Tack! Nu börjar jag också förstå det. Jag har försökt men det funkar inte att försöka “lite”. Måste sätta ner foten helt och kapa.
Inser ju också att jag inte har några skyldigheter mot henne. Men oj vad lätt det är att hamna i gamla invanda mönster och negativa spiraler.
En sak jag lärt mig ang det att behålla en vänskap efter skilsmässa. Man kan inte fortsätta som kompisar. För det är inte kompisar man var, så det finns liksom ingen kompisrelation att fortsätta i den meningen. Man var gifta, och den relationen är över. En kompisrelation efter en skilsmässa är något nytt som måste påbörjas och byggas. Den färgas av de känslor som finns vid tillfället den skapas, så börjar man på det direkt efter en skilsmässa så formas den av det. Finns känslor av svek och bitterhet färgas den av det. Har det gått lång tid utan kontakt kan det vara lättare att skapa en bra kompisrelation eftersom negativa känslor hunnit klinga av. Men det går att påbörja den direkt efter också, så klart. Kan vara jobbigare att få den bra bara, beroende på situationen kring skilsmässan. Men som sagt, vänskapsrelationen är en ny relation, och inte en fortsättning på äktenskapet, försök se det så. Sätt de gränser som behövs.
Redan innan hon förmedlade att hon ville skiljas började hon vara hemifrån betydligt mer än vanligt. Hon började komma hem väldigt sent. Efter att hon förmedlat att hon ville skiljas blev det ännu värre. Hon kunde komma hem 4-5 på morgonen både på helger och vardagar för att sedan åka iväg till jobbet vid 6.
Hon sa att hon var hos kompisar. Samtidigt använde vi varandra som tröst i allt som var och var väldigt intima. Så hade svårt att tro att hon var med någon annan än kompisar.
Två veckor efter att vi flyttat isär tyckte jag hon betedde sig konstigt. Såg på henne att hon ljög utan att behöva ljuga eller att jag frågade om saker. Till sist frågade jag rakt ut vad det var.
Då kröp det efter låååång tystnad fram att hon hade en ny relation och till sist även att det var den personen hon varit hos på kvällar och nätter. Även en del dagar när jag trott att hon jobbade.
Jag tror du resonerar helt rätt 
Tack @nu_ar_allt_bra Jag inser precis samma saker. Också att det spelar ju ingen roll hur hon känner kring detta. Måste sätta mig själv först. Iallafall just nu.
Hej @Ensam_man
Så under dessa dagar/veckor då du tog hand om hus å kids var hon ute på galej rätt så friskt och prasslade.
Hur i helsicke reagerade du då när sanningen kröp fram ?
Även om ni flyttat isär så hade ju hon inte spelat schysst tiden innan, jag skulle bli skogstokig.
Men den bakgrunden skall du hålla henne LÅNGT IFRÅN och inte hjälpa till eller va bollplank för hennes ideer.
Ja @nuggen helt riktigt uppfattat. Jag var hemma med barnen och skötte vardagen och hon iväg och tog hand om sig. När jag väl förstod hur det låg till var det som att marken försvann under mina fötter. Jag blev helt förstörd.
Dagarna var som att trampa i sirap. Bröt ihop totalt. Men hennes reaktion tillbaka till mig när jag försökte beskriva hur sviken jag kände mig var att jag var delansvarig som inte hade gett henne tillräckligt med uppmärksamhet och vad hon behövde.
Och såhär med lite mer distans så inser jag ju hur otroligt galet allt detta är. Hur jag varit alldeles för försiktig. Trippat på tå, rädd för att förlora någon jag redan förlorat.
Alla i min närhet skriker precis det du säger åt mig. BACKA BORT!!! Det här är bara destruktivt.
Otroligt att det ska kännas så svårt som det gör. Men nu kommer det ske oavsett. Inser ju att det inte finns några alternativ.
Herre jävlar Du !
Visst fan e man två för att dansa tango å säkert har du dina brister oxå.
.
Men när hon sen lägger skiten i ditt knä och att du är delansvarig, oj oj.
När du skriver allt detta så finns det bara en väg, utan henne - inget hjälpande alls tycker jag.
Tack 
Jag har precis som alla andra avigsidor, såklart har jag ett ansvar i skilsmässan. Det bearbetar jag och försöker förstå och bli bättre av.
Men som ni skriver, det finns så mycket annat här som skaver och gör ont.
Mina vänner säger att jag blir manipulerad. Några av dem att jag blivit det under lång tid. Oavsett om det inte finns något uppsåt så finns det inte någon annan väg framåt än att bryta allt som inte är nödvändigt kring barnen.
Det ska göras i helgen. Fram till dess håller min följeslagare ångesten mig i handen
Innerst inne vet du det nog redan, men om hon har sårat dig så djupt, gjort dig så illa…
Och om det nånsin ska fungera mellan er två igen, så behöver hon jobba med sig själv. Hon behöver komma till dig, med tydlighet i vad hon vill. Bevisa sina ord.
Att ha nån form av vänskapsrelation kommer nog inte leda dit. Inte heller kommer du kunna slå dig fri och läka.
Backa. Hur ont det än gör. Gå din väg, tala om för henne vad som gäller.
Resten kommer tiden utvisa, men just nu ger du inte tiden chansen att hjälpa dig.
En dag med distans kanske du inte ens vill ha henne oavsett. Ge dig själv distans nog att ta reda på det.
Jag förstår så hur svårt det är, det gör jag verkligen. Men ha tilltro till att det som verkar svårast nu, kan bli det bästa på lite sikt. 
Nu är det gjort.
Jag meddelade att jag inte mår bra av all kontakt. Att det räcker nu. Att jag känner mig sviken och utnyttjad.
Sa att du har tidigare gjort slut med mig. Nu gör jag slut med dig. Om jag inte gör det här kommer vi aldrig kunna ha en sund relation i framtiden.
Hon bröt ihop. Jag höll ihop till jag satte mig i bilen.
Nu väntar jag bara på att det ska börja kännas lite bättre.
Starkt gjort, gör nu ALLT för att förströ dig och tvinga tankarna till något annat.
Beröm och belöna dig själv med snällhet, snälla tankar, god mat, träffa någon vän, tänk på och prata om vsh annat, se en film eller what ever under den närmaste timen, dagen, dygnet, helgen, dagarna osv. osv. 
Tjena @Ensam_man
Läste tidigare två saker du skrivit:
@nuggen hon hämtade en kartong (av 10-talet) trotts flera löften.
Har meddelat henne att allt är utställt i ett olåst garage. Jag tar inget ansvar för sakerna.
Jag går med på att byta dagar (för barnens bästa) men inte att ta hennes dagar. 1 mot 1 eller inget alls.
Hon har också andra saker här som inte ens är packade i olika förrådsutrymmen…
Jag kan vara ännu tuffare men det här var nog vad min energi räckte till just nu.
Så svårt men så viktigt. Det blir bättre
Du klarar det bra, håll ut och minns att inte heller Rom byggdes på en dag
Hallå @Ensam_man
Du ska kolla in två killar som har haft samma problem som du, dom heter @Jonas79 och @SleePy
.
Deras story är bra, sök och kolla
Tack @nuggen
Har läst, det är nästan skrämmande vilka likheter det finns. Några situationer jag hamnar i känns som en repris på @SleePy och även @Jonas79 resor.
Också skönt att veta att vi är flera 
Övertygar mig också än mer att jag gör rätt val just nu. Och påminnelse att jag inte får ha för bråttom, det kommer ta tid.
Hej
Utan att veta allt så tycker jag att du gör rätt.
.
Se om ditt eget hus - dig själv.
.
Se till att du och ungarna mår bra.
.
Säg till henne att hennes saker ( allt som finns ) finns i förrådet och att hon har ansvar för det, plocka UT ALLT ?
.
Säg till henne att om hon inte fixar till så att hon tar ansvar för 50/50-tiden och har barnen så vänder du dig till myndigheter och ansöker om 100%, skräm upp henne.
.
Visst var grabbarnas story bitvis likt dig mannen.
.
Sköt om dig å må bra hörru, även om det är skit just nu så efter sommaren blir det bra mycke bättre.
.
