I samma situation som många andra här.
Lämnad med orsak att ”vi glidit isär” chock, skräck och sorg. Men valt att acceptera, sätta barnen först. Hjälpt till med flytten, varit tillmötesgående i bodelning, försökt göra det snyggt, tänkt att det tjänar jag själv på i längden.
Tänkt att vi kan bygga en ny typ av relation, kompisrelation. Vi har varit varandras bästa vänner i över 20 år.
Nu några veckor efter att vi flyttar isär kommer sanningen ut. X redan i ett nytt förhållande. Ett förhållande som startade innan vi gick isär.
Nu då? Jag vill så gärna skicka sms och mejl med hur sviken jag känner mig. Utnyttjad och kränkt. Men till vilken nytta?
Hon vill gärna att vi fortsätter umgås, är vänner. Ringer varandra och pratar om livet. Det känns som en ond dröm.
Är det bättre att släppa taget. Backa av utan att göra ett stort nummer av det? Inte tro att vi ska ha någon annan relation än det nödvändiga kring barnen?
Och vill du umgås? Vill du nu när sanningen ligger på bordet vara vänner? Vad hon vill kvittar och kan hon inte inse hur sviken du känner dig så bör du faktiskt säga det. Finns många historier här inne där den som svikit tycker den svikna är knäpp som inte kan umgås/ha ngn form av relation kvar.
Du behöver inte göra mer än ha den kontakt som krävs för att det ska fungera för barnen. Andra måsten finns inte.
Hade jag blivit sårad av samma magnitud av en vän hade jag inte velat ha kvar den personen som vän, och så tror jag de flesta känner. Varför skulle hon ha rätt att komma undan med det? Att göra nån så illa och sen skulle det vara ok och man fortsatte vara kompisar? Nä, jag tycker du har all rätt att vräka ur all din smärta och hon har ingen rätt att argumentera mot den. Huruvida ni ska ha någon kontakt alls (vet ej om ni har barn eller annat som skulle hålla er samman) är helt och hållet upp till dig och vad du vill, och det du väljer får hon ta - vare sig hon vill det eller ej. Precis som hon krossade förhållandet, oavsett om du ville eller ej.
Då gör du det. Men välj dina ord noga, läs din text flera ggr innan du skickar. Du skriver inte till henne för att såra, bara för att förklara hur du känner. Förklara var du står just nu och det måste hon acceptera.
Jag och mitt ex skiljdes för ca 4 år sedan. Visst det var en bomb och ja, han hade tio år tidigare trampat i klaveret. Tror inte han gjorde det när vi skiljdes men säker blir jag aldrig för sveket tio år tidigare satt fortfarande blekt men starkt kvar.
Idag har vi en okej relation. Vi kommer inte umgås som vänner, den tiden är förbi. Men vi kan umgås och hälsa och spendera vissa högtider (student mm) tillsammans och hyser respekt för varandra.
Ditt ex begär detta med ett svek med i bilden efter ngr veckor? Det är en sjukt krass begäran.
Allt är en dimma och ibland undrar jag om mina tankar är rimliga. Det blir så orimliga och för mig verklighetsfrånvända situationer att jag börjar tvivla.
Har skrivit ett långt meddelande som får vila till imorgon, minst
Dina tankar är långt ifrån orimliga. Men bra att du väntar med att skicka och läs igen imorgon. Det är så lätt att skriva i affekt och det blir ofta så fel. Speciellt då den som svikit lätt går in i försvar för de vet oftast att de orsakat smärta, innerst inne men vem vill vara ”grisen”(speciellt när man tippar på rosa moln som lätt går över i grå).
Klokt att låta det vila. Det kan bli så att meddelandet aldrig skickas. Något säger mig att hon kan vara sån som lider mer av din tystnad än något du kan skriva, så att så länge du inte hör av dig kommer hon ligga på mer och försöka kommunicera. Så var beredd på att du kan känna dig pressad att komma med besked, att berätta hur du mår, att hon ska få bekräftat att ni kan vara vänner ändå. Om du inte känner dig redo att kommunicera, säg bara det isf. Hur mycket det än besvärar henne så måste du se till vad du själv tänker, känner, och orkar med först och främst.
Är precis här jag också är i mitt resonemang. Är det värt att säga ifrån, skriva hur sviken jag känner mig och att jag inte vill göra gemensamma aktiviteter med barnen, vilket lätt kan bli fel eller är det bättre att backa av och helt enkelt minimera kontakten just nu men svara ärligt om hon frågar.
Det är helt och hållet du som styr hur mycket kontakt och på vilket sätt ni ska ha. Det handlar om dig och vad du orkar nu. Det ändras kanske med tiden men det är då. Vad du måste göra för att bli den bästa föräldern du kan vara just nu känner bara du.
Om du konfronterar gör du det också för din skull. Det behöver inte vara något långt föklarande. Mer kort som att du vet och du önskar hon hade varit ärlig sen inte så mycket mer än att du behöver distans.
Jag skulle nog aldrig klara av att vara tyst, jag skulle vilja att han vet om att jag vet.
Oja! Det håller jag om! X ser det på annat sätt o ingen respekt!!! Man är helt förändrar till beteendet.
X har redan varit i kontakt med den nya innan. Denne var här utanför o hjälpte x att hämta lådor vid flytten i smyg o trodde det var andra som skulle hjälpa till.
Ändå sa han att jag var bäste vännen - ville vara vän o ändå betedde sig som skit i 20 åriga förhållandet ( vara så fin o ärlig mot de andra vännerna) och ljugit. O sen ljugit för vårt barn o faktiskt är partnern prio 1 istället för myndiga son.
Trodde aldrig att sitt x skulle vara helt förändrat på hemskt sätt utan respekt o hänsyn.
Tillåt dig att hata henne. Det är ok. Du måste inte samarbeta med någon som gör dig illa. Att “tänka på barnen” betyder inte mer än att du gör ditt bästa för att de ska klara sig bra i livet. Om det innebär att du måste informera dem om att deras föräldrar gör varandra illa så är det ok också. Det är bättre att vara ärlig om känslorna, annars kommer barnen växa upp konflikträdda och osäkra på vad som skiljer sanning från lögn. Ilska och vrede är viktiga känslor som inte bör ignoreras. Om du försöker förtrycka sådana känslor kommer de blir ilskna kol i magen som växer och växer tills du inte längre har kontroll.
Jag har ägnat natten åt att grubbla medan jag vridit och vänt på mig. Inser att jag är enormt sårad. Det här är värre än första veckorna efter beskedet om att hon ville skiljas. Känner ett enormt svek.
Jag har också i princip bestämt mig för att skicka ett kort meddelande där jag skriver att jag just nu behöver distans. Att jag känner mig sviken och att det gör fruktansvärt ont.
Tydligt budskap och förmedlar en tydlig känsla. Inget mer, inget mindre. Inga yviga anklagelser, eller försök att trycka till. Jag tar ansvar för mig och mina handlingar och hon får ta ansvar för sina och konsekvenserna av dem.
Vi har två tonårsbarn som kommer reagera starkt kring detta, två tonåringar hon också ljugit för om var hon varit. Tänker att det här kommer komma ikapp henne tids nog.
Din upplevelse är min mardröm just nu. Precis lämnad efter 20 år, hans initiativ och samma anledning “glidit isär” eller mer “känslorna borta” då. Flyttar om en månad och jag skulle just nu bli arg, men inte förvånad, om det finns en kvinna i kulisserna och väntar.
Till dig nu, jag tycker du gör rätt i att reagera men inte utagera alla känslorna kring det. Ett kort meddelande räcker för att visa att det inte är ok, sen inget mer. Dina känslor förstår jag helt, som sagt, jag hade blivit krossad mest för det svek det innebär och den man trodde man var gift med. Tystnaden från dig sen kanske gör att hon får se sin sida mer, utan att det blir att du fortsätter häva ur dig det du känner och hon tänker “tur att jag lämnade” om du förstår mig. Fokus blir på dig då, inte det hon gjort.
Gör samma sak nämligen, jag kommenterar när det behövs, men pratar inte med honom om det. Till största del då, svårt när vi fortfarande bor ihop. Har märkt på det senaste hur han istället pratar, försöker om och om igen fråga mig hur jag mår osv. För mig känns det ändå bra just då när han pratar (om skilsmässan då), för tanken på att han faktiskt -också- känner något kring detta underlättar.
Jag hoppas dina barn inte kommer må allt för dåligt i detta
Jag förstår till fullo din känsla av att ha blivit utnyttjad för det är med all sannolikhet exakt vad du har blivit.
Hade hon sagt som det var så hade du kanske inte varit fullt så tillmötesgående på alla plan i din iver att kunna fortsätta att vara “bästa vänner”…
För jäkligt fult gjort av henne och personligen så hade jag avstått från några softa sms om hur besviken du är osv. Jag hade däremot tänkt igenom detta noga och inväntat rätt tillfälle för “what goes around, comes around”, men det är ju jag det…
Lycka till, oavsett vad och hur du gör… eller inte gör
Tack @LittleMe Även om jag i mitt undermedvetna emellanåt misstänkt och kanske mentalt var lite förbered (möjligen en efterhandskonstruktion) så knockade det mig som en jättesmäll. Det är bara att inse att man inte kan förbereda sig, livet blir inte som man tänkt sig.
Hoppas verkligen du får en så fortsatt smärtfri separation som möjligt.
@Ensam_man beklagar din situation. Blev själv lämnad för 3 veckor sen och han gick vidare till en kollega direkt. Men han påstår såklart att det inte var pga henne vi gick isär. I vårt fall fanns kärlek, fina ord, närhet tills sista stunden. Dagar senare bjöd han ut kollegan och nu syns dom redan ute tillsammans. Han kliopte kontakten, även mellan mig och hans son efter att jag funnits med mer än halva sonens liv.
Det GÖR ont. Det måste få göra ont. Det är så många som tvingats göra denna resan och som säger att det BLIR bättre. Försök tro det, även om du inte känner det.
