Instämmer. Eller att hon känner att det är bråttom. Som det att han ska byta jobb. Hon måste skynda sig att få honom. Parterapi är också något obehagligt för henne antagligen för då måste hon förklara sig, bli ställd till svars, och det kommer dessutom vara ett hinder för att hinna med tidspressen.
Skulle det faktiskt mot all förmodan råka vara på det fullkomligt osannolika sättet att han faktiskt är helt ovetande och nu ska byta jobb och hon i ett sånt läge väljer att hals över huvud kasta hela tillvaron för familj och tre barn överbord för att “hinna få honom”, den där sk. helt ovetande mannen som aldrig ens talat med henne utom i närvaro av andra och inte vet om hennes känslor och isf mycket möjligt inte ens hyser liknande känslor för henne… ja, isf blir ju frågan om hon öht är vid sina sinnens fulla bruk, på riktigt alltså 
1 gillning
Med största sannolikhet står han nog och väntar på henne, ja. Jäkla dåligt beteende ändå att lämna familj hals över huvud för en plötslig förälskelse. Vi är inte hundar som måste springa efter varje tik som löper. Även om vissa beter sig så.
5 gillningar
Jag hör vad ni säger, och när jag läser det så blir det mer och verkligt för mig.
Jag ska prata med henne ikväll och försöka få fram sanningen. Sedan kommer den nog inte spela någon roll, men för mig kommer den göra det. Då vet jag att det definitivt är slut och jag kan lägga fokus på mig och barnen.
Jag har också skrivit ett brev till henne som jag kommer att lämna över. Där framgår ekonomi, eventuell framtida boende, barn växelvis etz. Allt går ut på att träffa henne så lite som möjligt för att jag ska kunna bearbeta och komma vidare snabbare.
Jag har läst på forumet att det hjälper att ”få” bort personen från sitt liv så snabbt det går. Sedan har vi barn så någon kontakt måste hållas för deras skull.
8 gillningar
Man lägger fokus på att hitta nya hobbysar. På mitt gym är det många som har tecknat sina medlemskap efter att skilsmässan var ett faktum. Väldigt många nya vänskaper har byggts upp mellan olika pass och skrotlyft.
Man hittar nya saker att göra på egen hand också. Jag har ett vagt minne av en gammal vän som började baka på sina “lediga” veckor. 1-2 kväller i veckan la hon på att fylla frysen med bröd och det var för henne en guldgruva då tonårs ungarna vräkte i sig mat. Bakningen var en terapi samtidigt som det var en bra ekonomisk insats.
Kolla om folk på jobb umgås privat och se om några av dessa är “potentiella kandidater” för dig med till sådant umgänge. Häng med på AW då och då.
Leta upp de där filmerna du har velat se men aldrig haft tid till eller som ingen annan har velat kolla på.
Arbeta med dig själv för att inte vara rädd för ensamheten. Det är nog där du måste börja.
Hitta nya smultronställen att besöka. Världen är stor och semestra kan man göra på andra ställen än Öland.
3 gillningar
Min man fördömde otrohet i alla år. Vi hade levt ihop i 18 år när han var otrogen mot mig. När jag började misstänka att han var otrogen då vacklade jag många gånger just pga att han lovat att aldrig vara otrogen mot mig och att han hade fördömt otrohet så många gånger under årens lopp. Det tog närmare 2 ÅR för mig att komma underfund med sanningen att han visst då hade varit otrogen!
Så jag tvivlar på din frus ord där.
4 gillningar
Man kan alltid återupta gamla vänskaper. I alla fall testa att göra det.
6 gillningar
Eller också så återtar du Öland, på egen hand! 
Låt inte henne jaga bort dig från ställen som du vill åka till. Nej, det blir inte samma sak utan henne men det finns också en tröst i att kunna återvända till trygga platser förknippade med fina minnen, och få nya fina minnen.
2 gillningar
Detta minns jag att du skrivit en gång innan på forumet @Caro , och har burit det med mig.
Jag och barnens pappa var iväg på många utflykter, att resa och upptäcka var något vi hade gemensamt. Dessa platser har blivit så präglade av mitt liv med honom och även av hans familj, vi gjorde också många utflykter med dem, att jag nu är lite vilsen, kommer upp så många minnen från tiden förr. Jag tog också förstås med honom på platser som betydde mycket för mig, men minns då också bråk som blev på dessa platser, som inte gav så fina minnen.
Jag tror också det ligger mycket i det du skriver, att återta dessa platser, att återta sitt liv igen, skapa nya fina minnen. Jag ska verkligen försöka göra det.
4 gillningar
Hej Tailor, tack för ditt svar. Jag tror tyvärr också att attraktionen är besvarad och att hon börjar eller redan är förälskad. Jag har fullrespekt på att biologin inte går att stoppa, det som jag tycker är ett svek är att hon inte tog upp det med mig när hon började känna så.
Den kemi/attraktion hon känner började för 1-3 månader sedan. Jag tror verkligen att vi hade kunnat få det att fungera om hon varit ärlig från första början. När det kommer fram nu så ligger jag 10000 meter efter henne och hennes känslor och de kommer jag aldrig komma ifatt.
Som jag skrev tidigare i tråden så kommer vi ha en diskussion ikväll utan att barnen är med. Oavsett vad hon säger eller vad som kommer fram så kommer jag nog att tacka för mig. Innerst inne så vill jag inte vara med någon som inte tycker om mig som en partner men jag är i en kris. Och kris fungerar så att man inte tänker helt rätt, man styrs för mycket av sina känslor. Och känslorna säger att vi kommer få det att fungera och sedan kommer det bli bra. Men jag vet att så fungerar det inte.
Jag förstår inte, när man är i en relation och har varit det så länge att man inte kan diskutera med sin partner. Varför sitter man på sin kammare och tänker själv?
min Önskan är, om det ändå skulle ha tagit slut att det skulle gjorts med värdighet. Hon har själv tänkt i flera månader att attraktion är borta men det har jag inte vetat om. Också som jag skrev i tidigare inlägg vara det bara för någon vecka sedan som sa att hon älskar mig och att jag aldrig får lämna henne. Det är svårt att arbeta för något om man inte vet att något är fel.
5 gillningar
Hej Masai, tack för ditt svar. Jag vet att jag kommer skapa nya minnen med mina barn.
Men just nu, hur jag mår så kan jag inte tänka så. Jag är i en kris och allt är skit om du ursäktar uttrycket.
Däremot kommer jag skriva ner citatet och ta med mig det längre fram i min sorgeprocess.
3 gillningar
Det förstår jag ju verkligen! Det är så mycket för dig nu. Jag noterade detta för jag minns själv att jag tog det till mig förra gången jag läste det. Men jag skildes också för mer än två år sedan. Det kommer ju i omgångar allt.
Du befinner dig i en annan fas nu, att försöka smälta, ta in, processa, det som hänt och händer.
All styrka till dig, och ta hand om dig 
1 gillning
Förstår det är förbannat jobbigt när ens partner helt ur det blå och som man litar på mest av allt gör något som man aldrig kunde drömma om. Dock tror jag att det är en klyscha att måla upp det som att ”hon har tänkt på det under en längre tid” tror helt ärligt att så inte är fallet. Utan att det ligger mer i att gräset just nu är grönare på andra sidan. När folk utrycker sig med den där klyschan tänker jag direkt du har gjort något som du inte kan få ogjort och nu skyddar ditt ego dig från sanningen. Väldigt destruktivt men vi alla ställs på prov i våra relationer visa är bara inte starka nog att stå emot frestelsen från det man inte kan ha tyvärr. Nyförälskelsen eller vad vi kallar det skyddar oss bara för stund sen kommer sanningen ikapp. Det jag försöker säga är att du inte ligger efter henne i att bearbetat förhållandet utan ligger mest troligt före hur underligt de än låter.
3 gillningar
En snabb uppblossande förälskelse gör att frontalloben checkar ut. Hon berättade ingenting för dig. Det är normalt beteende i det stadie hon befinner sig i. Hon kunde inte berätta för hon förstod inte själv vad som hände (och det logiska tänkandet fungerade inte). Hon hann helt enkelt inte berätta. För det gick fort. Hon satt aldrig på sin kammare och tänkte.
Du fick en känsla för ungefär en månad sen. Och man ska lita på sin magkänsla. Nånting hände mellan dom då. Troligtvis har dom kommit till stadiet att deras känslor är besvarade och då brukar hormonerna riktigt spåra ur.
Det finns flera varningstecken här.
- Ni är mer som syskon, hon älskar dig som en vän. Det är en typ av lögn/försvar hon säger för att rättfärdiga sitt beslut. Det kommer att komma fler såna dumma uttalanden.
- Det går fort. Hon ska flytta. Ingen chans att reparera. Och det har med stressen att göra. Hon får en enorm dopaminkick av att vara förälskad i hemlighet. Men samtidigt så blir kroppen stressad och deppad av detta för det är fel från början. Och nu flyr hon.
- Hon har fram till detta varit en ärlig och bra tjej. Och det är ofta såna som gör sina partners mest illa. Hennes bild av sig själv stämmer inte med vad hon gör/tänker nu. Och därför mörkar hon.
Varför berättar hon inte sanningen för dig då? Dels för att hon vill skydda dig (hur konstigt det än låter) för hon vet innerst inne att hon gjort fel. Men också dels för att hon ljuger för sig själv (börjar skriva om er historia, ni har det inte bra), hon vågar inte stå för sanningen.
Du, hon, familjen. Det är inte värt nånting när dom blir förälskade. Det är som om dom går på kokain. Och det enda som är viktigt är att jaga nästa fix. Därför vill hon inte kämpa. Du kan googla förälskad+psykos.
Det som kommer att göra mest ont för dig är inte att hon varit öppen för att bli förälskad i nån annan. Utan smärtan kommer när du inser att nånstans längs vägen så slutade ni uppfylla varandras behov (googla kärleksspråk). Och då blev hon öppen för nånting annat utan att hon var medveten om det. Hon är lika förvirrad som du.
Viktigt att du tänker på är att hon älskar dig fortfarande. Men tror (för hon är hormonpåverkad) att hon träffat sin själsfrände. Men hon kastas just nu fram och tillbaka mellan er två i sina känslor.
Jag tillhör dom som tror att allt går att fixa. Under förutsättning att man når fram. Och då måste du vara radikal. Säga att du vet att hon flyr för fullt till den nya. Som en typ av intervention man har med drogberoende. Du har inget att förlora på det för hon är redan på väg. Hon ska ut från ert boende nu om det går att fixa. Att nå fram kan ta allt mellan 1-6 månader. Om det går. Går det inte så har du i alla fall gjort allt du kunnat och kan gå med rak rygg till en ny framtid.
Tänk även på att hon har ingen att prata med om detta förutom honom. Dom pratar troligtvis mycket och sitter och målar upp en fantasiframtid. Om hon skulle våga prata med dig så finns det en öppning. Men du får inte vara arg, besviken, upprörd - då öppnar hon sig inte utan flyr fortare.
Läs gärna nedanstående. Finns jättemycket bra saker på den sidan. Även emotionalaffair.org har intressanta artiklar.
2 gillningar
Wihoo du skriver allt jag tänkt på idag. Därför har jag kommit till slutsatsen att tacka för mig fast att jag vet att det kommer göra fruktansvärt ont.
I två dagar har jag levt på hoppet, fast jag vetat innerst inne att det inte går att rädda.
Idag tog jag semester från arbete och har bara tänkt och grubblat och allt jag kommit fram har du förklarat perfekt.
Ser fram emot vårat samtal, fast det samtalet kommer vara den värsta i mitt liv.
1 gillning
Jag vet att nyförälskelsen är som en psykos. Jag vill bara att hon är brutalt ärlig mot mig.
Jag vet att det kommer att göra men jag känner fortfarande att jag behöver en förklaring till hennes beteende. Och att förklaringen ska komma från henne.
2 gillningar
Tack Masai
1 gillning
Jag vet att hon tänkt länge på detta. Det har jag också förstått.
Om något har hänt eller om attraktionen är besvarad från den andra personen vill jag att hon berättar sanningen.
Jag vill att hon är brutalt ärlig fast jag vet att det kommer göra ont.
På något sjukt sätt hoppas jag att de har mer kontakt än den hon medgett för då kan jag avsluta kapitlet och påbörja arbetet med att hitta mig igen.
Jag är stark motståndare till otrohet, det är det värsta som man kan göra mot någon. Att avsiktligt skada en människa man älskar är helt sjuk. Om hon haft mer kontakt med honom än vad hon medgett och att attraktionen är besvarad så är det otrohet. Det kanske inte är fysisk otrohet med det är ändå otrohet. Och det är något jag aldrig skulle kunna förlåta.
5 gillningar
@Adria Haha du skulle bara veta hur många som säger att det är oförlåtligt. Men förlåter. Varför? Jo för att dom förstår varför det hände. Det är inte så komplicerat. När man inser hur en annan människa fungerar så tycker man synd om dom.
Du skulle aldrig vara otrogen. Du är nog den typen av människa kanske. Men då är du stark. Din fru är nog väldigt svag i grunden.
Och det går att rädda. Om du är stark nog. Och har överseende eller det är fel ord…om du tänker på att alla kan göra misstag. Och att hon inte gjorde detta avsiktligt! Hon saknade nåt fast hon visste inte att hon saknade nåt för då hade hon sagt det åt dig. Hon är inte elak för att hon sårat dig. Hon är drogpåverkad. Skilj på människan och handlingen.
Och @Tailor tack för de orden. Jag gillar att vara kärringen mot strömmen. Vi är inte så många här inne. De flesta skriker dumpa fanskapet. Du har rätt i att många inte värnar sina äktenskap. Och en stor del av förklaringen finns i första länken jag la ut. Behov. Ofta så använder man det ”kärleksspråk” mot sin partner som man behöver själv. Och det fungerar inte så bra. Men vill du diskutera det så citera detta i din tråd.
7 gillningar
Jag tror faktiskt inte att jag kan förlåta henne om det har gått till fysisk otrohet. Det kommer jag aldrig att förlåta. Hur kan man gå vidare från det, det kommer alltid att sitta i bakhuvudet om man väljer att fortsätta.
Är hon ärlig om de två och om det finns något men som hon inte velat gå fram med då kan jag kanske tänka mig att förlåta iaf.
Jag vet att det är skillnad mellan handling och människan, men om man gör något dumt när man har en familj som hon gillar och trivs med så får man ändå stå för sina handlingar.
Förlåt om det är rörigt med jag själv känner mig väldigt rörig just nu. Jag sitter och väntar på att hon ska komma hem. Och jag tänker att jag kommer att ta ett beslut som kommer påverka mig resten av livet. Det är en konstig känsla, känns som att jag ligger inne i slutet för palliativ vård.
1 gillning