Man ska göra det man själv behöver för avslut…
Men göra det på ett sätt som inte skada sig själv…
1 gillning
Så dags igen för skyddsjakt på duva över ärtfält i skåne. Bonden ringer som vanligt. Självklart hjälper man till och det är ju kul! Men just ja, jag har ju ingen hund längre vilket gör det omöjligt.
Hunden var en väldigt kär familjemedlem som mer än gärna kelade i soffan med barnen framför barnprogrammen eller troget satt och hoppades på det bästa när jag lagade mat. Han bjöd in 4 åringen till sin bädd under trappen bredvid vapenskåpet, kunde komma på dem att sitta och filosofera 
.
Men framför allt köptes han för ett syfte - jakt. Det satt djupt rotat i hans dna - drivet och önskan att få apportera och avfånga.
Saknar dig - vi han ju knappt komma igång kompis. Hoppas du lever livet fullt ut nu 
.
8 gillningar
Fy fan! Du har ine möjlighet att låna en apportör?
Raderat
1 gillning
Vet hur det är, i mina trakter får man räkna med att vargar kan ställa till det. Det vore en fasa om jag lånar en hund o den blir tagen av varg
Raderat
En vän här på forumet bad mig förklara vad jag gillade med kärnfamiljen. Vad är det med kärnfamiljen som gör mig lycklig?
Det är nog det självklara, trygga och att få ta något för givet (ja, jag skrev rätt 
Är det inte fint, att få ta någon/några för givet och vara trygg i det). Att ha skapat något fantastiskt tillsammans med en annan och sedan dela det. Att vara beredd att offra en hand eller ta en kula för någon, utan att ens behöva fundera på det. Att titta på sina barn och se den andra och sig själv i dem - det tycker jag är fint.
Dessa saker ser jag inte för egen del i en bonusfamilj. Andra kan säkert det och det är ju underbart.
Är det kört för mig då? Nej, jag börjar inse att jag har kvar min kärnfamilj även om mitt X tagit ett par rejäla steg i sidled, så att jag nu inte når henne när jag sträcker ut handen - min hand söker i luften. Hennes svek har gjort att jag inte litar på henne, men jag tror att jag fortfarande skulle ställa mig mellan henne och kulan i och med att hon är mamman till mina barn, en vilsen och rädd mamma - men en bra mamma trots allt.
15 gillningar
Åh precis så tycker jag @Johan40. Jag vill med ha det trygga och känslan av att man är så trygg i relationen att man “tar varann för självklar”. Att veta att partnern alltid finns för en i alla väder. Du träffade precis på pricken. Kram
1 gillning
Det är nog inte själva grejen att ta varandra för givet som är problemet, utan att när man gör det så ser man inte de små signalerna som tex nedstämdhet. Man glömmer att man behöver ge näring eller göra något lite extra för sin partner.
Ta varandra för givet men ändå göra de där extra små grejerna, överraska, ge näring till förhållandet
2 gillningar
Raderat
6 gillningar
Raderat
2 gillningar
Tror du kommer klara det galant att göra lovet fint för barnen. Första gången för allt som ensam förälder måste vara det jobbigaste antar jag; första julen, första sommarlovet osv…
1 gillning
En positiv sak är väl att barnen kan få hela ens uppmärksamhet och vise versa. Visst är det tungt första gången för varje ny grej men det blir nog lättare.
Ja det får vi hoppas. Och på ett sätt så kanske man blir mer engagerad och fokuserad på barnen om man har dem 50%? Kan ju bara tänka mig in i det men vore det jag så skulle jag vilja vara med dem hela tiden
Ja nu har jag gjort första Halloween, Jul, Nyår, Påsk, Valborg, Nationaldag och Midsommar ensam med barnen. Men blandade resultat, men det är gjort i alla fall
2 gillningar
Ja jag har haft jul, nyår, påsk, valborg, nationaldagen, skolavslutningen o midsommar + olika lov o studiedagar ensam med pojken.
Vad jag kände? Julen var hemsk så jävla äcklig men överlevde o nyår likadant.
Skolavslutningen o midsommar lika jävla äckliga.
Men fan jag gjorde det!!
Jag ordnade o ställde för att det ändå skulle bli något.
Hade jag inte haft sonen hade jag skitit i allt. Men tack gode gud att jag har haft det för det har fått mig att orka gå igenom dessa högtider som jag måste ta mig igenom!!
O vad får man efter det jo styrka som leder till en jävligt bra självkänsla efteråt.
Idag ska jag o sonen åka till x farbror( han har också blivit utstött av x). Jag måste se till att deras relation går vidare, min uppgift.
Känns sisådär för jag kommer möta verkligheten när man varit lite skyddad. Men jag måste. Ännu en sak jag måste gå igenom. Men jag vet vad som väntar efter- ännu mer styrka o mer självkänsla!
7 gillningar
Nu har 4 åringen vaknat.
“Jag vill att vi är en hel familj igen”
“Jag vill bo i ett hus där det inte bor andra”
“När träffades du och mamma och blev kära?”
“När giftas ni?”
"När slutade ni vara kära?
“Det är superjobbigt att bo på två ställen”
Mitt hjärta blir gråare och stenigare…älskade unge
14 gillningar
Men lille vännen!
Åh, lilla Inte lätt förklara…