Livsdrömmen som blev en mardröm

Raderat

1 gillning

Exakt :slight_smile: bara man är tydlig med vad man söker och vill/förmår att ge så är ingens vilja fel. Det är den där medvetna (eller för den delen den “omedvetna” eller ska man säga ogenomtänkta/aningslösa) otydligheten som lätt blir att leka med andras känslor och behov.

Du har helt rätt, det är både intressant och lärorikt att få möjligheten att betrakta och diskutera saker och ting ur olika perspektiv. Både ur köns- och erfarenhets/åsiktsmässigt skilda perspektiv. Min personliga dröm är inte en ny familj, i betydelsen fler eller nya barn. Jag har redan min familj (i det hänseendet) i form av mina två barn som lever med mig på heltid. Däremot drömmer jag om (även om jag ser det som en önskedröm mest, jag vet inte om jag någonsin kommer att kunna älska på det totala och villkorslösa sättet igen) närheten, tryggheten, tilliten och den förtröstan som en tight och hudlös kärleksrelation mellan två vuxna kan ge.

Ett evigt singelliv skrämmer förvisso till viss del, även fast jag under de här tre åren alltmer har försonat mig med tanken på att leva ensam. Men den som lever får se… :crystal_ball:

Önskar en så trevlig helg som det bara går till Dig och alla andra på forumet —<–@

2 gillningar

Raderat

1 gillning

Hahah, bara det inte är “Nötknäpparen J-holt” själv då :guardsman: :see_no_evil:

Fast allvarligt talat så är det ju precis din tolkning som blir den första man tänker på det inser jag ju själv och ändå så skriker hela mitt inre i protest mot den tolkningen. För jag är tyvärr inte en person som har lätt för bara ytlighet och kallprat… så jag tror tyvärr inte jag skulle vara så värst kul så länge om jag inte fick den där verkligt ömsesidiga känslan av öppenhet, närhet och tillit.

Går det verkligen att få till något sådant med en “kulbo”?

Raderat

3 gillningar

Hmmm, kanske är det som du säger… jag ska fundera mer på det där.

Jag är nog emellertid inte tillnärmelsevis tillräckligt kul(för)bo. Inte ännu i alla fall. Men vad det lider så kanske till och med jag kan bli redo att sätta upp den punkten på framtidskontot :rainbow:

1 gillning

Sonen 5 år mitt i sista tuggan mat:
“Varför kan inte du och mamma bo i samma lägenhet?”
“Hmmm mamma ville skiljas och inte vara gift längre. Då bor man inte tillsammans längre. Men vi har det väl bra ändå?”
“Aha så då är inte du min pappa längre?”
“VAAA??? Jo så klart jag är det! För alltid!!!”
“Inte när du är död”
“Jo då med! Du får hälsa på mig vid graven”
“Ok bra”

Så kan det vara när det dyker upp funderingar mitt i fredagsmiddagen :slight_smile:

6 gillningar

Raderat

10 gillningar

Du är beundransvärd i hur du går framåt och jag önskar jag kunde hantera saker som du. För min del är det i nästa vecka två år sedan jag plötsligt förstod att det fanns en annan i min mans liv. Kanske är jag extra skakig nu; i nästa vecka kommer också dagen som skulle varit vår tjugoåriga bröllopsdag. Livet har visserligen normaliserats och längst ner i gruvan hamnar jag sällan numera, men dipparna kommer. Jag åt lunch med min son idag som berättade att han skulle åka till Tjärö på exkursion med sin utbildning. Tillsammans mindes vi en familjesemester där för drygt tio år sedan och efter en stund började jag gråta. Nändes inte säga till honom att det känns som om hans pappa har pissat sönder alla minnen som skulle vara fina.

“Pissat sönder” var orden! Känner oxå så, men kanske går det att behålla en del av det fina i minnena trots allt?
Kram

Raderat

2 gillningar

Kommer aldrig bli så djupt, öppet och från min sida ärligt igen. Men det kan nog bli hyfsat bra ändå.

Det här är så sorgligt så jag dör. Man kan ju inte vara 40ish (?) och tänka att man eventuellt kan älska någon så att det blir hyfsat bra. Bara!! Nej, det finns nog massa kärlek o älsk kvar. Så måste det ju vara.

Raderat

3 gillningar

Raderat

Nej jag vägrar. Jag ska iaf älska utav bara helvete såsmåningom.

1 gillning

Det här är ju intressant att jag tänkte exakt samma sak igår kväll. Att jag tycker livet är rätt trist just nu. Allt är en transportsträcka. Till vad? Jag går o väntar på sånt som är inbokat o sen är det liksom inte så mkt mer. Jag hade iofs inte så himla kul förut heller kanske, men nu är det verkligen ett vänt bara.

1 gillning

@Johan40 @Fanny
Copy paste på det :disappointed:
Förut älskade jag helger. Nu hatar jag dem.
Hela livet känns som jag väntar på nåt…bara en transportsträcka.

1 gillning

Vad väntar vi på?

Raderat

Raderat

2 gillningar