Haha, ja, kaffe är väl ett universalt språk gångbart överallt 
Kaffe med melk i påvente av sopptur om litt 
God morgen
Hvordan gikk det med intro til fluefiske, Martor?
Var riktigt roligt, inte så lätt kanske men helt klart något jag nog ska börja med.
Också något man nog aldrig kan bli fullärd på vilket tilltalar, att man hela tiden om man vill kan fortsätta att utveckla tekniker och kunskaper, men samtidigt bara njuta av lugnet, fisket, nuet och omgivningen.
Känns ganska tilltalande faktiskt, fiskar lite med vanligt haspelsätt vilket jag tycker är ganska rofyllt men känns som att detta helt klart slår det.
Ja, det er en hel vitenskap det der med fluefiske. Har jo vært innom det noen år, og jeg blir like fascinert av fluefiskere hver gang. Jeg har dessverre ikke tålmodigheten som kreves for å lære alt og fiske for lenge. Jeg ble svimmel av alle knutene og fluene og hele vitenskapen rundt det. Jeg endte opp med 1 favorittflue, og å ha trua få flua er mer enn nok. Ha flua i vannet, så er det håp 
Jeg håper å få fisket mer neste år, er avhengig av hjelp, dessverre. Men jeg er godt selskap på fisketur, kan fyre bål og sulle med maten når jeg blir for utålmodig. 
Hur är det med dig då? Hur ter sig livet i Norge?
Haha ja, man kan nerda ner sig ordentlig om man vill men som allt annat så kan man också göra det enkelt för sig i början och haha som du sa välja en fluga och köra på den
För frågan är ju hur stor skillnad gör eg de olika flugorna (haha jag hädar väl här).
Men när en fisk är hungrig så är den väl hungrig, en fisk är ju färgblind iaf så den äter väl det mesta 
Joda, i en litt nedstemt fase nå. Sikkert fordi det er høst, dagene blir kortere og det er tid for telys og hygge inne, og jeg savner armkrok. Blir så stusselig å tvangskose kattene 
Jeg er jo i full jobb, gudskjelov, så dagene går unna. Mandag er det kommunevalg, og for første gang på mange år vet jeg ikke hva jeg skal stemme 
Jeg jobber i ungdomsskolen, og der må det tas grep. Og politikerne prater om gratis skolemat, det har de gjort i flere år, men det har endt opp med at elever i defavoriserte områder i Oslo (østkanten, hvor de snakker kebabnorsk, den norske varianten av Rinkeby-svensk) har fått utdelt en frukt 3 ganger i uka. Latterlig, og elevene begynner å gnåle og mase om den jævla frukten en halvtime før den skal hentes 
Det er bare forstyrrende å ha det. Norge har penger nok til å skaffe ordentlig mat til elevene, men vi er jo så opptatte av å vaksinere Afrika, redde regnskogen, fredsmekle på Sri Lanka og i Midt-Østen at vi ikke har penger til å fylle opp svømmebassengene eller gi elevene som tenger det gode læringsvilkår. Elevene sitter i bedritne klasserom under forhold med tanke på luftkvalitet og kvalitet på utstyr generelt som er så elendig at de selv aldri ville ha godtatt å jobbe under de forholdene. Men ungene våre skal. Jeg blir så eitrande forbanna! Beklager dette sure oppgulpet sånn på morgenkvisten 
Ble litt revet med av tankene her. Så joda, har nok å ta tak i her 
Ja. i gamle dager hadde de ikke et sånt sortiment av fluer, det er jo rein business, og de tjener fett på det. Fluefiske er en forholdsvis dyr hobby, ihvertfall laksefiske i elv som jeg har gjort mest. Tørrflue og å sitte å lure etter en sky ørret i et skogsvann i timesvis orker jeg ikke
Jeg har fisket i Karlskoga i noen år, arrangert tur til et vann med pelletsgriser (oppdrettsfisk) som slippes ut i vannet før fiskerne kommer. Det er det samme hvert år når en fisker får den første fisken: “Hva biter’n på?” “Den biter på oransj!” Klart den gjør, og fisken (de fleste) ser faktisk i farger og har et vanvittig godt syn, for pelletsen er oransj. Trenger ikke være rakettforsker for å forstå det. Jeg skratter og koser meg når de blir som gale guttunger, og alle flyr inn for å skifte til oransje fluer En studie i den menneskelige natur!
Haha ja politiken gör få glada… ibland är det helt verklighetsfrånvänt och helt oförståeligt att politikerna representerar folket…
Känns ibland som att det finns en tröskel och när man kliver över den så har man glömt bort varför man valdes, syftet och det förvarv man sattes att göra var.
Samtidigt så förstår jag att det är svårt, men ibland undrar man…
Ja, hösten och mörkrets intågande gör en lite nedstämd.
Märkligt det där, förr älskade jag hösten, mörkret och vinden som ven utanför, inomhus lyste ett hav av tända ljus, kontrasten var enorm och mysighetsfaktorn total.
Men, ja nu är det ngt och ngn som fattas en…
Haha
Ja visst är vi människor underbara
Godt skrevet, den siste setningen 
Jeg elsker jo høsten, med telys overalt og og kose seg inne og se ut på ruskeværet, eller lytte til regnet, så beroligende. Men sånn er det jo akkurat nå denne høsten. Og jeg er jo ikke alene om å føle det sånn, det hjelper litt, selv om jeg føler meg slem som tenker sånn
Valgflesk heter det på norsk, når politikere lover en hel masse under valgkampen, og så er det glemt etterpå. Kan ikke jazze meg opp over dette mer, må tenke egoistisk og strategisk. 
Åh, jag som tycker att hösten är en prima singel-årstid. 
Sommaren var värre för mig. Det var en konstig sommar i år. Jag var tyvärr den enda i hela universum som var ofrivilligt ensam. Exakt alla andra var lyckliga i sin tvåsamhet. Det spelade ingen roll var jag befann mig. Jag var kroniskt omringad av glada familjer, idylliska parmiddagar, söta hand-i-hand-tonåringar och harmoniska äldre människor som levt hela livet tillsammans.
Men nu är jag tillbaka i mina rutiner och möter alla mina sköna singelkollegor på jobbet. Mitt hus, där alla mina tre grannar är singlar. Mitt gym, där de flesta tränar för sig själva. Mina skogspromenader med hunden, där jag möter andra människor som är ute ensamma med sina hundar.
Det KAN ju vara så att mitt perspektiv har skiftat lite sedan i början på sommaren, men rent objektivt tycker jag nog att jag är mindre avvikande nu i den härliga höstvardagen än under semestern.
Haha, jo jag såg det på samma sätt förra året, att alla man möte levde i lyckliga bubblor. Eller var nog hösten 2017 och våren 18. Men sedan började jag se massor av ensamma människor i relationer, människor som inte pratade med varandra utan upprätthöll en fasad.
Visst trivs jag med mig själv och även leva ensam, men det går inte att förta att jag personligen trivs bättre i en relation. Jag älskar att få vara en enhet, i en relation där man ser varandra, bekräftar varandra och delar med varandra. För mig är inte det 1+1=2 utan snarare 1+1=3.
Dvs ytterligare en dimension av livet.
Men det är klart att jag vet ju också att det inte alltid fungerar så.
Men jag personligen trivs bäst i en tvåsamhet/särbohet, med rätt person så har jag så mkt inom mig som jag vill ge, dela och få uppleva.
I en relation med öppenhet, lyhördhet, empati och kommunikation, det är en relation jag alla dagar i veckan väljer än att leva själv som jag nu gör…
Jeg ser den, spesielt det med lykkelige par OVERALT! Men det er jo ikke sånn, det er bare vi som legger mer merke til det da har antennene innstilt på absolutt alt som angår parforhold.
Men med det inte sagt att jag inte trivs som det är nu, är en ”långresa”, eller allt är väl relativt, men en resa som tagit på krafter, mkt självinsikter och reflektioner. Fantastiska stunder och upplevelser med min son.
En hel del jobb med mig själv, men ändå landat in i vem jag är, vad jag önskar och vad jag hoppas på.
Och helt ärligt så har jag nog alltid vetat vem jag är men har nog definierat det lite mer och också kommit till insikt att livet är här och nu, vi vet inte vad framtiden bär med sig, vilket gör att jag kan inte, vill inte och får inte vara rädd för ngt som jag faktiskt inte vet om. Vaksam ja, konsekvenstänkande ja, men inte rädd.
Jag kan heller inte påräkna att allt är för evigt men jag kan, och enbart jag, kan göra det bästa möjliga.
Men om jag pratar om relationer så kan jag faktiskt aldrig veta hur en relation slutar eller om den består. Det kommer alltid ligga i motpartens händer. Det enda jag kan påverka är mig själv, lyssna aktivt, kommunicera, vara öppen och ärlig, mer kommer jag aldrig kunna göra.
Vare sig i en kärleksrelation, vänskapsrelation, jobbrelation eller ngn annan form av relation.
Även det är en acceptans och i allt detta som en skilsmässa innebar/innebär så bottnar sig mkt i acceptansen enl mig, eller iaf för mig.
Du beskriver så godt, jeg tenker på samme måte. Og å lese hva samtlige menn her inne skriver gir meg troen på at det faktisk finnes reflekterte, oppegående menn som har gått noen runder med seg selv. Vi er jo blitt litt rufsete i kantene etter livskrisen, men vi har også fått en selvinnsikt som gjør oss sterkere.
Ja, visst är det så att det handlar om vilka antenner man har ute. Nu har jag landat lite och kan se att det finns många välmående singlar där ute. Och många som är ensamma i sin relation, som du skriver, @Martor.
Det hjälper mig att se att singellivet inte är någon katastrof. Jag har det riktigt bra, trots allt.
Men även jag är en människa som trivs bäst i en relation. Jag är en lojal parhäst i själ och hjärta! Jag vill ha en livskamrat! Någon att stötta, och få stöd av. Jag vill hitta någon som fungerar likadant.
1 gillning
1 gillning