Livet 2.0?

[Buenita]

Förstår dig så väl i dessa sjukdomsprocesser! Ett tips om du vill testa ngt nytt är att ta med en vän. Jag hade med mig en vän till själva provtagningen, det kändes fint att ha ngn med även om hon var helt chockad över att själva provtagningen med långa nålar görs utan bedövning. Det gjorde inget att hon var ovan utan det var ett första steg för mig. Därefter har jag gjort alla provtagningar och läkarbesök själv, men behöver jag mentalt stöd har jag vänner att fråga

Ett annat tips är att fundera vilket stöd du behöver för att bearbeta det du gått igenom och det som kan hjälpa dig att leva med sjukdomen. För min del fick jag vid cancerbeskedet en mkt bra psykolog som var inriktad mot det logiska och praktiska kring hur hjärnan fungerar vid trauma, kris och utmattning. De förklaringar och verktyg jag fått använder jag än idag Att prata av mig har jag däremot gjort med vänner och med mitt ex, så den känslomässiga och emotionella biten har jag också fått stöd för. Och den fortsätter ju förstås.

Jag hoppas du kan hitta rätt stöd och hjälp utifrån din situation, för mig har cancer varit det bästa som hänt för det fick mig att lära mig leva med ovisshet och acceptans! Betyder inte att jag är fullärd utan jag får förstås jobba mer med det i perioder kring provtagning/besked men med rätt hjälp har jag faktiskt blommat ut både privat och på jobbet!

Massor av styrka och pepp

[Soloigen]

Tack för ditt svar

Jag har faktiskt tidigare tagit med en vän och tillochmed min svärmor en gång. Svärmor känns knepigt att fråga nu och jag har svårt att be en vän vara borta från jobbet för att komma med mig. (svårt att be om hjälp, igen )

Från egen synvinkel tycker jag att jag behandlat mitt trauma kring cancern rätt så bra. Har tagit hjälp utifrån flera gånger. Tyvärr så har jag inte upplevt att jag fått något som helst uppföljande stöd från sjukvården så allt detta har jag varit tvungen till att söka privat och på egen hand. MEN som par och de svårigheter som uppstod i och med sjukdomen har vi massor att prata om ännu (eftersom vi aldrig pratat om de här jobbiga sakerna tidigare tyvärr). Mitt ex stängde totalt in sina känslor och det var omöjligt att nå fram. Men nu har han äntligen rivit sina murar, vilket jag är glad för även om det väcker jobbiga minnen och känslor till liv.

Kanske är det så att det här är vårt sista “projekt” som vi måste igenom innan vi är helt färdiga med varandra? Finns en risk för det, samtidigt som jag förstås hoppas att det ska vara den saken som för oss ännu närmare…

Känner mig rätt så patetisk som inte kan ge upp och gå vidare men jag är inte där ännu tyvärr

[Buenita]

Vad bra att ni kan prata om dessa saker nu! Det gör mig glad att han är villig att öppna upp sig. Cancer påverkar alla i familjen

Men åh nej du behöver inte känna dig patetisk! Kan ge ett exempel. Lunchade med en vän till mig i veckan och hon har varit ihop med sin sambo i tio år. Men deras första år var kantade av mkt drama, otrohet, utmaningar och svårigheter. De flesta vänner inklusive mig tyckte att hon borde göra helt slut och glömma denna man men hon kände annat, hon hade känslor och var inte klar och han visade vilja att jobba med deras svårigheter. Nu är de starkare än någonsin! Och vi vänner tycker det är tur att hon inte gav upp. Med andra ord, vi kan aldrig veta alla detaljer utan det vet man bara själv. Svårigheten att ge råd är just att man ofta ser och hör om de negativa aspekterna.

Du har ingen tidspress, utan var klok och känn efter. Allting är en process och även i processer behöver man ibland stå stilla för att ta ett riktigt bra steg!

Du är precis där du är

[Soloigen]

Så kloka och fina ord igen @Buenita.

Härligt att höra att du trots dina svårigheter och utmaningar i livet kan se att det också gett mycket. Jag känner igen det också. Jag tycker att jag har ett annat perspektiv och “djup” än många bekanta och vänner.

Tidspress njä, inte ännu men snart måste vi ta beslut kring försäljning av huset och så vidare. Men inte idag, en dag i taget

Önskar en fin lördagskväll

[Soloigen]

Idag är ett riktigt lågvattenmärke. Kanske min värsta dag hittills. Måste skriva av mig.

Vi var med exet till läkaren (allt såg bra ut, puh). Gissade ju att det var ett misstag att ta med honom men trodde aldrig det skulle sluta som det gjorde

Efter de goda nyheterna så bröt jag ihop, spänningar som släpper osv. Dessutom berättade exet att han och den nya ska åka bort tillsammans i helgen. Blev så obeskrivligt ledsen, det kändes som ett värre svek än att de haft sex, vet inte riktigt varför…

Extet följde mig hem och vi grät båda och kramades länge, ältande igen, varför varför lät vi det gå så långt. Och varför kan vi inte släppa taget om varandra. Det slutade med sex. Första och ända gången sen han gjorde slut. Det var fint och bra och efteråt höll vi om varandra länge och han såg på mig med kärlek (ja man ser sånt).

Men nu efteråt mår jag såå dåligt. För att jag släppte på mina principer, för att jag gav efter, för att jag visste att jag skulle börja må ännu sämre . Ändå kunde jag i stunden inte säga nej. Någonstans måste jag också vara ärlig och erkänna att jag ville se om glöden fanns kvar, finns det något att jobba på ens längre. Svaret är tyvärr ja.

Nu några timmar senare och efter att ha läst många kloka inlägg här på forumet så börjar jag ändå inse att det här som vi håller på med kommer att förgöra oss. Jag tänker ta till mig @TinCanMan s regler och tillämpa enbart nödvändig praktisk kontakt. Detta velande är att leva i helvetet. Måste hitta MIN väg framåt. Jag behöver hitta frihetskänslan. Jag har redan fått smak på den och hoppas nu att styrkan återkommer så jag kan fortsätta framåt. Jag hoppas detta var en tillfällig dipp.

Om mitt ex vill ha kontakt med mig som vän ska jag vara hård och säga att tyvärr så funkar det inte så (längre). För mig är det hela paketet, tröst och vänskap får han hitta någon annanstans. (Givetvis ska vi fortsätta vara goda föräldrar men allt utöver det går bort)

Gode gud giv mig styrka till detta (är långt ifrån religiös men kanske måste bli för att klara mig igenom det här ).

[Buenita]

Styrkekram och pepp från mig! Livet är ingen spikrak kurva så förlåt dig själv för det som hänt men använd din smärta/känsla som bränsle. Så här kan du inte ha det! Vad är det för en man som både planerar weekend med sin nya OCH ligger med sitt ex? Nej nej nej! Han må vara hur fin som helst men det här är absolut inget fint beteende!

Så fokus framåt. Det som har hänt, har hänt. Du har massor av möjligheter att vända detta till något positivt och fortsätta på din egen väg

Hur kan jag stötta dig bäst?

[Soloigen]

Hej @Buenita

Dina ord hjälper mig. Tack. Jag inser nu vilket ohälsosamt beteende han (och delvis jag) har. Men du har alldeles rätt, är ju helt stört att han ligger med mig och samtidigt har ett annat förhållande

Men det är ju så svårt för hjärtat att förstå.

Jag har idag skickat ett långt sms åt honom där jag berättade hur han sårar mig med sitt beteende och att vi inte kan vara vänner i detta skede. Jag vill absolut inte bli ovänner men ha minimal kontakt, bara kring sonen. Om han vill ha tröst och vänskap får han leta det någon annanstans. Jag kan inte ha en sån relation så länge jag har känslor kvar för honom. Jag skrev att vi behöver bryta en gång för alla för att kunna gå vidare. Han svarade att han är jätteledsen för allt men att jag nog har rätt.

Så nu blöder mitt hjärta, men jag har iallafall tagit tillbaka kontrollen

Men fy vad ont det gör och vad ledsen jag är för att han inte ser hur bra vi kunde få det, känslor finns ju kvar på bådas håll men kanske inte tillräckligt

[Soloigen]

Idag känner jag mig lite starkare igen, förutom att det gör fysiskt ont i magen när jag tänker på att han ska åka bort med henne och inte mig.

Men ska inte låta de tankarna ta över, jag måste fokusera på mig och mitt. Jag håller på att bli lite förbannad faktiskt, kanske hälsosamt att känna det också mellan all sorg. Kan inte vara förbannad över att han blev kär och valde bort mig, sånt händer tyvärr. Men jag tycker att han har flytt, tagit den enkla vägen och lämnat så mycket på mig.

Nu är det nollkontakt som gäller fram till att vi byter av med sonen igen. Funderar på att jag ska ta upp att jag inte orkar bo kvar i huset längre, det är också något som hindrar mig från att gå vidare. Han kan få flytta tillbaka och ta alla kostnader och husskötsel. Jag vill ha tid att leta en bra lägenhet och få börja mitt nya liv i lugn och ro, inte hastigt tvingas ta första bästa lgh när vi säljer.

Han har nu haft många veckor på sig att sälja båten, men inget händer, samma sak med allt bohag. Han tog med sig några få saker, bor i en liten tvåa så så mycket ryms inte, tror han att jag ska tömma huset själv? Men tror nog inte han planerar bo kvar där i tvåan alltså efter att huset sålts, han har definitivt ekonomi att köpa nytt och större. Vilket för sonens skull jag önskar att han gör. Jag kommer inte att ha råd med någon stor och fin lägenhet. Fine för mig, men trist för sonen att inte ha eget rum.

Känns alltid bra att få ventilera sina tankar, bra grej det här forumet

[Buenita]

Bra att du processar! Och tänker vad DU mår bra av heja heja​:raised_hands:

Jag tipsar om att skriva det du vill: att du inte vill bo kvar (ska han ta över el ni säljer) och om det finns annat lika viktigt att informera. Allt behöver inte tas på en och samma gång men boendet är bra att kommunicera ut så fort det går. Och ställ dig i kö för hyresrätter alt om du ska köpa? Jag ställde mig i kö redan när jag började fundera på avslut och därmed fick jag rätt fort en lgh trots att jag bor i en storstad och det är konkurrens.

Att ha ngt eget att se fram emot är en stor positiv förändring

[Soloigen]

Det är tidig morgon, sonen har inte vaknat ännu. Solen skiner men det är mörkt i hjärtat idag. Igår kändes allt ganska bra, jag kunde se framåt och började fundera på varför jag egentligen varit ihop med mitt ex. Försökte vara kritisk. Vi var olika i personlighet på flera vis och det har varit tungt i perioder. För cirka 4 år sedan var jag faktiskt beredd att lämna honom men vi redde ut saker den gången och sedan det tycker jag det har varit bättre men tydligen har jag levt i en illusion. Jag kommunicerade iallafall mina tankar den gången och vi kunde jobba på det tillsammans. Den chansen fick aldrig jag då han aldrig sagt något om hur han tänker. Fy va fegt det är.

Igår hade sonen fotboll i en annan stadsdel där jag bodde under min studietid. En tid när allt var enkel och roligt. Jag promenerade omkring och mindes, försökte minnas vem jag var då. Tror att jag vill hitta tillbaka till den kvinnan. Hon som var spontan, social och inte tog livet på så stort allvar. Kanske jag ska satsa på en sommar med dejting, kompisgäng och resor. Det skulle göra mig gott, synd bara att alla vänner lever familjeliv och sällan har tid för sånt😉

Vet inte om jag inbillar mig men tyckte att jag fick långa blickar av olika män under min promenad och senare vid fotbollsplanen. Jag har varit totalt blind för sånt fram till nu. Även om min kollega alltid säger att hon ser att män ofta spanar in mig. Är ingen supermodell men ser nog kanske lite yngre och helt okej ut ut för min ålder.

Funderade också på vad jag egentligen vill ha ut av ett förhållande om det blir ett nytt sådant någon gång i framtiden. Med mitt ex var förstås föräldrarollen en viktig part men vi hade också väldigt roligt tillsammans, trivdes i vardagen och han var väldigt bra på att uppvakta mig med presenter och middagar. Det som jag kunde sakna var spontanitet, djupa samtal och ett intresse för att göra nya saker tillsammans. I ett nytt förhållande önskar jag mig någon som kan ge mig detta (minus papparollen, tänker absolut inte skaffa en ny bonuspappa till min son, mitt ex är en utmärkt pappa och den enda sonen behöver) men också trygghet och stabilitet (det gav mitt ex mycket fram tills han drog vill säga).

Finns en pappa i fotbollslaget som är väldigt trevlig och alltid mån om att snacka lite extra med mig, han är gift så inget alternativ. Men skulle han vara singel känns det som att det kunde vara en ingång till en dejt om ni fattar vad jag menar. Som sagt han är inte intressant men jag bara tänkte för mig själv att just det, det finns ingångar och andra människor. Efter att ha varit i ett förhållande så länge så glömmer man ju hur det går till när man tar kontakt med nya. Så bra att se att det faktiskt inte behöver vara så knepigt. Obs, jag flummar nu och att hoppa in i något nytt känns inte aktuellt men tänker att jag borde testa en dejt för att komma ur tankarna på mitt ex.

Är nu inne på fjärde dagen av nollkontakt. Funkar okej, har haft tankar på att skriva åt honom, kommer liksom automatiskt. Senast igår när sonen var ledsen över en grej som hänt i skolan. Sånt brukar vi diskutera, vill gärna informera samt få stöd i hur jag ska hantera det. Men bestämde mig för att klara det själv, även om jag fick gå in på wc:n och gråta en stund för såklart blev sonen arg och irriterad när jag försökte trösta (hormoner etc). Om det blir ett större problem så behöver jag såklart ta upp det med exet men hoppas det var ett tillfälligt bråk.

Nu får jag gå och väcka sonen, skola och jobb väntar. Men oj va bra det är att skriva av sig! Humöret är redan bättre. Hoppas du som läser får en fin dag

[TinCanMan]

@Soloigen

Detta velande är att leva i helvetet.

Sannerligen. Läste din historia och blev otroligt berörd, väckte många minnen från min egen tid som rostig plåtburk nedkastad i skilsmässodiket. Och jag tror som du att frihetskänslan som du håller på att hitta är viktig för dig. Det känns som du har rätt inställning för att klara vad än framtiden kastar på dig! Skickar all styrka och hoppas så mycket att du hittar ut. Om det är en lycklig återförening eller en lyckad separation återstår att se… Kram från plåtis.

[Soloigen]

Tack @TinCanMan

Din historia berörde mig också och jag har läst den flera gånger. Är tacksamt att veta, trots att det är ledsamt att så många drabbas, att man inte är ensam om att fundera och hoppas och vela.

Jag finner styrka i din berättelse och hur du kalibrerade om fokus, jag hoppas jag lyckas med den bedriften lika väl. Allt gott till dig och din familj

[Soloigen]

Dags för en morgonreflektion igen. Tycker mycket om den här stunden på dagen. Klockan är 6 och morgonljuset är fantastiskt. Det är endast jag och min kaffekopp, sonen sover ännu. Jag är oftast piggast och klarast i mina tankar på morgonen.

Jag funderar på att boka en tid till parterapeuten, det har varit väldigt bra att prata med en neutral tredje part i rummet.

Den här gången önskar jag inte att vi ska gräva i det som varit utan få vägledning hur vi bäst tar oss framåt. På skilda håll. Jag behöver stöd och råd kring mina idéer om att jag behöver flytta bort och kanske terapeuten kunde hjälpa mig med det. Samtidigt behöver mitt ex få höra mina tankegångar samt en annans neutral rösts perspektiv på saken.

Jag tänkte först att vi bara sätter oss ner med exet och pratar själva men är rädd för att känslorna tar över. Bättre att träffas på ett neutralt ställe kanske…

Jag ska vara ärlig, ser fortfarande ett hopp någonstans om en återförening men det krävs mycket av oss båda för att det ska kunna hända i det här skedet.

Lyssnade i går på podden “Dumma människor” några gamla avsnitt som handlade om relationer, missar man gör och saker som förutspår ett lyckat förhållande. Kan säga att det var smärtsamt. Vi gjorde allt fel de senaste åren och jag tar absolut på mig en stor del, men vi är båda skyldiga. Jag fick många insikter. Igen.

Någonstans måste det ju finnas en otroligt stark kärlek och ömhet, omtanke kvar för varandra eftersom vi trots allt fortfarande har svårt att släppa taget. Eller tänker jag fel?

Nåväl, nollkontakten känns bra. Såret får chans att ta ihop bättre.

[Buenita]

Godmorgon! Så kloka reflektioner! Fortsätt fokusera på dig själv och se denna tid som ett steg, inte som en hel trappa. Är du med? Jag brukar använda det som en metod när jag har en utmaning av något slag, just för att inte fokusera på att det här är livslångt, vilket stort och viktigt steg osv.

Tycker också att det låter mycket bra att ni kan ta samtal med en tredje part. Vi har ingen aning om framtiden så oavsett var ni landar nu kommer det hjälpa er på olika vis.

[Merro]

Ja, fortsatt fokusera på dig själv utan honom. Jag förstår att det inte är lätt att bara gå vidare men han har valt den andra kvinna. Det är inte allt konstig att har mycket känslor kvar för någon som man har delat sitt liv med i så många år men han har ändå valt den andra kvinnor. Jag tycker att du kan börja med ett personligt samtalsstöd så att du kan pratar av dig lite, att får stöd och råd som är bäst just för dig.

[Soloigen]

Bra metafor med trappan. Jag har ofta en tendens att se för långt framåt och i för stora drag vilket gör att problemem känns oövervinnerliga. Ska skala ner.

Har ett glas vin innanför västen och sonen och jag har just ätit en mycket god middag (ett genuint tack till exet som lärde mig att både laga och uppskatta god mat). Jag har ett trumfkort i mitt liv och det är att jag är född med en positiv syn på livet och lite jävlar anamma.

Tror det tog mig igenom min sjukdom på ett bra vis och det kommer att hjälpa mig igenom detta också. Jag fokuserar framåt och minns mantrat att det man lägger energi på växer. Alltså måste jag lägga energi på en bra framtid och inte på exet och hans förehavanden.

[Soloigen]

Jo det är tanken och jag kan redan se en framtid utan honom. Men har förstås långt kvar innan jag är där och många känslosamma berg-och-dalbanor lär komma ännu.

Uppskattar dina raka ord. Det är nyttigt att få höra en utomståendes perspektiv.

[Soloigen]

Hej dagboken

Kommer precis hem från sonens skolavslutning. Det är alltid med ett litet hjärtsnörp, stanna tiden det går alldeles för fort. Men fina betyg fick han och jag lovade att vi ska gå och äta på hans favoritrestaurang senare idag.

Exet är ju bortrest med den nya så fick gå själv. Har inga problem med det, kändes helt som vanligt. Har gått på otaliga fester, bröllop och firat högtider utan honom då han har ett jobb som ofta innebär arbete under dessa tider (självklart har han inte alltid varit borta men de hamnar ju att turas om med skiften).

Tog ett foto av sonen i sina finkläder och skickade till nära och kära. Även exet fick en bild. Funderade ett tag om jag skulle skita i det pga nollkontakten men när jag resonerat en stund kring mina känslor så kom jag fram till att den enda orsaken till att jag inte ville skicka fotot var för att beröva honom på den och “hämnas”. Ingen skön känsla. Jag är större än så.

Jag ville skicka bilden för att jag är så glad och stolt över vår fina son och det vet jag att han också är. Postade bilden i vår familjegrupp och skrev att mamma och pappa är så stolta över dig (sonens namn). Exet svarade genast bra jobbat XX. Sen kom ett meddelande till men det svarade jag inte på. Han ringde också till sonen hörde jag och de pratade en kort stund.

Min mamma blir opererad idag för ett planerat ingrepp. Lite nervös är jag men om operationen lyckas så kommer det att förbättra hennes livskvalitet mycket. Jag hoppas på det för hennes skull.

[Buenita]

Bra jobbat det är helt rätt att ge sonen fina minnen och håller med om att det var rätt beslut att skicka en bild men stanna där. Jag har själv tyvärr aldrig haft en sådan relation till barnens pappa, vi har en supertydlig överenskommelse med endast Veckomejl, sms används för akuta saker såsom sjukdom. Bilder vill han absolut inte få men när barnen fick mobiler blev det ett sätt för dem att själva kunna visa sina bilder från resor, det känns fint

Hoppas att det går bra för din mamma!

Njut av helgen och var stolt över alla steg du tar

[Soloigen]

Gaaah gjorde just något läskigt

Eller läskigt för mig

Bokade just en resa till Legoland för sonen och mig. Svii-hi-indyrt blev det, därav läskigheten, får säkert äta gröt i ett år framöver för att spara in pengarna igen. Bor avsides och långt borta så bara innan vi är i Danmark har många tusenlappar rullat ut. Gick way utanför min ekonomiska trygghetsbox. Men va fan “live a little” tänkte jag. Får nalla av nån sparfond om vi nu inte lyckas sälja båten snart, suck just nu är jag i ett “jag skiter i allt” mode. Vill bara sälja allt och börja om. Huset är inte värt något för mig längre när vi inte är en familj. Eller klart jag hellre bor här än i en skolåda men faktum är att jag inte har råd och helst skulle jag vilja riva av plåstret och flytta direkt. Blir bara svårt att berätta för sonen… Eller det kan exet göra.

Jag missade så mycket under åren som jag var sjuk och nu har jag inte råd att missa mer tid. Sonen är bara barn en gång. Vi pratade flera gånger med exet om att vi skulle åka till Legoland med familjen men blev aldrig av. Nu bara bestämde jag att nu får det vara dags. Vi åker bara vi två. Exet valde ju semester med en ny kvinna i stället.

Nu har vi något kul att se fram emot. Ett litet äventyr bara vi två
Brukar åka någonstans varje sommar på tumanhand med sonen så det är jag van med. Brukar vara så mysigt, man får en annan dynamik när man bara är ensam med sitt barn på resa. Denna gång är det ju inte självvalt men blir nog bra ändå.