Försök att säg till när det händer. Han manipulerar dig via dottern för att få dig stt verkar vara den dumma som kastar ut honom i regnet.
Den stackarn (sagt med stor ironi).
Förklara för dottern att man ska hålla vad man lovar och stå för det man bestämt. Vuxna ändrar sig ibland för de anser att de inte behöver hålla sina ord (ven om det bara är att cykla hem, ja faktiskt).
Om pappa ska sova här är ett vuxenbeslut och det ska tas mellan mig och pappa. Det är så med vuxenbeslut de är mellan bara vuxna. Det är samma med vuxenprat. Det är mellan bara vuxna.
De har inget med barnen att göra, men de påverkar barnen ibland. Vuxna som vill ta vuxenbeslut med barnen är inte så vuxna egentligen. Från nu kommer vuxenbeslut gälla ÄVEN om pappa ändrar sig och Kag kommer säga till honom då. Att det som var bestämt gäller.
Och du får faktiskt acceptera det med (får du säga till dottern) för så är det nu för att pappa valde att göra som han gjort. Och sina val måste vuxna med stå för.
Kram @Floriana. Förstår att det är tufft. Hopas det läste sig. 
Jo, jag tog mej för pannan när hon sa så (hon såg inte men x såg) och han sa, “jaja, jag SKA åka”. Sen satte jag mej med dottern ocg tänkte att det är ju oxå en situation jag själv försatt mej i , genom att han faktiskt sover över då och då. Och det har jag ju medverkat til. Så att jag plötsligt ändrar alla premisser, kan ju verka konstigt. Så jag sa att han kunde ju ev sova över om det var för ösregnigt. Men sen så sa han att han ville låna mina regnkläder i alla fall och sen åkte han.
???
Visst inser du Floriana att inget av allt det här handlar om varken mannen eller dottern… det handlar enbart om DIG?!
Jag vill inte verka hård, men du måste nog asap börja ta till dig att dina mixade signaler, ord och beteenden etc. allvarligt riskerar att fucka upp din dotter 
Känner mej lite utskälld och dum…Ja, jag har mixade signaler. Vet att besluten är de vuxnas. Vet inte hur jag ska navigera. Ja, jag ville verkligen att han skulle dra. Men hur taskigt väder kan man jaga ut ngn i för den sakens skull? Han fick ju stanna på middag. Och sen är det plötsligt liv eller död om hn stannar eller ej… ja, så kände jag, men tyckte samtidigt kanske jag var lite extrem. Sen så ska vi ju städa ocg börja packa ihop hans saker i dag, så om det är vänskapliga former , så är det väl bra??
Skickade honom en länk om relations/kärleks/sex - missbruk. Han blev rasande, tycker jag är fullständigt ute å cyklar. Nåväl, måste sluta försöka hjälpa - tillhör medberoende mönster, tyvärr är han väldigt långt från att erkänna problemen. Så det är kört
På väg hem till ett tomt hus. Dottern skulle sovit hemma, men valde att sova hos pappa. Bra att hon trivs där, men det känns tomt och kallt kring hjärterötterna
Var tacksam för att det faktiskt funkar mellan dottern och hennes pappa. En sak mindre att oroa sig för.
Försök göra något riktigt mysigt för dig själv när du kommer hem 
(
) 
Tack tack, slukade just en påse godis stående, känns väl inte sådär 100, vill ju gärna gå mer lite i vikt. Drar täcket över mej snart
Bra sä - socker släcker ångest så mumsa på!
Smal blir man av skilsmässodieten ändå…
Jaha, så då ska min dotter ha två hem och jag bara ett. Känns så konstigt att våra liv skiljs åt, som att vi tvingas in på olika stigar - vi som är en stark enhet och familj, bryts det nu? Förstörs något fint? Ensam kvar i ett familjehus
Och fick just mess fr x att han å dottern haft det väldigt fint och han fått massor av kramar. Hon brukar inte vilja det, så det betyder nog att det är mycket bättre för henne att vara själv med honom. Så behöver hon inte vara lojal med mej. Men kommer hon föredra honom nu? Jag oroar mej. Och hon kommer kanske aldrig förstå hur illa han gjort mej och familjen. Men men, bara hon mår bra. Men jag vill inte förlora henne
Du kommer inte förlora henne @Floriana men jag förstår din känsla. Att inte längre ingå i alla minnen utan att de skapar egna. Men hon är ju din dotter och er relation kommer ju alltid finnas. Kram 
Känner igen mig i dina tankar och rädslan för att barnet ska föredra den andra samtidigt som man borde glädjas åt att barnet har det bra hos den andra. Jag var jätterädd för att sonen skulle föredra mitt x och hans nya eftersom de var så glada och orkade göra saker, men min rädsla var helt obefogad och istället har allt blivit galet åt andra hållet med en son som knappt umgås med sin pappa och jag som bär en stor sorg över det.
Din situation stabiliserar sig och oron släpper när du ser att dottern också trivs hos dig och att även du får kramar. Pappan försöker nog via sms:et dra i lite trådar för att “du ska haka fast i honom igen”. Tänker att dottern är i en lite orolig fas nu och vill visa er båda sin kärlek av rädsla för att mista någon av er. Sedan kanske hon kommer i en fas där hon försöker spela ut er mot varandra. Men om du ser saker för vad de är så kommer du helhjärtat kunna glädja dig åt att hon har det bra hos er båda.
Den här tråden har du döpt till otrohet, lögner, barn. Och jag tror att det är jätteviktigt att skilja de här delarnas åt och verkligen anstränga sig för att vara den vuxna, även om det är jobbigt. Otrohet och lögner har drabbat dig, sårat dig. Men din dotter mår ändå bäst av att fullt ut få älska sin pappa och njuta av honom som förälder. Man saboterar faktiskt inte per automatik sin föräldrarelation genom att svika den man har barn med. Sen sabbar en del vuxna även relationen till barnen, men det är en annan sak.
Försök vara storsint och vuxen i förhållande till din dotter. Utgå från att hon behöver både sin mamma och sin pappa lika mycket. Sen kan det svänga över tid, och debet kan komma perioder då hon kanske trivs tom lite bättre hos honom än hos dig. Men om du inte fokuserar så mycket på honom, och inte bevakar allt han gör, då kommer hon att slappna av och känna att det är ok att vara sig själv med dig. Och det kommer du att tjäna på i längden.
Här är jag - fortfarande - medan många på forumet går vidare och t o m avslutar sin närvaro här. Jag har en sånn utdragen historia och mannen påstår sej fortfarande vilja kämpa. Men förtroendekapitalet är förbrukat och jag känner numera att jag inte gillar honom ngt vidare längre. Måste bara hitta sätt att avsluta, vågar inte ta steget , av ngn anledning. Känner mej som ett öppet sår och orkar inte med knivsstick fr honom. Vågar därför inte gunga båten, men det måste jag ju. Han är ju utflyttad sen länge, men har många saker kvar. Jag antydde härom dan att jag ville han skulle ta dom, men han tyckte det skulle räcka att ställa de på (min) vinden
Du är inte ensam @Floriana att vara kvar här efter lång tid. Det är svårt att veta hur man ska göra. För mig är det ju känslorna som spökar. Jag känner ju så mkt ff. Men känner mig också väldigt sårad och tilliten är ju borta. Får när han ska åka nånstans eller när han sitter med tel en känsla att nu är det nån ny på G igen. Men vågar inte fråga för jag är rädd för svaret. Vad gör jag då? Lämnar? Vet inte faktiskt. Varje ggn snurrar allt i skallen och jag kan knappt passera en kvinna utan att tänka “hon?” Såg häromdan att han har en extra tele framme. Jag frågade om han använder två tele nu? Men nä, han hade den som “stöd” till sladden så den vanliga kunde ladda. Visst. Tror inte ett dugg på det, men säger givetvis inget. Jag bara får ångest avskyr min egen mesighet och tar atarax.
Kram 
Hoppas på tid snart, men det var väntetid sa dom.