Tack för hoppfulla ord 
Och du har så rätt i att man är sin egen närmsta vän. Ganska mycket värt om man då är sin bästa vän och inte bara okej eller till och med en taskig…
1 gillning
Jag hade inte fixat det utan promenader kan jag säga… Det enda som bet på den helvetiska ångest som rev i mig i början var att gå och gå och gå. Här i stugan där jag är nu hittar jag på andra grejer som att ro, paddla kanot, joggingrunda, cirkelträning med stenar och stockar. Promenad här innebär att jag måste ta med tre skälliga hundar och jag orkar inte det… Så jag undviker därför promenader, med ett stort tyvärr framför. Du har en stark poäng i grejen med att få sig ut och röra på sig. Än så länge tycks jag leva i chock och overklighet och då den fruktansvärda verkligheten rycker tag i mitt hjärta kommer det bli jobb, träning, kompisar i ett överlappande upplägg. Annars blir det nog piller för mig med. Kanske både och.
Motion och promenader har jag hittat, tack och lov🙏
Rätt tror jag med. Mot mig är han en riktig jävla skitstövel. Kan vara så att jag är den enda som verkligen vet det (utom ni här inne 
). Att han låtsas bry sig till och från ändrar inte på den människa han är i mina ögon numera. Min hjärna säger att du älskar npgin som inte finns. Den som finns är skit. Du förtjänar bättre. Du vill inte ha honom. Men hjärtat fattar ingenting. Det är stendumt. Jag tror jag älskar honom ändå. Men snart tror jag faktiskt att jag kan ha hjärntvättat mig själv. Kan känna tendenserna till att hela jag köper resonemanget mer och mer.
Jadu… Jag trodde verkligen. Och det giorde mina syskon också, som han ljög för att det absolut inte fanns någon ny. Men jag tror inte han tycker att han gjort ett enda fel. Beter sig som att de bör älska honom minst lika mycket fortfarande, som att han inte har ett dyft att skämmas för. Han har ju bara varit schysst som nu upplyste mig om att han har en ny, innan ryktena nådde mig först. Wow. Guuuud så snällt. 
Han sa att de träffats sedan den 5 juni. Även om han nog inte varit otrogen så har han blåljugit och varit och legat med henne vem vet hur många gånger medan jag var i ett fängelse. Har ju fortfarande inte ens flyttat. Nu bor jag ju i sommar i min mammas stuga, men det har jag inte gjort sedan den 5 juni. Fy fan vad jag är äcklad. Vad jag är arg och förbannad. Ordet hat dyker upp då jag tänker på honom.
Hör inte av dig till ditt idiot-ex. Bespara dig all kontakt som du inte absolut behöver ha med honom. Det leder bara till en sak vad han än svarar - du mår sämre. Ta hand om dig själv. Skit i honom, så mycket du bara kan 
Kram!
1 gillning
@skinny - du gick med här den 20 april o då hade väl ditt x droppat bomben nyligen? 5 juni ny dejt? Mmmmm att det inte var på g innan - han bara träffade henne out of the blue när han var mitt uppe i en separation? På 6 veckor?
Nääää…
Hoppas du kan finna styrka nu i att se honom som han är - oavsett hur HAN vill framställa sig så har han skött detta riktigt jävla uselt.
Vilket kräk.
Tror du har rätt. Precis så. Bytte jobb, blev kär, ljög om känslor för en tredje part, övergav mig, rev isär familjen. Jag ska ringa vår mäklare imorgon och höra vad hon rekommenderar. Sälja nu, även om huset inte är färdigställt, eller låta honom få tid att färdigställa men också lösa ut mig tillsammans med sin nya kärlek ur mitt hus. Ersätta mig. Tror själv att det mest ekonomiska är samma väg som skulle leda till obeskrivlig smärta. Att låta honom färdigställa, få ut mer pengar. Men risken är stor att han och den nya då petar bort mig och dit med henne, tar över mitt hus, halva tiden med mina barn. Men å andra sidan. Det är ett hus. Grannarna var alltid hans ändå, så mycket som han satsade på att stryka alla medhårs. Jag behöver kanske aldrig sätta min fot där igen.
Åh. Jag är riktigt vilse. Har inte skrivit under husavtalet vi skrev om att han ska bo kvar och färdigställa, och att vi ska sälja till våren om vi inte får ett bud över en viss summa. Men skriver jag inte under är jag lika skyldig som han är att betala räntor förutom amortering och kanske hamna i skiten att försöka stressälja ett hus som vi behöver få mkt pengar för som inte är färdigt i en marknad som är stagnerad.
Jag lever i en mardröm. Och ett helvete. Både och. Jag vet att det finns så mycket värre saker här i världen, men kan inte låta bli att hata mitt liv ändå. Ser ljusglimtarna, men det känns ändå som jag är sönder. Trasig. Knäckt. Tvingar jag fram en försäljning nu kommer han att bokstavligen talat hata mig. Han betyder mer än mig, och han vill ha “sitt hus”. Han anser att jag ska göra det jag kan för att han ska få det han vill ha eftersom det är han som är prio 1. Helt sjukt. Men precis så känns det.
Vet inte om jag orkar krig. Min syster är jurist, notarie. Har sett så många hemska tragiska fall med föräldrar i rätten som mår så dåligt så det är inte sant och där det svarta hatet dem emellan äter upp dem. Jag orkar inte hat. Jag vill kunna bli psykiskt stabil en dag igen, ha ett lättsamt liv. Inte hat adderat till att vara ratad, bortkastad, förnedrad.
Men det är äckligt hur han är mot mig. Tragiskt. 
Dock känner jag av någon underlig anledning - ny chock skulle jag tro… Att jag inte tycks gå under helt av det här. Jag ser framför mig hur han och den nya har sex flera ggr om dagen och sedan ligger och håller om varandra. Pratar om livet, är mer kära än något par på hela jordklotet. Hur hon är helt underbar i hans ögon, medan jag är en smutsig, illaluktande disktrasa i hans ögon. Vet inte varför jag är så elak mot mig själv som fantiserar på det viset. Tänker också att de kanske skaffar barn och gifter sig också, efter de tagit mitt hus från mig, och halva tiden med mina barn. För att göra allt till den ultimata mardrömmen. Men jag stannar inte i tankarna länge, ganska snabbt tänker jag att han är en idiot, på hur han skrattade med grannarna medan jag körde förbi i tårdrypande ångest osv. Men så kommer responsen på det direkt, att mot henne är han ju en dröm naturligtvis. Hon kan nog inte fatta hur en sådan underbar människa på alla vis är ledig och nu hyllar henne som helt amazing. Och så tillbaka till att " Ha NOLL kontakt om du inte MÅSTE ". Ta bort hans sjuka betydelse i ditt liv. Han är en idiot, han ska inte knäcka dig. (Med dig menar jag då mig förstås, men säger det till mig själv).
Kram tillbaka 
1 gillning
Mm. Håller med till 100 %. Tanken på hur elak och aggressiv i tonen han var mot mig då jag frågade om det fanns en ny, famlade efter svar… Med så mycket mera. Han är ett krök. Har betett sig vidrigt, äckligt, ljugit, satt sina jävla fjärilar i magen före en helt krossad människa som ändå är snäll mot honom och gör ALLT för att få sig ur huset så snabbt som bara möjligt.
Betyder så mkt att höra att det jag upplever FINNS, att det inte bara är jag som förstår, ser hur han är mot mig. Han kör härskarteknik genom att vara svinet men beskylla mig för att ha alla problem, behöva terapi för att kunna gå att leva med för någon i framtiden…
@skinny - kanske inte en tröst men vet du vad min terapeut sa t mej när jag ylade av sorg efter att x kläckt ut sig den underbara repliken ”jag har behandlat dej så illa så nu ska jag göra rätt mot henne (hans nya)”
Jo hon sa - ”det där tror du väl inte på själv?”
Varken mitt lr ditt x har ändrat sig. De har inte ens gjort nåt för att försöka ändra sig. Om man gör på samma sätt så får man samma resultat.
Ditt x-s nya får inte en perfekt man. Hon får en i mina ögon väldigt självupptagen 3-barns farsa som försöker guilttrippa o blåsa sin x-fru. Som anser att solen går upp för hans skull o vill vara underbar o älskad av alla. En man som likt mitt x (ännu ett citat - ”det är viktigt för mej vad folk tycker”) bryr sig mest om ytan. Hon ser det bara inte än.
Jag känner inte alltid så men jag VET att jag hade kunnat leva resten av mitt liv med det högst älskade x-t. Och jag hade alltid varit lite fel, för det fanns alltid nån viktigare, snyggare, gladare etc…
Nu kan du kliva ut ur skuggan o in i solen. Som lyser bara på dej.
Och skriv för fasen inte på några papper innan du tänkt dej för riktigt riktigt noga. Ju fortare han får insikt om att du hädanefter inte gör NÅT för hans skull ju bättre.
Jepp. Förstår EXAKT vad du menar. Mitt ex gör allt - och märkte att min egen syster som först var besviken på hans agerande, efter ett samtal med honom plötsligt inte kunde “välja någon sida” Eftersom hon trots allt inte vet allt som har hänt. Men jag HAR vänner som har MIN rygg, som vet hur han har och i detta nu, beter sig. Så för de personer som kommer se mig som den som inte fattade att gå vidare när det var hög tid för det, de betyder förhoppningsvis mindre för mig än de som har min rygg nu. Synd att ett samtal räckte för att tappa mycket av sin systers stöd men jag är rätt säker på att hon egentligen kan läsa av det här, hon känner till hur jag är mer än hur han är, vet att jag har väldigt starka värderingar om att vara ärlig och godhjärtad och inte är en klängig person som vägrar se en situation som den är och göra det bästa av den.
Usch. Massa kramar till dig @Bella förstår helt och fullt grejen. Mitt ex har tex fixat en flyttskåpbil av en kompis på bilfirma som han erbjudit sig att packa full med mina grejer så det går fortare för mig och min pappa att få grejerna till lägenheten när jag kommer ner den 5 aug och har nyckel till lägenheten. Tar jag den tjänsten skickar han signalen om hur otroooligt fint han ändå beter sig mot mig i separationen. Så ingen ska misstänka lögnerna, liggandet med en ny innan jag knappt fattat att jag är bortslängd, innan jag ens hunnit ut ur huset.
Tack för ditt stöd usch, förstår att du har minst lika tunga erfarenheter i bagaget. Hoppas det är bättre nu, och att jag kommer dit en dag jag med… 
1 gillning
Du satte bra ord på det hela med avgiftningen. Jag har spontant känt att min kropp, mitt väsen skriker efter att slippa allt som har att göra med honom. Samtidigt som det som skulle vara bäst för mig i längden om jag kunde, vore att inte ens bry sig. Skita i om han hör av sig eller inte liksom. Kunna rycka på axlarna om jag stöter ihop med honom och hans nya. Men jag måste ta avståndet först, för att avgiftas. SEDAN kanske jag är redo att se honom som en rätt obetydlig parentes i MITT liv, om än såklart aldrig i barnens.
1 gillning
1 gillning
Tack för tankar och stöd @Angst78
Han har kanske inte varit otrogen, eller kanske har han det. Men en ny fanns det. Garanterat därför det vi hade blev värt ganska precis ingenting. Därför han pratat så hjärtligt med många kollegor om hur fantastiskt BRA det blivit för dem att separera. Han har nästan lyst upp inför mig när han pratade om hur vi skulle kunna vara nära vänner som åt middag ihop en gång i veckan, åkte skidor ihop och firade jul. Som alltid skulle vara en familj trots den lilla bagatellen att vi inte längre bodde tillsammans.
Jag tror det blir bra med lägenheten. Jag kan se hur jag kommer få till den mysig, till min. Till barnens. Det kommer bli bra. Ju mer jag lyckas slippa honom, desto bättre blir det känns det som.
Det är den makt jag har över honom, och som känns lite bra på sätt och vis. Att han är störd över att jag inte längre hyllar, trånar, försöker få honom tillbaka. Han vill ha också min kärlek (tror jag, det känns så) i sin gudaaktiga position, bara att han definitivt inte tänker ge ngt tillbaka. Jag tror han är frustrerad över min noll kontakt jag kör just nu. Om han försöker få tag i mig, så ringer tex min syster upp honom. Jag orkar inte just nu. Det känns bra. Men han vill såklart han sitt glittrande Bff-scenario där han fortsätter betyda MYCKET för mig samtidigt som han vill ha fjärilar i magen och känna sig 20 igen med ngn ny. Undrar om hon är mkt yngre. Säkert. Skulle passa bra in i hans patetiska 40årskrisiga beteende 
Sväljer en klump i halsen av de här orden… Men det är nog bra. För jag tycks klara av det här äckliga med att han nu har fjärilar i magen för ngn annan och slänger ut mig som en möglig disktrasa bättre än förväntat (kanske är så chockad så det därfor känns betydligt bättre än det är).Ångesten efter hans sms slog i taket, jag var nästan på väg till psykakuten (betoning på nästan). Och han tyckte han bara var schysst
Jag tror ändå att jag fsktiskt bearbetat en del. Han är så falsk i mina ögon nu, har varit ett tag. Äckligt ego och iskall mot mig, men extra älskvärd och glad och charmig mot min familj. När han berättade det här sjönk han faan som en sten. Vidriga människa, håll dig borta från mig. Ungefär så känner jag. Tycker att tanken på att sluta önska hans kärlek eller åtminstone gillande och istället ta rollen som Cruella de Vil är inte så tokig faktiskt. “Ogilla mig då. Jag vet att jag har starka, fina värderingar som jag inte ruckar på, jag försöker verkligen leva upp till att vara en människa att vara stolt över. Passar det inte ditt ego att jag numera är jämlik, lika betydelsfull, trist för dig. Du är ingen jävla gud”. Så kan jag tänka.
Mmm… Sant. Detta händer. Och det gör ONT.
Å fy få faaaan. Men ja. Samtidigt får jag istället spara till en egen BMW, ha kvar min dröm om strandtomt en dag i livet, tänka att det nog inte var bra för mig att leva med någon som ser upp på sig och ner på mig. Det är inte kärlek.
Skitskalle och rutten. Japp. Det passar in. Han börjar stinka mer och mer faktiskt, trots sin vackra yta blir han mer och mer patetisk och mindre och mindre attraktiv i mina ögon.
Jamen visst ÄR det faktiskt så!!! Tack för att du ser det. så känner jag med. Men han har 0 självinsikt, det är jag som är egoisten enligt honom.
Har gjort det här. Syrran har fått kommunicera grejer jag behövt informera om. Och när han ringde 2 ggr idag svarade jag inte. satt och bara skakade. Han smsade då att han hoppats säga godnatt till barnen så jag frågade om barnen ville ringa upp vilket de giorde och skötte helt själva. Tänker att min kalla och hennes man får lämna över barnen på fredag. Jag vill inte se honom.
Har kvar en psykologtid… Ibland tänker jag att jag går verktygen. Jag själv måste ändå göra jobbet. Men är inte alls säker att jag klarar mig utan terapi sedan. Inte alls. Jag får se…
2 gillningar
Skinny!
SItt lugnt i båten nu! Du är ( ursäkta om det här låter okänsligt) äntligen fri att gå vidare!
Ditt X! Din grekiske gud, killen som älskas av alla och som alla avundats dig för, var bara en vacker yta. En manipulativ skithög! Han har förmodligen i hela sitt liv varit så van vid att få genom sin vilja med sin ytliga charm och sitt vackra utseende!
Att vara vacker och dessutom ha förmågan att charma andra ger en människa ett väldigt försprång i allt dom gör även om dom i många fall inte ens förtjänar det. Vi människor dras ju till det vackra! Vi vill vara en del av det!
Vem ville inte vara omtyckt av skolans populäraste kille eller tjej i skolan? Man ville tillhöra och vara med i gänget som alla såg upp till även om man egentligen inte gillade dom för fem öre och hellre ville umgås med andra!
Problemet är ju att dom där människorna egentligen inte är och sällan blir verkliga vänner! Dom är oftast egoistiska och är sig själv närmast! Dom bestämmer vilka som ska få vara med i gemenskapen och dom stackare som blir utfrysta och ensamma. Ingen vill eller vågar stöta sig mot dom av rädsla för att just dom ska bli den som blir utfryst eller ogillad. Dom lär sig alltså att ingen säger mot dom och att dom kan få andra att böja sig efter deras vilja. Det ger naturligtvis dom en känsla att vara oövervinnerliga!
Dom här människorna går det dessutom ofta bra för i karriären! Dom glider fram på en räkmacka! Dom får en att känna sig speciella för att man är en av de utvalda!
Personligen så tror jag att den här typen av människor aldrig har riktigt nära vänner! Du vet dom vänner som verkligen ställer upp för en när det blåser!
Frågan du måste ställa dig själv är om du kommer att sakna honom som människa eller att inte längre vara den lyckligt lottade tjejen som fick vara tillsammans med den populäre grekiske guden?
Fick han dig att växa som människa? Kände du att han ställde upp för dig i vått och torrt eller kände du dig mest rädd för att han skulle bli irriterad och besviken på dig?
Jag tror att den här typen av människor inte ens har förmågan att på riktigt förstå den typ av smärta vi går genom. Det ingår inte i deras värld att hamna långt nere i en mörk förtvivlan där det inte går deras väg eftersom dom aldrig känt den. Om dom skulle få nån motgång så är det dessutom aldrig deras fel och det är så lätt för dom att helt enkelt koppla bort det.
(sätta på sig hörlurar för att slippa lyssna på det jobbiga och flasha med bar överkropp för att charma andra och vara överdrivet älskvärd för att slippa få jobbiga frågor av svärföräldrar)
Vore ja dom du så skulle jag som sagt sitta lugnt i båten! Tänk på dig själv nu i första hand. Bryt kontakten helt och hållet och bli avgiftad. Ni äger kåken tillsammans. Alla era saker äger ni tillsammans. Han har ingen laglig rätt att ta det han vill bara för att han själv vill!
Låt honom bygga färdigt kåken och tvinga fram en försäljning om han inte har råd att bo kvar.
Låt honom inte ta de tavlor eller möbler som du känner att du också vill ha!
Låt honom som vanligt inte komma undan så att du blir den som sitter med svarte Petter och blir bitter i framtiden!
Egentligen så är det ganska enkelt! Bryt kontakten helt och hållet! Kommunicera endast i skriftlig form. Om du måste träffa honom så se till att du inte är ensam med honom och fastna inte i några diskussioner med honom. Risken är ju då att t-shirten åker av fortare än kvickt och så slår han på stora charmen och manipulerar dig precis som han vill och är van vid. Han vet nog om dina svaga punkter och hur man utnyttjar dom.
Du ska ha hälften! Punkt!
6 gillningar
Bra att du börjar se exet med andra ögon. Det du kan glädja dej med är att han om lite drygt 10 år närmar han sej 50. Fortsätter han i den stilen så blir han antagligen en patetisk 50-åring som till varje pris försöker upprätthålla sin yngre snygga fasad eller blir han som alla andra, lätt grånad, tunnhårig med liten ölmage. Inget alternativen funkar för att charma yngre snygga tjejer. Hans tid är snart förbi. Du däremot som har ett vackert inre kommer att växa för varje år.
3 gillningar
Du träffar så otroligt rätt i stora delar av ditt svar @Sorgsen_man Vill bara kort säga först att han inte haft en en helt enkel uppväxt mest troligt. En pappa som avslutade sitt liv då mitt ex var tonåring, och var den i en stor syskonskara som klev fram och gav sina syskon mat när mamman inte hann med eller när hon inte var hemma utan jobbade. Han har varit mobbad en period i skolan. Vet att han blev obekväm av komplimanger i början, den tid han var kär i mig och ville att jag skulle fortsätta välja att vara med honom. Blyg inför det sa han, jobbigt. Skruvade lite på sig. Visste väl inte vad han skulle säga. Men han på den tiden också definitivt att han hade oerhört lätt att få tjejer med sin charm, sätt att vara, sitt utseende. Han har några riktigt nära vänner, men inte nära på det sättet att de pratar känslor. Som han uttryckte att han sagt till sin bästa vän om vår situation, att han ville lämna, då hade kompisen sagt “men ska ni inte i så fall sälja huset direkt” Varpå mitt ex sagt att han inte ville det, och så var den saken avklarad. Djupet tror jag inte finns på något annat vis än att de fällt ngt tår ihop i fyllan, skulle dö för den andra osv. Så de tycks uppskatta vad de har, även om det verkar vara mycket ryggdunk och skratt och skoj som relationen går ut på.
Han har det verkligen så oerhört lätt i karriären. Jag har och kämpar fortfarande riktigt hårt för att göra karriär, vilket går långsamt framåt. Hans både lön, ansvar, utveckling har gått spikrakt uppåt för hans förra kvinnliga chef avgudade honom (och hade sagt att jag verkade glida fram på en räkmacka medan han gjorde allt hemma, en i raden av det här att han framhåller sig som bäst medan jag också gjort det och alla runt honom är charmade och sväljer hela grejen med hull och hår). Kan säga att hon inte ens träffat mig.
Hans nya jobb där han blev skyhögt betald, där sa de att han var den bästa rekrytering de gjort på oerhört länge osv (tycker nog tjejen där som han nu är kär i också ). Och hans gamla jobb försöker vinna tillbaka honom dit igen för han är i oersättlig men lyckas inte matcha lönen.
Näe vet du… En rak fråga från dig, som har ett tydligt svar. Han sänkte mig snarare. Jag kände mig som jag tidigare fått höra av killar ungefär som en “tuff tjej i lyxförpackning” då vi träffades. Med ett stort hjärta för allt levande, människor och djur. Tyckte han var helt amazing men jag tyckte inte att jag var sämre då, bara annorlunda. Men mitt sätt att inte hantera konflikt på ett stabilt sätt (gick i terapi för det och det hjälpte verkligen) gav oss problem tidigt. Och eftersom det låg hos mig tror jag skulden för allt som inte var bra fortsatte landa hos mig.
Jag vet inte varför han blivit så egoistisk, och låter bitter när han pratar om hur han kompromissat bort sig själv under tiden med mig. Kanske tycker han att jag får skylla mig själv för att jag drivit fram det här, inget är såklart hans ansvar. Hans ord om att man är två om att tappa en relation har ingen betydelse i min värld, eftersom jag är den som bör gå i terapi för mina brister enligt honom, samtidigt som han inte kan nämna en enda en hos sig själv.
Jag känner inte att han ställde upp i vått och torrt, han gjorde vad som krävdes men av praktiska skäl och inte av kärlek, så känner jag. Jag känner att han letade fel istället för rätt hos mig. Ibland undrar jag om han bara älskade och var kär i i mig tills vi skaffat första barnet. Sedan var det bara praktiskt att fortsätta, utan ansträngning från hans sida, kanske enkelt att skaffa barnen med samma tjej. Fast det jag inte hänger med på är att han ville ha 2, men visste att jag lurade åt 3 och var den som föreslog det tredje. I en tid av nykärhet från hans sida, kände mig verkligen uppskattad en kort period efter den första krisen vi hade, som kom av att en av hans bästa vänner började stöta på mig. Han ville verkligen ha mig då, en kort stund, och så här när tredje är 2 år gammal har han blivit bitter på mig, slänger bort mig utan att blinka för en ny. Fy fan. Vad hände?
Tror du har helt rätt i att han inte kan (eller ens vill) försöka förstå min sits det minsta lilla. Han har aldrig blivit lämnad, och i hans värld, varför skulle han, så perfekt som han är?! Jag som provat att fleta ggr både lämna och bli lämnad, inte ens jag har känt den här typen av mörker. Men jag skulle såklart kunna sätta mig in i att det är en ny nivå av mardröm för någon att bli lämnad av den partner man valt för livet, ville gifta sig med och har skaffat tre små barn med, utan förvarning, med lögner om att ingen ny fanns i bilden när det var så… Osv. Jag skulle förstå att den personen genomled en av de värsta perioderna i hela sitt liv. Men han gör inte det. Jag bör vara tacksam för hur snyggt han hanterar allt enligt honom, det är ju som omvända världen 
Min lösning blir likt det du tipsar om. Jag avgiftar mig för fullt, min syster förmedlar kontakten den här veckan och min mamma och hennes man lämnar barnen till exet när han kommer på fredag. Igår ringde han två gånger, jag svarade inte utan började bara skaka i hela kroppen. Han skrev att han önskade säga god natt till barnen och att han samtidigt förstår att han inte är den människa jag önskar höra av just nu. Jag lät barnen ringa upp själva och jag lade sedan bara på när de var färdiga. Skönt att det gick bra utan att vi behövde växla ett enda ord. Han förtjänar ingen annan plats i mitt liv än den som pappa till barnen. Jag tänker skicka ett mail om hur veckan med barnen varit, och hädanefter blir det skrivna ordet en bra kontaktform eftersom någon måste finnas.
Han får färdigställa huset och får väl lösa ut mig med sin nya då. Jag har gjort det där huset fantastiskt med materialval, smakfulla detaljer och större grejer, men det är bara saker. Ta mitt hus då (fast såklart till ett bra pris som finns reglerat i det avtal jag nu tänker mig att skriva under där vi reglerat i samråd med jurister hur det ska gå till). Jag behöver aldrig igen sätta foten i det efter utflytt hoppas jag.
2 gillningar
Haha 
ja faktiskt… Det blir ju till slut patetiskt. Vad ska han göra som 50åring, lägga 3 gympass om dagen istället för 2 
Kul för den han lever med att gymmet och ytan är det viktigaste av allt -frånsett barnen… Men… Han ser nog inget scenario där någon hindrar hans älskade gymtimmar…
Jag borde också bli mindre ytlig… Men jag sätter i alla fall större vikt vid att vara jordnära. Fina ord, som värmer på ett skönt sätt i bröstet (trots hettan utanför 
)
Jag kan fö berätta att mitt ex påminner mkt om ditt och mina tankar om mitt ex påminner mkt om dina. Jag kände precis som du gjorde i början. Alltså, han är guds gåva till kvinnor. Han är snygg som satan, vältränad, välutbildad, svinbra pappa, lagar god mat etc. Men precis som ditt ex hade han också brister som ju egentligen borde vara deal breakers för både dig och mig som är starka och självständiga kvinnor, dvs. oförmågan att bekräfta sin partner. Det finns nog ingen som var sämre på det än mitt ex och det fick mig att känna mig liten i förhållande till honom. Så ska det ju faktiskt inte vara! Maktbalansen blir snedvriden.
Jag tror vi måste tänka på dem som inte existerande, i vart fall ur några aspekter. Vi får sörja det som varit ungefär som om personen hade dött men sen lägga det åt sidan.
Jag är stark vissa dagar och svinsvag andra. Det får väl vara så antar jag. Men just när man är u det där svinsvåra läget har man svårt att se att man har mått eller kommer att må på något annat sätt. Då får man påminna sig.
Som sagt, det kommer bli svinbra med lägenheten men om du i vart fall är beredd på att det kan (men kanske inte blir så i ditt fall) bli svårt i början med att det känns definitivt och att du inte känner dig hemma i det nya så tror jag du kan tackla de känslorna bättre än om de kommer som en överraskning, som för mig. Nu när jag har bott i min lägenhet sen i maj känns det mycket bättre och jag känner att det är min jävla borg. 
Fortsätt kämpa, vi är båda värda en bättre morgondag. Kram!