn är en mindre lögn, ofta med syftet att trösta mottagaren där sanningen skulle ha varit otrevlig eller opraktisk.