“Hon vill gärna att vi fortsätter umgås, är vänner. Ringer varandra och pratar om livet. Det känns som en ond dröm.” Känner igen det där. Hon har valt bort den personen som hon vill sitta och prata om livet med, det får hon ta konsekvenserna av. Hon kan inte både ha kakan och äta kakan. Det gör dig bara illa, du som inte ville det här. Det är 2,5 års sedan mitt ex lämnade mig för en annan (från en dag till en annan rasade mitt liv, han hade då varit otrogen i ett halvår, jag anade inget då, efteråt ser jag många tecken). Jag tänker på mitt ex varje dag, sörjer oss och det som inte blev, men jag mår bäst av att inte ha någon kontakt. Fokusera på mig och det jag mår bra av, ja, efter några år så mår jag bra nästan hela tiden, men jag har legat länge på botten och krälat och trillar fortfarande ner i “krondiket” med alla negativa tanker, som bara är tankar, det måste jag påminna mig om). Förstår om du Inte tror på det, jag ville inte ens höra någon säga det, men - det blir bättre med tiden. Tänker på dig, hoppas det går bra för dig!
Det ultimata sveket är den bästa medicinen. Det jobbigaste är en separation eller ett avslut på en relation där någon egentligen inte gjort något fel. Det kanske är just det som är problemet, men man vet inte riktigt vilket fack man ska stoppa sitt X i. Hatfacket eller respektfacket? Är X en fin människa men förhållandet gått i sär av någon naturlig orsak?
Men i detta fall tycker jag att hon svikt dig, vilket du borde använda som din främsta drivkraft att ta dig igenom det här.
Dessvärre tror jag hon aldrig kommer respektera dig om du inte sätter ner foten. Man kan inte äta kakan och ha den kvar.
Hon valde en ny relation och oavsett hur ont det gör så måste du ha någon form utav självrespekt, hur ont det än gör att låta den sista kommunikationen dö ut så länge inte det gäller praktiska saker som bankärenden eller barn, finns ingen som helst mening med att bibehålla en relation eller kommunikation med någon som fullständigt vänt upp och ner på ditt liv.
Vi ses på gymmet.
Så klokt. Så långt du kommit! Lova att du tänker på / påminner dig om känslan och tankarna du har nu, när det kommer tunga stunder, för det gör det. Kämpa på. Njut av alla stunder du mår bra, de blir fler och fler, jag lovar.
Det här har hänt mig. Exakt samma sak. Jag blir så ledsen för din skull. Den där långa relationen. Mer än halva livet. Mitt ex däremot har inte accepterat min tystnad som jag valde för att överhuvudtaget kunna leva vidare. Han hade en ny direkt och ändå så vill han ha mig kvar. Han har insett att jag nog var en större del av honom trots allt. Så han kan tacka mig om jag går med på att prata om någon av barnen. Samtidigt har han varit desperat och anmält mig till försäkringskassn flera gånger pga att han ska kontrollera mig. Förstöra min chans till ett nytt liv. Jag har varit så ledsen. Så sviken. Så förkrossad. Hur kan man bete sig så mot någon som har ett gott hjärta, aldrig svikit honom. Som är mamma till hans barn?
Jag tänker spontant.
Backa ordentligt men gör det för din egen
skull.
Idag har jag känt mig stark, tur det.
Senaste dagarna har vår kommunikation ökat. Hon har gett mig signaler om saknad. Bjudit in mig att stanna när jag lämnat barnen. Kramat mig länge.
Det är svårt att stå emot när man fortfarande känner så starkt.
När jag ikväll frågade henne rätt ut vad hon känner är hon helt likgiltig. Pratar om vänskap, ställa upp för varandra.
Tittar tillbaka och ser att det i praktiken under april inneburit 7 dagar för barnen hos henne. 23 dagar hos mig (vi ska dela 50/50) som exempel.
Har inte hämtat en stor del av sina packade saker (pga hinner ej just nu 
)
Även en idiot som jag inser ju ensidigheten och vem som blir nyttjad.
Men nu har jag inte ens behov av att förmedla vad jag känner till henne. Bara backa av igen och tänka till nästa gång jag försöker bli infångad igen.
Tyvärr @Ensam_man men du är som man säger i det militära: du är en nyttig idiot…
Nu vet du hennes ståndpunkt…
Kör dit dem/ställ ut dem… 
Haha ja. Fått ett vagt löfte om hämtning i helgen men tror det när jag ser det.
Står de kvar på måndag så åker de iallfall ut i garaget.
Jotack vi är eniga 
Men får se det som myrsteg framåt mot insikt.
Jag är iallfall helt färdig med att säga ja till något som inte direkt gynnar barnen eller mig själv.
Idag har jag känt glädje. Skrattat, skojat och två fina kollegor har velat para ihop mig med deras singelkompisar.
Må vara tillfälligt men på bara ett par dagar har inställningen att inte längre säga ja, att svara kort men trevligt på nödvändig kommunikation men inget annat tagit mig några små steg framåt i processen.
Att det här på kort sikt ska utvecklas till något annat är uteslutet. Den insikten verkar vara enormt viktig för mig.
Ta till vara på de positiva stunderna, om än de korta.
Vill på intet sätt vara en dysterkvist, men tänk i termerna små, små steg. Var beredd på “steg bakåt”, allt är inte alltid “framåt, framåt”.
Irritationen kring att hon inte hämtar sina saker, kan snabbt leda till en ledsamhet samma dag som hon gör det. Då är det viktigt att hålla i positiva tankar. 
Det är fredag, solen skiner. Sådana enkla saker försöker jag numera “lyfta till skyarna”. (utifrån perspektivet - vadå? fredagar kommer ju varje vecka, solen skiner idag, men troligtvis även imorgon). Jo, men just nu så är det fredag och solen skiner!! Här och nu! 
Blir man någonsin färdig?
Återigen försöker jag sätta gränser mellan oss. Försöker förklara att jag inte kan vara ett andrahandsval som används ibland efter hennes behov.
Helt plötsligt bryter hon ihop, säger att det gör så ont att ens tänka tanken att jag skulle vara med någon annan (vilket inte alls är aktuellt för mig just nu)
Det här är alltså samma person som lämnat mig och som inledde en ny relation innan vår skilsmässa.
Hur förhåller man sig till detta? Någon som känner igen det?
Fy fan vilken sits du är i…
.
Vete fan va man ska säga, tycker lite att har hon hoppat ur sängen å in i en annan å fortsätter med den nya relationen så släpp henne å säg det - att du själv är prio 1 numera, inte hon.
Tack @nuggen är ditåt jag börjar luta. Men det är allt annat än enkelt. Gör ont att bara tänka tanken. Men hur ska jag annars komma vidare.
Det verkar inte räcka med att sätta gränserna jag försökt med.
Nu finns det ingen återvändo. Bokat en tid för att vi ska träffas fysiskt och prata om några dagar.
Samtal igår från henne om allt bra som händer i hennes liv. Hur bra hon mår. Frågar om råd och vill ha hjälp att hitta en resa utomlands hon vill åka på…
Jag må vara överkänslig men jag tycker det är så okänsligt, hon vet hur jag mår.
Skriver ner vad jag ska säga ifall jag inte orkar.
Från och med nu vill jag bara dela det som berör barnen. När det gäller barnen vill jag heller inte bli kontaktad innan det finns en klar tanke eller idé. Jag är inte ditt stöd i vardagen. Du har valt att dela din vardag med någon annan och då är det den personen du du också delar din vardag med.
Håller på att bli tokig på det här! 
Känner med dig 
de där “åh så bra jag mår”-samtalen får jag också hemma, ska bli skönt att slippa när jag flyttar. För jag håller med dig, när de vet hur man mår så är det rätt okänsligt att lyfta sig själv i den stunden. Sånt kan vänta tills man (kanske) längre fram mår bra båda två och kan glädjas till viss grad åt varandra.
Fram till dess dock får det räcka med barn- och praktiskt prat.
Skitbra @Ensam_man
Nu har du kommit långt hörru.
.
Jag skall vara ärlig å säga att jag inte kommer ihåg om ditt X lämnat dig för otrohet eller bara lämnat.
.
Be henne nästa gång hon snackar om sitt nuvarande liv att Det vill du inte veta och fortsätter hon så fimpar du samtalet. Hon å hennes resa eller va fan som helst kan hon stoppa upp nån stans för precis som du skriver - du delar inte hennes vardag.
.
Återkommer här igen.
.
Var tvungen att kolla din story igen.
.
Du skrev tidigt att du ville ha en " kompisrelation " till henne, glöm det - glöm det.
En sån relation har du med arbetskamrater å liknande, det som hänt efter er splittning å hennes nya bekantskap innan ni officiellt gått isär gör att en kompisrelation är skit för dig.
Håll dig till ungarna å den konversationen två vuxna emellan.