Var tacksam för att det faktiskt funkar mellan dottern och hennes pappa. En sak mindre att oroa sig för.
Försök göra något riktigt mysigt för dig själv när du kommer hem 
(
) 
3 gillningar
Tack tack, slukade just en påse godis stående, känns väl inte sådär 100, vill ju gärna gå mer lite i vikt. Drar täcket över mej snart
Bra sä - socker släcker ångest så mumsa på!
Smal blir man av skilsmässodieten ändå…
1 gillning
Jaha, så då ska min dotter ha två hem och jag bara ett. Känns så konstigt att våra liv skiljs åt, som att vi tvingas in på olika stigar - vi som är en stark enhet och familj, bryts det nu? Förstörs något fint? Ensam kvar i ett familjehus
1 gillning
Och fick just mess fr x att han å dottern haft det väldigt fint och han fått massor av kramar. Hon brukar inte vilja det, så det betyder nog att det är mycket bättre för henne att vara själv med honom. Så behöver hon inte vara lojal med mej. Men kommer hon föredra honom nu? Jag oroar mej. Och hon kommer kanske aldrig förstå hur illa han gjort mej och familjen. Men men, bara hon mår bra. Men jag vill inte förlora henne
1 gillning
Du kommer inte förlora henne @Floriana men jag förstår din känsla. Att inte längre ingå i alla minnen utan att de skapar egna. Men hon är ju din dotter och er relation kommer ju alltid finnas. Kram 
1 gillning
Känner igen mig i dina tankar och rädslan för att barnet ska föredra den andra samtidigt som man borde glädjas åt att barnet har det bra hos den andra. Jag var jätterädd för att sonen skulle föredra mitt x och hans nya eftersom de var så glada och orkade göra saker, men min rädsla var helt obefogad och istället har allt blivit galet åt andra hållet med en son som knappt umgås med sin pappa och jag som bär en stor sorg över det.
Din situation stabiliserar sig och oron släpper när du ser att dottern också trivs hos dig och att även du får kramar. Pappan försöker nog via sms:et dra i lite trådar för att “du ska haka fast i honom igen”. Tänker att dottern är i en lite orolig fas nu och vill visa er båda sin kärlek av rädsla för att mista någon av er. Sedan kanske hon kommer i en fas där hon försöker spela ut er mot varandra. Men om du ser saker för vad de är så kommer du helhjärtat kunna glädja dig åt att hon har det bra hos er båda.
1 gillning
Den här tråden har du döpt till otrohet, lögner, barn. Och jag tror att det är jätteviktigt att skilja de här delarnas åt och verkligen anstränga sig för att vara den vuxna, även om det är jobbigt. Otrohet och lögner har drabbat dig, sårat dig. Men din dotter mår ändå bäst av att fullt ut få älska sin pappa och njuta av honom som förälder. Man saboterar faktiskt inte per automatik sin föräldrarelation genom att svika den man har barn med. Sen sabbar en del vuxna även relationen till barnen, men det är en annan sak.
Försök vara storsint och vuxen i förhållande till din dotter. Utgå från att hon behöver både sin mamma och sin pappa lika mycket. Sen kan det svänga över tid, och debet kan komma perioder då hon kanske trivs tom lite bättre hos honom än hos dig. Men om du inte fokuserar så mycket på honom, och inte bevakar allt han gör, då kommer hon att slappna av och känna att det är ok att vara sig själv med dig. Och det kommer du att tjäna på i längden.
1 gillning
Här är jag - fortfarande - medan många på forumet går vidare och t o m avslutar sin närvaro här. Jag har en sånn utdragen historia och mannen påstår sej fortfarande vilja kämpa. Men förtroendekapitalet är förbrukat och jag känner numera att jag inte gillar honom ngt vidare längre. Måste bara hitta sätt att avsluta, vågar inte ta steget , av ngn anledning. Känner mej som ett öppet sår och orkar inte med knivsstick fr honom. Vågar därför inte gunga båten, men det måste jag ju. Han är ju utflyttad sen länge, men har många saker kvar. Jag antydde härom dan att jag ville han skulle ta dom, men han tyckte det skulle räcka att ställa de på (min) vinden
1 gillning
Du är inte ensam @Floriana att vara kvar här efter lång tid. Det är svårt att veta hur man ska göra. För mig är det ju känslorna som spökar. Jag känner ju så mkt ff. Men känner mig också väldigt sårad och tilliten är ju borta. Får när han ska åka nånstans eller när han sitter med tel en känsla att nu är det nån ny på G igen. Men vågar inte fråga för jag är rädd för svaret. Vad gör jag då? Lämnar? Vet inte faktiskt. Varje ggn snurrar allt i skallen och jag kan knappt passera en kvinna utan att tänka “hon?” Såg häromdan att han har en extra tele framme. Jag frågade om han använder två tele nu? Men nä, han hade den som “stöd” till sladden så den vanliga kunde ladda. Visst. Tror inte ett dugg på det, men säger givetvis inget. Jag bara får ångest avskyr min egen mesighet och tar atarax.
Kram 
1 gillning
1 gillning
Hoppas på tid snart, men det var väntetid sa dom.
Så bra gjort 
Hoppas att du hittat rätt psykolog för dig!
Kram
Ge det en vecka, sedan ringer du igen… O C H så står du på dig 
Så varken de eller någon annan får skuggan av en chans att göra det åt dig 
Du klarar det, bara du inte ger efter för det där velandet igen och bara låter tiden gå 
1 gillning
Helt rätt gjort, jag själv är i början på den här mardrömsresan. Men tog tidigt kontakt med en psykolog då jag inte fungerade som människa, och tilldel fortfarande inte gör det.
Har bara haft två besök men det absolut det bästa beslut jag tagit på väldigt länge. Med rätt person tvivlar jag inte att de kan göra underverk, kommer på mig själv med att jag längtar till besöken då det då ger mig ett lugn.
Stor kram till dig.
1 gillning
Hej igen!
Jag har hängt kvar under annat alias, pga att mitt x hittade hit …
Jag är kvar alltså …
Det går bättre , träffar ny, men sörjer fortfarande familjen