Tänkte också se den nu ikväll.
Tack för tipset om en bra film @Angst78 . Det känns som vi har en liten social grupp som sitter hemma nu på fredagen, då vännerna umgås med sina familjer.
Trevlig helg,
Kram
1 gillning
Ja, visst är den bra! 
Har idag varit ute i skogen med en kompis till min son och hennes familj. Först kändes allt bra. Vi hittade svamp och alla var glada över det. Sen när vi var på väg tillbaka mot bilarna så BAM! jag fick massor av ångest. Den inleddes med att tanken ”han har lämnat mig och är ihop med henne”. Inget nytt, så har det varit sedan ett år tillbaka men ändå kändes det som det gjorde när jag först fick reda på det, nästan lika stark ångest iaf. Helt sjukt. Jag har inte haft så här stark ångest på väldigt länge. Nu är vi hemma igen och jag har fortfarande stark ångest. Samtidigt ska jag klara av att ta hand om barnen. Har det verkligen inte landat hos mig än att han har lämnat mig, handlar det här om det?
Det kan väl vara så att det kommer över dig med ojämna mellanrum.
Vet man någonsin om man kommer över något som upplevs som ett så svårt svek som du varit med om?
Jag blir mörkrädd när jag ser vad du skriver… Du får inte lov att göra sådär inför barnen, bara för att du är sårad! Det undergräver barnes syn på sin far! När barnen är med så måste du kunna behärska dig. Kan du inte det så behöver du professionell hjälp!
1 gillning
Vad menar du?
Det är ett svar till @Besviken längre upp. Att agera sådär inför barnen signalerar ju att det är något fel på pappa. Man har ett ansbar som förälder inför barnen…
Och pappans ansvar? Det är helt ok att lämna familjen för att man vill nåt annat med sitt liv. ”Om jag inte mår bra, så mår barnen inte bra” Bullshit! Barnen fattar ingenting varför han gör som han gör. Vi pratade med en kurator, hon poängterade att det är svårt för barnen att förstå varför föräldrarna skiljer sig om allt varit ok innan. Inga bråk t ex. För de kommer detta som en blixt från en klar himmel. Jag är naturligtvis inte nöjd med situationen, men jag har vänt ut och in på mig själv tillräckligt för att förstå honom. Får inga svar, ingen respons. Han vill inte diskutera med mig. Då vill jag inte ha med honom att göra. Punkt. För mig är han död. Jag ställer inte upp på ”att jag ska bita ihop för barnen skull”. Det gäller väl åt båda håll i så fall, att ”ta sitt ansvar som förälder inför barnen”? Jag blir extremt provocerad att den som lämnar kan hitta på vad fan som helst, men den lämnade ska sätta sig över sina känslor, för barnens skull.
7 gillningar
Det lät ganska dömande fast jag är säker på att du menade väl. Det var nog formuleringen
”bara för att”. Det är inte så bara att bli sårad.
Men det stämmer säkert att B, precis som jag och många andra härinne, behöver hjälp med att bearbeta sina sår.
1 gillning
Ja, man får tyvärr lov att göra det, för barnens skull. Och i längden äve för din egen. Det handlar om att gå vidare.
1 gillning
Jo fast nu minns inte jag tidsperspektivet hos @Besviken. Tror det är lite tidigt att tänka att hon skulle ha fastnat i något redan.
2 gillningar
Det har du säkert rätt i!
Ibland är det svårt att behärska sig även om man vet att man borde. Förra helgen höll jag på att slå ihjäl mig, inför sonens ögon, när vi skulle montera ner gungställningen som exet byggt. Jag bad honom att fixa den innan han flyttade, den var en säkerhetsrisk… Vilket han inte gjorde.
När jag reste på mig igen sa jag: om bara pappa hade fixat detta innan han flyttat, jag är arg på honom för att han inte gjorde det.
Ångrar vartenda ord av det jag sa, just då var jag rädd och ledsen så det bara flög ur mig.
Fast det lät som att du var tydlig. ”Jag är arg för att…”. Det är orimlig att skanna ALL ilska mot X. Det man ska undvika är ju ”Han är en idiot för att …”.
Uppför han sig illa mot dig inför barnen? Pratar han illa om dig? I annat fall så står jag fast vid det jag skrev. Du måste skilja på din relation till ditt x och barnens relation med sin far. Du får inte förstöra den.
Och faktiskt så får man skilja sig i Sverige…
1 gillning
Jag skiljer definitivt på min relation till exet och barnens relation till honom. Jag pratar inte illa om honom. Har aldrig gjort. Inte sen separationen heller. Men jag pratar inte med honom. Jag har ingen relation till exet längre, och kommer inte ha. Barnen har en bra relation till sin pappa. Det får räcka så.
1 gillning
Det måste väl vara okej att inte vilja prata med en person som sårat en medan såret är öppet? Jag tror nog Besviken sköter det gott nog. Håller helt med Besviken. Handlar ju inte alls om huruvida det är lagligt att skilja sig eller inte.
1 gillning
Ja, jag tror det men det kändes inte bra efteråt.
1 gillning
Har du pratat med barnet om det? Här gäller det att vara en förebild. ”Jag sa så och jag skäms lite för det för jag borde ha … ” osv.
Jag hade ett snack med min son när det var som värst. Han var upprörd för att jag hade varit arg. Jag konstaterade att jag inte var mitt bästa jag som förälder just nu. Men jag var den de hade. Och att jag visste att jag skulle hämta mig och kunna ge dem de föräldraskap de förtjänar så småningom. Något hände i det där samtalet. Nästa gång jag var upprörd så stängde han inte in sig som han brukar utan klappade på mig och sa ”så ja”.
2 gillningar
Jag frågade inte om dig, jag frågade om honom.
Du har just beskrivit hur du själv demonstrerar di dåliga uppfattning om honom inför barnen. Det påverkar barnens relation med sin far. Bland annat genom deras lojalitet för dig.