Jag tycker gott att du kan unna dig känslan att längta efter hans krasch i detta nya skede, det har ju inte gått så lång tid precis. Men å andra sidan tänker jag att jag för din skull verkligen hoppas att han inte kraschar riktigt än, inte förrän du har kommit en mkt längre bit på väg och kan stå emot allt eventuellt ynkande från hans sida.
Så jobba på dig själv och vila i vissheten att förr eller senare kommer det där att krascha, lite beroende på vad det är för sorts ungdom han lierat sig med och hur mkt hon påverkas av omgivningens åsikter, frigörelsebehov etc.
För helt ärligt, inte skulle jag vara det minsta positivt inställd om ens egen 22-åring kom dragande med en gift fyrtioåring med flera ungar som hon i ungdomligt oförstånd skulle försöka leka mamma-pappa-barn med… under en tid
Det var också min första tanke. Att det hade tagit slut med den nya kvinnan. Han säger att det inte är så. Att han insett att det inte skulle hålla ändå med henne och att han vaknat och insett vad han mist och inte kan vara utan ?? Jag vet helt ärligt inte vad jag ska tro. Och det var också min oro. Att han skulle ångra sig och komma tillbaka. Har tänkt både att jag aldrig skulle ta honom tillbaka men också att jag skulle göra det. Men hur då ? Kan komma över ett sånt svek och börja om? Ju mer jag tänker på det ju svårare känns det.
Känner också att just nu behöver jag få önska karma och jag hade njutit av det. Längre fram när jag mår bättre och gått vidare så kommer jag nog inte bry mig. Men jag är inte där än.
Tack för dina kloka och tänkvärda ord. Det du skriver handlar så mycket om självrespekt. Det är så lätt med tryggheten, med det vanliga trygga livet och den plats man bor på. Men hur blir livet om man inte står upp för sig själv ? Det har varit en lång resa genom ett Hvete. Förvirringen är total. Kan man glömma och stryka ett streck ? Hur mycket kommer han att behöva kompensera för det som hänt?
@InaA du skriver en intressant sak om självrespekt. Mycket av det som skrivs här på forumet går ut på att den som är bedragen vill bli visad respekt vid en skilsmässa. Men det många inte tänker på är att den som lämnar inte visar sig själv respekt.
Jag tycker din man är stark som lyckats ta sig ur sin tillfälliga hormonella förvirring. Och han vågar vara ärlig med dig om det.
Ta och se Esther Perel och hennes avsnitt om ett nytt äktenskap. Hon säger nånting i stil med ”betyder jag nånting för dig”. Att man vill känna att han kommer tillbaka för din skull. Och att man då bygger nånting helt nytt. Strunt i det som varit, kan man hitta tillbaka till glöden så bleknar det andra bort.
Kompensation? Ja det är klart att man behöver kärlek, närhet, uppskattning för att komma över att man så lätt blev ersatt. Precis som mannen behöver det. Det är nog ännu mer behövligt för honom! Tänk själv att vara en svikare?
Nu tog jag över @Lillaensammajag tråd. Men du kanske hamnar i detta dilemma framöver.
Jag vill bara fly nu inatt. Kan inte sova. Känner jag vill ta barnen och flytta längt härifrån och börja ett nytt liv. Vet att det inte går med barnen. Men detta huset, denna staden och alla människorna jag känner som också känner och umgås med mitt ex. Jag vill fly, ta avstånd från dem. Vill bara slippa allt och bygga upp ett nytt liv. Ibland kommer tankarna om att avsluta mitt liv. Känner att jag klarar inte av att bo kvar här. Jag vill inte. Men samtidigt kan jag ju inte bara ta barnen och fly. Hur jag än gör blir det ett helvete.
Börjar du ha självmordstankar som du leker med i fantasin och umgås med över tid/frekvent så tycker jag att när du nu varit till läkare och fått lugnande utskrivet bör återkoppla om ett samtalsstöd asap.
Sådana tankar är inget att leka med och ffa inte umgås med frekvent så de hinner slå rot
Ja precis det är ett mentalt fängelse. Hur jag än gör kan jag inte komma bort från det som gör ont. Jag står inte ut. Blev så sviken av några vänner också i helgen. De var då och festade med mitt ex och hans nya. De hade så kul tydligen. Tycker det är konstigt att de kan ha så kul när de vet vad mitt ex har gjort mot mig och de vet hur jag sitter hemma och gråter varje dag. Känner mig så sviken. Vill bara isolera mig från omvärlden.
Jag går hos en samtalsterapeut. Ska dit idag. Var två veckor sedan jag var där sist. Hoppas hon kan hjälpa mig komma vidare.
Det bästa med ett samtalsstöd är att man har nån att prata med. Man behöver vräka ur sig. Dom säger massa kloka saker men det är inte säkert att du är redo att förstå vad dom säger. Du kommer att gå vidare när din hjärna är redo för det, hjärnan är fantastisk på det sättet att den skyddar dig när du behöver det. En sak som du kan göra själv är att få frisk luft varje dag, även om det bara är en liten stund.
Dina vänner? Antingen så är dom inga riktiga vänner eller så vet dom inte vad som hänt. Dom gör det inte med uppsåt för så elaka är inte normalt fungerande människor. Så bortse från det.
Har din man sagt nånting om vad som händer framöver? Huset? Barnen? Varför jag frågar är för att det säger ganska mycket om i vilket skick hans hjärna är i. Varför ska du bry dig om det tänker du? Jo för det ger dig ett övertag.
Ja men tyvärr upplever jag att han både vill äta kakan och ha den kvar. Om han visste vad han ville skulle det vara enklare Det är nog komplicerat ändå. Han fortsätter ha kontakt och och träffar den nya kvinnan. För mig är hela situationen märklig. Hur tänker han ” välja”. Och har han ens funderat på min åsikt?
Ja det är så sant men dock så svårt när man inte förstår alla gånger om det man tänker är rätt eller fel. När det inte är svart eller vitt och svårt att blicka framåt med tillförsikt. H jag ag önska jag kunde snabbspola och se vad som händer längre fram med besluten som kommer att fattas nu
Jag tänker och tänker så stundvis är jag dränerad på energi. Behöver tid, kanske jag snart vet vad jag vill. Magkänsla är alltid bra att lita på. Men den kan variera från dag till dag. Får lita på processen.
Ja det är skönt att gå och prata med en terapeut. Får prata av sig och få lite vägledning genom allt. Jag ska aktivera mig mer nu med saker jag tycker om att göra. Så att mina tankar inte ska vara 100% på skilsmässan. Igår var jag i stallet och red och kunde känna att det fanns stunder då jag kunde tänka på annat. Igår kändes det mer skönt att slippa svinet. Har också fått av terapeuten att jag ska vara ute i naturen mer. Så det ska jag försöka vara. Pratade mycket om att det är en process att få bort länken mellan mig och mitt ex. Jag ska nu hitta någon annan som blir min trygga punkt. T ex min mamma, eller någon vän eller så. Och det är det jag känner jag behöver. Saknar inte hans som person utan känner bara jag famlar efter någon som kan bli min trygga punkt i livet.
Han har inte tagit tag i mer saker. Hans grejer är kvar. Fixa bodelning behöver göras. Han säger han har ansökt om skilsmässa men jag vet inte. Han kan vara ute och festa och ha kul men ta tag i och fixa allt med skilsmässan gör han inte. Eller fixa ens sängar till barnen i lägenheten.
Mina vänner vet mycket väl vad som hänt och de vet hur fruktansvärt dåligt jag mår men valde ändå att festa med mitt ex och hans nya. De har inte tagit sig tid att komma och hälsa på mig nu när jag mått dåligt. Så jag känner jag tar avstånd från dem nu. Lägger energi på dem jag känner jag kan lita på och som finns där nu när jag mår dåligt. Känner jag kan inte riktigt umgås med dem som väljer att umgås med mitt ex när de vet vad han gjort mot mig. De vet han varit otrogen. Sedan klart finns det alltid två sidor på allting. Men att han ljugit, varit otrogen och lämnat mig för den lilla 22-åriga tjejen det är ju fakta.
Idag tänker jag mer framåt på framtiden. Funderar på om man ska skaffa Tinder eller något sådant? Har aldrig haft det tidigare. Tänker att det hade kanske varit kul att prova.
Det är inga vänner alls. Fy *** vilket ruttet beteende.
Han har ju inte ansökt om skilsmässa! Eller hur? Du borde ha fått nåt meddelande om det nu i så fall. Han förtränger verkligheten just nu. Hans liv är ett stort kaos men han klarar inte av att ta in det.
Vart sover barnen när dom är hos honom då?
Jag förstår att det gör ont då hon är så ung. Han har faktiskt valt henne just för det. Inte för att han gillar unga tjejer utan för att han får känna sig ung igen. Sen kan man ju fråga sig vad han har för slags kris som kräver det. Han är riktigt nere i skiten. Och kommer att behöva slå i botten innan han vaknar.
Ser du att du har ändrat dig i ditt skrivande? Du känns mer positiv och börjar se framåt.
Jag har inte fått något meddelande att han ansökt om skilsmässa. Ska man få det? Hur går det till? Jag kan inte riktigt det där då jag inte varit med om det tidigare. Men tänker att något meddelande måste man ju få om att han ansökt om det.
Ja jag tror att på något sätt mår inte mitt ex superbra. Han är på rosa moln visst men det är ändå kaos hos honom. Han är inte riktigt i verkligheten. Barnen sover på madrasser på golvet. Men det är ju bara 2,5 månader sedan han flyttade så han har väl inte hunnit än. ironi
Ja jag känner jag kommer framåt. Nu är han inte min make längre utan mitt ex. Känner både igår och idag så tänker jag mer på framtiden. Tänker på att det kan ju faktiskt bli jättebra längre fram. Kan ju faktiskt träffa en man igen. En som växt upp och kan ta ansvar. Och som kan ge mig trygghet och kärlek. Och som kanske har barn sedan tidigare. Och så kanske barnen blir jättebra kompisar. Vet att så rosenrött kanske det inte blir. Men jag kan ha lite drömmar i alla fall. Eller så kan det vara skönt att förbli singel. Har sina fördelar också. Kan känna emellanåt att vi har det rätt skönt jag och barnen. Vi gör som vi vill. Vi har kommit varandra så nära nu på något sätt. Så idag är jag positiv. Men det lär väl komma några dalar till på vägen.
Vad tror du om att själv ta tag i det praktiska? Skilsmässa resp bodelning. Jag förstår om du inte orkar, men försök ta hjälp.
Det kommer att hjälpa dig att komma vidare och ta kommandot över ditt liv. Du kommer ev att chocka din exman, vilket kan vara trevligt, men det ska inte vara din drivkraft. Du ska göra saker för att du mår bättre av det.
Ja jag har ju inte orkat ta tag i de här sakerna. Men nu börjar jag känna att jag kan göra det. Vill få det klart så jag lättare kan gå vidare. Så jag vet att huset är bara mitt osv. Jag har nu bokat ett möte på banken nästa vecka för att kolla över allt. Ett steg i taget framåt.
Vill bara isolera mig från omvärlden.
ironi