Nytt år, samma gråa tankar🙄
Har träffat psykologen några gånger, men kan inte direkt säga att hon lyckats vända mina tankar till det positiva.
Frågar gång på gång vad jag behöver och vad jag vill.
Jag vill skratta och känna mig älskad och behövd. Och av någon konstig anledning förknippar jag mycket av detta med en parrelation.
Jag vill omringas av goda vänner som tar mig med i gemenskapen.
Känner fortfarande samma känsla av övergivenhet, ensamhet och omöjlighet att påverka situationen jag upplever att står i vägen för min lycka.
Dvs gemensamheten och tryggheten med någon annan eller kanske i mig själv.
Barnen kom hem från sin far idag och direkt upplevde jag en smärta över att de hos honom väljer att göra en mängd familjära saker tillsammans, som t.ex åka skridskor.
Medan de hos mig totalvägrar att ta del i fritidssysselsättningar vi tidigare gjort, men nu finner totalt ointressanta.
Jag borde väl inte ta det personligt, men ändå går jag med tårar i ögonen av känslan att vara bortvald.
Dumt, men likväl hänger den med i allt vi gör, eller rättare sagt inte gör.
Vännerna, de lever sina egna liv. Jag orkar inte ta första steget hela tiden.
Men de bidrar också till en besvikelse jag går och bär på. Varför skall alltid jag ta kontakt om jag vill ses, är det värt mödan i längden…Just nu är jag så trött och less på allt och alla så det får vara.
Och så mannen som kom in i mitt liv efter exet, men svek mig när jag just vågat hoppas på en relation och börjat lita på en man igen. Han fick mig att nå botten på nytt och det tycks vara supersvårt att komma vidare.
Jag bröt all kontakt efter en tid, men nu har han pga gemensamma hobbyn dykt upp på nytt.
Jag har så svårt att kunna förhålla mig till honom. När jag ser honom känns det som om inget hänt, men när jag tänker på all historia blir jag bara så arg, besviken och obeslutsam om hur jag skall gå vidare.
Hur kan man lägga besvikelsen bakom sig? Jag är en mästare på att älta gammalt groll, medan han tycker att vi kan snacka på som gamla goda vänner
Jag blir inte klok på mina känslostormar, jag kommer inte vidare, känns som ett hamsterhjul.
Är ledsen helt igenom, på allt egentligen och det tycks inte svänga