Jag är så fruktansvärt besviken och arg. Vill inget annat än att få ett slut på detta men allt måste gå sin gång och det tar tid. Skilsmässan kan inte gå igenom på 6månader, bodelning kan ta evigheter om alla inte är överens, få igång ett schema för barnen mm allt tar så mycket tid och kraft. Å allt måste tas i ordning när det enda jag vill göra är att be honom dra åt helvete. Tala om att jag vet att han försnillat våra pengar. Att han beter sig som ett svin både mot mig och barnen. Men istället måste jag bita ihop och vänta till rätt tillfälle. Han kommer fortfarande förbi varje dag för att ta hand om sina fjäderfän och tvättar sin tvätt här när han har en lägenhet. Han vill inte ta över huset men att göra sig av med djuren är otänkbart tydligen. Ååå jag skulle ge mycket för att bara ta barnen å lämna allt just nu. Starta helt nytt utan allt krångel. Som jag längtar till Juli
Första samarbetssamtalet på familjerätten idag. Känns inte som jag kom därifrån som en vinnare. Kan inte säga att jag förstår deras roll i samtalet eller hur de kan värna om barnens bästa. De har ingen makt att tala om hur det ska fungera eller hur man fördelar umgänget. De är bara en mellanhand för att förhindra bråk. Min blivande x gick därifrån med att få ha barnen 14.30-19.00 två dagar i veckan och en hel helg men behöver tydligen inte betala något för dem för jag har hela barnbidraget. Det hela känns som ett skämt. Att jag dessutom behöver lämna ut ett av våra tre barn som absolut inte vill till sin pappa känns bara skit. Men en 9åring kan tydligen inte få bestämma själv. Fy fan vad jag hatar den här situationen. Jag förstår inte hur jag hamnade här
Familjerätten kan inte bestämma något om underhåll. Kolla på försäkringskassans hemsida. Där kan du räkna på det. Sedan ta upp det med ditt x. Om han inte går med på det så sök via FK.
Tack för tipset. Hade bara räknat med mer hjälp för att få en väldigt egocentrisk x att prioritera barnen. Inser att jag kommer behöva gå en annan väg för detta.
Ingen kommer att kunna tvinga ditt ex att prioritera barnrn. Det enda du kan göra är att göra ditt bästa för dem. Lägg inte energi på att försöka få honom att ta sitt ansvar. Det kostar mer än vad det är värt. Ekonomiskt är det naturligtvis en annan sak, där finbs det lagar och regler, likadant när det gäller umgänget med barn men i övrigt är det bättre för dig om du släpper hur han tar sitt föräldraansvar. Det kan ingen påverka.
Du har så rätt i det du skriver. Har bara väldigt svårt att acceptera hur han har förändrats och hans prioritering gentemot barnen. Det ekonomiska klarar jag egentligen själv men jag ska inte behöva snåla nu bara för att han anser sig vara fri. Allt kommer ordna sig med tiden men är väldigt arg, ledsen och besviken att jag inte såg denna person innan jag skaffade barn med honom. Barnen förtjänar bättre än det här.
Satt vid köksbordet idag med en kopp kaffe å inser att jag har aldrig under 19år haft sällskap vid denna stund. Min x dricker inte kaffe och tycker inte att det är nödvändigt med sällskap under någon måltid. Jag saknar det. Jag vill ha en person att dela min kaffestund med när barnen redan lämnat bordet. Vill ha någon som är intresserad av vad som pågår i mitt liv, någon att laga mat tillsammans med och som vill avsluta kvällen med en film i soffan. Jag inser mer och mer att jag ändrat hela mig för att anpassa mig till hans liv. Så även om jag fortfarande är ledsen och arg har jag börjat förstå att det liv som jag haft inte gjort mig lycklig.
Da er du på god vei til et bedre liv for deg selv! 
Det r jo så viktig å samles rundt måltidene synes jeg , eneste stund på dagen hvor man kan snakke med hverandre før alle fyker videre til sitt eget; venner, hobby, sport, etc. Jeg kjørte knallhardt på minst ett felles måltid (selvsagt med unntak) og det var mobilfritt (med mindre en viktig samtale var ventet).
Det praktiserer vi fortsatt nå som barna er store, og det er da vi får høre om hvordan dagen har vært, hva de skal, snakke om politikk og annet, altså snakke MED barna, og ikke bare TIL barna.
Du vil klare dette, og du vil finne en mann som skjenker kaffe til deg og som småpludrer sammen med deg ved kjøkkenbordet om alt og ingenting 
Förlåt en riktigt, riktigt sen reaktion (har precis börjat läsa igenom din historia) men maken till usel person har jag knappt hört talas om!
Kämpa snälla du!
Du kommer igenom detta!
Tack för de stöttande orden. Även jag har inser hur gränslös och rutten person jag haft att göra med. Tyvärr är det någon som jag alltid kommer få ha att göra med då vi har tre barn gemensamt men förhoppningsvis blir det mindre och mindre med åren. Hoppas att hans handlingar kommer göra honom väldigt ensam med tiden.
Hans handlinger kommer til å klaske til ham som en fluesmekker en eller annen gang i livet. Min eksman, som har likhetstrekk med din, trodde han var “untouchable”. Da han, av alle, ble ensom og syk, gikk det opp for ham hvordan han hadde oppført seg og at det var grunnen til at hans barn og familie på min side ikke brydde seg om ham. Ei heller egen familie, arrogant og drittsekk som han var mot de fleste. Det var vondt for ham å innse at han faktisk ikke betød så mye for noen, de fleste var likegyldige.
Senk skuldrene dine, og legg energien på deg selv og barna. Prøv å ikke bruke tid og energi på noe du ikke får gjort noe med 
Du og barna trenger det. “Det finnes alltid en nemesis” sa min mormor, og det gjør det! La den og tiden gjøre sin jobb, du har deg selv og ungene. Hold kontakten på et minimum, men det vet du jo
Ønsker deg en strålende dag!
Klemmer 
Tack Atrax. Hoppas du också får en underbar dag:blush:
Idag är första dagen jag blev tvungen att lämna över ett sjukt barn till min x. Vår yngsta grät något fruktansvärt och jag kunde höra henne hela vägen till bilen. Allt bara för att han nu ska ha barnen tisdagar/onsdagar (men inte hela dagar utan 14.30-19. Förutom idag då han ansåg att han kunde vaba istället för att jag skulle hålla på med halva dagar). Jag har nästan alltid varit den som tagit vab då han anset sig vara mer oumbärlig på sitt jobb. Känslan av att inte veta om han klarar av all medicinering eller ge den trygghet som behövs är nästan för mycket. Vår yngsta har lunginflammation och pga sin astma behövs mer än bara antibiotika. Fy vad livet är tufft och orättvist ibland
Är idag hemma med sjuk dotter men känner mig inte hemma. Jag vill bara ha mitt egna. Xet va här igår och ”Fixade” i kyl och frys och pillade med min tvätt. Förstår inte hur han tänker. Han bor här inte längre men bodelningen är ju inte klar så har saker kvar. Fast när han är på och grejar med mina saker. Får mig bara att må dåligt och allt känns så smutsigt. Trodde ju aldrig att han skulle göra allt detta mot mig eller bete sig så psykotiskt. Vill bara känna mig säker igen och trivas i mitt egna hem. Längtar till allt är färdigt
Första helgen utan mina barn och jag har redan huvudvärk. Försöker släppa oron för hur de ska ha det men har verkligen problem med det. Har försökt prata med dem å förbereda med att de alltid kan ringa och att de har varandra. Då lilla är sjuk känns det värre för hon är så liten och har inte samma kommunikations möjligheter. Jag kommer överleva detta också som allt annat. Jag har helt enkelt accepterat mitt nya liv även om det är något jag aldrig skulle ha valt. Xet kommer aldrig orka hålla detta uppe och jag får härda ut tills jag får barnen själv igen. För det är sanningen, jag har haft dem själv till stor del sen de föddes med hjälp av mina föräldrar. Ensamstående i ett förhållande det är så man kan beskriva mitt liv. Å nu är jag ensamstående med möjlighet att dejta om jag skulle vilja. Inte stor skillnad men jag känner mig friare.
Styrkekramar
Din historia är så lik min, jag har också skött allt hemma. Jag ligger dock “efter dig”, vi har inte flyttat isär än men det är bara för att han inte har tagit tag i det. Jag tänker som dig också, Xet kommer inte vilja ha dom på heltid i längden. Håll ut, du klarar det här!
Känner igen mig.
Första ”överlämnandet” var rörigt med tårar från barnen. Nu går det bättre och barnen har ”hittat sitt”.
Ibland reagerar de dock till med sorg, saknad och oro och vill prata. Denna vecka t. ex. är det första sportlovet som barnen inte har både mamma å pappa med. Funkar för mig men barnen har svårt att acceptera det helt eftersom det är (var) jag som är den aktiva i familjen med skidåkning, camping, hajk, cykling osv…
Här har han flyttat tack vare att han i stort sett blivit tvingad. Han är ändå hemma varje dag och ”fixar” saker. Jag längtar tills jag har mitt egna, för då kan jag säga nej och stänga/låsa. Hoppas att det blir bättre för både dig och mig snart. Kram
Förstår att det blir svårt för barnen. Detta är ju inget man vill utsätta dem för men får hela tiden höra att barn är flexibla och att de anpassar sig. Jag hoppas att det stämmer och att det blir lättare. Hoppas du får ett bra lov de dagar du har barnen.
Hoppas sååå att du finner lite ro oxå snart.