Hej @Svikenkvinna
Du måste bort från han, han ljuger och har annat dåligt för sig.
DUMPA HONOM
Du behöver professionell terapihjälp omgående, dvs NU… så ring din vc direkt i morgon bitti och undersök hur möjligheten ser ut för ett samtalsstöd. Dessvärre misstänker jag att du kommer att hamna långt bak i kön så därför är steg två att du ber din familj/föräldrar om ekonomisk hjälp för att kunna inleda privat samtalsterapi.
Berätta exakt allting för dem så att de förstår vidden och brådskan med att du börjar din egen inre resa INNAN detta plötsligt händer och du är fast med den missbrukande och störda personen för livet;
Skulle han mot all förmodan sluta med sitt porrmissbruk så är det bara att invänta nästa missbruk som han kan använda som stressrelease/pop-off-ventil osv. Han har psykiska svårigheter på något sätt som han kanaliserar via porrmissbruket och tvingas han droppa det utan professionell hjälp med att ta itu med sig själv och sina inre problem så kommer nästa missbruk som ett brev på posten och då kan det vara vsh som faktiskt är ännu värre. Konsumtion/lån/ekonomisk ruin (för er båda), alkohol, droger etc.
Sök ASAP hjälp för dig själv för du, precis som alla tjejer tidigare i tråden, sitter hårt fast i ett medberoende som är i princip lika svårt att bryta som hans beroendeproblematik. Honom kan du inte göra ett smack för och ju fortare du inser det desto snabbare kan du lägga den ork, energi och ekonomi du har på att rädda dig själv medan du kan och är ung nog för att kunna börja ett bättre liv med en bättre ration och där bilda familj osv…
Så be om hjälp ÖVERALLT där det finns minsta chans, börja med dina föräldrar och har de bara lite insikter så kommer de att hjälpa dig att börja få rätsida på dig och ditt liv. Men tar inte du på allvar itu med ditt medberoende och de behov du har att stanna och försöka rädda hopplösa fall så är risken nästan lika stor som att han bara byter ut ett missbruk mot ett annat… att du oxå gör det och strax sitter i en ny relation med nästa dysfunktionella man.
3 gillningar
Så du skulle säga det är porrmissbruk?
Jag har aldrig varit ihop med någon “porrmissbrukare” så för mig är detta helt nytt.
Men tanken har slagit mig förut men…
I början när vi träffades kunde vi har sex 3 eller 4 gånger per dag när vi var på semester. Han var väldigt på då, men nu har vi aldrig sex längre.
1 gillning
Det jag insett … 
1 gillning
Vad skulle du själv välja att kalla det han håller på med, samtidigt som han säger att han älskar dig och vill ha barn med dig men ändå inte har sex med dig? 
Ja, du har helt rätt, men jag trodde han hade slutat med detta beteende, inte kollat i hans telefon på flera år förns nu.
Men tydligen håller han fortfarande på bakom min rygg.
Blir så ledsen.
Detta låter hårt, men nu är det hög tid för dig att sluta vara ledsen och besviken och istället börja agera. Du VET redan mycket väl vad det är för en sorts sexberoende/köpande man du har att göra med och nu är det dig själv du behöver rädda och det asap.
Sök hjälp redan i morgon, om du inte klarar att sparka ut den 
direkt.
Vad du än gör så låt dig inte luras och börja hoppas att nu plötsligt händer det (NOT, det gör det inte), så avstå allt sex med honom och använd preventivmedel om det nu plötsligt skulle falla honom in att vilja ha sex med dig när det börjar brännas och skaffa absolut INTE barn med en sån svårt dysfunktionell porr/sexmissbrukande man som han 
8 gillningar
Kan du motivera varför du är gift med denne man?
Inser att tråden blivit lite kidnappad men min fråga riktar sig till @Svikenkvinna .
Tråden är ju mer än ett år gammal så det är väl bra att någon blåser lite liv i den 
2 gillningar
Står inget att jag är gift.
1 gillning
Hoppas inte ts har ngt emot det.
2 gillningar
Det tror jag då inte, den här tråden har ju legat i träda i evigheter 
1 gillning
Men det blev väl lite fel fokus på reaktionen på min kommentar? Bäst att korrigera då: varför lever/är du ihop med denne man?
Hur kan du överväga att skaffa barn med honom?
Det är ju ett betydligt större åtagande att skaffa barn med någon än att gifta sig.
Att skaffa barn med någon brukar ju dessutom inte direkt gynna ett redan dåligt förhållande utan tvärtom förstärka problem.
Jag förstår att du inte mår bra, vem skulle göra det i ett sådant förhållande. Men du kommer inte att kunna samla kraft så länge du är i din relation, för det är ju den som får dig att må dåligt. Bryt nu.
Din familj har rätt, du bör inte heller acceptera honom för han är ju elak mot dig. Det försvinner inte för att du slutar berätta för dem.
Ta hjälp av dem i stället, normalisera inte situationen du lever i. Lever dina väninnor så här? Se det utifrån, vad skulle du säga till en kompis som har det så här? Vad borde hon göra?
Bli arg, det ger energi och handlingskraft, INGEN borde ha det som du beskriver. Det är inte ett dugg konstigt om du inte mår bra i det.
2 gillningar
Förlåt det var inte meningen, men vi är ihop sen några år tillbaka.
Han friade förut men då tog jag aldrig ringen.
Du har helt rätt i det du skriver, ska ta mig en ordentlig funderare och se på framtiden, har försökt accepterat hans beteende och tänkt att det var en engångsgrej han gjorde men nu händer de så ofta så.
jag har flera gånger under flera års tid konfronterat honom, varför… men då blånekar han eller säger att jag är så larvig.
Tillslut slutade jag gå igenom hans mobil, för jag mådde så dåligt o se alla konversationer och kommentarer han gjort.
Så på nåt sätt accepterade ja hans beteende men samtidigt inte så jag tycker det är så fel.
Dom har egna pojkvänner och flickvänner, min syster sa till mig att hon aldrig skulle acceptera om hennes kille gjorde något liknande. Hon skulle gå direkt
Men samtidigt älskar jag min kille, han är omtänksam och snäll och tycker faktiskt hur konsitgt det än låter synd om honom, då allt detta bottnar i en otrygghet i sig själv och han kanske bara söker… jag vet inte…
Å andra sidan blir jag irriterad när han säger att han tycker om mig men jag har svårt o tro på det.
Han är inte snäll, han sviker och gör dig ledsen och blånekar. Det är absolut synd om honom, han är ju inte helt normal så som han beter sig, men det är inte du som kan/ska rädda honom. Det är dock ännu mer synd om dig.
Sedan är det väldigt lätt för oss runt omkring att sätta oss på höga hästar, som din syster, jag skulle aldrig…. Men detta kan nog hända nästan vem som helst, små förflyttningar som man normaliserar…. Gräm inte dig, känn inte skuld, detta är inte ditt fel.
Läs om medberoende.
Bara för att känslor säger en sak, behöver man ibland gå emot dem, när man inser att de får en att må dåligt. Då måste istället förnuftet rycka in…. Det är ju något som skaver när du inte vill ta emot en ring.
Skaffa inte barn md denne man.
Du förtjänar så mycket mer.
2 gillningar
Säg den som inte någon gång behövt lämna en man de fortfarande älskar…
Men bara kärlek i sig är aldrig en anledning att stanna. Tvärtom, den villfarelsen har orsakat mängder av lidande hos de som stannar i destruktiva relationer med destruktiva män.
Så en av de viktigaste lärdomar vi måste få i livet är att se till hans beteende istället för att se till våra förvrängda tankar om kärlek. I det ingår även också att se till hans beteende hellre än att lyssna på tomma löften och gråt.
För precis som tidigare skribenter sagt är han inte snäll om han förstör er relation på det här sättet och får dig att må så dåligt. Men är man mitt inne i det destruktiva är det svårt att se sådant tydligt och klart, på samma sätt som man kan göra utifrån.
Men jag har också fått lämna destruktiva relationer, oavsett kärlek, och väl på andra sidan kan jag se att exet som jag då tyckte så synd om faktiskt aldrig varit snäll mot mig. Det var bara vad jag ville intala mig.
4 gillningar
Läs det där några gånger utan rosa (medberoende)glasögon… låter det där som en jämställd, funktionell parrelation mellan två fullvuxna normalfungerande individer?!
1 gillning
Nej det gör det inte.
Det är inte den relationen jag vill ha.
Men jag orkar inte ta fighten igen med han, behöver samla styrka först.
Har konfronterat honom så många gånger så jag har tappat räkningen.
Jag ville tro att nån av hans vänner hade lånat hans telefon och kontaktat dessa tjejer, men så var inte fallet.
I början ville jag veta om det verkligen var sant, så surrealistiskt.
Så jag skapade ett fakekonto på kik, vilket jag visste att han använder dagligen.
Jag låtsades vara en lättklädd tjej, precis såna han följer och kontaktar. Jag skickade några lättklädda bilder och han nappade direkt.
Vi fick kontakt snabbt och han svarade nästa direkt, jag provade och flirta, fråga om han var singel, han sa att hans systerson bodde hos han. Om vi kunde träffas och det kunde vi.
Jag bestämde träff med honom utomhus, på kvällen.
Det han inte visste var att det var mig han skrev till, hans riktiga flickvänn.
Väl den kvällen som vi skulle mötas ute för att träffas för första gången så kom han ut från lägenheten, jag satt 500 meter bort i min bil, jag ville testa o se bara om han nappade.
Och det gjorde han.
Han kom ut till stället där han skulle träffa tjejen från kik, som var jag.
Han skrev till tjejen o fråga vart hon var o så. Men hon kom aldrig ut. Hon/jag satt kvar i bilen.
Jag satt i min bil och känslorna kom, ville bara springa ut från bilen och ge han en örfil.
Den kvällen när jag låg i samma säng som han var det jobbigt, kändes så falskt.
Jag fortsatte en stund och skriva till honom på kik. För att se vad han var ute efter…
Allt detta har verkligen knäckt mig som person, självkänsla, självförtroende ja ALLT.
Jag ser inte alls ut som dom tjejerna han kontaktar och flirtar med på instagram. Jag ser väl helt OK ut men långt ifrån en strippa/supermodell/fitnesstjej. Känner mig så ful,dum och ja såhär i botten har jag aldrig känt mig.
Jag kommer ha svårt o lita på männ i framtiden. Vet faktiskt inte om jag någonsin kommer kunna lita på männ igen.
Hade jag vetat om allt detta innan jag inledde denna relation skulle jag aldrig ha fortsatt.
Nu sitter jag i en rävsax men jag vill ta mig ut, helskinnad.
2 gillningar