Hur går det Johan, hoppas att du har klarat helgerna ?
Ser du någon ljusning i tunneln?
Raderat
10 gillningar
Härligt Johan 
Ett helt annat ”klipp” i din text nu!
Raderat
4 gillningar
@Johan40 jag hoppas verkligen du kan ha hund Johan. MIN hund (ex var väldigt klar över när vi skaffade hunden att den var min och bara min, vilket jag är så oerhört glad över nu) har hjälpt och hjälper mig å det grövsta. När han flyttade fick jag lösa det med hunddagis eftersom jag jobbar skift, det funkar jättebra! Att borra in mig i hennes nacke på kvällarna, träna med henne och gå långa promenader med henne är det som får upp mig. Dessutom gör hennes tassande hemma att jag inte känner mig så ensam, hon är en fena på att känna av mitt känsloläge, redan innan jag känner att jag kommer börja gråta så har hon krupit och lagt sig nära. Sen ligger hon helt stilla tills att gråtattacken gått över.
5 gillningar
Härligt att höra 
så kul att du har fått ett mål igen och så kul att jakten finns där för dig igen 
Det glädjer mig att höra. Men blir du inte misstänksam när hon plötsligt blir samarbetsvillig och till viss del insiktsfull? Jag är kanske bitter, luttrad och bränd men varje gång mina barns far ser ut att fungera som en “normal” människa så kommer det ett bakslag eller så är det något på gång som han vet att jag eller barnen inte gillar.
2 gillningar
Raderat
Raderat
4 gillningar
Jag känner lika dant ang bonus och ny familj. Mys får jag med mina barn och det ger mig närheten jag behöver och vill ha. Dela upp den tiden med en annan människa till? Jag är skeptisk.
Känner mig frågande kring vad man ska ha nån ny till. Som lagar mat? Kan jag själv. Städar? Kan jag verkligen själv :D.
Men blir det ett nytt förhållande? Antagligen men vette tusan faktiskt. Kär var något jag ägnade mig åt när jag var tonåring. Ny bästa vän och livskamrat, ja tack. Kommer jag säga att ajg älskar den personen? Antagligen. Men kär? Intresserad av en annan och längta efter? Ja kanske det.
Undrar fortfarande om det framåt för dej?
Är osäker på om du finns kvar eller sagt upp/lämnat forumet?
@Johan40
Undrar fortfarande om det framåt för dej?
Är osäker på om du finns kvar eller sagt upp/lämnat forumet?
Blev samma txt, men ändå, hur går det?
Idag är det tre år sedan, jag upptäckte att X varit otrogen och hade en relation med pappan i en familj vi börjat umgås med. Då rämnade min värld och alla referenspunkter upplöstes. Sedan dess har jag famlat blint i livet, hoppat mellan boenden, olika korta relationer och kämpat ekonomiskt för att komma tillbaka till det liv jag vill leva.
Idag sitter jag och äter frukost i mitt egna lilla hus och framtiden känns lite ljusare. Jag har lyckats skapa en trygg punkt för mig och mina barn. Eller som min dotter sa när hon såg att hon hade eget rum och att vi hade både kyl och frys i full höjd: “det här är ett riktigt hem pappa!”.
Det är långt ifrån bra - men jag har överlevt. Jag är inte lycklig - men jag är inte heller olycklig. Jag saknar min familj varje dag så det gör ont - men vid det här laget, är jag väl bekant och kompis med den känslan.
Det jag inte kan komma över och som fortfarande ställer till besvär för mig är honom, skithögen X är i hop med. De är särbos, men det ställer till det för mig, i och med att mina barn pratar om honom och hans barn. Varje ord är som ett knivhugg i mig. Han gör så, han säger så. “Är du avundsjuk på honom pappa?”. Jag gör allt för att mina barn inte ska påverkas i sin relation till den andra familjen. Men det är så svårt när det gör så ont och gränserna hela tiden flyttas framåt - jag känner mig trängd och hotad.
Det är jobbigt att vara en person, som tror så hårt på rätt och fel, ärlighet och att göra rätt för sig i livet.
Jag är helt övertygad om, att om X hade skilt sig för att hon inte ville vara gift med mig. Hittat sig själv och den hon vill vara, innan hon träffade en ny och väntat in oss andra av respekt. Då hade vi grillat korv och spelat fotboll allihopa och kunnat umgås utan problem. För en sak är säker, jag är helt över henne.
12 gillningar
Är du bombsäker att du har lämnat henne bakom dej?
Apropå skithögen, misstänker faktiskt att han kommer att få problem…, vet inte vad dock
Ja det har runnit för mycket vatten under den bron @Rola. Kan inte förlåta och glömma så lätt - det hade varit en annan sak om hon gjort rätt när det begav sig.
Av alla hundratals historier jag läst och hört talas om senaste tiden så kan jag ju säga som så att allt snack om “Hitta sig själv, vara själv, vilsen i livet, behöver andrum” i princip alltid är rent skitsnack!!
Visst det finns nått enstaka fall där det verkligen är så men i 99,9% av fallen så finns det alltid en annan som dom fått upp ögonen för!
Tror nästan 99,9% dessutom är en underdrift…
3 gillningar
Det där med knivhugg känner jag igen. Hatar också att det finns en annan person som ska umgås med min son och som för okända tas för mamman. Hatar att behöva gilla läget och låtsas att det är ok. Tror du någonsin man vänjer sej?
Så länge det är han kommer jag aldrig att vänja mig. Om hon skulle hitta en annan, snäll och reko karl som kan ge henne, det inte jag kunde så skulle det bli en annan sak. Känner som sagt ingen svartsjuka eller kontrollbehov gällande henne längre. I hans fall handlar det om svek, oärlighet och att bete sig som en skithög. Vi umgicks ju som familjer, jag bjöd in honom i mitt hus. Jag trodde att han skulle kunna bli en bra vän efter att vi flyttat över hela landet och lämnat familj och vänner. Sånt har jag svårt att förlåta och jag har svårt att tro att jag kommer komma över det. Jag har dock accepterat det. Men jag måste fortsätta följa min inre kompass över vad som är rätt och fel - annars kommer jag gå vilse.
3 gillningar