Hmm varför går det inte att ta bort inlägget?
Haha var tvunget att redigera och göra en fråga istället 
Filmkväll? 
Tja, jag tog med dottern och såg Once Upon A Time In Hollywood ikväll. Najs.
I år har jag fått bättre koll på rutiner och det känns som jag har fått mer tid. Jag har egentligen inte ont av att vara ensam men det känns konstigt när sonen cyklar iväg till en kompis och jag blir ensam på min helg med honom, gissar att det är nästa steg nu…
Japp blev The greatest showman 
.
Gillade den skarp.
Hade dock gärna haft någon att se den med 
1 gillning
Ja, blir nog mer och mer sådant ju äldre de blir. Tycker att det märks på min 11åring.
Att stänga in sig på rummet är väl ganska frekvent förekommande.
Dock brukar han kom ut, ge mig en puss och kram och sedan stänga in sig igen med frekventa mellanrum haha.
Mina ungar är i övre tonåren, men då börjar de lyckligtvis komma tillbaka till en så smått och vilja göra lite mer vuxenaktiga saker tillsammans. 
1 gillning
Haha även det som med allt annat, allt går i vågor
Ja, sonen gillar att sitta med mig i tv-soffan, han tittar på youtube och jag på tv, om vi inte ser film ihop, och jag uppskattar att han inte stänger in sig 
️.
Ja förstår det, är väldigt mysigt att ha barnen nära.
Jag har ju insett än mer genom allt detta att barnen bara är ”till låns”. Naturligtvis så har man alltid barnen men även de växer upp och ska pröva sina vingar.
Det är bland annat i stunder som dessa jag önskar att jag satt samman med en annan person.
Gud vad jag älskar dessa texter…
Det känns onekligen lite bittert att bli ensam lagom tills att barnen blir självgående. Jag trodde ju att det skulle bli den bästa tiden i relationen. Att kunna gå ut och käka en vardagskväll utan att behöva lösa det med barnen, att kunna åka på minisemestrar, kila iväg spontant på bio, ta en lång sovmorgon, gå och träna tillsammans eller hoppa på en rolig kurs… Allt det där som var nästan omöjligt med små barn.
Tja, jag gör förstås allt det där ändå nu, fast ensam eller med kompisar. Och det var väl inte riktigt som jag hade tänkt mig den här perioden i livet. Men jag har å andra sidan massor av tid att lägga på mina fritidsintressen som är rätt tidskrävande.
4 gillningar
Haha ja… nä var väl inget som man varken hade tänkt eller räknat med.
Oandra sidan så finns det ju inget som säger att detta alltid kommer att bestå.
Jag vet ju att det finns fantastiska människor där ute och till och med själsfränder…
De brukar ju säga att ingenting är bestående. Så vi har nog alla en massa förändringar att se fram emot vare sig vi vill eller inte.
Det är nog tur. Utan rörelse, inget liv. 
Ja, är väl helt rätt .
Förändring ju många gånger leda till det bättre. Ibland är det nog de mentala spärrarna och tryggheten i det välkända som sätter stopp.
Men som sagt inte ens halva livet har passerat, för nog hoppas jag bli mer än 80 
. Så vore ju väldigt tråkigt och konstigt att detta skulle vara slutet. Haha, säger man inte att livet börjar vid 40 ?.
Jo, det vet jag med säkerhet, för mitt liv har på det stora taget varit mycket bättre åren efter 40 än åren före 40.
låter bra det 
Klar uppåtkurva efter 40. Tveklöst. Bara att vänta in guldåldern!
1 gillning
Hallåååååå
Nån här ikväll?
Inte ofta jag loggar in nu förtiden men gjorde det ikväll 
Har en dunk rosé (kej rå inte hela kvar) o bjuder
Tjo! Hur står det till med dej?
