Var snäll mot dig själv och ta hand om er!
1 gillning
Det på jobbet är inte viktigast.
Ta hand om er, låt tiden läka. Barnen först:heart:
Kraft och styrka
1 gillning
Ja, barnen kommer alltid först.
Det var så jobbigt att se henne sövas. Jag lämnade operations rummet i tårar. Hjärtat höll på att gå i tusen bitar
1 gillning
Nu har det gått ett litet tag. Naiv som jag var/är tänkte jag att efter dotterns operation kommer jag kunna ge jobbet 100% chans, fokus och så kommer allt att ordna sig. I grund och botten så tycker jag om det jag gör, det är inte det som är problemet.
Det gick några dagar. Jobbet knallade på. Men så började saker att dyka upp igen.
Jag insåg att mina problem på min arbetsplats är så mycket större än vad jag trodde.
Men jag står här som “duktig flicka”. Jag vill göra rätt men jag är så slut att jag inte orkar och mäktar med. Igår när jag skulle byta om till träningen satt jag på sängkanten och bara stirrade in i väggen. Min hjärna kopplar inte helt enkelt längre. Sen snurrar det i huvudet. Får man göra så här?
Min kollega och jag gjorde ett misstag i vårt uppdrag. Vi gjorde det vi trodde var rätt men det visar sig att det var fel. Inget livshotande men eftersom arbetsuppgiften är ny för henne och jag har blivit upplärd av en person som var bristfällig inom området så har vi fått en ganska bräcklig grund att stå på. Min kollega blev “frikänd” av chefen. Jag fick allt skit! Hon bokade in ett “avstämnings möte”. Hon får ryck och bokar sådana ibland. Jag blev helt grillad och friterad. Underlagen är bristfälliga (underlagen är från förra ansvariga för arbetsuppgiften, uppdaterade utifrån den kunskap som jag har fått till mig). Utan att ha förberett mig för ämnet som skulle tas upp krävde hon att jag skulle komma på lösningar. Jag blev irriterad och sa att det var inte ok att boka ett sådant möte utan att informera VAD vi ska prata om. Hade jag vetat hade jag tagit fram de förslag hon ville ha och de hade varit genomtänkta och haft en struktur. Hon sa flera gånger “du kan ju inte vara nöjd med det du gör”. Jag tappade hakan. Jag har sagt flera gånger att ska det bli ordning på den arbetsuppgiften som jag och kollegan delar på så MÅSTE vi få TID i FRED att gå genom de underlag som finns och skapa nya utifrån de lagar och regler som vi behöver förhålla oss till. Jag tog upp det IGEN på det här mötet. I sammanfattningen skriver chefen “NN tycker att NN och MM ska sitta några dagar i lugn och ro”. Alltså hon får det att låta som att vi ska sitta och fika och sticka koftor!. Jag sa ifrån om det men hon förstod inte alls.
Får man som chef sänka sina medarbetare till den grad att de helt enkelt ger upp och slutar prata? Hon så mycket mer på det mötet. Och varje gång jag öppnade munnen för att säga något så vände hon på det och idiotförklarade mig. Allt jag sa var fel, allt jag gjorde var fel, allt jag hade gjort var fel. Jag åkte hem den dagen. Satte mig i trädgården och grät.
Ju mer jag tänker på det desto mer inser jag att så här har chefen och team lead behandlat mig hela tiden sedan de fick sina uppdrag.
Det var en arbetsuppgift som chefen var nere och tilldelade en kollega i gruppen. Han svarade ja att han skulle göra det. Jag satt i rummet bredvid och hörde mummel och enstaka ord här och där så jag lyckades sy ihop allt det så att jag förstod vad det handlade om. Det gick en månad, två… Kollegan gjorde inte uppgiften. Chefen kom till mig en dag och frågade hur det gick med den där arbetsuppgiften. Jag svarade att det var ju Nisses uppgift så då får hon ju fråga honom. Jisses vad jag fick skit för det! Om Nisse körde fast var det ju jag som skulle fråga hur det går. Jag skulle hjälpa Nisse eller ta över uppgiften.
Såna saker har jag fått höra mer än en gång. Jag tappar hakan varje gång det händer för jag kan inte för min värld förstå hur det ska vara MITT ansvar att hålla mina kollegor i handen?
Min hjärna är total mos nu. Mina tankar snurrar och jag känner mig så knäckt så just nu känns det verkligen som att allt som blir fel är mitt fel. Men så kan det ju inte vara?
Igår kväll tog jag på mig träningskläderna och gick ut. Jag ville komma ut i naturen, koppla bort det tråkiga. Det tog mig 40 MINUTER att gå EN KILMOETER!
Jag inser att jag inte kan fortsätta så här. Jag har två ärenden som jag behöver bli klar med. Jag tänker inte låta oskyldiga människor hamna i kläm. Sen sjukskriver jag mig om så bara för en vecka!.
Idag hade jag en kollega på en annan avdelning (vi delar chef) som gråtandes lämnade arbetsplatsen idag och sa att hon inte visste när hon skulle komma tillbaka. Så ja, det är en giftig arbetsplats som jag har hamnat på och mitt självförtroende är rejält stukat också känner jag för alla jobbannonser som jag läser känner jag tvekan inför. “Klarar jag av det där jobbet” är tankar som smyger.
Det här blev långt och ändå har jag knappt ens rispat på ytan. Helt otroligt.
Som chef vill man ju att ens personal ska utvecklas. Att sitta på avstämnings möten och ifrågasätta allt personalen gör är inte särskilt smart. Eller det kanske är min chefs mål? Att bli av med mig?
Jag känner inte att jag har någon på jobb som skulle kunna tänkas ha min rygg heller.
Jag vaknar vid 4 på morgonen nuförtiden och har svårt att somna om. Imorse kände jag hur tungt det var i bröstkorgen, som en ångestattack känsla. Hemma känner jag ingen glädje. Det tar lång tid för mig att släppa det som har varit under dagen på jobb och känna ro.
Jag är bra på att inte älta. Att faktiskt knuffa bort tankarna på det negativa på jobb och verkligen anstränga mig för att hitta lugn inombords. Det är väl därför jag inte ligger ihopkrupen som en liten boll på golvet gråtandes varje dag.
Alltså det jag vill veta är om det är jag som är helt knäpp eller om min chef faktiskt behandlar mig fel.
Jag har inga problem med att ta mitt ansvar för det misstag som jag har begått. Men när hon fräser “är du nöjd” och ifrågasätter precis allt jag gör. Och då menar jag ALLT på varje möte jag har haft med henne…
Ned tanke på att jag under många år har arbetat fackligt så vet jag egentligen svaret men jag behöver höra det.
Och just det mina fackliga engagemang? Just nu tänker jag inte lämna mitt uppdrag för så länge jag har mitt fackliga uppdrag så är jag lite svårare att bli av med och med tanke på läget med chefen nu så behöver jag inte göra det lättare för henne. Jag har pratat med min fackliga representant så att jag har någon i min hörna som är uppdaterad på läget.
Jag har hittat några jobb som känns roliga och inspirerande som jag har sökt. Så jag stoppar inte huvudet i sanden.
3 gillningar
Fy fan till chef, va i helsicke har hon innanför pannbenet
På dina få ord låter det som att jag inte är ute och cyklar. Det behövde jag höra.
1 gillning
En chefs uppgift är att leda sin personal. Det gör man inte genom förtryck och härskartekniker. Du är inte ute och cyklar❣️ Bra att du söker dig därifrån. Även om din moral är stark, tänk vad är din skyldighet mot företag och chef vs din familj och dig själv.
Ibland måste man låta korthuset falla för att någon annan ska se problemet. En sjukskrivning ger dig tid att hitta nytt, och att återhämta dig.
Styrka och andas @Stark1
2 gillningar
Jag var så trött att jag inte kunde sätta ord på det hela. Förtryck och härskarteknik. Så är det ja.
Jag lyckades ta mig till träningen igår. Det var väldigt skönt att få ut en del av det som har byggts upp inombords.
Å ena stunden tänker jag att “äsch, det här är inte så illa. Bara att bita ihop” och sen dyker allt det jobbiga och ännu jobbigare upp. Jag är så hårt programmerad att man inte sjukskriver sig utan tuffa på. Det här är svårare för mig än vad jag trodde.
1 gillning
Jag är och har varit lika hårt programmerad. Jag fick erfara den bittra sanningen, efter att i åratal fått i mig från chefen att man får det man tål, en hjärtinfarkt - kom med en smäll. Det gick bra, mycket bra tack och lov! Men inte ett tack inte ens en jäkla blomma. Utan, kan din man hämta din dator så du från sjuksängen på sjukhuset kan slutföra? NEJ!
Härskartekniker och förtryck i papperskorgen. Se om ditt hus och det som på riktigt är värdefullt för dig. Att behandlas som dynga är inte värdefullt eller konstruktivt -för dig❤️ Din familj ff din dotter de är det som är viktigt . Det är inte heller värt något att få en infarkt eller att gå i väggen, för din arbetsplats kommer inte tacka dig. Aldrig❣️
Heja dig och kraft & styrka❣️
Du är viktig och värdefull för dem som betyder något för dig❤️
1 gillning
Du har helt rätt, ingen kommer att tacka mig för att jag sliter ut mig och förstör min hälsa. Jag spelar i ett lag där man förväntar sig att man ska ta en för laget men laget tar inte en för mig.
Hur din chef betedde sig när du blev sjuk är under all kritik. Så gör man inte. Bra att du valde att ta hand om dig själv där!
Jag har genom åren sett värdelösa chefer och bra chefer. Men jag har inte upplevt en sådan chef som jag har nu. Det känns så subtilt det hon gör. Nästan välplanerat. Det är så lätt att börja tvivla på sin egna magkänsla och upplevelse av det som händer. Kanske för att min åsikt är att man inte medvetet kan välja att behandla sina medarbetare så som hon gör.
Mina närmaste kollegor har jag ingen aning om heller var jag har. Vi ska vara ett team och arbeta tillsammans. Jag har sedan jag började här försökt hitta den där teamkänslan men jag vet inte var den gömmer sig. Majoriteten av beslut som gruppen ska ta väljer gruppen att fatta utan att jag vet om det. Någonstans förväntas det att jag ska hålla koll på när och var gruppen fattar dessa beslut men det görs inte på våra APT, det går inte ut något mail eller info på teams. Inget, nada! Jag har inte missat något heller. Man förväntar sig att jag ska vara tankeläsare. Jag vet att detta låter knäppt men så är det! På ett av avstämningsmötena sa chefen att jag måste vara en del av teamet. Jag undrar hur man gör när två personer i teamet går iväg på en fika själv och fattar ett beslut som de sedan delar med sig till alla utom mig. Jag har försökt att tackla det här genom att säga ifrån att jag vill vara med på samtalen och även att jag behöver infon när något bestäms. Svaret jag har fått var ordagrant ”du får hålla koll”. Mina kollegor anser på fullt allvar att jag ska veta när de får briljanta idéer och se till att lista ut vad de bestämmer kring dessa. Det kan vara allt mellan himmel och gjord. Från skitsaker som vilken fika vi ska ha på våra APT till hur vi ska hantera system som har kraschat i väntan på att it lyckas återställa dessa.
Alltså alla bäckar små har blivit en jäkla stor sjö nu. Jag inser nu att min ork verkligen är dränerad. Hela situationen på jobb har gjort att jag bokstavligen har känt mig dum och värdelös. Och jag är varken det ena eller det andra! Det är som att jag är intvingad i ett två fronts krig. Ett med mina kollegor och ett med min chef. I mitten står jag och vet inte vad sjutton jag ska göra!
1 gillning
En annan sak. Jag har funderat en del på det här med sjukskrivning. Jag kommer att prova och se hur jag mår om jag sjukskriver mig den tid jag får utan läkarintyg. Se om det gör någon skillnad. Men om det inte räcker, vad gör jag då?
När min mamma gick bort för 10 år sedan hade jag en husläkare. Han kände mig väl och när jag kom till honom 3 månader efter att min mamma hade gått bort så förstod han att jag behövde ett break. Jag hade kört på med ”duktig flicka” och fixat med allt och tagit hand om alla (pappa, släkten osv) men glömt bort mig själv. Så jag fick tre veckors andningshål där jag spenderade all tid med att gå och gå och gå och gå i skogen. Det var min terapi och min dåvarande läkare kände mig så väl att han visste att det var det jag behövde för att läka.
Nu finns inte han kvar och det har varit extremt hög omsättning utav läkare på vårdcentralen. Så vad gör jag nu? Jag har träffat nya läkare de sista tre gångerna som jag har varit i kontakt med vårdcentralen. Om jag ringer och bokar tid nu. Finns det en chans att nya läkaren förstår mitt behov av ett break och att kunna andas eller kommer jag att bli idiotförklarad?
Det känns som att min hjärna är i en melt down process. Så det jag skrev tidigare om att jobbsituationen fick mig att känna mig dum och att jag inte är det får jag nog revidera. Just nu känner jag mig ganska dum! Men jag är inte så dum att jag inte förstår varför jag är som jag är.
Din chef är icke riktigt klok.
Faktum är att hon har noll koll.
Det är arbetsgivarens ansvar att se till att medarbetarna har den kunskap och får den kompetensutveckling de behöver inom de områden de ansvarar för.
Ingår det i din arbetsbeskrivning att du ska vara dadda åt andra och ansvara för och se till att deras arbete blir gjort?
NÄ!!!
2 gillningar
Ja du… jag hade kunnat spendera nästan hela mina arabetsdagar med att vara dadda åt andra. Det tycker jag inte ingår i min arbetsbeskrivning 
1 gillning
Det du är med om på jobbet är en mobbningssituation. Dokumentera! Skriv en dagbok om alla beslut som fattas som du inte får information om, om alla kränkande förslag att det är du som ska hålla koll.
Och sök andra jobb. Stanna inte och kämpa, dra så fort det går.
1 gillning
Jag söker andra jobb!!! Letar på alla möjliga ställen varje dag.
Jag ska dokumentera.
Det är märkligt. Om jag hade fungerat fullt ut normalt så hade jag ju själv förstått vad som händer på min arbetsplats men nu behöver jag att andra påtalar det för mig för att förstå.
Bra att ha er här på forumet som kan göra det så att jag kan använda hjärnan
3 gillningar
Jag minns det som att även en kollega blivit sjukskriven/sagt upp sig el dyl pga arbetssituationen och att du är fackligt aktiv. Kan du ta kontakt med skyddsombud/företagshälsovård el liknande.
Kollegan som blev sjukskriven var på mitt förra jobb.
Jag är skyddsombud på min nuvarande arbetsplats men pga läget och hur jag mår så har jag typ glömt 80%av allt jag kan.
Jag har pratat med facklig representant. Kommer att göra det igen.
Jag ska kolla upp företsgshälsan. Jag mäktar dock inte med att ha med min chef att göra i dagsläget och om jag minns rätt ska allt med företagshälsan gå via chefen. Jag ska ta detta med facket för att se vad för alternativ som finns. Min fackliga representant har arbetat länge på vår arbetsplats och kan kanske hjälpa på ett bättre sätt.
Du ska inte behöva ta det med chefen om du inte är trygg eller lyssnade på av chefen. Då bör du kunna prata mEd någon från HR.
1 gillning
Jag har inte listat ut vem på HR jag kan lita på. Sjukt trist men sant.
1 gillning