Och så var sagan slut

Jag och min fru har varit tillsammans i 12 år, vi har tre underbara barn. Och enligt mitt och hennes ett underbart liv. Fram till för någon månad sedan.

Jag och min fru har alltid varit tighta, vi har fått saker lösta på egen hand utan någons hjälp. Mantrat i vårat förhållande ”Vi två löser allt” och då har det varit i 12 år. När barnen kom vi ännu närmare varandra för att vi inte hade hjälp från någon annan. Vi har skapat ett liv tillsammans, senast förra året uppgraderade vi till en nyare husvagn. Vi sålde vårat hus, köpte ett nytt radhus så kommer stå klart om 3 månader. Vi har väntat och längtat i 1,5 år på detta.

Den senaste tiden har jag haft en olustig känsla att något inte står rätt till. Den känslan har funnit i ca en månad. Jag har försökt tvinga bort den känslan då hon hon bara för någon vecka sedan sa ”du får aldrig lämna mig”, ”snart är det vår och då åker vi ut med vagnen”

Jag ställde ändå frågan om hon hade hittat någon annan och detta förnekade hon. Efter att jag stått på mig kom det fram att hon för 2-3 månader sedan kände en kemi och attraktion till en kollega. Enligt henne har denna kollega ingen aning om detta och hon säger att det är inte på grund av honom som gjort att hon tappat känslorna för mig, utan det är något som hon funderat under en längre period.

Hon säger att hon tycker om mig men att attraktionen har försvunnit. Vi är mer som syskon säger hon. Och hon har bestämt sig att det är slut och att hon inte vill försöka arbeta på förhållandet trots vetskapen att hon bryter upp familjen.

När jag frågar varför hon inte berättade för mig att hon började få kemi för denna person så kan hon inte svara på det. Och detta förstår jag inte.

Varför pratade hon inte med mig när hon började känna att hon inte ville leva med mig? Hon lurade mig genom att jag ska tro att vi har det bra.

Hon säger att vi har ett bra förhållande, att jag inte gjort något fel men ändå lämnar hon utan att testa.

Jag förstår att hon tog det slutgiltiga beslutet om skilsmässa när hon började känna attraktion till den nye. Då försvann kemin mellan oss. Hon säger att det är inget som hänt dem emellan, den andra killen vet inte ens om detta. De enda gångerna de pratat så har andra personer varit närvarande. Jag känner henne och jag litar på henne när hon säger att inget fysiskt har hänt.

En till anledning som hon säger att hon vill skiljas är att hon förstår inte varför hon fått attraktion till en annan man när hon är gift?

Det roliga är också att vårat nya radhus står klart om 3 månader, och som ekonomin ser ut idag måste vi flytta in den. Vi har inte ekonomin att både ha radhuset och en hyresrätt utöver.

Jag känner mig så sviken men mest att hon tar beslutet att bryta upp familjen. Att jag inte säga något om det.

Jag har bönat och bett i två dagar att ge oss ett år att försöka hitta tillbaka till varandra. Att inte bryta upp familjen. Men nej, hennes magkänsla säger att det inte kommer gå.

Jag är förkrossad. Har ångest och är helt tom. Gråter till och från.

Snälla, kan någon svara på varför hon valde att inte berätta för mig när hon började känna kemi för den andra personen? Varför stoppade hon inte sig bara, slutade prata med honom och försöka undvika honom??

Vet att inlägget är rörigt, men inlägget speglar mina tankar som snurrar oavbrutet. Jag har inte ätit på två dagar och sover knappt något på nätterna.

9 gillningar

Och där förstår jag inte alls hennes resonemang. Vi människor är inte blinda och känslokalla. Vi ser och vi reagerar på det vi ser.

För många år sedan började en ny kollega på jobb. Han var så otroligt snygg, charmig, trevlig… Ja, hela paketet liksom. Vi var ett gäng på den arbetsplatsen som umgicks väldigt mycket utanför jobb så vi träffades mycket. Jag hade helt klart några form av känslor för honom. Men jag agerade ALDRIG på dem. Jag sa aldrig något till någon om dessa känslor. Jag var så vansinnigt förälskad i min man vid den tidpunkten. Och jag ville fortsätta leva i mitt förhållande och fortsätta bygga upp det.
Mina känslor för kollegan ebbade ut. Han var fortfarande snygg och charmig. Men det fanns liksom inget mer där.

Så med det sagt förstår jag inte din frus resonemang. Bara för att man är gift så ser man inte andra människor och reagerar på dem eller kan få någon form av känslor?

4 gillningar

Åh jag känner med dig. Är så ledsen för din skull. Vet hur det är. Mitt ex fick ju känslor för sin kollega och bröt upp familjen och lämnade mig. Fick inte heller någon chans att jobba på vårt förhållande. Det är så hårt. Han sa inte heller något till mig. Smusslade med telefonen och träffade henne i smyg. Sedan bara pang bom ville skiljas. Ville inte försöka och jobba på någonting. Hade bestämt sig. Flyttade och blev tillsammans med henne dagen efter han flyttat.

Han flyttade i september. Kämpar med gråten varje dag. Du ska veta att du inte är själv. Vi finns här. Man har så många tankar på varför det blev såhär. Man är så chockad. Jag går hos en samtalsterapeut och får sömnmedicin för att orka. Våga gråta och prata om allt. Var arg och få ur dig allt. Skriv av dig här om hur dina dagar är. Var inte rädd för att be andra om hjälp.

4 gillningar

Jag hade inte läst de sista raderna när jag skrev mitt inlägg.
Du måste ta hand om dig själv!! Du har barn att ta ansvar för och dig själv. Begå inte det misstaget att sluta vara rädd om dig själv så att du blir sjuk.
Ja, din situation suger och är hemsk men du kommer att komma ur det med tiden. Men just nu måste du ta ansvar för dig själv!
Ät något, en tugga av en macka eller en frukt. Risken finns att du annars hamnar på sjukhus och då är vägen tillbaka ännu längre rent fysiskt.

Har du någon att prata med? Någon utomstånede? Om inte, leta upp någon. Kolla med vårdcentralen om det finns en psykolog du kan ta kontakt med. Svenska kyrkan har bra stöd också.

2 gillningar

Precis, jag förstår inte heller hennes resonemang. Jag har frågat ett flertal gånger utan att få svar. Jag frågade henne om de var vänner på Facebook och det var de. När jag frågade om det var hon som hade lagt till honom så svarade hon ja. Detta förstår jag inte, är det så att hon vill utforska om detta kan leda till något?

Men samtidigt går det inte ihop när den andre personen inte vet något om detta. Hon säger också att han är på väg att byta arbete.

1 gillning

Jag kan inte förstå, när man har familj och barn att inte kämpa. Att försöka. För mig går det inte ihop. Jag är en familjemänniska där jag alltid satt familjen först, att de mår bra.

Och detta, att bara en människa kan besluta om något som kommer förändra livet för alla familjen. Man är två om att skaffa barn, man är två om att bli ihop, man är två om att bilda ett liv ihop, så varför ska en bestämma när det tar slut?

4 gillningar

Antingen ljuger hon för dig eller så är hon så förvirrad själv att hon vet varken ut eller in. Jag känner inte så jag kan inte svara på vilket av det det är.

Ni kan alltid testa familjerådgivning. Oavsett om ni ska fortsätta tillsammans eller inte så måste ni ju kommunicera om barnen.

1 gillning

Jag tror tyvärr att hon är förvirrad men bestämd. Familjerådgivning är inte aktuell för hennes del. Det har hon uttryckt. Tack för svar, hjälper när man har någon att skiva med. Tack!

1 gillning

Det som skrämmer mig är ensamheten som kommer komma, jag vet att jag har barnen och för de kommer jag göra allt. Men de veckor som man inte har barnen? Vad gör man? Är så rädd för ensamheten?

På sommaren, när vi åker till Öland. Det kommer inte vara samma sak utan henne, varenda vrå av ön påminner mig om henne.

Jag är så rädd för framtiden

6 gillningar

Försök läsa du det jag saxat ur din text som om det vore din brorsa som skrivit det… vad skulle du tänka då?

Jag skulle iaf säga att det i bästa fall finns en chans på miljonen att “inget hänt” och att “han inte vet om vad hon känner”… extremt få kvinnor med den relationshistorik du beskriver, tre mindre barn och med de steg, inte minst ekonomiskt, som fortlöpande fram till absolut närtid aktivt och gemensamt har tagits i pågående relation skulle göra på det här sättet. Inte utan att en ny relation redan har inletts och troligen för ett bra tag sedan.

Det mest förvånande i hela kråksången är att alla verkar tro att hela deras omgivning är mer eller mindre idioter så att de bara kan låtsas att de råkade snubbla på sin nya partner på ICA dagen efter de väl skiljt sig fysiskt och så blev de tillsammans från en dag till en annan :see_no_evil:

9 gillningar

Mitt ex ville heller aldrig prova att gå och prata med någon. Ja jag tycker också att man är en familj och skaffar barn tillsammans. Då ska man också kämpa lite tillsammans innan man går isär. Inte bara pang bom lämna. Man är skyldig att prata med varandra.

Ja denna ensamhet. Vet hur det är. Och allt man brukar göra tillsammans. Inget är som förut. Tryggheten försvann. Har du vänner och annan familj du kan ta stöd av och umgås med? Så du slipper vara själv. När man inte har barnen är det outhärdligt.

Ja jag tror också att det troligtvis är något mellan dem. Mitt ex nekade också allt. Men sedan blev de tillsammans dagen efter han flyttat ifrån mig.

3 gillningar

Hej, tack för svaret. Jag tror på henne när hon säger att inget hänt men jag tror inte på henne att han är helt ovetande om detta. Jag har försökt lista ut i flera dagar vad det är som gör att hon är helt hundra säker att hon inte vill testa och kämpa för familjen.

Jag tror inte att man får kemi för en person bara så. Jag tror att den kemin måste besvaras av den andre personen för att en kemi skautvecklas och leda till attraktion. Annars är det bara någon person som ser bra ut och där stannar tanken.

Vi ska prata mer ikväll. Och hon har förslagit att vi ska lämna barnen till hennes mamma. Igår, som i förrgår fick jag samma svar, därför förstår jag inte varför hon föreslår att vi ska prata ikväll och lämna barnen. Jag tror att det är ikväll som hon kommer att säga att kemin är besvarad av den andre.

1 gillning

Jag lider med dig, sådana slut är inte värdiga. Jag kan förstå att känslor kan svalna men man måste våga diskutera och prata med partnern.

Hon lider av social ångest. Detta innebär när vi träffades så umgicks vi inte med mina vänner på grund av detta. Så allt rann ut i sanden och därför har jag ingen vän. Men jag har samtidigt känt att jag inte behöver det. Jag har fått det sociala på arbete och prioriterat familjen.

Nu får jag stå mitt kast, att jag inte prioriterade mina gamla vänner.

2 gillningar

Fundera på detta under dagen och ta av dig de rosa glasögonen så du inte blir helt manipulerad under samtalet.

Det krävs mycket goda och genomtänkta förklaringar/anledningar från hennes sida för att förklara varför hon blundar och hoppar rakt ut från stupet utan fallskärm för någon som inte ens vet om hennes känslor och som inget hänt med. Men som hon enligt sig själv känner så mycket diffus “kemi” med att hon ändå tar ett sådant här drastiskt och dramatiskt beslut i det här läget.

Om hon nu inte blivit komplett galen förstås, det kan ju vara en rimlig förklaring och i princip den enda rimliga faktiskt, förutom den självklara bestående i att relationen med kemimannen är fullt ongoing.

1 gillning

Ja, du milde folk som ditt ex blir så inneslutna i sig själva och sin egen bubbla att de helt tappar sitt sunda bondförnuft, om de någonsin haft något, och tror/intalar sig att alla andra människor helt saknar förmåga att lägga ihop ett och ett och få det till två.

Obegripligt hur man ens kan intala sig att något så fullkomligt genomskinligt, ologiskt och orimligt kan låta ens det minsta trovärdigt i andras öron :roll_eyes:

2 gillningar

Vi förlorade ett barn för många år sedan. Hon har svurit på barnets grav att inget fysiskt eller känslomässigt mellan de har hän och att han är helt ovetande om hennes attraktion. Därför tror jag på henne. Jag har inte heller under de 12 åren någonsin tvivlat på att hon talar osanning.
Hon är stark motståndare till otrohet. Men självklart lyssnar jag på er för. Inser detta helt från andra ögon.

Igår när vi pratade och jag bad att vi ska försöka ge det ett år så sa hon något konstigt. Att hon inte vill ge det någon mer tid för någon kan bli sårad. Jag frågade henne vad hon menade, om att det kanske finns en risk att hon och han kan vara något om två månader och då kommer hon såra mig? Hennes svar var väldigt diffus men jag kommer inte ihåg det. Hon säger att hon vill göra slut innan någon är otrogen. Min tolkning är att det finns en starkt attraktion till den mannen.

Ja du, förmodligen ingen idé att vi spekulerar mer i detta då ingen av oss, och allra minst jag, har varken facit eller kristallkula. Det kan hur som helst vara väl värt att du ser till att ta med dig din förmåga till kritiskt tänkande ikväll :muscle: :v:

Time will tell !

Tack Noomi, det ska jag göra. Vi får se vad som kommer eller inte kommer fram ikväll. Jag återkommer

2 gillningar

Får jag fråga hur de klarar de veckor du inte har barnen? Det är de veckorna jag är så rädd för just för att jag inte har lust med något, varken träffa någon, titta på tv, lyssna på musik eller något. Jag bara grubblar, tänker, vrider, tänker ”tänk om” varför?

Jag har gått igenom mycket i mitt liv, jag förlorade min pappa som var ung i somras, men det här är 100 gånger värre känslomässigt. Jag är ett vrak

1 gillning

Noomi har redan sagt det men jag upprepar, du har rosa glasögon på och vill inte se sanningen. Det är tungt att få reda på att den som står en närmast ljuger en rakt upp i ansiktet. Inte en suck att hon totalvägrat försök att reparera om det inte vore för att något redan har hänt. Bara för att hon svär på ert barns grav innebär det inte att hon talar sanning - hur illa det än låter. Du har på detta forum ändlöst med historier som är precis som din och läser du dessa ser du att i majoritet av dem finns en tredje part med i bilden.

5 gillningar