Raderat
1 gillning
Raderat
1 gillning
De som börjar ljuga verkar inte kunna sluta…
1 gillning
@Johan40 ja det man inte fattar är lögn lögn lögn…
De ljuger allra mest för sig själva. Det kommer att slå tillbaka
Raderat
2 gillningar
Johan!
Skriver min första kommentar här, efter att ha läst länge och också många av dina inlägg.
Du och de allra flesta verkar vara så kloka!
Jag är i samma sits som många andra, blev lämnad efter massa år, dock på ett schysst sätt, ingen otrohet ( hrm, vad jag vet 
).
Livet är i total kaos! Det som jag läst och verkligen försöker ta till mig är klyschan att vara den allra bästa versionen av mig själv…
Det får dock inte förväxlas med att ändra på de sidor ens ex inte tyckte om. Mer om att sträva efter att agera och hantera situationen på ett så klokt sätt jag bara kan. Liksom se sig själv lite utifrån…Utan att bli trampad på eller göra avkall på sig själv såklart…
Mitt i detta helvete så finner jag ett lugn i det och också en stolthet ( även om jag verkligen inte alltid lyckas).
Situationen med ditt ex och den nya är ju svår på alla vis. Självklart var det svinigt och vidrigt på alla sätt, men läget är ju som det är…
Det jag läst av dig( inte allt) är att du verkar klok men stå långt ifrån att …förlåta är fel ord, men ändå förhålla dig mer ödmjukt till situationen? Har jag rätt? 
Även om beteendet var fel och fult, så kan det ju idag vara fin och äkta kärlek dem emellan? Och hur länge ska de “straffas” för det?
Bara lite tankar, då du frågade om tips!
Raderat
4 gillningar
Att deras “lycka” står på en sånt vedervärdig grund, 2 äktenskap kraschade, pissat på sina barn, kvaddat ekonomin, om jag minns rätt Johan så grät din flicka när du var tvungen att lämna bort hunden.
Kan hon och syltryggen verkligen ställa sig upp för alla och säga “Gud vad vi är lyckliga”, för jag antar att dom har något slags ansvar för vad barnen, föräldrar o vänner tycker eller är barnen ett slags rekvisita deras agerande?
Vi har rätt att vara lyckliga säger ditt ex, till vilket pris?
Med risk att vara tjatig, kan dom titta varandra i ögonen med gott samvete och säga att dom är lyckliga, med det som dom har förstört…
2 gillningar
Varför skulle du förlåta ?
Din ex-fru bryr sig bara om sin egen tillfälliga lycka
och har träffat en karl som är likadan.
Hon struntar i vad detta får för konsekvenser för dig och barnen. Att du inte ens kan ha hunden kvar är ju som en sista dödstöt.
Jag har verkligen full förståelse för att du inte vill förlåta dem.
Varför skulle du göra det ?
Du behöver lägga all kraft på dig själv och dina barn istället, vilket du också gör.
Om ett tag kommer en kvinna att dyka upp i ditt liv som har alla de kvalitéer du har.
Det är jag övertygad om. Så fortsätt på din väg så blir livet långsamt bättre !
1 gillning
@Johan40
@Avgrund
@Kajan
@Rola
Flyttade era inlägg till denna tråd. Känns det som rätt tråd @Johan40? Hojta så flyttar vi på dom igen annars…
Kram! 
EDIT:
Sorry. Ser nu att du bad om din egen tråd. De flyttas igen…
Nu finns de i din tråd. Ville du flytta ytterligare inlägg trån Livet1´s tråd?
Flyttade endast de som låg fel i T0be´s tråd.
Hojta så hjälper jag glatt till! <3
Jag håller med dig Johan att när man gör på detta viset som våra ex har gjort känns det svårt att förlåta men tror att man får lära sig leva med detta./ Kram
1 gillning
Raderat
1 gillning
Jag känner mig väldigt kränkt och sviken på många plan, inte bara i äkteskapet. Men det finns inget självändamål i att inte förlåta och vara bitter och arg. Jag skulle gärna slippa och börja leva mitt liv. Min terapeut säger att jag gick igenom hela skilsmässoprocessen under förra året. Nu går jag igenom en liknande process gällande allt annat som hänt i år. Sälja gården, lämna bort hunden, flytta till 60m2, börja om med skulder etc. Skulle tro att jag är i nån sorts reaktionsfas igen.
Jag har en framtidsdröm om ett litet hus/stuga med maskinhall på landet klar, den är kristallklar i mitt huvud och hjälper mig när jag är nere. Det kommer dock ta mig runt 8 år att komma dit ekonomiskt. Känns som om jag slösar bort mina bästa år.
4 gillningar
Jag är en gammal räv som fått en hel del smällar av livet och kanske låter detta som en upprepning du hört många gånger förut men…
Du kommer att må bättre och se din dröm växa fram. Sveket som ditt ex utsatt dig för glömmer du aldrig eftersom du fick betala ett väldigt högt pris, men det hindrar dig ju inte från att gå vidare. Man kan faktiskt gå vidare utan att glömma och förlåta.
Du slösar inte bort dina bästa år, du kommer använda dem till att upptäcka nya styrkor hos dig själv som du inte sett förut.
Det blir en spännande resa som är helt din egen.
3 gillningar
Tror också benhårt på det här. Är så trött på att höra att förlåtelse ska vara den “sanna vägen” för att kunna gå vidare. Nej, jag tror på acceptans. För att kunna gå vidare måste man acceptera att det (hemska) har hänt och förhålla sig till det på ett sätt som inte skadar en själv eller sina barn i längden.
Tror jag är i samma fas som du. Kallar den för “min andra sorgprocess”. Får mig handlar det om att försöka acceptera x bristande relation till våra tonåringar som lett till sonens avvisande mot sin far samt min nya ensamma föräldraroll som blottar så mycket brister nu när jag står helt själv i alla lägen.
3 gillningar
Har fått lära mej att man ska ge upp hoppet om en annorlunda eller bättre dåtid - bekräfta att det den andre gjort har skadat en men välja att släppa smärtan och inte låta det fortsätta skada en.
Inte förlåta men gå vidare…
3 gillningar
Ja håller med Jag kommer nog aldrig förlåta detta sveket mot mig efter ha gjort allt mot mitt ex och när jag skulle ha behövt stöttning så drar man med en 23 år yngre frisk tjej.Men man får lära sig "leva med det "