Första helgen utan barnen och jag överlevde å barnen också. Lillan är extra klängig och jag kan inte göra något utan att hon är runt benen på mig. Hoppas innerligt att detta kommer bli lättare med tiden. Mitt hår som hon pillar och drar i kommer inte finnas kvar annars. Det va första helgen någonsin som han hade tre barn själv. Han lämnade över omgående och har inte hört av sig alls idag. Kan tro att det blev lite jobbigt att rodda allt på egen hand när man inte är van. Lite skadadeglad för detta faktiskt. Hoppas att det gör att han kommer lägga ner detta snart.
1 gillning
Som jag känner igen det här. Att prata med varandra, visa intresse och dela upplevelser och känslor. Min make har de senaste åren (svårt att sätta fingret på hur länge) sakta blivit allt mer ointresserad av att VARA tillsammans. Ingen av oss dricker visserligen kaffe, men…
Jag har kommit till vägs ende med att gilla läget, tiga och lida. Precis som du ledsen och arg, men inser att jag måste vara sann mot mig själv. Tror också att det är bättre/mindre illa för barnen på 16 och 13 att mamma och pappa är skilda än att växa upp och ha detta dysfunktionella äktenskapet som måttstock på vuxen samvaro…
3 gillningar
Har idag fått en snabblektion i nätdejting. Min barndomsvän tyckte att jag sörjt länge nog och fick mig att skaffa Match då jag protesterade vilt mot Tinder. Det jag har lärt mig av bara idag, män är äckel även på match, det är tydligen inga förhållanden de söker, jag drar till mig udda/socialt missanpassade/och män över 50 och ja min självkänsla som redan va skadad hamnade på ett nytt bottenrekord. Den enda trevlig killen som skrev till mig upptäckte jag va bekant med en av mina bättre vänner. Det tror man är ett gott tecken men se där har man fel. För denna kille är 39år och bor fortfarande hemma hos sina föräldrar. Jag är 38, har tre barn och det känns som att jag helt plötsligt är helt värdelös. Jag har bristningar på magen, ett gäng extra kg sen senaste graviditeten och allt annat känns som det hänger. Att hamna på datingmarknaden igen efter 20år känns så fel och grymt för vem fan vill ha det som någon annan förkastat. Idag är bara en sådan dag där livet känns skit
3 gillningar
Kjære deg, forstår deg så inderlig vel! Eneste trøst jeg kan gi deg er at dager går over, perioder går over, klart det vil komme dager hvor du går med høye kneløft, nesa i sky og du føler deg smashing 
Og det finnes menn der ute som ikke bryr seg om strekkmerker eller at man ser at kroppen har levd, de elsker myke kvinner. og legge hodet sitt på en myk kvinnemage, ligge inntil og holde rundt uten å støte på en knokkel overalt. Det finnes sånne menn. Det finnes en mann (opptil flere!) for enhver kvinneform. Du virker som ei grepa dame som er særdeles oppegående, det vil en vettug mann forstå, og han vil se forbi det du anser å være fysiske skavanker. Selvtillit er sexy, å være velstelt er sexy, og det kan man være uavhengig av antall kilo, med eller uten strekkmerker. 
Så ikke fortvil, og gi deg selv tid. Stell pent med deg selv og husk at en ny profil ofte kan tiltrekke feil type menn. Du vil jo ha en som både ser deg for den du er OG har lyst på deg. Når du er mentalt klar for et nytt forhold vil du elegant gi blanke i de tufsene som er ute etter kjappe knull, og du kan legge tid og energi i deg selv og datingen på en annen måte.
Jeg ønsker deg masse lykke til! 
Styrkeklemmer 
2 gillningar
Tack💜 Ja jag är helt klart inte redo för att träffa någon. Jag har alltid haft förmågan att dra till mig personer med behov på antingen det ena eller andra sättet. Det är ingen bra sak för jag varken kan eller vill vara elak mot någon. Så slutar alltid att jag pratar en lång stund trots att jag egentligen bara vill gå. Spelar ingen roll om det är på fest eller busshållplatsen. Hur stänger man av den kraften och hur sållar man bort dem. Vill ju aldrig någonsin hamna i den här situationen igen men kanske får inse att det är bättre att leva själv och rikta min fokus helt på barnen.
@T.brommesson
Du är kanske som jag en person som alltid haft lite för hög tolerans mot det udda och lite annorlunda. Det gör ju att man lätt ”drar till sig” folk som man inte mår bra av. Det kan visa sig snabbt eller mer långsiktigt. För egen del har alltid detta skett omedvetet. Det har, som du ju också är inne på, inte med mötet av en ny man att göra, utan gäller alla nya möten.
Jag vet inte om mina insikter och lösningar funkar för dig, men delar ändå med mig som ett av alla exempel hur man kan gå framåt.
För det första behöver man försöka få hjälp eller själv fundera ut varför man är så tolerant. Vad är det som gör att det är ”normalt” med det underliga?
Sedan behöver man börja värdera sin egen tid och sitt eget rum bra mycket högre. Framför allt detta behöver man jobba med. Man är lixom värd att endast omge sig med personer som man mår bra av. Personer som förstår saker på samma nivå som man själv (så man slipper att ständigt kompensera för andras oförmåga), personer som respekterar dig, personer där ni båda tar och ger, personer som är ”lagom”. Man behöver komma till en förståelse att alla är värda detta, även du. Eller framför allt du utifrån ditt eget perspektiv. Så gör andra och så har även du rätt att göra.
Slutligen behöver man börja träna på att hålla undan de personer man inte gillar att umgås med, träna på att tänka och inse att man inte har en skyldighet att vara trevlig eller snäll mot alla som tar kontakt. Det betyder inte att man behöver vara otrevlig, men man behöver fatta att det inte är otrevligt att hålla undan från eller avsluta prat osv. Det är snarare otrevligt att vara påflugen. Du är inte skyldig att ta hänsyn till att folk inte förstår eller är otrevligt påflugna.
Kan du relatera till detta?
Slutligen, du behöver absolut inte tvinga dig själv att dejta. Det låter som att det är lite tidigt för dig där huden fortfarande är ganska tunn och du är sårbar. Folk försöker vara snälla när de vill introducera nyblivna singlar i den världen. (Ibland har jag funderat över om det i vissa fall handlar om att de självs önskade de var singlar så de själva fick prova…) Att detta känns sjukt jobbigt nu betyder inte att den känslan behöver hålla i sig i framtiden. Väldigt mycket konstiga nissar finns där ute, men även flera guldklimpar. Jag tror att det kan bli lättare att hitta guldklimparna efter att du börjat fundera lite mer över punkterna ovan.
Kram till dig!!!
3 gillningar
Du har verkligen rätt och jag känner igen mig i mycket du skriver. Jag är väldigt tolerant. Å jag tror absolut att folk har svårt att se mig som singel och bara vill hjälpa till men det blir bara dumt. Då jag aldrig kan bara ignorera om någon skriver till mig. Anser ju att de behöver ett svar å det blir ju bara fel för varför ska jag svara på personer som jag aldrig skulle tagit kontakt med annars. Jag förstår det och ändå vill jag vara snäll trotts att det inte är gynnsamt för mig. När jag ser det i skrift är min första tanke ”gud vad jag är skadad”. Har en lång väg kvar men tack för dina smart tankar kommer använda mig av dem för att komma vidare.
Jag har skrivit till tre-fyra stycken som inte svarat så jag blir paff när någon faktiskt svarar. Men du kan ju bara skriva att du inte är intresserad och sedan igonrera dem om de fortsätter skriva.
Man kan ju skriva bara ”hej, tack för att du kontaktade mig! Jag ser att du inte riktigt har den profil jag söker men lycka till!”
Trevligt men tydligt liksom.
1 gillning
Jag tänker att jag låter den biten vara. Jag har tre goa barn att ta hand om och ett x som är helt knäpp. Varför krångla till det mer. Dyker rätt man upp så må det vara hänt men annars får det väl va. Det jag vill ha är män som finns på den här sida som prioriterar familj och sina barn. Bara svårt att hitta i verkligheten.
4 gillningar
Krävde idag att vi skulle dela lika på de fortfarande gemensamma kostnaderna då han ansåg det rättvist att han tog en räkning på 1700 och jag fick resten på 4300. Slutade med att han bråkar om en kostnad på 39:- för vårt avslutade familje badkort. Vart tar alla hans pengar vägen när han bråkar om dessa bagateller😳. Själv har jag ju bättre ekonomi nu än när vi bodde ihop, å då betalar jag lånet helt själv nu. Måste betalt mer för honom än jag själv förstod.
2 gillningar
Jag gillar verkligen inte att vara singel. Trodde inte att jag skulle tycka så men jo jag vill inte leva själv. Även om jag har barnen så saknar jag en annan vuxen att dela min vardag med. Någon som inte är vänner eller familj. Någon där det inte känns som att jag är ett femte hjul
1 gillning
Det är väl inte för inte som många håller ihop i olyckliga äktenskap trots att dom egentligen inte älskar sin partner längre! Många är rädd för ensamheten! Det suger att vara ensam!
Men som med allt annat så blir det lättare efter ett tag! Det är värst i början och snart så kommer du att inse att du inte är så ensam som du tror. Innan du vet ordet av så kommer du nästan längta tills du får några barnfria dagar! 
Tyvärr så har jag knappt några barnfria dagar. Min x jobbar natt och väldigt mycket extra så det han har är två dagar i veckan där han har dem 14.30-19.00. Resten av tiden har jag. Denna tid har han dessutom i vårt hus så jag är utan hem denna tid. Längtar tills hus är sålt och jag har ett eget hem där jag kan göra som jag vill men saknar ändå en partner. Den där närheten. Skulle verkligen behöva en riktig kram just nu
1 gillning
Ja men en skilsmässa är en skilsmässa! Det var väl han som ville lämna dig?
Det irriterar mig något oerhört mycket att de som lämnar sin familj fortfarande ska diktera villkoren!
Det är inte “ni” längre. Nu är det bara du och du har väl ett ansvar mot dig själv också?
Han får väl byta tider? Byta jobb?
Det är inte på något sätt ditt problem längre!
9 gillningar
Ja det va han som lämnade mig. Jag håller med dig om att det inte ska vara den som lämnar som dikterar vilkornen. Jag är bara så rädd att göra fel. Vill inte att han ska kunna säga att jag förhindrat hans umgänge eller på annat sätt hindrat honom i hans kontakt med barnen. Vill ha alla möjligheter för att kunna söka enskild vårdnad senare.
Håller med @Sorgsen_man här!
Ditt X agerar som en grinig tonåring som kommer å går som han vill och bråkar och obstruerar när han inte får det.
Varför ska han INTE vara med och betala räkningar!?
Varför skall du och barnen anpassa er efter hans jobb? Han får väl lära sig att justera sitt liv efter de förutsättningar som han skapat? (Som de flesta andra vuxna gör!)
Eller anser han att du skapat dem helt på egen hand?
Så länge du låter honom fixa å styra som han vill obehindrat så kommer han långsamt men säkert att nöta ner dig.
Vem vinner något på det?
Inte han i allafall eftersom han verkar vara helt beroende av dig fortfarande?
Förlåt min hårda ton.
Den är inte riktad mot dig kära du men jag blir oxå galen på dessa människor som så hänsynslöst utnyttjar andra för att själva må bra.
Mitt otrogna X gjorde samma sak tills några kloka personer här på forumet till slut fick mig att inse vad jag tillät mot mig själv (och våra barn).
Då åkte hon ut å väck med huvet före och fick knappt ett jota med sig.
Ja,hon hotade med att ”ta strid” om barnen.
Ja, hon hotade att ta till jurist för att jag ”faktiskt inte kunde slänga ut henne ur det hus som faktiskt var lika mycket hennes”
Ja, hon pratde skit om hur elak jag var till våra vänner.
Ja, hon ringde å skällde på mig i 2 veckor för ALLT var ju mitt fel!!!
Inget av det hon hotade med förverkligade hon eftersom hon inte klarade av det.
Hon söp istället ner sig i en vecka, kollapsade och sen verkade det vara över. Sjukt!
Var stark nu och tro på dig själv!
Du har ju fixat allt hittills utan honom så vad är skillnaden? Låt honom ta lite eget ansvar och lära sig nåt på vägen.
Håller på dig!!
7 gillningar
Så bra skrivet. Tack @ortega💜. Behöver verkligen säga ifrån. Börjar bli starkare och säga ifrån men är samtidigt så rädd för att förlora det han hotar ta ifrån mig. Vet att han inte kan det rent juridiskt och jag har skaffat advokat men han har ändå lyckats trycka ner mig under så många år att jag tvivlar på mig själv. Behöver göra precis som du skriver och det omgående. Tack än en gång, jag behöver starka ord.
3 gillningar
Det är svårt att ta vettiga beslut när man befinner sig i ditt läge! Nedtryckt och van vid att låta partnern bestämma allt. Det kommer att klarna en hel del när du kommer ifrån och inte längre blir dominerad!
Det kommer nog att klarna en hel del för ditt X också kan man hoppas?
Förhoppningsvis får han lära sig den hårda vägen!
3 gillningar