Vad härligt och toppen att kunna jobba OCH semestra samtidigt. Jag har gjort precis samma som du, skapat en härligt tid med barnen att bygga upp vår relation, som faktiskt blivit bättre nu, jag har stressat ner och har inte så mycket “måsten” på mig själv, nu är det liksom jag och jag som bestämmer här i huset och det är en skön frihet jag känner just nu.
Sedan behöver jag bli bättre på att sätta MIG mer i första rummet, att våga planera saker för MIG själv…att inte alltid inkludera barnen i alla aktiviteter.
Men där kommer mitt omhändertagande, att se till att det händer något för barnen, att de får ett sportlov, semester där det händer något, tyvärr fortsätter X-et i samma spår = ordnar inget sånt… och det blir ju billigt för honom att inte behöva betala för någon semester…
Lite mer än 1 år sedan familjen sprack och jag kan äntligen kan se vår relation i annat ljus och det är ingen relation jag skulle gå tillbaka till…aldrig någonsin och det är en skön insikt.
Mycket klokt! I början när jag separerat hade jag svårt att ta ledigt bara för mig eller göra saker som barnen inte fick vara delaktiga med. Men när jag fortsatte göra det, insåg jag hur mycket jag hade behövt det!
Mitt tips är att ta ledigt antingen en långweekend eller mer och göra saker som man själv trivs med. Jag har t ex tagit ledigt v 34 bara för mig. Det blir MIN vecka som jag fyller med förhoppningsvis någon resa (beror på Corona) men garanterat med saker och ting som jag mår bra av!
Ju äldre barnen blir, mina 12 och 16år “behöver” dom mig mindre, så det gäller att man inte står där en dag och inte har ett eget liv.
Vilken fin tråd! Märker att det som får mig att må bättre när jag dippar är att se just att andra gör bra saker för att komma vidare. Kan de så kan jag, verkar det som att kroppen tänker.
Just nu är det jag främst gör som jag är stolt över är att jag våga visa mig svag för mina vänner och att jag vill och behöver ses. Jag är inte för stolt för att vara den som alltid frågar, vet att många vänner har fullt upp med sin vardag och kanske inte orkar styra upp, men många tackar gärna ja om jag tar tag i det och föreslår.
Ser på sikt att jag behöver göra mer för mitt mående. Då tänker jag framför allt på träning, lägga tid på mina intressen och annat jag mår bra av. Men just nu är det ett steg i taget som gäller. Försöker också att tänka att det faktiskt gått ganska kort tid (2,5 månad sen själva separationen) och att jag samtidigt som jag behöver komma framåt också behöver vara snäll mot mig själv och inte stressa.
Ja det är en fin tanke på tråden den ligger i lite vila, men ibland hämtar någon upp den det är härligt 
2,5 månad är inte lång tid sedan separation, för mig har det gått ganska precis ett år sedan X flyttade ut, idag mår jag så mkt bättre än för ett år sedan STOR skillnad.
Framför allt har jag jobbat med mig själv, idag trivs jag att vara själv en fredag och lördag…med betoning på TRIVS.
Jag visade mig också sårbar eller jag hade inte kunnat dölja det heller 
Men jag kan bara säga så mycket styrka jag fått tillbaka i att visa mig sårbar 
För mig har det varit viktigt att ta ansvar över mitt mående, att jag har jobbat för att komma hit, att jag inte vill hamna i någon bitterhet och stanna i det förflutna.
Så vad gjorde jag då? Jag har haft massor av vänner som jag pratat med och ÄLTAT samma saker om och om igen, mina vänner har tillåtit mig älta, de har aldrig varit dömande, men de har utmanat mitt tänkande. Jag har kommit upp på toppen och ramlat ner och brutit ihop, haft ångest en lång tid, så det TAR tid helt ok låt det ta tid.
Sedan har promenerat mycket i skogen och tränat, 2 mkt viktiga ingredienser i att komma framåt.
Jag har fokuserat att jag och barnen ska ha en bra relation eller ännu bättre och det tycker jag vi har fått. De tycker inte separationen varit jobbig, de 2 första dagarna var de ledsna sen har det gått bra säger de själva…och då blir jag glad att mitt mående inte har nått dem.
Ser att du har bra och kloka tankar och en plan att du ska ta dig framåt hejja dig 
Åh vad skönt att höra, det ger hopp! Hoppas att jag också ska känna så om ett år. Önskar att det gick att se framåt och liksom veta att det ser bra ut där framme, men än så länge kan jag bara hoppas.
Vilken fin tråd, denna har jag missat 
Här startade dagen med en morgonpromenad. Jag vaknade tidigt, och kände att kroppen ville ut. Nu. Bara att ta på sig träningskläder, i med lurarna och börja röra sig.
Jag har en bra magkänsla hörrni, det är något i mig som känner sig redo nu. Jag har gjort upp med en del av min sorg. Det är över nu. Livet HAR gått vidare och det är något som väntar runt hörnet. Min magkänsla har aldrig svikit mig, på samma sätt som jag kände att något kommer hända hösten 2019 (precis innan separationen) känner jag nu.
Det väntas omorganisering på jobbet. Min tjänst har erbjudits en annan, och jag känner bara ”so what”. Min chef har peppat mig till att starta eget. Jag kanske följer hens råd. Tills dess kommer jag fullfölja mitt uppdrag (jobbar som konsult) och ev avsluta med flaggan i topp. Känner bara ett lugn inför framtiden och min karriär, jag är skitbra på det jag gör.
Jag bor i stans finaste lägenhet. På riktigt. Önskar jag kunde bjuda hem er alla. De (iofs ganska få men ändå) som har klivit in här har alla känt samma känsla. ”Gud vad fint du har det, det är så mysigt och hemtrevligt här”. Blommorna växer som vildar, barnens teckningar sitter överallt och leksaker ramar in den i grunden ganska avskalade enhetliga stilen. Jag fick verkligen till det den här gången!
Imorgon kommer barnen hem. Som jag har längtat! Men de har haft det bra hos sin pappa som har vårdat dem med all sin kärlek. Jag är tacksam över att han är en bra pappa som inte super, skriker eller slåss. De är älskade, hela och rena, får alltid mat på bordet, har släktingar som bryr sig och finns där. Alla förutsättningar för en god och trygg uppväxt helt enkelt.
Jag är också väldigt tacksam för mina djur och mina vänner. Attans vad bra dom är, jag har alltid någon jag kan ringa, oavsett om det är för att gråta en skvätt, planera något kul eller bara prata i lurarna medan man gör något annat. Hur kan jag ens känna mig ensam med dessa fina människor som jag får ha som vänner?!
Godmorgon tisdag! Hoppas att ni som läser får en fantastisk dag! 
Låter som att du verkligen är på väg framåt, härligt!
För min del känner jag att väderomslaget liksom väckte något som varit lite gömt inuti mig. Var ute och promenade igår med en vän och kom även ut en sväng imorse. Bara känslan att ha solen i ansiktet och kunna ta av sig jackan utan att frysa får mig liksom att känna livet i mig. Får en positiv känsla inför sommaren.
WOW vilken härlig energi som ditt inlägg gjorde…den lyfte mig
Jag har precis gjort ett lunchpass, benen fick jobb lite extra.
Sedan alla skogpromenader jag gör just nu, våren, alla fåglar som sjunger…ja tänk att mitt hjärta återigen kan fyllas med glädje och energi…minns exakt 1 år tillbaka då jag jobbade klämfredagen och VAD ledsen jag var då, satt och grät precis hela dagen i mitt kontor…helt ensam och idag känner jag som du en riktigt bra magkänsla “det kommer bli bra”.
Det jag njuter mest av just nu är att jag inte behöver anpassa mig för någon annan, jag trivs med mig själv, det gör inte ont att behöva vara själv en fredag eller lördag utan jag kan till och med njuta av det.
Nu tar vi för oss av livet och lever det 
Vilken fin tråd. Trots stunder av sorg, ilska, svartsjuka och besvikelse är jag så oerhört tacksam för:
- mina fina, underbara barn
- människorna omkring mig som på olika sätt stöttar mig
- våren, blommorna som blommar och träden som slår ut
- våra katter som leker i solen
- kroppen som orkar träna varje dag
- tron som ger mig styrka och hopp
- arbetet som hjälper mig att fokusera på annat och som dessutom ger min en inkomst
- huset jag tycker om att ta hand om
- landet vi bor i
- solen som värmer
- naturen, själens vän
- varje andetag jag kan ta i medvetenhet om att jag är älskad och att livet är värd att leva…
- livet som jag har fått
Så fint att läsa, både @Villebussen och @Mot_ljusare_tider 
Idag är jag inte lika euforisk som häromdagen, men likväl känner jag lugn och tacksamhet för;
- Frukost på en solig balkong med min lilla ”familj”
- Kyl och frys är välfyllda med god och fräsch mat som jag kan planera måltider av. Funderar på brödbak med barnen idag
- Mina djur, som ger så mycket glädje sällskap och tidsfördriv
- Att restriktionerna är på väg att lätta, fler blir vaccinerade och ännu har inte coronan drabbat mina närmsta.
Glad torsdag på er, ta en dag i taget (eller en timme) och njut av de små glädjeämnena i livet
Det är bra att skriva ner varje dag vad man är tacksam för, ett bra tips. Jag känner jag har fastnat i bekymmersfållan lite grann, behöver ta mig upp därifrån. Detta är ett bra tips att tydligt skriva ner vad jag faktiskt är tacksam för. Jag fick också tips på egen tråd att jag kunde skriva ner vad för positivt jag gjort för mig själv.
Ha en fin dag 
Och ibland är det skönt att ta på sig den fula offerkoftan och tycka att livet inte är på topp. Ibland kan pepp stå en lite upp i halsen, lite konstatera att idag orkar/vill jag inte se att det är soligt och positivt OCH att det också är ok. Huvudsaken är att inte börja gilla offerkoftan för mkt för den är ful den är trång och oskön
Ja, det är verkligen olika dagar och olika stunder. Nu damp jag ner i ett tv-program som väckte många gamla, positiva minnen att jag fick lite ny energi för stunden, men jag vet att det inte behövs så mycket för en dipp. Ser fram emot när läget blir mer stabilt och inte så svajigt och jobbigt. Jag förstår väl ändå nu att jag behöver jobba mer aktivt med att stärka mig själv, så att jag lite lättare kommer framåt.
Här googlas det friskt på ordet ”acceptans” ikväll.
Jag accepterar min tillvaro och fokuserar på det jag kan förändra;
- Jag kan välja att göra mitt bästa efter mina förutsättningar på jobbet varje dag
- Jag kan ge kärlek och trygghet till mina barn. Ur deras perspektiv givet den här förutsättningen; hur kan jag göra deras liv så meningsfullt som möjligt?
- Jag kan hålla ordning på min tillvaro, städa och fixa i mitt hem, ta på mig rena kläder och le mot människor jag möter
- Jag kan önska alla kassörskor trevlig dag/kväll/helg
- Jag kan skicka hjärtan till alla jag bryr mig om på sociala medier
Ja, det finns något litet att göra i mycket.
Oj ja mitt liv är inte alls svajigt på det sättet att jag slungas ner i mörka hållet, utan bara som en liten grå filt som läggs över och allt känns lite tyngre, men långt ifrån toppar och djupa mörka dalar utan mer stabilt…så du min vän det kommer
Ha ha när jag mådde som sämst och hade värsta ångestpåslaget så googlade “Hur ska mitt liv bli?” Då fick jag upp ett årshoroskop för 2020, och där och då blev det horoskopet min sanning 
…Men det gav mig hopp och ett lugn så då orkade jag en dag till… och sen orkade jag 1 år till och nu står jag här och läser fortfarande horoskop, tar till mig det positiva och behöver det inte för att ta mig fram en dag till
Godmorgon alla peppare! Vad är ni tacksamma för idag? Jag söker inspo och idéer 
Här vaknade vi till regntunga moln, men känner likväl tacksamhet för att våren är här och sommaren står för dörren. Jag är också tacksam över att ha långhelg, behövde verkligen koppla bort jobbet ett par dagar och framför allt få ta morgonen som den kommer med en god kopp kaffe.
Snart blir det att ladda en tvättmaskin med kläder och ge sig iväg till lillflickans fritidsaktivitet.
Är även tacksam för att jag har en tvättmaskin och slipper förhålla mig till föreningens tvättstuga. Nackdelen är väl att det tvättas lite hejvilt och ofta hänger kläder på tork någonstans 
Hoppas att ni får en fin lördag!
Jag är tacksam över att yngste sonen vägrade anpassa sig till pappans krav och åkte hem till oss igår kväll efter att han hängt med kompisen (utomhus) hela dagen, istället för hem till pappa. För att han själv ville ha det så! Äntligen börjar han våga uttrycka och följa sin egen vilja!
Jag är faktiskt tacksam för regnet idag, för det betyder mindre arbete med att vattna det nyplanterade utomhus. Jag tror jag ska ägna förmiddagen åt att baka, det är mysigt att göra när det regnar, så jag är även tacksam för ett bra kök där jag gärna tillbringar tid. När yngste vaknat till ska vi tillsammans köra ett pass av “Chloe Ting Fitness Challenge” (Youtube) framför tvn. Lite skräckblandad förtjusning över det. Är otroligt tacksam för att vi peppar varandra att träna!
Vilken härlig tråd!
Den kan jag behöva, pendlar just nu mellan hopp och förtvivlan känns det som.
Men trots att ångesten river är jag tacksam för:
Mina underbara barn
Mina kompisar som står ut med mina ältanden
Vårt fina växelboende
Min mamma
Min pappa
Min underbara hund
Solen igår
Mina hobbies
Hit kommer jag att återkomma ofta tror jag - behöver det nu.
Fantastiskt med en pepp-tråd som inte känns skrytig och jag tror det är just ordet tacksam som ändrar känslan från “Titta vad duktig jag är och vad bra jag har det” till något varmt och fint istället.
Kram på er alla!