Jag kände mig så vilsen och förvirrad månaderna efter skilsmässan så jag minns inte ens åt vilket håll det gick åt gällande sexlust. Kan dock konstatera att efter 10 år med försök att få barn så var iaf under de åren sexlusten rätt låg så jag i princip trodde det var något fel på mig. Väl inne i en ny relation fyra månader senare så insåg jag att jag nog ändå var “normal”
Jag skulle inte bli helt överraskad om det kan vara så för många som för @onedaymore att om man befinner sig i sorg/stress så är det mer akut att få till de bitarna först innan man ens orkar tänka tanken på sex. Tänk Maslows behovspyramid med sömn, mat, tak över huvudet osv. De absolut mest grundläggande behoven. Där i kan det finnas en poäng med det @Lisa0987 skriver att det kanske leder till mer diskussioner på andra sajter och du kanske får napp där, vem vet!
@Radhuskillen, Jag har läst @Lisa0987 text flera ggr, jag hänger inte riktigt med var i hennes text du tolkar in att det för det andra könet skulle finnas några slags förbud. Så tolkar inte jag det och jag är ju ändå man precis som du.
Nej, det är upp till var och en vad man söker för typ av relation, och det är verkligen en viktig lärdom att lämna destruktiva relationer i tid. Det hjälper sällan att vara tålmodig och förstående, har många av oss fått erfara.
Men det jag menar med olika typer av forum är helt enkelt det fenomen som har kommit upp i flertalet trådar här redan, nämligen situationen där många registrerar sig med seriösa intentioner och får mejlkorgen full av äckliga förslag istället. Det blir verkligen inte bra, och har som sagt lett till flertalet mindre bra konsekvenser i dejtingvärlden. Bättre då att söka sig till de forum som redan från början är anpassad efter ens önskemål!
Jag är kvinna och den som lämnade förhållandet.
Jag var också jättekåt efter att jag äntligen kom loss. Det var några glada dagar där i början.
Nu i relation sedan drygt 4 år och vi är inte som kaniner längre, det orkar man inte i ~50-årsåldern något längre tag. Men tack vare att jag med min nye inte känner att det är tjatsex mm så har jag mer lust än jag hade med mina barns far, trots att han var en mycket bättre älskare.
För mig kändes det mer som att sexlusten släpptes fri efter att ha varit instängd av gnäll och tjat och förväntan på att jag skulle vara på visst sätt.
För mig var det också så efter skilsmässan jag sökte sex för att få någon slags bekräftelse ( jag blev lämnad ) det var inte så bra för mig kände mig bara tom efteråt . För mig var det bättre att ta itu med alla känslor efter skilsmässan först och nu såhär snart 2 år senare är inte den typen av bekräftelse viktig längre utan jag har valt att lägga kärlek på mig själv och mina närmaste istället
Jag hade också brist på sex i mitt äktenskap och fick tillslut även noll lust, det var annars alltid mitt initiativ (han ville jämt, så det blev en tyst överenskommelse). Jag lämnade efter drygt 25 år, med nästan noll intimitet sista 4 åren.
När beslutet taget, såg jag män överallt och var extremt sugen. Nästan omättbar.
Men tror att det är kombinationen
Brist på kärlek
Brist på närhet
Brist på sex
Nu har det gått 3år o efter ett aktivt sökande inte hittat någon 2 deiter känns lite tunt hänger på hp dött tinder dött o fbappen dött vet inte riktigt vad jag ska hitta på.
Jo absolut men det finns inga seriösa sidor eller arenor. Har sökt seriöst i 3år men med 2 deiter så känns det inte som damerna söker en ärlig man o behov har man ju
Mtp. ditt initiala inlägg så verkar du ha stora behov. Det är inte så att du låter de behoven framskymta på ett eller annat sätt i det du skriver, eller på de dejter du är?
Vissa kvinnor kanske tycker det är väldigt intressant och lockande att veta att medelålders män runkar flera gånger varje kväll, men mig skulle det då inte attrahera
Jag tycker inte HappyPancake är så mycket köttmarknad faktiskt. Gäller ju att vara tydlig från början om vad man är ute efter. Sen är det ju ytterst sällan som det klickar på fler plan än det sexuella eller ens attraktionsmässigt. Träffar jag någon jag tänder på men inte mer än det, så passar jag på, annars går man kanske utan sex hur länge som helst. Som sagt, det är svårt att hitta någon som det klickar med på flera plan.
Tinder testade jag en gång men säger bara: fyfan.
Dejtingen på Facebook har jag inte testat. Hur är den?
Själva funktionen på facebook dejting är väl helt okej, och smidigt att det är knutet till en app man redan har ändå. Men jag skulle säga att utbudet är oerhört mycket sämre än Tinder.
Överlag så verkar det egentligen gälla de flesta sidor och appar tycker jag, nu har jag inte testat allt. Tinder äger helt enkelt marknaden så “alla” är på Tinder som är singlar och söker. På de andra sidorna och apparna finns 1. Folk som inte lyckats på Tinder och därför sökt sig vidare för att se om gräset är grönare på någon annanstans . 2. Folk som blivit utslängda från Tinder och inte kan använda det längre.
Såklart inte 100% och uppenbarligen har jag själv testat några av de andra, även om jag inte blev så långlivad där. Men generellt är ändå min känsla att det bästa utbudet finns på Tinder helt enkelt för att alla börjar där och de som är någorlunda framgångsrika där fortsätter med Tinder och inte så mycket annat. Sen tror jag för all del att det finns en viss skillnad på ålder, allt det här är nog mer sant för yngre och i ökande utsträckning inte sant desto äldre grupp man tittar på.
Ingen som provat Relate?
Jag är inte alls inne på dejtingmarknaden men läste om den och undrar om den är så annorlunda som den säger att den är.
Matchar tydligen mera på personlighet och intressen än att man tittar i en katolog på bilder som Tinder verkar vara mer som.
Det skulle bara vara intressant att höra - annars är jag ju tveksam till att det verkligen skulle fungera men då är jag ju tveksam överhuvudtaget till apparna…
Ja idén är ju fin men jag är lite luttrad efter att ha provat olika sidor där man skulle ha mer text och mer plats att ange olika intressen osv. Grejen är ju att ett sånt upplägg funkar bara om du får en kritisk massa användare att faktiskt göra det på riktigt. I praktiken är det fullt med konton som inte fyller i någon information alls, eller som gör det på ett icke-genuint sätt för att de istället försöker lura system att ge dem fler bra matchningar. Dessutom måste ju de olika alternativen säga något intressant och användbart på riktigt om personen, och matchningen mellan dem måste också göra det. Annars blir det typ som att matcha ihop folk på angivna stjärntecken (som jag personligen inte tror på).
Men nej jag har inte testat så det kanske var en pessimistisk rant, vore intressant att höra om någon har.
En gång i forntiden testade jag en sida som hette MatchAffinity, vilka marknadsförde sig som en sida som med vetenskapligt beprövade metoder kunde hitta matchningar.
Det var helt åt helsike. I praktiken betalade jag mycket pengar för mestadels hopplösa matchingar. Dessutom var “genierna” bakom sidan så säkra på sin egen genialitet att de också begränsade förmågan att göra egna sökningar, utan de ville att man skulle förlita sig på deras förslag.
Sedan dess har jag varit lite skeptisk till sidor som anser sig kunna matcha stackars försökskaniner. Nog för att det kan bli fel ibland om man får välja helt själv, men det tycks bli än värre om vetenskapen ska välja åt en.
Ja - hur ska man med vetenskapliga metoder kunna matcha folk? Vad ligger till grund för algoritmerna som avgör vem som passar med vem? Hur har man bedömt det?
Jag ställer mig tvekande men som sagt - jag är inte emot att ändra mig.
