Vilken underbar metafor! Trådarna som fjättrar Gulliver!
Varje tråd är ju ganska liten och bagatellartad, men när de blir för många kommer man inte loss. Då sitter man fast. Men börjar man någonstans så.
2 gillningar
Jag blir så upprörd när jag läser det där om att ljuda. Måtte den sortens lärare vara utrotade för all tid och evighet.
Jag minns mest lågstadiet som att ingen märkte vad jag kunde. Jag hängde mest på biblioteket.
På mellan- och högstadiet gick jag på en prestigefylld skola där kunskaper var viktiga. Mina kom i skymundan där med, så småningom lärde jag mig att om folk skulle fatta vad jag kunde så fick jag tala om det själv.
1 gillning
Jag blir mycket illa berörd av din berättelse. Så lätt en lärare eller en vuxen kan förstöra för ett barn! Jag tycker det är djupt sorgligt! Men jag menar det! Du är en stjärna som måste släppa ut ditt ljus! Ditt x gjorde också sitt bästa för att hålla ner dig, han kände sig säkert mindervärdig.
Mitt x som förvisso är rätt smart men inte varken verbal eller studieintresserad kände sig ofta överkörd av mig. Jag ville diskutera fram en bra lösning och han kände sig ständigt ifrågasatt. Det var en av de viktigaste punkterna när jag började dejta efter separationen, att hitta någon som var på samma nivå i diskussioner och det har jag gjort. Det är så underbart härligt när man får ord-fäktas med någon som tycker det är lika roligt som jag!
1 gillning
Hm, du blev alltså osynliggjord istället. Har det påverkat dig som vuxen?
Ja, tänk att ha någon som GILLAR att slänga käft! Både för att diskutera tusen olika frågor och för nöjes skull! Mitt ex kände sig också överkörd. Han tyckte att jag pratade precis hela tiden, och han ansåg att jag analyserade för mycket. Håhå jaja. Jag som ansträngde mig för att hålla igen. Han skulle bara veta.
Men hur ska jag hitta en kille som ser det vackra i etymologi och gärna jämför två olika ords utveckling från indoeuropeiskan, eller som kan hjälpa mig att fantisera om svårigheterna med räkning innan man uppfann nollan? 
Min ganska begränsade erfarenhet av dejting har bekräftat barndomsupplevelserna av att man gör bäst i att dölja sådana konstiga samtalsområden så länge som möjligt. De ger absolut inga pluspoäng, utan brukar hellre verka avskräckande…
1 gillning
Ja gjorde tvärt om, jag framhävde mina dåliga och udda sidor. På så vis behövde jag ju inte bry mig om de dom inte kunde acceptera mig som jag är. Fann en mycket fin man på Mötesplatse, eller snarare, han fann mig. Speciella omständigheter gjordeatt förhållandet tog slut efter ett år.
Strax därpå skulle jag träffa en likaledes nyskild manlig vän och nu när vi var singlar hände det grejor!
Honom hittade jag från början på ett forum för gemensamma intressen. Sedan umgicks vi som två par innan vi båda skildes. Numera sambos sedan 3 år.
1 gillning
Ja vad tusan. Det låter väldigt modigt. Men det är kanske lika bra att framträda i all sin konstighet från första början. Take it or leave it.
Inte för att det har funkat för mig någon gång hittills, men det har ju inte dölj-personligheten-metoden gjort heller om jag ska vara ärlig.
Och eftersom jag inte på några villkor vill träffa någon ny inom den närmsta tiden, kan jag ju faktiskt öva helt riskfritt på att sluta skämmas över nördigheten. Det är som bekant alltid lite lättare när man inte har just något att förlora. 
1 gillning
Sök nu medlemskap i Mensa också. Jag har hört att de har roliga fester!
Nja, men jag skulle gärna vara en fluga på väggen på en sån fest! 
testa mensas test på datorn här:
https://www.mensa.se/bli-medlem/provtest-r1/
jag fick 126 eller mer.
2 gillningar
Kul test 
Kul! Ska se om jag vågar kolla. Men det brukar vara tidsbegränsade tester och det är min akilleshäl. Jag kan inte tänka under tidspress!
Mitt mardrömsscenario är en actionfilmssituation där hjälten måste lösa gåtan medan en bomb räknar ner mot detonering.
På min senaste anställningsintervju frågade förstås chefen om jag var stresstålig.
-Inte det minsta, sa jag.
Men jag fick jobbet ändå. 
@Restenavlivet
Hur funkar det för dina barn idag?
Barnen har det rätt bra. Sonen, 17 år, är mer som pappa och lagd åt det praktiska hållet snarare än studier, men han avverkar område efter område. Har dock inte hittat några riktigt matchande vänner.
Dottern,14 år, fick hoppa upp ett åri skolan och även byta skola till en som inte motarbetar. Hon har även vänner som matchar så hon slipper känna sig som ett ufo. Tror också att det hjälper att både jag och min sambo matchar. Vi brukar ha långa diskussioner efter middagen som går betydlegt mer på djupet och bredden än vad som är vanligt. Hon driver det. Hon kommer att söka spetsgymnasium vilket jag hoppas mycket på.
Snabbhet har inte egentligen med intelligens att göra, likväl mäts det ibland ändå. Har inte själv gjort riktigt Mensa-test så jag vet inte hur det är där.
Det är så mycket man känner igen sig i alla trådar som finns i detta forum. Eller är det så att vi förväntar oss mer än vad det egentligen är? Hade kunnat sitta i timmar och läsa i dessa forum. Men en sak är verkligen att man hellre uppmuntra att lämna sin partner istället för att gå i terapi först för att förstå varandra. För hur ska man förstår varandra när man glömmer att kommunicera
Det är väl för att de allra flesta som hittar hit redan testat eller gått förbi det stadium när parterapi ev skulle kunna hjälpa. För att rädda ett äktenskap så måste det ju finnas en vilja hos båda att arbeta för det.
Jag tror att 9 av 10 som startar en tråd här blivit lämnat vad de upplever som “out of the blue” men att deras make/maka varit “frånvarande” eller “konstig” några månader innan men ändå trott att allt var bra.
I nästan 100% av fallen finns det nån annan med i bilden.
Hur många som är aktiva på det här forumet vet jag inte men jag gissar på att det är endast är några hundra?
Med tanke på att det sker ca 25000 skilsmässor varje år i Sverige ( ökning med 1000 st mot året innan) så kan man ju bara hoppas på att det svek och hugg i ryggen man läser om här hör till undantagen men jag är skeptisk.
Vi beter oss om grisar mot varandra i det här landet. Vart har respekten och tilliten för varandra tagit vägen?
Varför gifter vi ens oss med varandra? Det betyder ingenting idag, en formalia endast. Känns lika betydelsefull som när ett barn i 8:e klass konfirmeras. Man får ha fina kläder och vattenkammat hår i kyrkan en dag.
5 gillningar
Så sant
Tidsbegränsad på 10 minuter med 30 frågor, så sådana tidsbegränsade uppgifter går bra för mig, men när Jeopardy gick på tv hann jag aldrig med, även om jag skulle kunna frågorna.
Sedan att iq oftast går hand i hand om man är bra på matte är ju klart.
Tänkte på det du skrev om läraren. Jag gjorde all matte i högstadiet tom matte d. Hade en gammal lärare då som såg mig så jag fick desto svårare uppgifter, men när jag kom till gymnasiet var jag duktigare än läraren, så han ogillade mig starkt. Fick bara G i matte a men vg i resterande matte.
Elever frågade mig hellre än läraren när de hade kört fast.
Å andra sidan så har jag mycket svårt med grammatik och språk.
Tiden var verkligen en stressfaktor, jag fick lite tidsbrist på slutet och fick gå på ren reflex på de sista två frågorna. Men jag fick aldrig något facit på själva frågorna tyvärr, vilket hade varit roligt för att se om jag hade tänkt rätt. Iaf jag fick bara resultatet på den uppskattade IQ-nivån som testet kom fram till.
Men något att minnas med sådana här tester är ju att de är extremt snäva då allt handlar om logik och ffa. att i huvudet kunna föreställa sig slutresultatet av olika rotationer, vikningar etc. och sedan dra de korrekta logiska slutledningarna mha. de grafiska symboler som visas i frågorna.
IQ-värdet som presenteras är ju verkligen bara en liten del av vad som (borde) känneteckna en intelligent människa. Men tyvärr så är ju den form av intelligens som presenteras via IQ-tester den allena rådande normen för vad som är att betrakta som verklig intelligens.
Även om många Mensapersoner inte sällan kan ha stora svårigheter att IRL lägga ett ytterst ordinärt (för att inte säga ett småbarns-) “25-bitars-every-day-life-pussel” 
Det är lustigt hur olika det kan vara!
Hur kan man förresten som lärare ogilla en elev som kan mer? Det är ju lika dumt som att bli arg om ens egna barn visar sig vara mer begåvade än en själv. Jag tycker det låter som jackpot i klassrummet!
Tidsbegränsning ja. Jag kan visserligen vara snabb på en hel del områden, men inte om det står en klocka och tickar. Då låser jag mig. Vissa saker måste jag alltid ha gott om tid på mig för att kunna lösa. Ofta på jobbet när jag har ett svårlöst problem går jag hem och sover på saken. Sen har jag en lösning på morgonen. 
Men läsandet går fort än idag. Trots att jag hoppade över det tydligen livsviktiga ljudningsstadiet. Matte älskar jag. Särskilt matteproblem. Och det är en typisk grej där jag som barn aldrig riktigt fick med mig någon kompis i tillfredsställelsen över att knäcka en riktigt lurig uppgift. Jag var ju den där sorten som inte kunde avsluta och gå ut på rast om talet inte var löst. Låg förståelse från omgivningen på den punkten.
Grammatik är också helt underbart! Denna struktur! Denna ordning! Denna logik! Dessa vackra termer! Säg efter mig: pluskvamperfekt. Som barn fann jag systemet med ordklasser och satsdelar helt genialiskt. Och visst är det något matematiskt över det?
Jag uppfann lekar som gick ut på att en fick vara adjektiv, en annan substantiv och den tredje verb. Då kunde man skapa helt absurda meningar slumpvis. Mycket roligt, tyckte jag själv. De andra? Not so much.
Egentligen är det nog inte så konstigt att jag känner som jag gör idag, som vuxen. Men den största svårigheten för mig i dagsläget är att sluta skämmas över alltihop. Både över den jag var som barn och den jag är idag. Men jag skäms ju till och med för att bearbeta det med terapeuten. Det är både gamla barndomsminnen som plågar mig, och nyare från vuxenlivet. De nya går oftast ut på att jag har varit bra på något och därmed tagit plats. Då toktriggas skamkänslorna.
Vanlig mänsklig psykologi kanske?! Sådana reaktioner finns väl överallt, varför skulle skolan vara undantagen tänker jag… inte så att jag tycker att det är någon ursäkt, men väl en förklaring kanske. En som dessutom är applicerbar exakt överallt där det finns människor…
Typ… “Jag är människa, så inget mänskligt är mig främmande”