Sex för husfridens skull

Allmänna diskussioner
1530

Nope, vi gör det tillsammans.
Ska vardagsrummet målas om då väljer vi färg tillsammans.
Nytt kök? Hör och häpna, vi väljer det tillsammans!!

Bilbarnstol och barnvagn? Där sa maken att han inte hade några preferenser så jag fick välja.
Ny lösning för smart hem? Där har jag inte några preferenser så det fick han bestämma.
Han vet att jag vill ha kvalitet och jag vet att han vill ha samma så när vi är inne på “varandras områden” då vet vi att vi kan lita på att den andra fattar rätt beslut.

Men allt sånt görs med DIALOG. Vi tror inget, vi tycker inget, vi tar reda på vad den andra har för åsikt. Du skulle kanske testa det istället för att “veta” en massa?

1 gillning
1532

Otippat??
Jag har mer erfarenhet av att par gör saker tillsammans än att kvinnan styr och ställer som du tror att alla gör.

1 gillning
1533

Om jag får ta tillfället i akt att generalisera kring kvinnor så är det faktiskt sjukt mycket man har missat för att de inte delar med sig tillräckligt. Uppskattar inte alls gate-keepingen kvinnor hållit på med faktiskt, riktigt upprörande.

1 gillning
1534

Det finns det män som också har.
Som till varje pris ska kontrollera sin partner och begränsar partnerns frihet.

Det är individuella karatärsegenskaper, erfarenheter, förmågor, livsåskådning, förmåga att lyssna och kommunicera, vilja m m som spelar in och som skapar en dynamik, sund eller osund, i en relation.

1535

Du vet inget om någons relation för lever inte i någon annans relation men du uttalar dig som om du visste allt. Det spelar ingen roll hur väl man känner någon man vet aldrig vad som händer bakom stängda dörrar. Bara för att du ser en vän som du upplever är kontrollerad av sin fru så betyder det inte att det är så. Bakom stängda dörrar kan den här mannen ligga i soffan och bara titta på tv och tycka att han tar allt ansvar han behöver. Du vet inte men du uttrycker dig som att du vet precis allt gällande hur kvinnor är.

1537

Och det här är något som du har klurat ut att kvinnor lider av?

Du borde studera min sons kontrollbehov när det gäller hans VR-utrustning som han köpt för egenihopknegade pengar. Jag tycker nog att män kan visa rejält kontrollbehov över de områden som de tycker är viktiga. :joy:

Vet du vad jag tror? Jag tror att du anser att vissa områden är ganska oväsentliga (som t ex bilbarnstol eller vad tusan vi hade för exempel) och om någon annan tycker att just det är viktigt - då dömer du ut det som kontrollbehov.

1540

Som man ropar brukar man få svar.

Som du kanske har märkt spelar det ju ingen roll vad vi skriver till dig heller, för du har ändå redan bestämt i förväg hur vi är, hur våra relationer såg ut och vilken roll våra kön spelade i alltihop. Om vi berättar att nej, så såg det inte ut - då är du säker på att vi bara förnekar det och inte såg vår egen roll. Det skriver du rent ut till enskilda individer. Alltså inte alls bara som en generell diskussion kring mönster.

Nu är du t ex säker på att passiva och odugliga män beror på att deras kvinnor har kontrollbehov. Bortsett från att samma män brukar kunna hantera kollegor med kontrollbehov utan att bli helt passiva på jobbet och sluta arbeta, så missar du helt hönan-och-ägget-aspekten.

Hur kan du vara så säker på att den kvinna som du anser har kontrollbehov inte har tvingats ta den rollen för att hennes man helt bekvämt valde att fly från ansvaret? Svaret är naturligtvis att det kan du inte.

Och sedan har vi även själva definitionen av kontrollbehov. Är det t ex kontrollbehov att inte vilja låta en sexåring springa fritt på ett av landets största nöjesfält? Eller kan det vara så att den pappa som tycker att det är okej har släppt lite väl mycket på sitt eget ansvar?

Och förutom detta brukar som sagt var inte heller män sakna den där typen av mikro-kontrollbehov, fast på helt andra områden.

Mitt senaste ex skulle styra och ställa med massor av saker i mitt liv, trots att vi inte bodde ihop. Han lade sig i vilken bil jag skulle köpa och blev lite småstött när jag inte följde hans råd. Han hade åsikter om mitt nya jobb och tyckte att jag borde byta tillbaka och han kom gärna med synpunkter på hur jag hanterade barnens far.

Det är exempel på sånt som jag inte lät mig påverkas av. På de områdena stod jag på mig.

Men han hade massor av andra idéer också där jag gick honom till mötes. Vilken typ av utrustning jag skulle köpa till min hobbyverksamhet, t ex. Och han kunde komma med märkliga små fynd till min lägenhet som krävde att jag gjorde mig av med något annat som jag redan hade. Då ville jag inte göra honom besviken, så jag tog emot de där prylarna fast jag egentligen föredrog mina egna möbler/saker. Och när jag renoverade köket ordnade han så att jag skulle köpa en begagnad spis av hans kompis. Jag fick liksom inte välja min egen spis.

Den där medgörligheten ångrar jag idag. Jag borde ha sagt nej väldigt mycket oftare. Men jag var så inställd på att se det positiva, att uppskatta den goda tanken, att vara glad åt att han engagerade sig etc.

1542

Det här är också hur jag har uppfattat att de flesta gör. Och det var precis det jag var så ledsen över i mitt äktenskap. Att andra par verkade göra sådant gemensamt.

Man vill väl skapa sitt hem som ett team?

Klart det måste finnas kvinnor som kör över sina män totalt på det här området, det finns ju folk till allt. Men jag kan inte påstå att jag har sett det i mina kretsar. Lika lite som jag har sett att någon anlitar en inredningsarkitekt som får sköta alltihop, även om jag förstår att de fallen också existerar.

De kvinnor jag umgås och pratar mycket med om sånt här vill sitta tillsammans med sina män, bläddra i kataloger, gå och titta i färgaffären osv. De vill varken ha ett proffs som gör det eller göra det själva, utan sin man.

1 gillning
1544

:joy: Jag hör att du aldrig varit gift med en man.

Tänk när jag kom hem med WD40 istället för 5-56. Eller var det tvärtom kanske? Men bra var det inte att blanda ihop dem, så mycket förstod jag! :sunglasses:

Och nej, jag tycker inte det är bra när man lämnar över hela ansvarsområden till den andre. Jag tycker det är bäst om båda har koll på alla ansvarsområden.

Däremot tycker jag gott att man kan släppa det tillfälliga uppdraget, om nu partnern har tagit på sig jobbet.

Men att låta en sköta matlagning och en annan renovering rakt igenom, det tycker jag är värdelöst.

1546

När du benämner det du menar med “kontrollbehov” i en diffus kontext som ovan, då implikerar det du skriver, om än indirekt, att det skulle kunna göras gällande på alla plan av livets levande och då såklart vara ett utmärkande och negativt negativt personlighetsdrag som definierar personen i, om inte allt, så ända i väsentliga stycken.

Det fungerar ju inte så produktivt som du märker. Men försöker jag läsa mellan raderna så tror jag mig förstå delvis iaf hur du menar och jag kan iaf delvis hålla med dig. Inte som en generell betraktelse av hela kvinnokönet men ändå som en inte alldeles så sällsynt företeelse där två individer som i grunden är tämligen olika ändå hookar upp och intalar sig att motsatserna kompletterar och allt annat blaj som man inte kan se bakom, speciellt inte när man är ung.

Jag har erfarenhet av en längre relation med gemensamma barn där vi var väldigt olika, men i min ungdomliga enfald så trodde jag att det skulle krama till sig efter tid, att vi skulle adaptera oss till varandra och mötas half way typ. Det fanns en hel del fördelar med våra olikheter det är jag den första att erkänna, men den övriga adaptationen skedde liksom inte.

Jag tänkte länge att han vägrade att förändra sig, medan jag blev tvungen att fixa allt kring hem och barn trots att vi båda hade krävande arbeten.

Men jag har sedermera insett att jag inte heller var så särskilt bra på att varken acceptera och såklart då inte heller adaptera mig till hans nivå på praktiska göromål, i synnerhet inte när barnen kom. Ostädat, udda/fläckiga kläder, dålig framförhållning när det gällde allt som följer med småbarn etc. Men sjujäkla bra och uthållig på att handla och laga mat och det var ju ett stort plus.

Det var inte ens fel att två “trätte” (dvs vi grälade aldrig, men parrelationen nöttes ner) i vår relation och hade jag vetat det jag vet idag så hade jag gjort många saker väldigt annorlunda. Jag hade tex. bara lämnat mkt mer till honom (och uthärdat tiden det tog) och framför allt så hade jag accepterat mycket mer av hur det blev när det väl var gjort, utan invändningar. För det var trots allt inte livsavgörande saker det handlade om, inte ens för mig även om jag nog någonstans agerade som att jag trodde det… och kanske gjorde jag det oxå i bildlig mening.

1547

Är det jättevanligt i dina kretsar att män glatt lämnar över inköpet av t ex ny TV till sin fru? Helt utan kontrollbehov?

1549

Men det tycker du inte är ett uttryck för att det egentligen är män som har kontrollbehov…?

1 gillning
1551

Men frågan var om det inte är uttryck för ett manligt kontrollbehov om män inte vill låta kvinnan sköta hela TV-inköpet från scratch.

1553

OK, så när du hör en man säga att han måste “fråga regeringen”, då antar du att det är kvinnan som styr i hemmet? Mitt antagande i det fallet skulle vara att det äktenskapet inte är så himla friskt. När mannen inför andra hånfullt kallar sin fru “regeringen” och antyder att hon är en härsklysten käring, då undrar jag hur han behandlar henne privat där andra inte ser och hör. Jag skulle alltså anta att det är hon som är förtryckt och inte han.

3 gillningar
1555

Nåja, i ärlighetens namn är det väl precis vad du mer eller mindre bokstavligt gjort.

Förutom då alla gånger då du obarmhärtigt lagt skulden och ansvaret på en person (uteslutande kvinnan) i ett förhållande. Även de gånger det förekommit olika former av övergrepp. Och även de gånger offret har varit en tonåring.

Så det är väl inte så mycket bättre.

Men vad gäller allt det här snack om att mannens lathet är kvinnans ansvar. Hör du inte själv hur det låter?

Visst har jag också hört uttrycket “fråga regeringen”, men aldrig någonsin i samband med något patologiskt kontrollbehov. Utan det brukar röra sin om fall där han behöver checka av hemma om de är upptagna ett visst datum (vilket en duglig man ska kunna hålla reda på själv) eller om det är okej för honom att dra ut med jobbet eller kompisarna en kväll eller helg (vilket alla människor rimligen stämmer av med sin familj innan man bara sticker). Jag tror faktiskt aldrig att jag hört det från en hukande man som är rädd för att köpa ett paket mjölk utan utskällning.

Ja, det finns kontrollerande människor. Det som utmärker dessa är att de får ångest om de inte har total kontroll och att de hellre inte vill bli av med den kontrollen
Men i de flesta ojämna relationer vill den part som bär den största bördan oftast ha hjälp. De önskar avlastning. De vill kunna checka ut och lita på att partnern gör sin del. Och klarar av att göra den tillfredställande.
Och detta är inte kontrollbehov. Du missbrukar ordets betydelse om du blandar ihop dessa saker.

1556

Och du tror att frun själv skulle tycka det var ett skojigt skämt?

1559

Alltså det är nästintill lite komiskt att läsa hur lätt det är att från båda håll faktiskt slå en tättslutande järnridå runt sin egen ringhörna, som antar formen av skyttegravskrig i sin allra tjurigaste form… till och med på en så pass neutral och helt känslomässigt befriad (borde vara iaf) plats som detta forum :rofl:

“För nord är nord och syd är syd och aldrig mötas de tu”… eller?! :woman_shrugging:

.
[EDIT] Ni gillar det här skyttegravskriget från båda håll anar jag… eller hur :rofl:

1 gillning
1564

Aha!
Det där du skrev nu har inte framkommit i de inlägg jag läst - att du tänker på personens nästa relation - jag har alltid uppfattat det som att du tänker att ts borde tänka på sin egen roll i den relation hen vill lämna för att inse att även hen haft en så pass stor del i nedbrytningen av relationen och att det därför vore fel av hen att lämna utan att försöka en gång till när hen förstått vad fel hen gjort…

I de fall där det framkommit att ts lever i en destruktiv relation eller blir utsatt för påtryckningar, hot om våld eller våld - är det samma sak där alltså?
Problemet är att det har inte framgått utan det framstår som att du menar att tx ska se sin egen roll i att ha blivit utsatt och därför göra allt för att kunna läka relationen igen samt att eftersom hen varit med om att skapa en destruktiv relation är det förståeligt och inte fel av den andre att kräva sex, skrika och slå, ha sänder saker i hemmet, vara elak mot barnen osv.
Men det är alltså inte alls det du menar?

Jag menar i vilket fall att oavsett att bägge har ansvar i att en relation hamnar snett ursäktar det inte beteenden som skadar och eller skrämmer partner eller barn.

1565

Pelle cyklar för fort, ramlar och bryter benet. Då är det INTE läge att tala om vad han gjort för fel. I stället ser man till att han får medicinsk hjälp, smärtlindring och tröst. Någon gång i framtiden kan man visst peka finger åt honom och tala om att han får skylla sig själv (om man nu känner att det är omtänksamt att göra så), men man gör det INTE i den akuta situationen. Sunt förnuft och anständighet kräver det, helt enkelt.

Samma sak gäller i en akut känslomässig kris. Då finns det vissa saker man bara inte säger om man har minsta gnutta empati. När krisen är över och personen inte längre är lika skör, då kan det vara läge att diskutera vad som gick fel - om man tror att man vet bättre än personen själv gör.

2 gillningar
1568

Fast det här är inte sant. Många som lever i en relation där de blir misshandlade lever i åratal i den relationen - det bara går inte att vara så kategorisk och säga att bara för att man inte lämnat direkt eller när första slaget kom så måste man ändå har haft nån glädje av den och därför ska man försöka igen…?

Fast även i trådar som beskriver såna relationer, både när ts lämnat och där ts ännu inte lämnat, går du in och skriver att hen ska tänka över sin egen roll (utan att säga att det är inför ev framtida relationer) så ts får uppfattningen (liksom vi andra och därför reagerar flera av oss kraftigt) att hen ska fundera över sin egen del i att det blivit som det blivit och prova och se om det inte kan bli bättre… Just nu har jag inga exempel jag kan citera men du hittar dem själv om du söker bland dina gamla inlägg.
Jag föreslår att du nästa gång talar om i vilken kontext du tänker att ts eller den du vänder dig till ska reflektera över sin egen del i att det blivit som det blivit - i den gamla/nuvarande relationen eller inför en ev ny relation i framtiden - så det klart framgår för då undviker du nog en del upprörda kommentarer.