Tusen Tack för all pepp och klokhet. Känner att tråden spårade ur lite och tar bort min text.
Han kanske växer som person och pappa när han blir ensam. Kan ju också bli som så att han bara vill ha varannan helg med din beskrivning, scenarion kan vara många.
Om jag var du med din känslor och uttrycka hopplöshet hade jag börjat kolla på boende frågan. Hur blir de om ni separerar osv? Kan ni flytta isär fort för att bo tillsammans som separerade är en sjuk period i ens uppbrott och skulle verkligen rekommendera att kolla på detta innan beslutet tas.
3 gillningar
Jag stannade för barnens skull. Dumt! När vi väl separerade, så visade det sig att pappan inte alls ville ha några barn på 50%. Han hade så mycket viktigare saker för sig, så han hade inte tid att ta hand om barn. Just då kändes det sorgligt, men nu är jag tacksam för det. Han var och är en riktigt dålig pappa med riktigt dåligt inflytande på ungarna. De tog tillräckligt stor skada av hans beteende medan vi var gifta.
En annan sak jag vill kommentera, är att du går med på sex fast du inte vill, för att han inte ska göra livet surt för er allihopa. Det gjorde jag med i åratal. När jag inte gjorde det, så gick det ut över både mig och barnen. Han surade, skällde, hade sönder barnens saker och gjorde vardagen till ett helvete. Så precis som du, så ställde jag upp för husfridens skull. Det har förstört mig för all framtid, tror jag. Lämna honom innan du tagit för stor skada!
9 gillningar
Har denne man någonsin varit annorlunda? Finns det något som tyder på att han skulle kunna vara annorlunda? Eller har du ingen förhoppning om förändring?
Du lever ju redan ensam med allt ansvar så i det avseendet blir det ingen skillnad….
Är ni gifta?
Du verkar ju kunna få/ha bättre ekonomi än din man så det verkar i princip bara vara barnen på halvtid som får dig att tveka….
Ev steppar han upp, men ointresset skulle lika gärna kunna leda till att han faktiskt inte vill ha barnen på halvtid, men det finns det inga garantier för. Tror dock inte att du ska fråga eller lansera den idén vid en separation för då blir han säkerligen negativ till den. Bättre att propsa på delad vårdnad så får du se hur reaktionen blir.
Han kanske tror att allt är ok? Eller vantrivs han också med er? Han har ev full markservice utöver din starkare ekonomi så räkna inte med att han kommer tycka att separation är en bra idé……
Sorry, det är verkligen inget fint sätt. Det är indirekt tvång, annars finns det konsekvenser, vilket TS beskriver. Jag har svårt att tro att det pågått under kortare tid.
Och tillslut stänger man av bara för att “få det gjort” och bli klar så att han släpper frustationen och är lugn hemma.
I övrigt håller jag med @Lisa0987
5 gillningar
Första åren var han annorlunda, omtänksam och jämnställd. Vet inte riktigt när det började förändras, men har successivt blivit värre. Han är inte heller nöjd i relationen, hotar med att lämna nästan så fort han blir missnöjd, vilket i princip är varje vecka när han tycker att vi har för lite sex. Har försökt prata med honom om det är något mer, men han går bara i försvar och säger att han inte vill hjälpa till att förändra relationen. Både jag och barnen tassar på tå för att inte utlösa hans dåliga humör.
Vi är som tur är inte gifta. Tyvärr kommer jag trots att min inkomst är bättre än hans kunna behålla huset med dagens räntor. Skäms något så otroligt att jag, trots att jag är välutbildad och med mycket resurser har hamnat i en sån här dålig relation.
2 gillningar
Jag uppskattar din bryska ton. Jag skäms så mycket att jag har låtit mig bli behandlad såhär att jag inte har vågat prata med mina vänner/familj för jag vet att de skulle säga ut mig att lämna. Det är utmattande att hålla uppe en fasad.
Våra problem beror helt säkert såklart även på mig. Jag försöker ändra mig för vill så gärna att barnen inte ska behöva uppleva en separation.
Nej det har pågått under lång tid och i princip dödat hela min lust. Har svårt att se att jag någonsin ska kunna få tillbaka min lust och nyfikenhet på sex men klarar heller inte att inte ställa upp tillslut för att kunna få slut på utfrysningen som han ägnar sig åt annars.
Jag förstår till viss del dina känslor. Har själv varit där.
Sexlusten försvann helt å hållet.
Och nej du behöver inte skämmas, jag är också högutbildad med vissa resurser och ändå har jag råkat ut för en hel del.
Idag har jag lärt mig att det kan hända vem som helst. Jag har tagit stöd även om jag var skamsen, men det med sex har jag enbart tagit upp i privat kontakt med kvinnojour. För jag skäms fortfarande för att prata om det med vänner.
Vad har han själv för insikt i er situation?
1 gillning
Min lust har kommit tillbaka men efter ca 1 år utan tjat, indirekt tvång eller press på sex. Än idag kan det påminna om tiden tillbaka så fort jac känner att det på något sätt är tvång för annars finns det konsekvenser
Men än idag är sex inget jag tänker på ofta och får lust någon gång.
Jag håller med om att de flesta vill laga sin relation, jag är en av dem.
Och sex handlar om hur man definierar det, för min så handlade det om fullbordat sex, medan jag önskade endast närhet. När det inte blev som han ville så blev det en del konsekvenser bla frustration, passiv aggression, jag tassade på tå och frustrationen från hans sida gick ut lver mig och barnen. Det var ingen rolig situation att befinna sig i. Allt var så stelt och spänt nästan hela tiden om han inte fick ha sex.
Jag instämmer att det idag blir ganska snabbt övergrepp och tvång osv, men som jag nämnde så finns det ju konsekvenser. Jag tänker att om ts hade skrivit att hon gjorde för att hon tyckte att det var trevligt eller för att de ställer upp varandra (ömsesidigt) så skulle jag förstå. Men att riskera utfrysning och kräva sex på ett visst sätt så är det tvång för mig. Det kan ingen förstå om hur det är att uppleva det om man själv inte varit där. Men jag har mina egna preferenser att utgå från.
2 gillningar
Du sköter allmarkservice och han kräver sex för att inte frysa ut dig (och barnen). Och han vill inte gå på familjerådgivning. Det verkar verkligen som du bara stannar för barnens skull.
En idé är väl att du gör ett omtag och sätter dig själv före honom, vägra ofrivilligt sex och gå på kurs/träna 2 kvällar i veckan. Sätt en deadline och utvärdera hur du, han och er relation utvecklats.Planera under tiden för boende etc vid en ev separation.
1 gillning
Jag kan nästan lova att han tar dig så för givet så att vid nästa missnöje, om du håller med om separation så kommer han tro att han har hört fel och kanske t o m när det sjunkit in faktiskt bli förtvivlad. Då måste du ha bestämt dig om du vill vara själv eller om du faktiskt skulle kunna få tillbaks den man han en gång var, om det någonsin har varit det du vill ha?
Du ska inte skämmas, vi är jättemånga som inte kan klara ett hus själva, både av ekonomiska skäl och andra (tid). Dessutom så vore det väl ganska skönt att börja om någon annanstans, för en RIKTIG nystart.
Jag tycker att du ska samla kraft och börja blicka framåt mot ett bättre liv. Skaffa ev samtalsstöd för att bygga upp dig för du är värd så mycket mer!
Du har bra förutsättningar för ett betydligt bättre liv.
Och du, om du släpper på din fasad så är jag säker på att även din omgivning finns där för dig. Det hjälper dig också.
Du har inte satt dig i den här situationen. Det är inte ”ditt fel”.
1 gillning
Jag vet hur det är…lever med en som också aldrig gör något med barnen, kommer lämna väntar på ”rätt” bostad ska bli ledig, vet att det kommer bli kaos när jag berättar så vill ha bostad klart innan, jag har försökt så många gånger prata med honom men det slutar alltid att det är mig det är fel på enligt honom familjerådgivning säger han inte funkar.
Det är inte bara att göra barn det är lite mer som krävs efter det, att han inte förstår det är för mig obegripligt och vi är alldeles för olika för att fungera ihop.
Jag har tappat lusten totalt och har faktiskt ingen lust att ens försöka ändra på en person som inte vill det själv, han kan sitta där och titta på sin älskade tv…
3 gillningar
Tusen tack för alla svar. 
Är inte riktigt redo att prata med mina anhöriga så hjälpte verkligen att skriva här. Skäms som sagt ngt otroligt att jag satt mig i här situationen och tycker så synd om mina älskade döttrar. Samtidigt hade jag ju aldrig som mamma velat att de hade en liknande partner så det gör ju mig till en dålig förebild som stannar.
Vet faktiskt inte vad som skulle hända om jag sa att jag också ville separera. Vill ju tronar det är han som förlorar på det, men kan ju vara så att det är jag som gjort honom till en dålig människa. Ska hursomhelst räkna på min ekonomi och se vilken typ av boende som jag och barnen kan få, vill så gärna att de ska få stanna u området men även små hus är dyrt här.
2 gillningar
Nej så är det såklart. Jag tror att faktumet att jag från början fick projektleda har gjort att han tappat lusten och det är såklart mitt fel. När jag då heller inte vill ha sex så är det klart att han inte känner sig uppskattad. Det tråkiga är bara att vi inte kan ha en konstruktiv diskussion kring det med ge och ta, och jag kan inte ge mer snart.
1 gillning
Tack för svar! Är du kvar i den relationen eller har du en ny? Jag börjar känna att jag aldrig mer vill ha en sexuell relation samtidigt som jag törstar efter närhet som inte innebär sex.
Jag vet inte riktigt om han har insikt, det är svårt att få fram. Hans inställning är att om jag inte vill ha sex för annars lämnar han pang bom. Pga i hans tycke för lite sex förtjänar jag då heller ingen närhet.
Nej jag har definitivt ingen ny 
Anser mig tyvärr vara så pass skadad mentalt och emotionellt att jag är långt ifrån att tänka på någon annan. Jag har en ganska mörk bild om män som inte går att lita på i en relation (inte i övrigt). Jag är medveten om att den bilden inte stämmer överens med verkligheten och blir många gånger glad av att läsa om andra män här i forumet och tänka “det finns faktiskt bra män också som kämpar för sina fruar”.
Jag flyttade ut för ett år sen, mycket tack vare stödet härifrån faktiskt, ficl otroligt mycket stöd och förståelse för min situation, för vad jag var med om. Vi är dock inte helt färdiga med varandra, något komplex situation. Men jag är inte där jag var för ett år sen, det känns skönt. Känslomässigt är jag inte färdig och älskar honom än idag.
Något sånt reagerade min också på, att han lät bli att hjälpa mig hemma som straff för att jag inte ville ha sex. Det gjorde han väldigt ofta. Han hade ingen insikt alls och när jag tog upp det med honom så var han chockad över att se det som “tvång” för i hans värld var det inte alls som tvång. När jag tog upp specifika situationer som exempel blev det tydligare för honom, men det är sällan jag kan få ett erkännande.
2 gillningar
De får ett sjukt barn.
Hon tar hand om sjukt barn. Han surar.
Hon har högre lön. Han surar.
Hon sköter om precis allt praktiskt som har med barnen att göra. Han vill inte.
Hon jobbar och sköter allt hemma, vilket gör henne trött och minskar sexlusten. Han surar och vägrar prata med henne. Hon viker sig och går med på sex ändå, för att göra honom på bättre humör.
Hon föreslår parterapi för att göra situationen bättre. Han vägrar.
Av vilken anledning sitter du och försöker få @minim att tro, att hon är lika skyldig som hennes man till det här? Varför säger du att det är en bra sak, när en kvinna “för husfridens skull” låter en man utnyttja hennes kropp fast hon inte vill? Hur vågar du skuldbelägga henne och peka på att hon inte uppfört sig perfekt i dina (och hennes mans) ögon?
Nej, @Tailor , nu får du ge dig! Du har gått över gränsen!
5 gillningar