Å vad roligt! Jag och min separerade kompis var där förra sommaren med ”våra” tre barn. Det var verkligen fint. Nalla av fonden du, detta låter som något roligt att se fram emot. Nya minnen i nya tider - heja dig!
3 gillningar
Så kul att ni kunde åka tillsammans. Jag ser fram emot att skapa nya fina minnen 
Det skulle såklart vara roligt att få någon kompis med men det här var lite av ett spontant infall så fanns inte riktigt tid för planering som innefattar fler personer 
1 gillning
Hur gammalt är ditt barn?
3 gillningar
Min son är 9 år så tänker att det är en perfekt ålder för Legoland, han är tillräckligt gammal för att förstå och ta in saker men ändå ett barn som kan uppskatta magin och han älskar fortfarande att leka med lego 
2 gillningar
Usch natten var inte kul alls. Normalt sover jag som en stock. Det är en av mina superkrafter 
sover mig igenom nästan vilka kriser som helst. Är nog typen som mera blir trött av stress än upp i varv. Men som sagt i natt låg jag vaken. Kanske en form av ekonomisk baksmälla, har jag egentligen råd att bo själv och var det en dum ide att boka en så dyr resa när jag inte vet något om framtiden?
Just den osäkerheten är jobbig, var ska vi bo, får vi huset sålt? Lånen ska betalas oavsett 
I morgon är en vecka sedan jag träffade exet senast. Det känns som ett år sen minst! Det var då vi hamnade i säng, förstår fortfarande inte hur man som han kan hålla om mig och se mig i ögonen med så mycket kärlek och ändå välja att åka bort med henne. Eller kanske jag kan förstå på ett sätt, jag tror faktiskt att man kan ha starka känslor och känna kärlek (förälskelse) för två samtidigt, men då måste man också kunna hantera situationen på ett moget sätt och bestämma sig. Tyvärr så hamnar nån i kläm annars och det blev jag.
Nollkontakten har känts bra. Men nu är det tänkt att exet ska “ta över” sonen nästa vecka. Vi har inte bestämt dag eller tid, vet inte ens om han kommit hem från sin resa. Men jag tänker inte ta kontakt, det får han göra.
Sen är det allt det praktiska, samtidigt som jag vill reda ut det asap så vill jag inte träffa honom nu på ett tag. Kanske jag ska avvakta någon vecka ännu? Eller är det bara att dra ut på plågan? Kanske han tar tag i saker när han kommer hem, man kan ju alltid hoppas…
1 gillning
Gårdagen gick fort, program hela tiden. Dock seglade ett bekymmersmoln upp på kvällen då sonen var väldigt ledsen. Han har varit nere hela veckan egentligen. Kompisproblem, går inte bra med fotbollen och såklart påverkar separationen även honom 
Det gör så ont när ens barn är ledsen. Saknar min sambo oerhört mycket just nu. Vi var ett starkt föräldrateam och han kunde alltid trösta mig och vi stöttade varandra i såna här problem 
Nu fick jag nöja mig med att skriva ett sms och upplysa om situationen så han skulle vara medveten om det inför pappa veckan. Fick svar direkt, känns iallafall skönt att han tar det på allvar. Vi bestämde oss för att avvakta och se hur kompisproblemen utvecklas eller förhoppningsvis avvecklas, försöka prata med sonen mera och utvärdera situationen om en vecka.
Ingen extra kommunikation utöver det från min sida. Usch va sorgligt och svårt det är 
Blir en lång vecka utan sonen. Samtidigt som jag nog njuter av tystnaden och att få vila mera. Ska nog ta tag i några små projekt här på huset. Nåt smått som ska målas och så vidare. På torsdag har vi sommarfest från jobbet. Hoppas på fint väder, kanske man till och med orkar på krogen efteråt. Vem vet vad som kan hända? (Nä, usch, försöker låta positiv och uppåt men vem lurar jag😒)
4 gillningar
Jävla telefon, kom upp ett fotominne från en resa vi gjorde när sonen var 3 år. Så lyckliga vi var då. Usch nu rinner tårarna och sorgen känns oövervinnerlig. Ville genast dela minnet med exet men skriver av mig här istället 
2 gillningar
Tipsar om att man kan välja bort att vissa personer visas i minnesfotona i de flesta appar. Man vill ju ha bilderna på barnen men knappast exet.
2 gillningar
Nu är jag ensam, skönt, ja jag tycker faktiskt det. Vet att många här har svårt för det men jag behöver lugnet och tystnaden. Men kommer att kännas tomt och ensamt i natt då sonen är borta. Han vill sova med mig när han är här och det är mysigt, vi ligger och snackar och läser och sen får man somna till ljudet av hans andetag
Extet skickade sms nyss något om glömda fotbollskläder. Sen frågade han om jag tittat på papperna som mäklaren skickat. Jag kontrade med att fråga om han tänkt göra klart båten så vi kan sälja. Neutralt tonläge. Vi bestämde oss för att ses på torsdag för att prata mera. 10 minuter senare fick jag skicka och avboka, kom på att jag ska på jobbets sommarfest då. Kändes lite bra faktiskt 
Bollen åter på hans planhalva.
Lyssnar en del på skilsmässopodden, tycker de har intressanta diskussioner. De pratar ofta om matchningar och det gjorde att jag själv började fundera på vad som skulle vara en bra matchning för mig. Om ni skulle lägga ut en kontaktannons, vad skulle ni efterfråga då?
1 gillning
Sitter på jobbet, är ensam här då kollegorna jobbar hemifrån idag så kan passa på att skriva av mig lite, morgonen har egentligen börjat bra och jag sov gott i natt.
Kanske den värsta fasen börjar vara över?
Jag har läst många trådar på detta forum och blir så ledsen över alla relationer som går i kras. Jag vill inte hamna där, att vi ska börja hata varandra. Inser att det faktiskt handlar mest om hur jag tacklar situationen, tyvärr. Orättvist kan tyckas, men jag vinner nog ingenting på att böna och be eller att bli hatisk och arg för den delen.
Min önskan är att vi ska fortsätta vara de förälder som vi alltid varit, de som sätter sonens bästa först även om vi måste offra något på vägen. Stolthet, sämre ekonomi eller tid med en ny. Hittills har mitt ex ändå varit bra på det, alltså fast han har en ny så har sonen alltid gått före, till skillnad mot många skräckhistorier jag läst här där barn verkar bli vatten värda när en ny kommer in i livet. Kan bara hoppas att vi båda är tillräckligt mogna att fortsätta värna om vår relation med varandra och sonen även på olika håll.
Jag kan bara fortsätta mitt liv och tänka att vi hade flera fina år tillsammans och fick en underbar son. Den tiden kommer inte tillbaka hur mycket jag än vill. En annan tid kommer, förhoppningsvis en bättre. Med eller utan honom vid min sida. Det är okej. Åtminstone idag.
7 gillningar
Ja, en annan tid kommer. Fint skrivet, försök hålla i den känslan. Även om det var jag som lämnade fanns ju sorgen i allt som var försvunnet. 20 år tillsammans borta, men vi funkade inte tillsammans. Men har med åren tänkt just så här. Vi fick den här tiden, det va fint, vi fick barn som vi älskar över allt annat och så får det vara. Tänker så även i de små korta relationer man fått till genom åren efter det. Jag känner inte ork att gräma mig och känna ilska. Jag kan bara fortsätta leva mitt liv, det enda jag har. vi är bara människor, ibland går det, ibland inte. Jag har varit så arg, ledsen och frustrerad vilket man är mitt i ens största kaos, men jag är glad jag kommit hit och idag samarbetar vi bra med barnen. Det har tagit några år, men idag kan vi umgås (vi ska faktiskt iväg alla idag). Så kämpa för att du ska må bra så kommer det landa fint hos dig till slut
5 gillningar
Tack för ditt svar som andas hopp. Klart det ska sörjas och behandlas, det är lång tid och många minnen man har tillsammans.
Hoppas jag och mitt ex kan klara oss utan att bli bittra och elaka, det förlorar vi alla på. För tillfället ser jag ljust på framtiden. Så länge han fortsätter att vara sjysst och rak mot mig så ser jag inga problem med att hålla mina känslor i styr, det betyder inte att jag inte är både ledsen, besviken och arg emellanåt men jag behöver inte agera på de här känslorna.
2 gillningar
Ibland är det nästan läskigt hur universum fungerar. Måste berätta en historia (om nån läser vet jag ej men det här är ju min kanal ).
För ungefär en vecka sen när jag hade en bättre dag så började jag faktiskt fundera på att om jag skulle kunna tänka mig en ny man i mitt liv hur skulle han vara och se ut? En person dök då upp i mitt huvud mittiallt och när jag “stalkat” honom på sociala medier så kom jag fram till att jo, han kunde vara ett alternativ faktiskt. Vi pratar nu om en helt hypotetisk diskussion som jag förde i mitt eget huvud.
Vi kan kalla honom M. M är en person som jag känt sedan tonåren, vi umgicks i samma gäng. Jag hade då en stadig pojkvän så jag var aldrig intresserad av M på det viset, men har alltid tyckt att han var en trevlig prick. Efter att det tog slut med min tonårskärlek i tidiga tjugoårsåldern så tappade jag kontakten med det gänget och då även M. Han bodde dessutom utomlands i flera år. Nåväl de senaste fem åren har jag faktiskt råkat stöta på honom här och där ibland, vi bor numera i samma stad. Han är social och lätt att prata med så om vi råkar ses byter vi gärna några ord, har aldrig tänkt i några romantiska banor om honom tycker nog inte att han utseendemässigt är min typ heller. Men vi har liknande intressen så jag har ibland kommenterat inlägg på Insta och liknande. Men som sagt han ploppade upp som en som jag kunde tänka mig att börja känna närmare om det nu blir aktuellt.
Nåväl, min syrra jobbar inom intedningsbranschen och M hade besökt butiken där hon jobbar. Han var intresserad av att köpa en likadan soffa som vi har med specialbeställt tyg. Syrran hade då sagt att jag har en sån att han säkert kunde komma och titta på den. Jo, kanske det hade han svarat. När syrran berättade detta för mig tänkte jag nästan börja skratta, det är så märkligt att han nu dyker upp när jag precis tänkt på honom. Jag kunde inte låta bli att slänga iväg ett mess åt honom och nu ska han komma och titta på soffan i morgon 
.
Tror och tänker inget vidare om detta. Men ska bli kul med besök och får väl bjuda på en kaffe. En trevlig pratstund får vi säkert hursomhelst. 
7 gillningar
Det brukar vara så att nya vägar, vänner skapas. Betyder inte alls att det behöver leda till någonting, men att träffa nya/nygamla människor piggar upp, man lägger fokus på annat och skapar nya nätverk… och det är både roligt och nyttigt för processen tror jag. Ha en trevlig fikastund!
3 gillningar
Vad kul med återvunnen kontakt! Följer dina tankar! Förändringar ger oss nya möjligheter att antingen skapa nya kontakter eller fördjupa de vi har. Att återupptäcka någon är också en väldigt fin upplevelse!
Så bra du börjat fundera över vad du behöver och vad du vill ha för partner. Nu är du i en annan sits i livet också, kanske har du andra saker som du uppskattar mer/mindre idag?
Tankar som jag tycker är bra att ha med sig inför dejting är t ex:
- hur vill jag ha det i relationen? Hur är vi med varandra?
- hur ser våra liv ut idag och hur kan de synkas ihop? finns det en tanke kring hur livet ska vara framåt? Var och hur vill jag bo?
- Vad finns det för viktiga värderingar? Finns det dealbreakers?
För mig har glädje, humor och närhet varit sådana återkommande viktiga saker i tvåsamheten. Jag behöver den där lekfullheten, skrattet, det spontana. Samma gäller för närhet, det är mitt kärleksspråk.
Personligheten och egenskaper hos den andra tycker jag är den svåraste biten. Jag har upplevt det fler gånger att jag haft en slags “önskelista” i huvudet, haft fokus på de där egenskaperna och ansett mig hitta den rätta men ändå fungerar det inte. Jag tror inte att det går att se garantier på personlighet och egenskap, utan det är så många delar som påverkar och framförallt är det samspelet. Vi människor tar fram olika sidor hos varandra, det förstod jag inte med mina tidigare partners. Jag kan se min egen del på ett helt annat sätt idag.
Mitt bästa och viktigaste tipset är att ha roligt! Om du ser dejting som en möjlighet att lära känna dig själv bättre, lära känna nya människor, få lära dig helt oväntade saker och få vara med om sådant du inte räknat med, då kommer du uppleva dejting positivt! Men det är också naturligt att vara rädd och osäker, då är det ännu viktigare att du omger dig med människor som ÄR positiva inför dejting. Min erfarenhet är att det är helt avgörande vilka vänner jag pratade dejting med. En barndomsvän till mig var en otrolig bra bollplank trots att hon inte dejtat sedan hon var 18
Hoppas du fick frågor med dig att fundera!! Ha en fin dag <3
3 gillningar
Min gamla bekanta kom förbi och tittade på soffan. Han kom dock inte ensam utan hade med sin flickvän, så så gick det med den saken .
Men vi hade riktigt trevligt, bjöd på kaffe och vi pratade om ditten och datten. Kunde också konstatera att lajv var han nog inte alls min typ heller, det var nog bara något som jag fantiserat ihop i mitt huvud .
3 gillningar
Så kan det gå 
Men fokus på annat och en trevlig stund! Härligt!
2 gillningar
Tack för bra input. Ska fundera och sätta mina tankar till pränt när jag kommit fram till något
Ett frö är sått iallafall så kanske det snart börjar gro.
1 gillning
Det gick ett tag efter Kraschen, det gjorde det, men plötsligt noterade jag att män SÅG mig. Frågade om jag visste vart en vara finns på Ica osv. Blickar, dörrar som hölls upp etc. Kanske hade de gjort det hela tiden jag var gift också, men det var inget jag hade tänkt på.
Det fanns också en snygging på jobbet (jag jobbar på en stor, mansdominerad arbetsplats, ändå är det inte mycket att titta på där). Ibland åt han matlåda samtidigt som jag. Diskret tog jag reda på att han har sambo och tre barn, och sedan även en coronahund. Och sedan sa han upp sig, slut på ögonfröjden. Så var det med det! Men det visade mig att jag fortfarande levde. Jag är någon, jag är jag, någon en partner ska vara stolt över att få gå bredvid!
Den känslan tog mig vidare, efter ilskan, genom ensamheten, in i dejtingen (kortvarigt stadium) och in i nuvarande relation. Vi får se vart den leder. Numera sträcker jag på mig och vet mitt värde. Slutar aldrig med det igen. 
7 gillningar
Tack @Caro för att du ger mig hopp och bekräftelse på att jag är på rätt väg.
Intressant det där hur man mittiallt börjar se saker i ett nytt ljus. Jag har inte sett åt en annan man under våra 14 år tillsammans och egentligen orkar jag inte nu heller. Men försöker “tvinga” mig att börja fundera på hur en snygg man ser ut i mina ögon. Kan säga att hittills har jag inte sett många 
Har inte bråttom någonstans och sen vet man aldrig, det finns nog en sanning i den berömda reklamsloganen “plötsligt händer det”.