Du ska inte be om ursäkt för att andra människor hamnar i konflikt eller diskussion. Det är inte ditt ansvar alls!
1 gillning
Du skrev någonstans att du tjänar mer än honom. Du skrev att du gör allt hemma och han inget, att han inte ens bryr sig om barnen. Sen kan han tvinga dig till sex.
Varför ska han lämna? Han får allt och behöver inte ta något ansvar
2 gillningar
@minim din man har inte varit särskilt snäll. Det han har utsatt dig för, och fortsätter att utsätta dig för, är misshandel. Dina blåmärken syns inte utanpå men du har gått om dem inuti!
Du vill inte leva utan dina barn halva tiden. Det förstår jag. Men vill du att dina barn ser dig 100% av tiden och ser att du mår dåligt? Vad får de för blid av att en relation till en partner ska vara? Att våldtäkt är okej? För i mina ögon när någon tjatar till sig sex eller hotar för att få sex så är det våldtäkt.
Tror du på allvar att han som inte har lyft ett finger kommer att orka med att ha barnen halva tiden? Om du inte viker dig utan kräver att han tar sitt ansvar 50/50 med allt vad det innebär, tror du inte att han kommer att ge upp?
Du skrev att du jobbar natt ibland. Finns det ingen ob omsorg i din kommun? Man brukar ha ob omsorg för barn både i förskoleålder och skolålder och ofta är de i samma lokal även om åldersspridningen blir stor.
Du har fått en del bra tips men jag skulle vilja fylla på med att du bör hitta någon utomstående att prata med. Du mäktar inte med att lämna en relation där du blir väldigt illa behandlad. Den hjälpen kanske du kan få om du pratar med någon? Någon som kan hjälpa dig att hitta styrka och hjälpa dig att tryggt stå på dina egna två ben så att du kan och vågar prioritera dig sjlälv?
6 gillningar
Och tur är väl det, i detta fall
Det är bra att det finns kvinnor (och tack och lov också en del män) som faktiskt kan kalla en spade för en spade. Den som har levt länge i en skev och destruktiv relation kan lätt tappa känslan av vad som är normalt. Det hände mig också. Det händer de flesta i sådana situationer.
Det behövs en omgivning som kan hålla fötterna på jorden och säga det man innerst inne egentligen vet, men där åratal av osund dynamisk gjort att man börjat tvivla på sig själv.
Det behövs en omgivning som kan ta bort känslan av skuld och skam, och istället placera den där den hör hemma. För som utsatt är det alldeles för lätt att ta på sig ansvaret för båda två, hur orättvist det än blir
Det är tur att det finns sådana personer runt omkring en ibland. Annars hade inte många orkat ta steget ur en dålig relation.
4 gillningar
Är verkligen helt obegripligt vad du menar här i förhållande till tråden. TS har ju kämpat hur hårt och hur länge som helst? Hon har ju vänt ut och in på sig, letat under varje sten efter lösningar? Verkligen hemskt hur du kan skriva en sådan sak till någon som kämpat så fruktansvärt hårt.
3 gillningar
Vaddå inte pratar, han vägrar ju att prata? Hur ska de kunna ha en dialog då?
Mår han kasst förtjänar han det som han betett sig. Beter en vuxen man sig som en tvååring så är det väl rätt givet att han inte blir respekterad? Jag vet att vi inte tycker lika här, men jag tycker inte att män har rätt att bete sig hur som helst mot andra människor och bara bli behandlade med konstant förståelse och ytterligare chanser i all evighet. TS har ju redan två barn att ta hand om, hon behöver inte en gnällig jättebebis med orimliga krav uppepå det.
5 gillningar
Jag tycker helt enkelt att du gör helt absurda snälltolkning av mäns beteenden och det motsatta för kvinnor. Han beter sig på ett helt oacceptabelt sätt och man kan inte ha en partner som beter sig så, inte när det är en vuxen man med barn det handlar om. Det finns gränser för vilka som går att fixa och den här mannen har klivit över dem för länge sen. Att han inte vill gå i terapi eller prata är bara droppen, men egentligen så har han redan sumpat det med sitt beteende ändå, jag tror inte att en individ som har de beteenden som beskrivs här är något man kan fixa med terapi eller att “satsa”, ingen människa som i grunden är en rimlig och vettig person man kan föra en dialog med och lösa saker med beter sig så. Straffar sina barn för att man inte får tillräckligt exotiskt sex av frun.
Och nej det är inte hennes fel att hennes man beter sig så illa. Det är inte en ömsesidig skuld eller ett ömsesidigt fel. Hans beteende är inte hennes ansvar eller hennes fel. (Och vice versa)
6 gillningar
Fast om man är förälder och den andra föräldern inte tar ansvar för familjen eller barnet, så har man inget annat val än att projektleda. Alternativet är ju att låta sitt barn bli lidande.
Hur många dagar ska barnet gå utan mat för att pappan ska känna att han slipper utsättas för mikromanagement? Hur många dagar ska barnet ha samma blöja? Hur länge ska barnet få skrika utan att bli omhändertaget för att pappan inte ska “drivas till inaktivitet”?
3 gillningar
Men vad är det med män egentligen? 
Man hör av kvinnor i ens närhet att man efter man som beter sig så och läser tråd efter tråd här på forumet och alla beter sig likadant, inklusive min numera exman.
Tycker att du skall göra det du själv skriver. Dvs, börja med att sätta av tid och bena ut pros and cons för dig själv. Med dig själv i fokus först, därefter dina barn. Din sambo, er relation.
Ställ de tuffa frågorna till dig själv (!).
Ser jag en framtid tillsammans med min sambo? Av att döma av det du skriver – troligen inte…
Ser jag möjligheter till förändringar? Av att döma av det du skriver – troligen inte…
Finns det ett intresse till förändringar? Se ovan…
Finns det kärlek och respekt? Se ovan…
Hur mår jag? Hur mår barnen? Tidigare, nu, och i en framtid…
Ocksåvidare…
Släpp även fasaden (!), åt alla håll och kanter, kanske även mot din sambo (!). Förstår dina tankar kring det du skriver om att prata med en anhörig. Har du någon nära vän, någon nära arbetskollega – som därmed inte är ”familjen” som du skulle kunna lätta ditt hjärta för?
Tror att det är A o O att sätta ord på saker. Skrift här på forumet är givetvis en start, men ett samtal kan vara nog så viktigt.
Vidare, ta inte ut några ”segrar eller förluster” i förtid. Speciellt gällande din oro kring dina barn, boendefråga. Dina känslor är förståeliga, speciellt för ”oss” skribenter på detta forum.
Sätt fokus på dig själv. Börja där.
För mycket av det du beskriver… är inte hållbart, och du säger själv att du funderat kring att lämna en längre tid. Släpp fasaden, sätt ner foten, ta bladet från munnen, ta det därifrån…
Vare sig det leder till separation eller inte.
5 gillningar
De vettiga partnerna hör man sällan talas om på den här sidan, just saying.
Jag skulle vilja säga att många pappor blir bättre pappor när de ensamma får axla ansvaret under sina veckor. Min nuvarande sambo är en sådan. I hans äktenskap var det han som jobbade och drog in pengarna, hon var hemma-mamma, det var de helt överens om. När hon initierade skilsmässan trodde hon nog inte att han varken skulle vilja, kunna eller orka vara pappa på sina veckor, men han har verkligen blivit en mycket bra pappa som ställer upp på sina barn, lagar mat och går på skolmöten mm. På så sätt är skilsmässa det bästa som kan hända för många pappors relationer till sina barn.
4 gillningar
Det är ju precis det du inte gör.
Och det är därför det blir så inihelvete fel!
Det är precis som @Lisa0987 skriver, nämligen att du hittar på en tolkning kring din egen relation (en tolkning som för övrigt har ändrats hejdundrande friskt med tiden) och sedan försöker du applicera det på allt och alla, utan respekt för individen och framförallt individens lidande. Det var ju inte ens rätt första gången, så det blir ju bara värre och värre
Vi har människor här som ber om hjälp. Som mår dåligt. Som behöver stöd.
De behöver inte att du skyller på dem. De behöver inte att du hittar på att de ska vara orsaken till att deras män är lata, själviska och terroriserar hela familjen om han inte får det sex han vill ha. Den skulden ligger hos honom och honom ensam.
Empati, @Tailor , är ett fint ord. Och en fin egenskap. Försök att känna empati med människor som mår dåligt och har kämpat till sista blodsdroppen redan. Som blivit utsatta för än det ena och än det andra. Och som har burit en hel familj (inklusive vuxenbebis) på sina axlar alldeles för länge. Som bara längtar efter att få andas fritt och få huvudet över vattenytan igen.
Istället för att mestadels stå på förövarens sida.
4 gillningar
Det är verkligen helt obegripligt hur du kommit fram till att det rör sig om en “slagen man”. Det låter mer som en dryg och självgod översittare. “Trasig” är en alldeles för snäll formulering, snarare är han ju en förövare.
3 gillningar
Tja, det är ju inte konstigt att män beter sig såhär så länge de har så många riddare som ska tala om för alla att en man har aldrig något eget ansvar för sitt beteende, eller sitt liv, ansvaret är alltid någon kvinnas vad han än gör.
4 gillningar
Nej då, det är till och med ganska lätt.
Till alla er män (och kvinnor) som tvivlar:
- var vuxen
- ta ditt ansvar, vilket inkluderar halva ansvaret för hus och hem
- tvinga ingen till sex
Det är inte direkt rocket science
Att det finns personer som beter sig enligt ovanstående och sedan inte för sitt liv kan begripa varför han inte är älskad och respekterad är i princip omöjligt. Jag tror att han och andra personer egentligen förstår att de inte är särskilt bra människor eller partners, men att de hellre agerar utåt och skyller på sin omgivning än tar sitt eget ansvar. Inte sällan är det också därför de vägrar parterapi. De vet att de gör fel och kommer att få stå till svars, men det är en tanke de inte gillar
4 gillningar
En slagen man som tyranisserar sin partner och som låter det gå ut över familjen om inte hon ställer upp mot sin vilja, som vägrar parterapi och vill inte hjälpa till med hushåll och barn. På mig låter det som en dryg översittare som vill ha en husslav.
2 gillningar
Ingen annan väg än att tvinga andra till underkastelse?
Mer konstruktivt med dialog och respekt för den andras behov.
Det har inte slagit dig att han kan vara nöjd som det är och inte vill ha nåågon förändring?
Ser man ingen annan väg än tvång och misshandel och vägrar samtal är man inte ett offer, då är man en förövare. Och förövarens beteende är aldrig - jag upprepar aldrig - offrets fel.
5 gillningar
Hon har obefintlig lust p g a hans beteende men ställer hon inte upp på det han vill blir han sur och låter det gå ut över barnen. I min värld är det emotionell och psykisk misshandel.
6 gillningar
Tvång och misshandel behöver inte vara ”handgripligt” eller fysiskt… för att därmed även kunna klassas in som våld… psykiskt och emotionellt, och sexuellt…
TS har beskrivit sin sambo som att han förväntar sig ”spännande” sex på veckobasis, om så inte blir fallet så pratar han inte med TS på flera dagar, och (kanske) inte heller med sina barn.
TS (och barnen) ”tvingas” tassa på tå för att inte sambon skall få ett utbrott.
Jag är själv man, jag får dessvärre en olustig smak i min mun när jag läser TS beskrivning kring själva ”spännande sexet” men även vilka slags beteenden det framkallar. Men jag har valt att inte lägga ut texten mer kring det.
Får tyvärr inte bilden av att det handlar om lite ”grus i maskineriet” gällande sex-och samvaro, som många kanske har upplevt under ”småbarnsåren” eller i en ”mångårig” relation.
Utan att det finns en kvinna som ”ställer upp” fast hon inte vill, och om hon inte ställer upp så påvisar sambon ett sunkigt beteende och som närmast kan beskrivas som passivt aggressivt, men att det även leder till ständiga utbrott och då hot om att ”nu lämnar jag”… och blir det inget sex så blir det heller ingen närhet (emotionellt) från sambons sida av vilja. Och kanske även ingen närhet till barnen…
Samt att detta har lett till att hon fullständigt tappat och ifrågasätter sin framtida sexlust.
Allt låter väldigt osunt i mina öron.
8 gillningar
Och när ena parten - den som misshandlar - inte vill jobba på den? Inte är intresserad att jobba på den? Är förövarens beteende offrets fel och ansvar? Är det offret som ska anpassa sig till förövaren?
3 gillningar