Raderat
Känner exakt likadant.
Börjar bli less på att känna så här, men förstår samtidigt inte hur jag ska komma ur det. Tycker precis som du att snack inte ändrar något. Funderar på att testa en annan typ av terapi för att få hjälp att ändra tankebanorna. Något du funderat på?
Så där känner jag också. Ensam men vill inte umgås med någon.
Ja jag tvekar om jag orkar “fira” nyår…
Kanske bäst att hålla mig hemma så jag inte förstör andras firande.
Dra täcket över huvudet…
2 gillningar
Usch ja känns så men vi får hoppas att tiden talar för oss.Det har bara gått drygt ett år för oss och läst mycket på gamla rävar och det tar tid att komma över detta SVEK vi blivit utsatta för./kram
2 gillningar
Samma tankar här. Var det värt det? Är han lycklig? Högtider triggar alla minnen och väcker frågor. Igen och igen. Känn in det, var ledsen, sörj ett varv till och så tar vi nya tag 2018. Kram
1 gillning
Så tänker jag med. Har ingen lust att fira alls.
Raderat
1 gillning
Raderat
Raderat
Raderat
Raderat
@Johan40
Jag gjorde så en gång för 20 år sedan.
Även då separerad, ett gemensamt beslut.
Men fy 17 vad jobbigt det var att vara själv på nyårsafton. Jag lyckades somna innan 12 slaget men tror du inte det ringde folk och skrek Gott Nytt År i örat på mig.
Sen gick det ju inte att somna om.
Men som sagt, då var läget annorlunda.
Hmmmm… 
Hmmmm?? 
Jag har nog aldrig känt mig så ensam som jag gör nu - har nog aldrig längtat så mycket efter mina barn. Att krama dem och lukta i nacken tills de somnar på mina armar. Hur ska man klara detta?
6 gillningar
Kära Johan, jag lider med dig. Du har just genomlidit två skeva familjehögtider och vi är inne i den mörkaste årstiden. Din ton på sistone ger intryck av att du är inne i en depression och då har ju allt runtomkring en ännu mörkare ton. Inte undra på att det känns tungt just nu. Innerst inne vet du att vi klarar det, men det är ett rent helvete under tiden. Det är andra tidigare här som föreslagit att du söker hjälp igen och jag tror att det är en god idé att ta sig en funderare till om det går att lösa på något vis. Visst hade du en förstående arbetsgivare? Kanske finns det en företagshälsa att vända sig till?
Det kommer att bli bättre. Vi får intala oss det, för det är sant och det enda möjliga. Jag är ju före dig i processen och kan lova att det blir bättre. Man lär sig att hantera längtan och man hittar andra saker att fylla tankarna med. Minnena och vanorna som präntats in i kropp och själ blir liksom alltmer overkliga och andra vanor nöts in. Det tar lång tid, men det blir bättre och du kommer att klara detta också. Jag skickar en stor kram.
1 gillning
Kram fina fina Johan
1 gillning
Raderat
3 gillningar
Frågan är om det finns något bra sätt att komma vidare på, mer än att låta tiden gå. Någonstans vet man att det kommer att bli bättre. Frågan är bara hur lång tid det tar. Hade man haft åtminstone en liten, liten aning om hur länge hade det nog känts lite lättare.
2 gillningar