Tusen Tack för all pepp och klokhet. Känner att tråden spårade ur lite och tar bort min text.
4 gillningar
Han kanske växer som person och pappa när han blir ensam. Kan ju också bli som så att han bara vill ha varannan helg med din beskrivning, scenarion kan vara många.
Om jag var du med din känslor och uttrycka hopplöshet hade jag börjat kolla på boende frågan. Hur blir de om ni separerar osv? Kan ni flytta isär fort för att bo tillsammans som separerade är en sjuk period i ens uppbrott och skulle verkligen rekommendera att kolla på detta innan beslutet tas.
3 gillningar
Jag stannade för barnens skull. Dumt! När vi väl separerade, så visade det sig att pappan inte alls ville ha några barn på 50%. Han hade så mycket viktigare saker för sig, så han hade inte tid att ta hand om barn. Just då kändes det sorgligt, men nu är jag tacksam för det. Han var och är en riktigt dålig pappa med riktigt dåligt inflytande på ungarna. De tog tillräckligt stor skada av hans beteende medan vi var gifta.
En annan sak jag vill kommentera, är att du går med på sex fast du inte vill, för att han inte ska göra livet surt för er allihopa. Det gjorde jag med i åratal. När jag inte gjorde det, så gick det ut över både mig och barnen. Han surade, skällde, hade sönder barnens saker och gjorde vardagen till ett helvete. Så precis som du, så ställde jag upp för husfridens skull. Det har förstört mig för all framtid, tror jag. Lämna honom innan du tagit för stor skada!
8 gillningar
Har denne man någonsin varit annorlunda? Finns det något som tyder på att han skulle kunna vara annorlunda? Eller har du ingen förhoppning om förändring?
Du lever ju redan ensam med allt ansvar så i det avseendet blir det ingen skillnad….
Är ni gifta?
Du verkar ju kunna få/ha bättre ekonomi än din man så det verkar i princip bara vara barnen på halvtid som får dig att tveka….
Ev steppar han upp, men ointresset skulle lika gärna kunna leda till att han faktiskt inte vill ha barnen på halvtid, men det finns det inga garantier för. Tror dock inte att du ska fråga eller lansera den idén vid en separation för då blir han säkerligen negativ till den. Bättre att propsa på delad vårdnad så får du se hur reaktionen blir.
Han kanske tror att allt är ok? Eller vantrivs han också med er? Han har ev full markservice utöver din starkare ekonomi så räkna inte med att han kommer tycka att separation är en bra idé……
Jag ska ge dig några tips som inte kommer vars så söta.
Du behöver inte egentid. Det är konstgjord andning. Egentid är bra och viktigt. Men nu är detta mera ett sätt för att överleva. Detsamma gäller alla försök att försöka förstå exakt vad det är du saknar att han gör.
För med handen på hjärtat. Älskar du honom nu? Jag skulle tro att svaret är nej. Troligtvis känner du inte att han lyssnar och intresserar sig gör varken dig eller barnen?
Många män vill ha sex för att skapa känslan av närhet. Kvinnor vill oftast bli sedda och hörda.
Du respekterar inte honom. Respekterar du ens det lilla han gör längre? Eller känner du hela tiden att du vill göra det på annat sätt? Han kommer inte kunna steppa upp om så är fallet.
Detta är såklart inte ditt fel eller hans fel separat. Han har säkert en del tillkortakommanden men nu har ni tillsammans kört i diket. Det är svårt att ha känslor för varandra där ni är. Han har nog inte kärlek utan mer rädsla för att splittra familjen.
Ni har kört saker i botten. Precis såhär brukar det se ut då. Kan du släppa projektledare rollen? Kan du överhuvudtaget överväga att börja prata med honom om saken? Finns det möjlighet att öppna diskussioner kring hur du känner när du inte är i affekt? Jag gissar att när du närmar dig denna frågan i diskussioner blir han arg eller vägrar prata? Det är skydd/försvar.
Jag lägger inte allt ansvar på dig här. Utan han har ju största jobbet framför sig. Men ni båda har kört detta till denna plats högst troligt. Om ni går in i att försöka hitta tillbaka så kommer det heller aldrig gå om du har inställningen att alla problem är 100% hans fel. Då kommer ni bara laga symptom. Men din respekt är fortfarande borta. Du kommer känna att du ”lagat” men är egentligen helt oattraherad eftersom du drivit och pushat och skapat honom 100%. Han kommer inte heller kunna känna självrespekt.
Vad gillade du med honom när ni träffades? Var nu nyfiken på det. De flesta får sina minnen ändrade när man tappat all attraktion och kärlek. Det är normalt.
Med allt detta sagt kan ni absolut vara bortom räddning. Han kan vara körd att få igång. Men jag är rätt säker på att han inte egentligen heller vill vara där ni är.
Att du ställer upp på sex är på ett sätt fint för er relation initialt eller under kortare period.
Men det driver också in en distans mellan er eftersom du egentligen inte vill. Detta för att varje gång blir det svårare och svårare för dig att njuta. Du känner troligtvis mer och mer motstånd och bitterhet istället. Nu måste prata oavsett. För du vill leva. Inte överleva.
Sorry med min bryska ton. Men ibland behöver man få en nykter version. Sköt om dig och överlev inte bara. Utan försök att få till nog energi för att få till en förändring i honom och dig. Eller börja förbereda alla på separationen. Att du känner hopplöshet är naturligt och bara ett resultat av allt som sker.
Sorry, det är verkligen inget fint sätt. Det är indirekt tvång, annars finns det konsekvenser, vilket TS beskriver. Jag har svårt att tro att det pågått under kortare tid.
Och tillslut stänger man av bara för att “få det gjort” och bli klar så att han släpper frustationen och är lugn hemma.
I övrigt håller jag med @Lisa0987
5 gillningar
Första åren var han annorlunda, omtänksam och jämnställd. Vet inte riktigt när det började förändras, men har successivt blivit värre. Han är inte heller nöjd i relationen, hotar med att lämna nästan så fort han blir missnöjd, vilket i princip är varje vecka när han tycker att vi har för lite sex. Har försökt prata med honom om det är något mer, men han går bara i försvar och säger att han inte vill hjälpa till att förändra relationen. Både jag och barnen tassar på tå för att inte utlösa hans dåliga humör.
Vi är som tur är inte gifta. Tyvärr kommer jag trots att min inkomst är bättre än hans kunna behålla huset med dagens räntor. Skäms något så otroligt att jag, trots att jag är välutbildad och med mycket resurser har hamnat i en sån här dålig relation.
2 gillningar
Jag uppskattar din bryska ton. Jag skäms så mycket att jag har låtit mig bli behandlad såhär att jag inte har vågat prata med mina vänner/familj för jag vet att de skulle säga ut mig att lämna. Det är utmattande att hålla uppe en fasad.
Våra problem beror helt säkert såklart även på mig. Jag försöker ändra mig för vill så gärna att barnen inte ska behöva uppleva en separation.
Nej det har pågått under lång tid och i princip dödat hela min lust. Har svårt att se att jag någonsin ska kunna få tillbaka min lust och nyfikenhet på sex men klarar heller inte att inte ställa upp tillslut för att kunna få slut på utfrysningen som han ägnar sig åt annars.
Ja du kan kalla det vad du vill. Tror de flesta vill göra allt de kan för att försöka få sin familj att funka. I slutändan är sex så jävla överdramatiserat.
När man har sex i en relation är det egentligen inte så mkt mer än att visa uppskattning och närhet. Men i dagens debatt har sex blivit ett så otroligt laddat ämne. Det är absolut viktigt och känsligt. Verkligen.
Men att hela tiden ha begrepp som övergrepp o tvång etc i diskussionen på nära håll gör allt otroligt ocharmigt och kass. Det är kontraproduktivt.
Jag vill vara tydlig med att säga att det med all tydlighet verkar vara din man som är värst här. Men det är en klen tröst när man försöker få ihop familjen.
Jag tror det enda är att försöka få till en dialog där allt kommer ut utan att ni går i affekt. Detta måste ni öva.
Sker inte det så kan ni inte vända nåt. Just nu ör ni båda troligtvis era sämsta jag mot varandra. Skulle hellre vara kärvänliga mot vem som helat annan förutom just varandra.
Lusten kan komma tillbaka. Men inte genom detta läge alls. Kommer snart bli avsky istället. Kanske undvikande beteende där du går o lägger dig tidigare eller onanerar hellre. Detta är välkända psykologiska mekanismer.
Att man har utbildning eller är smart har inget att göra med huruvida man väljer försöka laga eller stanna i en relation som börjat gå sönder. Det är istället väldigt vackert. Men om man inte hittar vägarna är det såklart väldigt nedbrytande.
Jag förstår till viss del dina känslor. Har själv varit där.
Sexlusten försvann helt å hållet.
Och nej du behöver inte skämmas, jag är också högutbildad med vissa resurser och ändå har jag råkat ut för en hel del.
Idag har jag lärt mig att det kan hända vem som helst. Jag har tagit stöd även om jag var skamsen, men det med sex har jag enbart tagit upp i privat kontakt med kvinnojour. För jag skäms fortfarande för att prata om det med vänner.
Vad har han själv för insikt i er situation?
1 gillning
Min lust har kommit tillbaka men efter ca 1 år utan tjat, indirekt tvång eller press på sex. Än idag kan det påminna om tiden tillbaka så fort jac känner att det på något sätt är tvång för annars finns det konsekvenser
Men än idag är sex inget jag tänker på ofta och får lust någon gång.
Jag håller med om att de flesta vill laga sin relation, jag är en av dem.
Och sex handlar om hur man definierar det, för min så handlade det om fullbordat sex, medan jag önskade endast närhet. När det inte blev som han ville så blev det en del konsekvenser bla frustration, passiv aggression, jag tassade på tå och frustrationen från hans sida gick ut lver mig och barnen. Det var ingen rolig situation att befinna sig i. Allt var så stelt och spänt nästan hela tiden om han inte fick ha sex.
Jag instämmer att det idag blir ganska snabbt övergrepp och tvång osv, men som jag nämnde så finns det ju konsekvenser. Jag tänker att om ts hade skrivit att hon gjorde för att hon tyckte att det var trevligt eller för att de ställer upp varandra (ömsesidigt) så skulle jag förstå. Men att riskera utfrysning och kräva sex på ett visst sätt så är det tvång för mig. Det kan ingen förstå om hur det är att uppleva det om man själv inte varit där. Men jag har mina egna preferenser att utgå från.
1 gillning
Du sköter allmarkservice och han kräver sex för att inte frysa ut dig (och barnen). Och han vill inte gå på familjerådgivning. Det verkar verkligen som du bara stannar för barnens skull.
En idé är väl att du gör ett omtag och sätter dig själv före honom, vägra ofrivilligt sex och gå på kurs/träna 2 kvällar i veckan. Sätt en deadline och utvärdera hur du, han och er relation utvecklats.Planera under tiden för boende etc vid en ev separation.
1 gillning
Jag kan nästan lova att han tar dig så för givet så att vid nästa missnöje, om du håller med om separation så kommer han tro att han har hört fel och kanske t o m när det sjunkit in faktiskt bli förtvivlad. Då måste du ha bestämt dig om du vill vara själv eller om du faktiskt skulle kunna få tillbaks den man han en gång var, om det någonsin har varit det du vill ha?
Du ska inte skämmas, vi är jättemånga som inte kan klara ett hus själva, både av ekonomiska skäl och andra (tid). Dessutom så vore det väl ganska skönt att börja om någon annanstans, för en RIKTIG nystart.
Jag tycker att du ska samla kraft och börja blicka framåt mot ett bättre liv. Skaffa ev samtalsstöd för att bygga upp dig för du är värd så mycket mer!
Du har bra förutsättningar för ett betydligt bättre liv.
Och du, om du släpper på din fasad så är jag säker på att även din omgivning finns där för dig. Det hjälper dig också.
Du har inte satt dig i den här situationen. Det är inte ”ditt fel”.
1 gillning
Det är bådas fel. Att vägra se det är bara korkat.
Fel är egentligen fel ord. För det är ofta mycket omedvetet. Orsak är bättre ord.
Det rättfärdigar absolut inte hans beteende på nåt vis.
Att gå emot sin känsla är inte heller lösningen. Kan lova att mannen inte bara utnyttjar situationen medvetet. Han bryts också ner och känner dig inte uppskattad han heller.
Jag vet hur det är…lever med en som också aldrig gör något med barnen, kommer lämna väntar på ”rätt” bostad ska bli ledig, vet att det kommer bli kaos när jag berättar så vill ha bostad klart innan, jag har försökt så många gånger prata med honom men det slutar alltid att det är mig det är fel på enligt honom familjerådgivning säger han inte funkar.
Det är inte bara att göra barn det är lite mer som krävs efter det, att han inte förstår det är för mig obegripligt och vi är alldeles för olika för att fungera ihop.
Jag har tappat lusten totalt och har faktiskt ingen lust att ens försöka ändra på en person som inte vill det själv, han kan sitta där och titta på sin älskade tv…
3 gillningar
Tusen tack för alla svar. 
Är inte riktigt redo att prata med mina anhöriga så hjälpte verkligen att skriva här. Skäms som sagt ngt otroligt att jag satt mig i här situationen och tycker så synd om mina älskade döttrar. Samtidigt hade jag ju aldrig som mamma velat att de hade en liknande partner så det gör ju mig till en dålig förebild som stannar.
Vet faktiskt inte vad som skulle hända om jag sa att jag också ville separera. Vill ju tronar det är han som förlorar på det, men kan ju vara så att det är jag som gjort honom till en dålig människa. Ska hursomhelst räkna på min ekonomi och se vilken typ av boende som jag och barnen kan få, vill så gärna att de ska få stanna u området men även små hus är dyrt här.
2 gillningar