Första länken, därinne finns det typ en ”manual” för hur man går vidare.
Kanske är det så att det inte är fysiskt ännu. Och därför gör hon slut innan.
Och det där med förlåtelse. När man börjar se den andres behov och jobba med sig själv så plötsligt står man där en dag och inser att man förlåtit.
Det jobbigaste är inte att förlåta otrohet även om du tror det nu. Det jobbigaste är att förlåta sig själv för att man lät det gå så långt. Och man var så uppe i familj, barn, laga mat, hämta på förskolan, läxor etc så man såg inte att man glömde bort det viktigaste.
Du tänker säkert: men om vi nu hade det halvdåligt- jag var minsann inte otrogen. Nej kanske för att du har fått dina behov tillfredsställda inom ert förhållande.
Jag och min fru har alltid delat på sysslorna hemma. Det är faktiskt så att jag tagit det större delen av sysslorna. Allt med barnen, sjukhus, skolan, hemmet, kontakt med myndigheter, städning, hämtning lämning. Men visst att jag känt att känt så.
Jag har faktiskt ärligt inte trott att vi haft ett halv dåligt äktenskap. Vårat nya radhus står färdigt om 3 månader. Det är något vi det fram emot i 1, 5 år. Vi har nästan dagligen planerat för inflytt och allt nytt som ska köpas.
Det var henne idé att vi skulle sälja huset och köpa nytt. Just nu bor vi i lägenheten som vi bara skulle mellanlanda i. På det stadiet, har jag alltid tänkt på henne och också tillfredsställt hennes behov
Sysslor hemma- det är ett av 10 behov. Det är viktigt för en del men inte för andra.
Du vet ju inte vad hennes behov är eller hur? Hon har uppenbarligen saknat nåt eftersom hon omedvetet varit öppen för att få känslor för nån annan. Hon vet nog inte heller vad hon behöver. Men nånting saknas.
Jag lämnade och det fanns en annan i kulissen, som inte kunde komma loss samtidigt som mig så det är lagt på is. Nu vet jag ju inte hur din fru fungerar men… Det är aldrig pang bom som man lämnar. Och det sker inte lättvindigt. Och att få känslor för nån annan är mer en konsekvens av att känslor falnat. Det kan vara putten över kanten som gör att man tar tag i en relation som gått i stå.
De som är lämnade undrar varför de inte blivit förberedda och varför de inte får partnern att delta i familjerådgivning samtal etc. Den som lämnar är klar och färdig. Det går inte att backa. Den som lämnar önskar att det gick att jobba på relationen men kraften finns inte.
Jobbigt men detta händer igen och igen. Du behöver inte gilla det den som lämnar gör och hur den beter sig. Men försök förstå. Vissa av oss funkar som jag.
Du har ju sett att några av skribenterna varnat för att din fru " ganska säkert ? " har inlett nån form av relation trots att hon sagt tvärtemot.
.
En fråga till dig: har firman där hon jobbar haft nån Julfest nyligen, typ. några dagar innan bomben.
Det är det här som är så spännande. Alla fall är så sjukt olika. Får intrycket av att du har integritet och är stark och redan var färdig så därför klarar av att vara ensam och ser inga problem med det. Vilket enligt mig är ett tecken att du är självsäker och färdig. Dock är det enligt det jag upplevt och sett undantag. Allt som oftast är det dom som lämnar som är trasiga och hoppar vidare utan att reflektera. Egot skyddar oss. Medan den som blivit lämnad är den som allt som oftast bygger upp sig själv och vågar se sina misstag så att man inte faller in i samma lop i nästa förhållande detta då deras självbild blivit raderad, finns med andra ord inget ego som skyddar oss.
Ibland resonerar vi som att människor i regel är rationella men den bistra sanningen är att det är få av oss som är det. Vi är en hög egoister.
Hej alla, vi har nu haft samtalet och hon var bestämd. Hon vill inte testa.
Jag har frågat henne och hon uppgav att den andre kanske har någon attraktion men att det är något som hon misstänker. Hon vidhåller att de inte har pratat om detta och att hon inte är kär i honom. Hon vidhåller att anledningen till hon lämnat inte beror på attraktionen utan att hon tappat sina känslor för mig. Jag har insett att jag aldrig kommer få svar. Det spelar ändå ingen roll. Det är slut.
Jag stod på mig och gick henne till mötes. Vi kommer fortsätta med skilsmässan. Vi har även berättat för barnen och de blev helt förstörda.
Jag har sagt att jag önskar att hon flyttar till sin mamma och att hon får bo med barnen där när det är hennes vecka. Det fick bli så för att jag inte har någon nära.
Jag har också sagt till henne att oavsett vad vi säger till varandra måste vi alltid sätta barnen i fokus. De går alltid först. Och det var hon med på.
Så, så här värdigt slut blev det när man varit 12 år ihop. Att man inte kan ge det en chans för familjen kommer jag aldrig att förstå.
Jaa, du. Visst kommer du att klara dethär. Du bara inte vet det ännu. Det är en oerhört tuff resa. Det kommer att gå upp och ner. Ge det tid och gör inget du ångrar senare. Skriv inte sms då du är arg och ledsen. Sov på saker du vill säga. Sköt om dig så bra du kan. Andas. Ta en timme i taget. Låt dig sörja och låt alla känslor komma. Det lättar, men det tar tid.
Jag är tyvärr av samma åsikt som många här. Hon har nog haft mera kontakt med kollegan än vad hon säger.
Min x blånekade att det inte fanns någon annan men plötsligt dök hon upp en månad senare och då alla pusselbitar kom på plats hade han haft henne nästan ett år bakom min rygg.
De tror det blir lättare för alla då ” den nya ” plötsligt dyker upp en tid efter separationen. Då har de ju redan flyttat och inte gjort nåt fel…
Men, men … sanningen kommer alltid fram. För mig tog det säkert 6 månader förrän jag förstod hur mycket han ljugit.
Och fan , jag trodde ju på den man jag varit gift med i 30 år.
Men… du klarar det! Skriv här. Vi hjälper. Hälsningar av tanten.
Hej, det var en fest för inte så länge sedan men enligt henne var han inte med. Dock hade han skrivit till henne dagen efter och frågat hur det var. När jag fick reda på det i lördags vad jag henne blockera honom och det gjorde hon.
Men visst de kan höras på telefon. Även här säger hon att de inte bytt varandras nummer.
Vilket beslut hon fattar blixtsnabbt, låter jäkligt märkligt.
.
Detta måste hon gått å funderat på länge, inte fan tar man nått sånt på några få dagar, eller har jag missat nått ?
Hon verkar ha bestämt sig, så fokusera istället på dig och dina barn. Lägg energin på dig själv så är jag övertygad du kommer komma ut detta fortare och starkare
Att sitta grubbla kan man väl få göra men oavsett utgång i det så är det ändå faktum att hon vill separera
Vi har tyvärr varit med alldeles för länge. Bra eller dåligt? Kan man ju fråga. Men tror ändå att vi kan hjälpa till.
Kommer ihåg mina första inlägg, blev så störd på de som kommit längre i processen. Varför förstod de inte att jag vill vara min x bästa vän trots att vi separerat. Varför skulle jag ha nollkontakt? Med mannen jag varit gift med i 30 år…
Jaa… varför? Såg det inte då… Men , ifall jag skulle ha gjort som alla sade skulle jag varit längre påväg idag.
Inget jag ångrar men att släppa sin x efter ett helt liv tillsammans tar många år. För mig har det snart gått 3 år och jag är inte helt fri ännu. Vet inte ens om jag någonsin kommer att bli det.
Känner inte att jag är bitter , har fullständigt kommit över min x. Skulle inte röra honom med tång ens , men det är andra saker som tynger. Barnen, familjen, släkten , vännerna. Allting är så komplicerat.
Vissa har en olycklighet i sig, men de vet inte varför. De verkar inte kunna vara tacksamma och lyckliga med vad de har, utan jagar hela tiden nytt. Efter det nya som saknas som ska göra dem lyckliga. När de får det som de jagat så blir det genast ointressant och de börjar jaga nästa sak - mår dåligt för att de inte har det som de trånar efter. Jag gissar på att även du var en sån som hjälpte henne i jakten på det som saknades. Men när ni väl fick tag i det hon saknade så blev det oviktigt och det var något annat som saknades, stämmer det? Nytt hus verkade vara det senaste målet.
Om det är så så är detta bara nästa steg i jakten som aldrig tar slut. Den finns i hennes huvud och säger inget om ditt värde. Så vad du än gör, racka inte ner på dig själv och jaga i minnet efter saker du kunde gjort annorlunda. Ta hand om dig, och ta tillvara alla hjälpande händer och lyssnande öron som släkt och vänner ger dig.
Vet du det kanske är så enkelt att hon känner inte det där pirret i magen för dig, som det var i början. Och hon kanske inte förstår att det är helt normalt. Hon kanske inte heller förstår att man kan få tillbaka pirret i magen med sin nuvarande man men att det krävs att man provar nånting annorlunda för att kunna bygga upp spänningen igen.
Hon känner det där när hon ser den andra killen troligtvis. Och på grund av lite livserfarenhet så inbillar hon sig att det är så här man löser en svacka i en relation.
Du har fått många goda råd här. Ta hand om dig. Fokusera på barnen för dom kommer att behöva dig. Och förbered dig på att hon kommer att börja träffa honom. Förbered dig även på att hon kommer tillbaka när hon väl tagit steget och vaknar upp och inser ”vad har jag gjort”.
Du kommer att lära dig så mycket om dig själv under den tid det tar att läka. Och du går ur detta med rak rygg.
@nu_ar_allt_bra skriver så klokt. Att jaga lyckan. Många gör så för dom är inte lyckliga inuti. En sak är då helt klar: kommunikationen har inte fungerat. Och det är grunden för att kunna göra varandra lyckliga (men det förutsätter att man är lycklig inuti först, man kan inte hänga upp sin lycka på nån annan). Så hon kanske behöver ”växa upp” och lära känna sig själv.
Jag har lämnat, det finns ingen annan i kulisserna och har aldrig haft.
Beslutetsprocessen var långdragen.
Har fortfarande mycket känslor flr honom trots att jag lämnade, men min historia skiljer sig enormt från din.
Vill bara säga att även jag tycker att det låter konstigt att hon bara bestämt sig så hastigt, och att känslorna för dig helt plötsligt inte finns…
Jag önskar inte separation för någon. Det är tufft, jag har det tufft än idag trots ca 8 mån sen. Och än idag försöker jag förstå mina känslor. Vet inte hur gamla era barn är, våra barn var totalt förstörda till en början men sen började de anpassa sig. De hade en hel del frågor, och jag besvarade de så gott jag kunde. De frågor jag inte hade svar på var jag tydlig med att säga att jag inte har svaret just nu.
Situationen idag är definitivt bättre än för 8 mån sen, men jag personligen har det fortfarande tufft, allra främst när jag inte har barnen. Jag “fungerar” när barnen är här, annars känns det tungt och tufft, ensamt och saknar de mycket. Varje dag. Det gör jätteont. Jag försöker hitta mina sätt för att hantera det.
Det kan vara så. När jag tänker efter har det varit så i våra 12 år. Hon har sagt till mi innan att de förhållanden hon hade innan mig var mellan 2-3 år, sedan har hon bytt partner.
Vi har säkert flyttat 5-6 gånger under vårat liv. Och det nya radhuset blev väll tråkigt att vänta på.
Men visst, under de 12 åren fanns bara jag. Allt är så ledsamt nu!
Tack för dina kloka ord. Det du skriver hjälper mig på något sätt.
Jag skrev det innan till ”allt är bra nu” att de förhållanden innan hon hade var i 2-3 år och då när hon tappade känslorna bytte hon partner.
Jag tror hon är sån som du skrev, tappar hon intresset för någon så byter hon bara. Det tråkiga i det här är att det finns barn med i bilden. För de kunde man prova med hårt arbete. Men det funkar bara om båda vill.
