Hem | Så här skiljer du dig | Skriv bodelningsavtal | Juridik | Sök advokat | Få terapi online | Artiklar

Min man ljuger och döljer saker - skilsmässa?

Hej,
Jag och min man har i år varit tillsammans i totalt 10 år, och gifta i 2 år, jag är 27 år gammal.

Vi hade mycket problem i början av vår relation då han ljög mycket, typ hittade på olika storys om hur tjejer flörtar med honom när han är ute (jag var i början av relationen extremt svartsjuk).

Tre år in i relationen går jag igenom hans Facebook på ”arkiverade meddelanden” och hittar en tjej han skrivit med i början av vår relation, han skrev hjärtan med henne och hon frågade honom hur det går med tjejen och han hittade på värsta historien att ”han och jag varit ute på en restaurang och några killar kollat på mig och då gick han och slog ner dom”, this never happened och han försökte leka ball framför henne helt enkelt. Jag blev så arg när jag börjat läsa så jag blev helt galen rent utsagt, han ljög först och sa att han aldrig träffat henne men sen kom de fram att dom legat med varandra en gång. Och hans första svar när jag frågade vad detta är för konversation var ”oj jag trodde jag raderat det”, så som sagt gick jag i taket och han tog mobilen från mig och lät mig aldrig läsa resten, han raderade allt och sa sen att han inte kommer ihåg hur resten av konvon var. Efter mååånga månader blev vi iaf tsm igen och allt eftersom blev saker o ting bättre och bättre. Dock märkte jag att när tjejer går förbi honom så spanar han in deras rumpor, detta är inte ok för mig så jag blev ännu en gång galen och sa till honom att sluta med det annars kan vi lika gärna göra slut för jag vill inte ha en sån kille. Han lovade att han ska sluta med det.

Under sommaren förra året var vi inne på apoteket, kvinnan som jobbade där gick förbi oss och han ba följde henne med blicken helt öppet och kollade hennes rumpa. När vi satte oss i bilen var jag relativt lugn (skrek och gapade inte som jag tidigare gjort) o sa till honom att gör han såhär en gång till är det slut. Han lovade igen att aldrig igen göra det.

Under förra sommaren även åkte jag, min man och min svärmor till stranden. Vi sätter oss ned o pratar, han har solglasögon och jag ser hur han stirrar åt ett och samma håll hela tiden, så jag kollar åt det hållet och då är det såklart en tjej han spanar in. Framför mig och sin mamma, men han har solglasögon och tror väl inte att vi kunde se det. Han stirrade på henne konstant i över 1 timme och följde henne med blicken vart hon än gick. Vi var på stranden i typ 5 timmar, och som ni säkert förstår kooookade jag under tiden, men jag sa ingenting eller visade på något sätt att jag är arg eller vet vad han gör.

När vi sen ska åka hemåt och sätter oss i bilen säger jag till honom, har du ingen som helst respekt för mig? Va? Vad menar du? Svarar han.
Ja. du spana in ännu en tjej och framför din mamma!? Har du ingen respekt i kroppen? Jag är sååå arg. Och han började såklart ursäkta och säga att de inte är meningen, det är som ett tix för honom. De e de dummaste jag hört alltså och jag kokar varje gång han säger de. Ännu en gång höll jag iaf lugnet och grät och sa snälla inte en gång till, han lovade.

Sedan nu i lördags natt kunde jag inte sova, låg vaken hela natten så jag fick för mig att gå igenom hans mobil, vilket jag aldrig längre gör (inte gjort på typ 4-5år) men fick bara en känsla. Så går jag igenom alla bilder han gillat på Instagram så har han gillar 3 tjejers bilder, och alla såklart med plastikopererade rumpor.

Jag konfronterar honom på söndag eftermiddag väldigt lugnt, jag frågade honom varför kommer det upp så mycket halvnakna brudar på din feed på Instagram? Han är helt tyst i typ 2min, sen säger han för att jag följer massa tränings folk och då är det sånt som kommer upp. Jag säger då att nej det är inte så det funkar, tror du jag är dum i huvudet? Bilder kommer upp för att du har klickat på liknande inlägg (de är så insta funkar alla vet de) han börjar försöka bortförklara sig igen och jag tar fram bilderna han gillat och frågar, vilka e de här? Han ba va jag har inte gillat dom bilderna!! Jag svarade då att jo de har du jag har ju gått igenom alla bilderna, varför kollar du på andra brudar?
Han ljög och sa att han inte gör det. Sedan råkade han försäga sig att han pratat med någon snubbe på jobbet, och killen hade tydligen sagt att det tog slut mellan honom och hans tjej för exakt samma sak, det kom upp massa halvnakna brudar på hans Instagram. Min man svarade då att Aa jag får också såna bilder ibland, men de är för att jag följer tränings människor. Killen svarade då ”…okej, men det är inte därför dom bilderna kom upp precis min feed, utan det var för att jag faktiskt kollade på tjejer” min man sa då ingenting.

Det tog honom 3 låånga dagar att erkänna att han VARJE VECKA, flera gånger kollar på tjejer men att han inte gör det lika ofta som han gjorde förr. Jag vet att inte alla tycker att ”titta är farligt” men jag är så rädd över att det är mer än titta. För jag frågade honom, varför kollar du? Han sa att han är nyfiken. Nyfiken på vad? Frågar jag. Då var han ännu en gång tyst i typ 10min och sa att jag är bara nyfiken på hur dom ser ut. Jag sa då okej, och sen då? Han svarar då: sen inget.
Jaha okej så du kollar bara på bilder, utan att ha någon som helst vilja att ha något med dom att göra eller tänka på dom? Jag har så svårt o tro på det.

Detta har förstört mitt självförtroende, jag tänker ”tänker han på dom tjejerna när han har sex med mig?” Jag är som sagt rädd för att han antingen har gått längre med någon tjej men de kommer han aldrig erkänna utan bevis, eller att han i framtiden kommer gå längre. För vad är poängen med att bara titta? När du vet att din fru blir sårad av det? Jag frågade honom är det verkligen värt det? En skilsmässa ”bara för att kolla på tjejer och inget annat”?

Vi bestämde oss i januari för att skaffa barn, och jag är så rädd för att göra de för tänk om han fortsätter som han gjort hela tiden, eller faktiskt är otrogen, så står jag där med ett barn och kommer ha en splittrad familj?

Jag har som sagt aldrig ens haft tanken på äktenskap, förrän jag träffade honom. Jag ska även vara väldigt öppen med att jag endast haft sex med en person innan honom. Jag dejtade dock måååånga killar innan jag träffade honom, men gjorde aldrig något sexuellt, och jag kunde ärligt talat kunnat välja vem jag än ville på den tiden. Men jag valde honom, och alla som ser en bild på honom säger till mig ”oj, du är myyycket finare än honom” och innan blev jag alltid skitarg när folk sa så för i mina ögon är han den sexigaste finaste personen som finns, jag har aldrig ens känt mig sexuellt attraherad till någon än honom längre.

Men nu känner jag bara är de ens värt att fortsätta? Alla dessa lögner och saker jag hittar, jag ska inte behöva leta igenom hans mobil osv. Och jag är fortfarande ung och kan börja om med någon annan, vi har liksom inga barn (tack och lov) som ev skulle kunna hålla ihop oss.

Har ni några råd?

Nu har han insett att jag menar allvar och han grät en hel natt och mina känslor för honom blir bara kallare och kallare, dock vill jag fortfarande vara intim med honom, dock är det bara för det inte direkt finns någon annan jag kan/vill vara med. Han har köpt blommor, och idag ringde han och sa att han bokat bord på en restaurang på lördag.

Ugh, de känns bara så jävla jobbigt allting, det finns även fler historier om tjejer han kollat på men orkar inte skriva dom redan blivit mycket text.

Vad hade du gjort i min situation?

1 gillning

Det viktiga är att komma ihåg att du själv bestämmer vad som är okej för dig och vad som inte är okej för dig.
Det kan inte han eller någon annan avgöra.

Egentligen är det två saker som du med säkerhet vet, baserat på er historia:

  1. Han kommer aldrig att sluta med detta beteende
  2. Han kommer att fortsätta ljuga om han konfronteras med det

Därefter är det upp till dig att avgöra hur du själv mår i allt det här, och på vilka villkor du vill ha en relation med honom.

Precis som du säger finns det nog många olika åsikter kring detta. Vissa tycker att det är helt naturligt att kolla på andra, medan andra aldrig skulle göra något liknande. Jag tror inte att det går att ändra andra människor, utan det enda vi kan göra är att försöka hitta de personer som har liknande värderingar och ställningstagande som oss själva.
För egen del, exempelvis, har jag av respekt för min partner valt att inte titta på andra under den tid vi har varit tillsammans. För mig har det inte ens varit svårt att hålla, eftersom jag ju själv kontrollerar mina ögon och bestämmer var jag ska fästa min blick. Och för egen del skulle jag heller inte vilja vara med någon som har för vana att ljuga regelbundet, eftersom jag uppskattar ärlighet och tillit. Mina expartners har alltid kunnat lita på mig i alla väder, och därför har det också varit viktigt för mig att kunna lita på dem.

Men återigen. Det viktiga är att du lyssnar på ditt eget mående, och inte på andas råd. Var ärlig mot dig själv och försök inte att ändra på dig för någon annans skull. Känns det fel så är det troligen fel.

5 gillningar

Tack så jätte mycket för ditt svar, började gråta direkt, du har så rätt.
Jag är också en väldigt lojal och ärlig människa, jag frågade till och med honom hur han skulle känna och jag kollade och gillade killars bilder? Han svarade då att det skulle inte vara så roligt men okej, då han vet att jag är lojal och det aldrig skulle gå längre…

Känns bara så jävla svårt. Han har en jätte stor familj och dom är alla väldigt nära, hans mamma och pappa har blivit som mina föräldrar. Jag har själv aldrig träffat min pappa och min mamma slängde ut mig när jag var 19, har en halvbror som jag inte har någon kontakt med, hade en mormor som gick bort i augusti och hon är den som tagit hand om mig när min mamma inte alltid gjorde det som ung.

Känner mig så ensam, har inte många vänner heller, han är i princip allt jag har just nu. Och jag har inte berättat till någon om allt som hänt på senare tid, för om jag stannar med honom vill jag inte att hur andra runtom oss ser på honom ska förändras, alla avgudar honom. Men de är ju för att dom inte heller vet…

Du har så rätt i att man inte kan ändra andra människor och att känns det fel så är det troligen fel.

1 gillning

Ack.
Ack ack.
Ack ack ack.

Jag skulle säga att det beror nog på sättet hur han tittar på dem.
Min hulda moder och fader var gifta till dess han dog strax efter 50 och hon skaffade aldrig någon ny men hon brukade säga att han kunde titta efter andra och det tyckte hon var ok så länge han höll sig till henne vilket han gjorde så vitt jag vet.

Jag har inget emot om den jag är tillsammans med skulle spana in andra killar, jag kan inte begära att hon ska avstå ögongodis. Att däremot aktivt söka upp bilder på sociala medier och att bli verbalt jämförd med dem skulle inte vara så kul.

Om sedan andra killar spanar in min tjej skulle det göra mig lite stolt och få mig att känna mig attraktiv som fått en partner som också attraherar andra.

1 gillning

Rulle! Jag måste bara säga att jag har läst runt på detta forum sedan i tisdags och jag har sett dig ge så kloka svar! Försökte gilla vissa kommenterar men de gick inte utan ett konto, haha.

Tack för ditt svar! Jag håller med om det du skriver, att det handlar om hur han tittar på dom.

Han var i början av vårat förhållande mycket kontrollerande, och började gå igenom min mobil och sa att jag skulle avsluta kontakten med många barndomsvänner som är killar, anledningen var att ”killar vill endast en sak” och ingen kille skulle någonsin vilja vara bara min vän, även fast jag aldrig gav dom någon anledning till att tro eller ens försöka något annat. Han gick igenom min mobil sedan start, och jag gick inte igenom hans förrän typ 3 år in i relationen och det var då jag hittade Facebook chatten med tjejen, han anklagade och trodde alltså att jag gjorde samma sak som han gjorde, vilket jag aldrig gjort.

Började reflektera om det nu, om det är hans syn, då accepterar jag inte att han kollar på tjejer eftersom han inte ser att killar kan vara vänner med tjejer utan att vilja/försöka något mer.

I början blev han ju helt hysterisk när killar gav mig komplimanger och skrev till mig och sånt, men komplimangerna slutade med åren då jag alltid satte folk på plats direkt, eftersom jag hade honom.
Nuförtiden tror jag också han till viss del gillar att han är med någon som attraherar andra, men till viss del. Jag ska tex inte gå med för kort klänning/kjol eller ha alltför urringande kläder osv.

Han jobbar på skola och har berättat att när tonåringarna vill se hans fru, så visar han min Instagram, och de alla säger wooow vad gör den tjejen med dig?? O då skrattar han bara o säger ”hon tycker väl att vi är på samma nivå helt enkelt”. Så nu på senare år tror jag han känner sig stolt över att ha någon som mig

1 gillning

Nja, kloka och kloka, därom går det att diskutera.

Nej, det är absolut inte ok.

Ömsesidig respekt och lyhördhet.

En relation som tar mer än den ger och som är ojämställd där en är kontrollerande, styr, förtrycker och styr är inte ok.

Hur du vill ha det och vad som är ok för dig kan bara du svara på. En relation ska inte mestadels skava, dränera och skapa obalans i det inbördesförhållandet.

4 gillningar

Det verkar lite barnsligt alltihop på något sätt tänker jag. Du är 27, hur gammal är han? Ni funderar på barn. Och ändå diskuterar ni rumpor och kroppar, lite som om ni har fastnat i tonårstiden då ni träffades. Vad har ni gemensamt, vad är viktigt i era liv?

Om ni skaffar barn ihop kommer ni att vara bundna till varandra på grund av barnet. Samtidigt kommer pressen på ert förhållande att bli gigantisk, så blir det när man skaffar barn. Det är då väldigt vanligt att män är otrogna för att de inte orkar med det nya livet, medan kvinnan har fullt upp med att amma och ta hand om barnet. Vill du verkligen ha barn med honom?

5 gillningar

Tack för svar!

Han är ett år äldre än mig. Jag förstår att det ses som barnsligt för vissa, men för mig är det bara väldigt respektlöst och jag tar det väldigt hårt eftersom jag alltid varit orolig över att han skulle vara otrogen mot mig.

Vi har gått igenom mycket tillsammans och har ju vuxit upp tillsammans, vi har haft det otroligt bra de senaste 4 åren när vi köpte bostad ihop. Och jag har släppt allt det gamla, men då det hände först förra sommaren (vilket jag släppte), och nu igen, när vi dessutom är gifta, så är det väldigt tufft då han vet vad det är jag begär av honom, precis som jag gör det han begär av mig.

Vi har jobbat hårt tillsammans genom alla år för att skapa en bra ekonomi och ha det bra tillsammans för att nästa mål vara redo för att skapa familj.

Jag har alltid velat skaffa barn med honom och han med mig, och det är just det jag är rädd över nu, att bli bunden om han verkligen inte är trogen eller kommer fortsätta vara det.

Jag förlorade min mormor i augusti och blev väldigt deprimerad, så nu har jag börjat må bättre igen mentalt och orkar med livet igen, men sen hittar jag sånt i hans mobil… blir rädd nu att skaffa barn, om det till slut leder till otrohet eftersom att han redan nu är ”nyfiken”.

Har mycket att tänka på, och ska prata ordentligt med honom med.

Jag kan förstå dig. Jag hade dålig kontakt med min familj under en period (vilket dock är bättre nu), och kommer ihåg känslan av att man i princip levde utan skyddsnät i livet. Det fanns helt enkelt inget ställe att vända sig till under utsatta stunder, och det fanns ingen hjälp att få när livet var som tuffast.
På samma sätt hade jag också tappat kontakten med mitt närmaste tjejgäng (av den simpla anledningen att de började gifta sig och skaffa barn ungefär samtidigt och därför umgicks mest utan mig). När jag avslutade min dåvarande relation kändes det lite som att stå på en avsats rakt ut i ensamheten.
Att avsluta relationer är skrämmande även i normala fall, men bra mycket värre om man inte känner att man har något annat. Men å andra sidan fick jag påminna mig om att jag faktiskt också varit ensam i förhållandet. Jag hade många gånger känt mig förbisedd, nedvärderad och utan förståelse eller stöd när jag behövt det som mest. Det var en falsk gemenskap som jag klamrade mig fast vid.

Men inte visste jag då hur mycket bättre mitt liv faktiskt skulle bli. Idag är jag singel, men känner mig bra mycket mindre ensam än vad jag ofta gjorde i förhållandet.

Som sagt, det är svårt att råda någon annan när det gäller stora livsbeslut.
Men nu tänker jag faktiskt göra det ändå:

Skaffa inte barn med honom.
Gör det inte.

Det är mitt råd.
Utifrån din text får jag röda, blinkande varningssignaler. Att välja den andra föräldern till sitt barn är kanske det mest ansvarsfulla beslut vi tar i livet.

2 gillningar

Tack så mycket för dina råd! Det är aldrig lätt att känna sig ensam, men som du säger tog du steget och idag känns det bättre, så det lär väl bli bättre med tiden för mig med.

Jag känner också att det är mycket varningssignaler, och för mig har det alltid varit super viktigt att jag väljer en bra pappa till mina barn eftersom jag själv aldrig haft någon pappa, och han skulle bli en bra pappa, men känns inte som att han är en lika bra man, eller inte den typ av man jag behöver i alla fall.

Jag vet inte vad jag ska säga men jag får känslan av annan kultur här. Det spelar dock ingen roll men man måste dela en del grundläggande värderingar och ha tillit. Dessutom bör samma villkor gälla för båda och att man ska alltid tänka, vad hade min partner sagt/gjort om jag gör så här, hur hade han/hon känt. Det är hänsyn, respekt och empati.

Det kan låta barnsligt men det är väldigt djupt tycker jag.

Ni måste hitta en bas som ni båda är nöjda med, om ni inte delar den, då blir det svårt. Den kan inte tvingas fram för då gör någon av er våld på sig själv och det kommer förr eller senare upp, denna skillnad menar jag.

Jag har inga konkreta råd, men framtvingade löften leder oftast till svek och lögner.

Kanske är inte detta så allvarligt och något ”behov” hos din man utan han har bara inte förstått allvaret och vad det gör med dig? Sedan kan man inte bestämma över någon annan men man vill ju dela basvärderingar om vad man gör och inte gör. Är du orolig för andra saker, att din man verkligen vill vara med någon annan, gillar porr etc etc som du inte vill att han ska göra? Ni måste prata. Är det ok för honom att du spanar in killar på samma sexualiserade sätt?

Kanske ni ska prata med någon, typ familjerådgivning? Du kanske också ska prata med någon enskilt om självförtroende osv.
Men generellt skulle jag inte heller gilla detta beteende.

1 gillning

Jag har varit med om samma sak. Jag stannade dock kvar och trodde det var mig det var fel på. Att jag var sjukligt svartsjuk…

Detta verkar vara ett väl rotat sätt även din make har att titta på kvinnor och vara överdrivet fixerat vid deras kroppar. Detta är något han förmodligen inte kan sluta med för det är sådan han är… och samtidigt ljuger han och försöker bortförklara det.

För min del nu 20 år senare med 3 barn och hus har det visat sig min exmake varit porrberoende och gjort slag i saken och legat med 8 kvinnor under ett drygt års tid… Ett år har gått sedan upptäckten och jag är fortfarande förkrossad och vet inte om jag ska stanna eller gå. Allt är så invecklat med ekonomi och en hel familj som man ska orka ta hand om och sköta sitt jobb. En ekvation som jag har svårt att få att gå ihop.

Mitt råd till dig är GÅ! DU ÄR FORTFARANDE UNG OCH HINNER TRÄFFA NÅGON NY ATT BYGGA FAMILJ MED.

Jag vet vad du går igenom och hur tufft det är! Det är inte värt det lidandet det innebär att inte kunna lita på honom. Skickar styrkekramar och hoppas inte jag gjort dig ledsen eller förtvivlad. Kram

8 gillningar

Tack för ditt svar Lisa!

Jag håller verkligen med om att samma villkor bör gälla. Jag frågade honom, hur hade du känt om jag kollade på män på samma sätt som du gör? Hans svar var ” asså de skulle ju inte vara så kul o så. Men samtidigt vet jag att du aldrig skulle göra något mer än så, för du är lojal”.

Jag trodde verkligen vi hade hittat en bas, och att han respekterade mina känslor och verkligen tog till sig hur hårt det sårat mig varje gång han gör så, och han har då sagt att han förstår det och att det inte är meningen och att han ska bättra sig, för att han vill vara med mig och ingen annan.

Innan söndags så var jag inte orolig för att han ville vara med någon annan, kollar porr gör han inte (det bad jag honom sluta med för många år sedan).

Jag tror att familjerådgivning definitivt kan behövas, jag behöver definitivt också prata då jag har ett dåligt självförtroende som bara förstörs mer och mer, nu är det pga honom men tidigare har det varit pga mobbning i skola och även kränkande kommentarer från min mamma.

Jag gick i terapi mycket när jag var ca 23år gammal, jag lärde mig mycket om mig själv och fick lära mig varför jag reagerar som jag gör när det kommer till vissa saker, jag var väldigt arg och aggressiv som ung pga olika saker som hänt under uppväxten. Men skulle nog vara bra att ta upp det igen då jag inte är samma person idag som jag var då.

Tack fina du för ditt svar och för att du delar din historia!

Beklagar verkligen vad du går igenom, det är fruktansvärt. Och det är min största rädsla, speciellt när man har barn med mannen dessutom.

Jag känner också att det bästa nog kommer bli att till slut gå, iom att lögnerna bara fortsätter.

Jag trodde innerst inne att han hade ändrat sig för min skull, men det har han inte och lär inte heller göra.

Styrkekramar till dig med! Och du gjorde mig inte ledsen, du gav mig med styrka.

Din man tar dig för givet och ni behöver prata allvar, gärna med familjerådgivning. Han tror inte att detta seröst skulle kunna fälla ert förhållande. Hans uttalande säger att det kanske är ok att du tittar? Men det spelar ingen roll eller hur för du vill ju inte vare sig titta på andra eller att han gör det på ett sexualiserande sätt.

Du kan inte ändra eller förbjuda honom om han inte själv vill, då hamnar ni i lögner, svek och gå bakom ryggen.

Vilken typ av förhållande vill din man ha och vad vill du? Exempel, som kanske är mer extremt men för att belysa det jag kallar för att ha en gemensam bas. En del par vill ha porr i sitt förhållande, det är ju upp till dem om båda tycker det är ok. Är de nöjda båda två - jättebra. Personligen vill jag inte ha porr i min relation och därmed kan jag inte välja en man som skulle undertrycka vad han vill ha för typ av relation. Då kommer han att smyga och ljuga.

Nu har din man ett beteende som du inte vill att han ska ha, dvs det funkar inte för dig, även om du ”fick” göra samma sak. Basen delas inte. Antingen är detta bara en kul grej för honom som han faktiskt vill och kan sluta med men hittills inte lagt vikt vid för det är inte viktigt för honom, det betyder inget. Eller så är det mer en reflex/behov som han inte helt kan styra och att leva utan det och då blir det farligt att undertrycka.

2 gillningar

Jag håller med övriga, gå och bygg upp ditt liv igen! Du kan!

Jag minns hur det var för mig med grälen tiden före barn, och ja, det var precis som du skriver ovan. Känner igen det.

Mitt råd är verkligen att fundera om det är ett klokt val att skaffa barn med den här killen. Kommer han finnas bredvid dig när du är illamående i några månader och inte orkar göra så mycket. Kanske saknar sexlust. Orkar inte vara uppe, är inte sugen på mat osv. Därefter förändras kroppen, det blir tungt, man känner sig stor även om man försöker tänka att det bara är graviditet. Tror du att han kan låta bli att titta och fantisera om andra tjejer när du är gravid? Vad händer sedan, när du fött barn, när du försöker få igång amningen, se till att du får sova, att du och barnen mår bra. Kommer han finnas för dig? Kommer han orka vänta tills du kan ha sex? Kommer han klara av att inte titta på andra tjejer då?

Jag stannade kvar hos en porrmissbrukare just för att han LOVADE varje gång att han skulle bli bättre. Att det skulle gå över. Han älskade mig och jag älskade honom. Det var en sak att orka med det när jag hade mitt eget liv. Tiden innan barnen. Jag kunde bara sticka iväg till en kompis, sova över där och inte tänka på honom och hans beroende. Men när barnen kom, vart hade jag åkt? Vilka alternativ fanns? Jag menar inte jämföra porrmissbruk med att man tittar på tjejer, inte på det viset. Jag tror dock att du själv, om du frågar dig och är ärlig, vet att han inte klarar av att sluta med sitt beteende. Han vet redan att du förlåter honom.

Du är ung och har alla möjligheter, hitta en man som uppskattar dig och som kan bli en trygg och mogen förälder!

6 gillningar

Så du är förbannad på din kille för att han spanar in andra tjejer?

Då bör du göra slut. Både för din egen men också för hans skull. Det låter kvävande att ha en partner som blir så arg för att man kollat in en annan människa. Det gör jag varje dag, kollar in män alltså. Senast idag på skolan där jag jobbar och en massa snygga byggarbetare just nu är och fixar. Klart jag tittar in dem. Det betyder inte att jag älskar min kille mindre, jag älskar honom innerligt. Och jag tycker han är otroligt attraktiv. Jag unnar även honom att spana in andra tjejer, när han helst behagar. Och det skulle jag aldrig förhöra honom om eller kräva några förklaringar till. Vad han väljer att titta in är upp till honom, och vad han gör och tänker under tiden också.

Om jag eller min kille däremot skulle börja behandla varandra som luft, samtidigt som vi ger andra all vår energi och uppmärksamhet, då kanske det är tid att börja fråga oss själva om vi verkligen är lyckliga ihop.

Jag tycker (efter att ha läst din text) att du behöver jobba med dig själv och din självkänsla. Jag tror du kommer sluta bry dig så mycket om vad din kille tänker på då, du kommer liksom skita i ifall han spanar in kassörskan på apoteket, för du vet att du är bra som du är. Inte för att din kille tycker det utan för att du tycker det.

3 gillningar

Vi har pratat ut ordentligt dom senaste dagarna, och han har sagt att anledningen till att han inte tidigare slutat är för att han inte förstått allvaret. Att dom senaste gångerna det hände var jag väldigt lugn (i jämförelse med hur jag varit tidigare år) så han tog inte det jag sa på allvar.

När jag för några dagar sedan sa att jag absolut inte längre vill/vågar skaffa barn med honom och verkligen inte vet hur jag kan fortsätta med honom bröt han ihop totalt. Han fick världens panikångestattack som pågick i flera timmar…

Jag känner precis likadant som dig gällande tex porr, att jag inte vill ha det i relationen.

Jag frågade honom om det var en fixering att kolla och han sa att ja de är det på ett sätt, frågade då om det bara är bilder eller om jag söker upp videos också, då sa han nej. Han kollar bara när det dyker upp i flödet, alltså att han inte aktivt själv söker upp det.

Men han har nu iaf insett hur allvarligt det är för mig, och sagt att han självklart ska sluta. Vi får se vart det leder till slut, men att se han bryta ihop som han gjorde när jag nämnde barn och skilsmässa fick mig iaf att känna att han nu verkligen förstår.

Tack för ditt svar!

Jag förstår att det inte är alla som förstår hur jag känner och kan tycka att det är en liten grej, men det är väl lite som de tidigare skrivit att det handlar om att respektera varandras känslor.

Om både du och din partner tycker att det är okej att ni tittar på andra så är ju det jättebra, som Kasai tidigare skrev att då har ni ändå samma ”bas”. Men iom att jag och min man varit med varandra så länge är det inte en överraskning för honom, jag har varit på exakt samma sätt hela tiden när det kommer till sånt och jag känner väl mest att vill han inte acceptera och respektera det så är det lugnt, då behöver vi inte vara tillsammans.

Håller verkligen med om att jag behöver jobba med självkänslan, gjorde det ett tag när jag var i ca 20års åldern och gick i terapi men skulle definitivt behöva ta upp det igen.

Kan känna igen mig i din historia. Skickar massa styrka och kärlek till dig!

2 gillningar