Lämnad av mitt livs kärlek och pappan till mina 3 små barn

Hmmm… läser i dina senare skrivna svar att du återigen verkar ha veknat och nu är beredd att skriva på den där överenskommelsen.

Alltså jag vet uppriktigt inte vad jag ska, eller ens borde, säga… :face_with_raised_eyebrow: :see_no_evil:

Men om du inte skriver på, då blir du enligt dig själv skyldig att betala hälften av kostnaderna för huset… men herregud, då blir ju ditt x isf lika skyldig att betala hälften av din kommande boendekostnad, eller hur?!

Ni slår isf ihop de totala kostnaderna för era gemensamma boenden (som blir utökade iom att han vill att ni ska bo isär) och delar rakt av… hur mkt skiljer det egentligen för dig i kronor och ören?

Det är ju för guds skull inte bara du som är skyldig att göra både det ena och de andra, skyldigheterna är delade så även ditt x är ju lika skyldig att bidra på samma sätt som du.

Man kan ju också tänka sig att om du inte skriver på och han då vill att du betalar halva huset… då kräver du att barnen bor kvar i huset och den lägenhet du fått fungerar som varannanveckas-boende för er båda till dess ni kan sälja?!

Barnen flyttar inte mellan två boenden (förrän ni säljer och båda skaffar nytt eget boende) utan ni vuxna är de som flyttar medan barnen har sitt hem ograverat?!

Spotta upp dig lite nu och kläm åt honom efter förtjänst :facepunch: … detta är inte tiden för att känna ett inre krav att ensam vara/bete sig som en stoisk, moraliskt högtstående halvmartyr :muscle:

Den tiden kommer, så småningom, men det är inte just nu… :weight_lifting_woman: :heart_decoration:

2 gillningar

Det stämmer inte… Det är jag som står på hyreskontraktet och inte han. Båda är däremot solidariskt betalningsskyldiga för huslånet där jag äger och är skyldig hälften. Klart att jag kan ju själv kräva att i så fall bo där likaväl som han gör det. Kan nämna att min syster som är jurist varnat mig för de scenarion som kan uppstå, och hon är på min sida. Tycker ändå att avtalet antagligen inte är så dumt i min sits, om man bortser från det känslomässiga som jurister ju gärna gör.

Jag vill gå vidare i livet, och att ta över huset finns inte på världskartan för mig så det är oklart vad jag skulle strida om… Skriver jag under avtalet:

  • färdigställer mitt ex huset (han gör arbetet, vi delar materialkostnaden)

  • får vi enligt mäklaren troligen ett bättre slutpris då försäljning ska ske våren 2019

  • mitt ex och hans nya lär försöka köpa ut mig ur huset, svårt att hantera att en ny person ska ta min plats i huset jag varit med och format och byggt, leva där 50 % med mina barn. Jag vet dock inte om relationen är så seriös att de vet att de vill öga hus ihop, men jag måste utgå från worst case scenario

Skriver jag inte under

  • ska jag gå in i krig med barnens pappa. Kan kosta för barnen om vi börjar avsky varandra och ska uppfostra barn ihop under mååånga år. Kommer belasta min psykiska hälsa ännu hårdare, går redan på högvarv.

  • ska jag lösa allt färdigställande på kort tid - hösten är ju typ här (bästa tid att sälja är höst och vår enligt mäklaren, speciellt med sjöutsikt) - isf få fram hantverkare omedelbart samtidigt som jag har min sista semestervecka och ska flytta, kunna betala och få exet att inte motsätta sig att betala hälften av antagligen rätt saftiga arvoden då inte bara material utan också själva utförandet kostar

  • Riskerar jag att dras till rätten i vem som ska stå för vilka kostnader

Kort sammanfattat, i min värld tjänar jag ekonomiskt på avtalet, att han färdigställer, betalar mig hyra för att bo i huset, mer om också hon bor där. Att det enda som talar för att sälja nu, är att försöka hindra att han kan lösa ut mig ur huset. Det handlar inte om vekhet i min värld, att sälja för att hämnas eller utöva makt - det är inte så jag vill vara. Tror jag tjänar på att skriva under. Både ekonomiskt och psykiskt. Slippa hamna i strid som förgör en när man redan mår så oerhört dåligt. Färdigställa billigt utan egen ansträngning för att få ut ett bättre slutpris.

Tänker att det bästa jag kan göra är att klippa ut hans konturer ur mitt liv, han får hänga kvar i en skör tråd för att han måste. Men att själv vara den som ser till att få det jag har rätt till, däremot inte vara jävlig bara för att jag kan - så är mina värderingar. Den människa jag är stolt över. Jag säger inte vad som är rätt för andra, dömer inte på så vis. Men kände jag att jag inte orkar med avtalet eller att jag skulle förlora ekonomiskt på det så skulle jag driva fram en försäljning. Jag tror jag fixar att tänka att han kan bo där med sin nya, det är bara saker. Min dröm om att bygga igen på strandtomt lever ändå. Med en finare människa vid min sida.

Måste ändå säga att jag inte mår jättemycket sämre nu än jag gjorde innan han erkände att han har en ny. Tanken att de ligger med varandra och är kära och att själv känna sig ratad, bortslängd, värdelös i hans ögon kommer ofta och gör ont ont ont. Kvällen då han smsade var den värsta dagen i mitt liv, totalt jävla askaos. Men dagen efter steg jag upp och tog mig igenom de timmarna också. Sov väl i och för sig 7 timmar på två nätter, åtföljt av 5 nästa natt. Men nu somnar jag, vaknar jag, utan att tänka på döden och ha speciellt kraftig ångest.

1 gillning

Okej… känner du uppriktigt på det sättet och tom. tror att ditt x skulle riskera att dra dig inför rätta om inte avtalet skrivs under på det sätt som det är formulerat i nuet, då ska du nog bara skriva under :+1:

Ja det är ju en mardrömssits jag är i. Alternativen är pest eller kolera. Men jag tror uppriktigt det gynnar mig bäst att han färdigställer huset så det kan säljas färdigt våren 2019. Jag hade tänkt skriva under, hade några detaljer jag ville ha in först bara. Nu med den nya, med lögnen, ruskades jag om. Tänkte först att nu säljer vi huset. Nu faan är det nog att jag tar exakt alla smällar. Det är färdigställandet, att jag är beroende av så mkt pengar ur det som möjligt och att barnen då är kvar i området där de trivs och har nära till skola och sina kompisar. De grejerna talar för att ha ett avtal. Även om jag såklart skulle vilja klippa alla band och inte ha avtal osv osv direkt. Men det är mycket jag vill som inte går att få just nu. Inte ens om jag accepterar att han är en egoistisk idiot som jag ska separera från finns ett ok och ett dåligt sätt att göra det på. Allt är blä, måste bara försöka göra det bästa för mig som möjligt… :unamused: kan tänka mig att det låter rätt värt om man inte skulle ha känslor alls inblandat, att driva fram att sälja nu, oavsett om prislappen skulle bli trist. Kan vara bra att minnas att banken ska ha 30 % av mig i insats om jag ska köpa bostad, i en stad där lönerna är låga och bopriserna höga. Inte kul att ha en ännu längre sparandesträcka än jag kommer ha även om vi får ok betalt

> Blockquote

Måste ändå säga att jag inte mår jättemycket sämre nu än jag gjorde innan han erkände att han har en ny.

> Blockquote

Följt tråden länge, och även skickat PM till dig. Känner verkligen med dig då min situation är snarlik. I mitt fall finns det däremot ingen ny än (så vitt jag vet) men den dagen lär ju komma och det är min största skräck. Lever ju i en mardröm bara av vetskapen av att han ska lämna mig, och med det hela vår familj. Älskar honom så orimligt mycket… Dock, var dina ord här lite tröstande på nåt sätt. Att det inte blir så jättestor skillnad trots allt. Och när man fixar den smällen då känns det som botten är nådd. Sedan är uppåt enda vägen. Ålrajt,
jag är impad över din styrka och klokhet och det peppar mig!
Så, nu skallar vi dagen! :muscle:t3:

2 gillningar

Självklart ska du skriva under om du känner att det är något som gagnar DIG!
Du bör bäst i att försöka glömma att inbilla dig att han kommer att göra något i framtiden som är för ditt eller ert bästa. Ni finns inte längre! Det kommer att gå fort nu tyvärr. Han har nu erkänt att det finns en ny och som han säkert dragit sig för att göra för att han känt dåligt samvete. I hans värld är nu det jobbiga erkännandet klart och han känner nog att en stor sten släppt från hans (vältränade) bröst! Nu kommer han bara se framåt och i hans framtid finns bara hans nya liv!

Hade jag varit dig så hade jag försöka avsluta alla affärer nu direkt! Bli inte förvånad om han kommer på andra tankar nästa vår och hittar på nån ändring som inte var enligt ert nuvarande avtal. Den ändringen kommer garanterat inte att vara till din favör! Det kommer att bli krig oavsett!

2 gillningar

Varför blir dem såhär. De blir som helt nya personer. Ligger det i dem eller är vad är det som gör att man kan bete sig som en uberidiot. så empatiskt störda

2 gillningar

Är det mycket som ska färdigställas i huset innan försäljning? Har du funderat på vad som händer om han inte färdigställer det ni kommit överens om? Han kanske struntar i det för att dra ut på försäljningen. Det går inte att skriva in någon klausul om att han inte gör det ni kommit överens om tar ni in hantverkare och sen få han står för extrakostnaden för det.

Precis min tanke! Det och det och det kom mellan och därför måste hon förstå att det och det och det inte går.
Sen kommer det ett skambud som inte alls är samma summa som är marknadsmässigt rättvist!
Men om hon inte tar den summan så får hon själv fixa det och det och sen är det ju det och det!

Kontentan är att Skinny förmodligen inte alls kommer att få det som hon hoppats och trott på!
Det värsta är väl om Skinny går och får förväntningar och när ett hopp om ett nytt hus som hon ska köpa för pengarna och så kommer det att visa sig att det inte alls blir så.
Vi vet ju alla hur brustna förhoppningar gör en bitter och föder nåt som kan utvecklas till hat och avsky!

Finns det nåt som heter en lycklig skilsmässa? Varför skulle en svikare dra sig för att roffa åt sig så mycket dom kan? Speciellt när dom är förbi det första stadiet?

Bara mina 2 cent!

Jag utgår ifrån att du får inflytande om vilket material som ska köpas in eller bestämmer han det och skickar räkningen till dig? Jag skulle rekommendera att ni gör bodelningen nu och tar hjälp av jurist. Vi anlitade en juristfirma, kostade 9 000 vilket jag stod för då det var jag som ville skiljas men hon som ville ha jurist. Se till att ha så lite med varandra som möjligt att göra. Du kan inte lita på någon, inte ens dig själv. Se till att få allt klart så fort som möjligt. Ta striden nu istället för att skjuta upp det. Gör upp ett bodelningsavtal och gör bodelningen på en gång. Det är värt en ekonomisk förlust för att få sinnesfrid. Här sitter jag nu med skulder upp över öronen men äntligen fri. Nu ska jag bara komma ikapp och då har jag eg inte tid att sitta här och hänga på forum. Hå hå ja ja ja. Bara att ta en djupandning och dyka ner i att-göra-högen. Enda sättet att få det gjort. Skjut inte upp till morgondagen det du kan göra idag, det riskerar att växa sig större och dra med sig en massa annat elände.

@Skinny - mitt råd är att fundera på detta ett varv till. Hur hårt det än låter så kan du inte lita på honom.

Din syster vet naturligtvis hur man skriver ett bindande dokument, men vad händer om det händer nåt? Vattenskada? Brand? Om ditt x vägrar flytta i vår? Om ni inte får det pris ni begär? Om ditt x avlider (olyckor händer faktiskt) - bor han då med sin nya i ert hus o de har skrivit testamente så ärver dina barn halva hans halva hus o hans nya andra halva halvan…

Jag menar inte att måla fan på väggen men jag vägrade att skriva på skilsmässopappren tills vi sålt huset o delat på ekonomin, kändes alldeles för riskabelt.

Du vet heller inte vilka ”influenser” han kommer att få från sin nya - ser scenariot: ”varför ska du gå här o jobba o renovera o ditt x ska skörda frukterna?? Nä jag vill åka på semester - ta in en hantverkare o ditt x får betala hälften för det är ju hennes hus oxå”

Jag är liiiiiite bränd i min tillit till andra tyvärr - hoppas jag har fel o att det löser sig till det bästa för dig vad du än väljer att göra.

När båda inser att de lever i ett destruktivt förhållande där de drar ner varandra, att de vet med sig att de inte kan ändra beteende utan kommer att gnaga på varandras nerver tills en eller båda går under och de kommer fram till och är överens om att det bästa för bägge är att gå skilda vägar och/eller när parterna är lyckligare var för sig än de någonsin varit tillsammans skulle jag säga är en lycklig skilsmässa.

Ja det är klart!
Men en skilsmässa påverkar så mycket mer än att två människor som inte älskar varandra går isär.

Barnen? Tror att de flesta barn på ett eller annat sätt kommer att må dåligt om föräldrarna går från varandra. Undantaget om det finns missbruk och våld etc.

Vänner! Oftast har man gemensamma vänner! I många fall är det kompisar som tillhör X och som tar dennes parti. Har sett många exempel på det här på forumet. Någon flyttar till kärleken och umgås med dennes släkt och vänner och sen efter skilsmässan blir den personen ensam!

Ekonomin! Många håller ihop pga ekonomin! Det på goda grunder! Kolla på Skinny här. Hon hade en villa med sjöutsikt! En rik karl som såg ut som en gud och en BMW! Nu får hon flytta till en liten lägenhet.
För många människor ( inte skinny dock) väger ett gott liv upp mot att vara ensam och fattig även om kärleken tagit slut!

Sjukdomar, intressen, hobbys man inte har möjlighet till om man skiljer sig! etc etc.

Personligen tror jag att det är väldigt vanligt att människor fortsätter och är gifta även om kärleken sedan länge är slut.

2 gillningar

Det är inte alla par som har barn.

Vi har vare sig missbruk eller våld men vårt barn (15 år) säger att det är som en befrielse att vi gått skilda vägar. Jag har en kompis som sa när jag beklagade att hans föräldrar hade skilt sig att det borde de ha gjort för länge sedan.

Jag har nästan inga vänner vilket jag tycker är skönt. De vänner hon har har jag nästan inget med att göra. Vi brukar sällan ha vänner hemma, bjudningar roar oss inte utan vi ha föredragit att hålla oss för oss själva.

Ekonomin är förstås ett bekymmer. Nu skulle jag vilja påstå att Skinnys exempel inte i något fall skulle uppfylla kriterierna för en lycklig skilsmässa. Jag håller med om det du skriver, ett gott materiellt liv kan uppväga ensamhet och fattigdom men om den ena parten är så mycket rikare än den andra, det finns värdefull egendom som inte är giftorättsgods och parterna är gifta har den mindre bemedlade rätt till hälften av den sammanlagda förmögenheten. Om parterna är jämställda ekonomiskt och båda yrkesarbetande är det ett mindre bekymmer.

Jag håller med om att åtskilliga människor lever ihop utan att älska varandra. Men det var inte det frågan gällde. Frågan du ställer är “Finns det något som heter lyckliga skilsmässor?” Mitt svar är ja. Det finns skilsmässor som är lyckliga. Där bägge parter är överens, där det inte finns barn eller där barnen är vuxna och inser att föräldrarna lever i ett destruktivt förhållande, där vänskapskretsen är begränsad eller var och en har sina vänner eller saknar behov av sådana, där ekonomin påverkas marginellt eller där den ekonomiska förlusten uppvägs av hur man mår, där hobbys och intressen kan vidmakthållas eller till och med utvecklas eller återupptas eftersom partnern har hindrat eller begränsat en från att utöva dem.

Jag tror det finns lyckliga skilsmässor, det finns de som är lyckliga över att vara skilda och fria från ett begränsande, destruktivt, hämmande förhållande där man antingen blivit överkörd och hämmad av sin partner så man har tigit och samtyckt för husfridens skull eller där man varit tvungen att gå in och ta kommandot, styra och ställa fast man helst hade velat dela på bördorna. “Gå inte framför mig, jag kanske inte vill följa dig. Gå inte bakom mig, jag kanske inte vill leda dig. Gå vid min sida och var min vän”. Hur många vill ha ett jämställt, jämlikt förhållande där man ser varandra som vuxna, egna, individer med egna intressen som vill dela tid och en del av sitt liv tillsammans och hur många vill ha en beundrande hjälpreda eller någon att beundra och se upp till?

De som har skilts lyckliga för vilka det varit ett lyft och allt fungerar smärtfritt och kanske t o m över förväntan hänger väl inte på det här forat.

3 gillningar

Glad om mina erfarenheter kan ge lite tröst. Det är väl inte direkt så att jag skakar bort jobbiga tankar hur enkelt som helst, just fantasierna om hur de har det bästa sexet och de djupaste samtalen på jordklotet, hur han är helt betagen av henne på alla möjliga vis… De känns sin tortyr, kan ge mig riktig ångest. Men de kommer mer sällan, varar kortare, än jag skulle gissat på. Kanske är lättare här iof, 16 mil från där de två är. De två. Åh fy fan att det nu finns de två, och en trasig, bortslängd tjej på sidan av. Men tycker ändå som du är inne på, att en bit har man redan kommit i sin sorg, trots detta bakslag. Det raderade inte ut de framsteg jag gjort, bara slog omkull mig en extra stund, lade på lite mer tyngd. Men det var redan så pass tungt så skillnaden blev inte jättemärkbar. Kanske låter både deppigt och lite hoppfullt :see_no_evil:

Ja, nu tar vi kommandot :muscle:, hitta de ljusa stunder som ändå finns och njuta av dem. Timme för timme, dag för dag. Till sist kanske deras makt över oss släppt taget…

Åh fy fan. Jag känner mig så avvisad, så oduglig, så orättvist behandlad som stått för allt kämpande i vår relation och nu får all smärta. Måste föra ett krig i värsta fall, i det här skicket. Tankarna på att han redan är kär… Att han ljög… Att de njuter av mitt hus, av varandra i mitt hus, kanske för faan i min fucking SÄNG som jah inte kunnat flytta ut därifrån än pga tillgång till lägenheten först på söndag Jag mår illa.

Pratade med mäklaren idag. Hon rekommenderar starkt att göra klart huset innan försäljning, att lägga ut huset på höst eller vår pga sjöutsikten som ju gör sig bäst då förstås. Och att göra klart och lägga ut nu hinner vi inte även om vi skulle lägga pengar på att leja bort jobbet. Så det blir nog avtalet som gäller.

Ja @Moi varför :question::question::question::cry:

Jag tänker att jag levt med en man jag tydligen inte ens kände i 11 år. Hade inte kunnat ana hur egoistisk han i själva verket faktiskt är. Hur lite jag och kärnfamiljen betydde. Och samtidigt. Vad ska man göra?! Nu blev det såhär, och det är bara att acceptera och fortsätta sätta den ena foten framför den andra ändå. Vägrar att han ska sabba min lust att leva någon längre tid. Han ska väck ur mitt hjärta.

Haha :joy:

Men skämt åsido, ja så är det säkert. Inte bara det, han har ju intalat sig att han gjorde mig en tjänst också, som var så hygglig att han berättade om den nya före jag hörde från annat håll.

1 gillning

Avtalet reglerar allt från vad han tar på sig att göra, att arbetet ska vara klart ett visst datum. Det sista du skrev kommer stå med om det inte redan gör det innan min påskrift sker, jag är osäker men tänker precis som du att det måste stå att han får stå hantverkarkostnaden annars.

He he! Ja det var ju väldigt hyvens gjort! Fin kille det där! Ha ha! :blush:

1 gillning