Det beror på situationen.
Där en person lever i en dysfunktionell relation som tar mer energi än den ger, kanske t o m med fysisk och psykisk misshandel, övergrepp, kränkande behandling och partnern vägrar tala om problemen, vägrar arbeta på att förbättra relationen, vägrar lyssna på sin partner finns det inte möjlighet till någon förändring. Menar du att det är den utsatte som ska visa tålamod och försonas med att leva utsatt i en destruktiv situation?
Det finns de som inte kan, förmår, orkar, vill se sin del, som inte vill ta sitt ansvar, som inte bryr sig eller som är nöjda som de är, som bara ser sin egen navel och tycker att alla andra ska anpassa sig efter dem, fylla deras behov men de ska få behandla andra hur som helst. Det är de och allenast de som är problemet, de saknar förmågan/ viljan att se, bry sig om och lyssna på andra. För ytliga bekantskaper och i uppvaktningsfasen kan de vara nog så roliga, charmiga, trevliga men när banden knyts närmare blir de energitjuvar, vissa tyranner som steg för steg begränsar partnerns frihet, skuldbelägger partnern gradvis för att få makt över partnern som tassar på tå och försöker anpassa sig till dess den förlorat sig själv och är helt i händerna på dem. Narcissister och empater dras ofta till varandra med förödande resultat för empaterna.
Sedan finns det fall där båda parter bidrar till att sabba relationen men är det bara en som vill försöka arbeta på att förnändra det till det bättre och inte förmår nå fram till sin partner, om partnern vägrar samtal och inte respekterar och vill lyssna till sin partner går det inte.
Vilka är det som hittar till detta forum? Jag betvivlar majoriteren av dem som söker sig hit är personer som kan kommunicera med sin partner, par som kan tala om sina problem, som lyssnar på och för konstruktiva samtal. Jag skulle snarare tro att majoriteten är de som är nära eller som passerat the point of no return.
Om någon beskriver en dysfunktionell relation där ts far illa och partnern vägrar se och ta ansvar för sin del, vägrar samtal och vägrar att arbeta på relationen för att få till en förändring ser jag ingen möjlighet till någon ömsesidig försoning. Varje beskrivning, varje fall måste bedömas för sig
Det finns trådar där jag gått in och bett ts tänka efter om det verkligen är värt att lämna, i andra har jag uppmanat att lämna. Ja, jag läser bara en sida men av det jag läser tycker jag mig kunna se a) hur villig/ ovillig ts partner är att vilja jobba på problemet b) hur villig/ ovillig ts är att jobba på problemet c) beroende på mängden av och vilken information ts ger vilka förutsättningar det finns till en ömsesidig, konstruktiv lösning. En sådan kräver ömsesidig respekt och vilja till en positiv förändring.
Jag tror som sagt att av dem som funderar på att lämna och som hittar hit är det en minoritet som har funktionella partners som är villiga och som klarar av att kommunicera och samarbeta för att hitta lösningar. Så det här är sjukstugan där många av de värsta, mest hopplösa fallen hamnar.
) även som singel.