Diagnoser han har definitivt minst 1 av (min psykolog är iaf otroligt fascinerad av hans beteende milt sagt)
Jag känner mig väl som ett rövhål egentligen, jag skulle vilja säga upp den NU men liksom tänk om han inte hittar nåt boende? Han har ju två andra barn på heltid också, får skuldkänslor antar jag
Nä han har redan varit nära på att sätta mig hos Krono! Hade bara en himla tur att jag trippelkollade räkningen som han ju lovat att han betalat, det hade han inte = hade gått till inkasso = inte betalats där = skickats till KF, hade bara enorm tur att jag hann betala den så de avslutade ärendet. Var så fruktansvärt arg på honom, så litar inte dugg på hans löften längre
Jag sa upp lägenheten!! Jag försökte fråga honom igår om hans planer, han blev arg och höjde rösten åt mig, sa att “han får väl bli hemlös eller gå i konkurs av att bo kvar” för det var ju så jag ville ha det!
Jag blev så fruktansvärt arg, hur i hela friden kan han anse det vara mitt fel? Absolut jag är den som går, men hans sketna ekonomi och skulder är ju anledningen att han inte får något boende, och de kan han då verkligen inte påstå är mitt fel
Jag blir så ledsen att jag valt honom som pappa till mitt lilla barn, men snart får jag åtminstone något eget, jag räknar ned dagarna
Är bara rädd att han ska lyckas ge mig ännu mer dåligt samvete under tiden
Bra gjort!
Jag utgår från att du har berättat det för honom också? Om han har någon stake öht så tar han kontakt med hyresvärden och ev soc för stöd så att han kan bo kvar, men det är inte längre ditt problem. Det är inte rimligt att hålla någon gisslan så som han har gjort.
Och ja, han kommer säkert att försöka ge dig dåligt samvete mm. Såg någon annan beskriva en strategi som kallas “Grey rock”, att inte gå in i clinch om saker som han vill starta konflikt av. Svara minsta möjliga, avmätt artigt. Ta inte på dig hans ansvar och det samvete han vill pådyvla dig!
Syster.
Inom dig finns en liten liten djävulett som du måste mata. En empatilös, tänk på dig själv - skit-i-andra, det är någon annans problem mentalitet.
Den finns inom oss alla och det är den du måste mata.
Undrar hur många som vill hjälpa andra, vara snäll, inte för att de vill vara snälla utan knarka sitt eget ego och få egen bekräftelse?
Ironiskt nog kan man vara dumsnäll, så dumsnäll att man skadar andra och sig själv.
Den där lilla djävulen kan i själva verket vara en ängel.
Jag kan inte hela tiden bära andra, lösa andras problem åt dem, det är att göra dem en björntjänst.
Jag kan stötta dem, hjälpa dem att ta tag i sina problem för att försöka göra något åt dem men jag varken kan eller ska fixa det för dem. Jag kan ge dem verktygen till det men det är upp till dem att använda dem.
Med detta sagt, syster, är du inte rätt person att trösta eller stötta. Han måste inse att nu är det finito för att han ska förstå att han måste söka hjälp på annat håll. Har han barn med växelvis boende får han kontakta socialen.
Du ska klippa navelsträngen och låta honomnta tag i sitt eget liv. Era barn angår dig, inte deras far.
Vill du dig själv, honom och barnen väl, ta på Darth Vader masken, skurkrollen, Blofeldalias - den känslokalla boven - det är i själva verket en maskerad änglautstyrsel för det är så du trots allt han säger hjälper er alla bäst.
Då får du ta upp det igen. Nu är vi i den 1:a i månaden. Säg till honom att han har denna veckan på sig att kolla upp om han kan ta över kontraktet annars säger du upp det på måndag morgon den 8:e nov.
Det är som att förhandla med en arbetsgivare, det måste finnas ett slutdatum för när åtgärderna ska vara gjorda
Absolut inget mer att diskutera med honom, meddela bara från och med vilket datum ni båda ska vara ute ur lägenheten och lämna det så.
Sluta ställa dig frågor som enbart skapar osäkerhet inom dig själv, om vad och varför han säger och gör som han gör. Du kommer iaf aldrig att få några vettiga svar… förutom att han är en dysfunktionell korkskalle och so be it.
Låt honom man’up på egen hand, eller hitta någon annan som tar hand om honom och all hans
Jo jag har berättat för honom, han gick iväg och vägrade prata med mig, så inte så mkt att göra
Tack för länken! Jag försöker att inte nappa på det och ignorera honom, men ibland är det snudd på omöjligt, hans beteende är så fruktansvärt provocerande
Tack @Rulle!
Jag försöker verkligen bli arg ist, och lyckas väl i små portioner iaf (små steg framåt) Men direkt efteråt mår jag dåligt och känner mig “elak”
Jag får försöka tänka så, att det här är hans chans att ta tag i sin skit och vara någorlunda vuxen iaf
Jag sa att senast januari ska vi (dom) vara ute, men vill han stanna längre än så får han ta över kontraktet själv om det går, men jag kommer inte lägga mig i där (han ville att jag skulle höra med hyresvärden) men jag sa nej. Då ignorerar han mig direkt och blir arg, vägrar titta på mig, pratar inte med mig och går bara iväg, suck
Det är vad du måste göra.
Vara elak.
Det är hela poängen.
Ibland måste du vara elak för att vara snäll.
Vissa går det inte att resonera med eller vädja till. Det enda de förstår är rak rör och hårda bandage. Att dra tydliga gränser och med ilska/ elakhet visa “hit men inte längre” är det enda de kan ta till sig.
Så var elak om och när det behövs. Känn att det är ok.
Dåså, hans val. Du lämnar det bara och låter honom deala med det själv och följer inte efter honom och försöker få till någon gemensam samsyn.
När du släpper så är han så småningom tvungen att ta upp, oavsett om han vill eller ej. Men han är garanterat van att hans passivaggressiva sätt ska få dig att direkt levla upp och försöka hitta lösningar… så släpp det direkt och strunta i honom och hans beteenden!
När han så småningom blir varse att det som funkat förr inte längre gör det så kommer han att tvingas ändra strategi. Vanligt mänskligt beteende, i synnerhet bland småmänniskor som typ barn. Men han är vuxen och det är hög tid att börja bete sig som en sån, eller så får han/dom bo på gatan… det är INTE ditt ansvar och det blir isf konsekvensen av hans egna val/barnsligheter
Åh så mycket jag känner igen mig i när jag läser din historia. Du är så stark som tagit steget och fixat eget boende samt sagt upp existerande kontraktet, bra gjort!!
Är rätt säker på att min man också är narcissist, och jag ska försöka ta till mig grey rock tekniken framöver. Han har pratat många gånger om såna personer (tex tror han att flera i hans familj är det) och att han minsann själv har alldeles för mycket empati för att kunna vara det. Jag mår illa varje gång han nämner sin “enorma empati” som han ofta uttrycker det…den enda jag nånsin sett honom visa empati för är sig själv. Tyvärr är dom nog vanligare än man vill tro. Hoppas du snart är fri från din!!
Om du är rädd för att han kan eventuellt skumdsägga dig så se över vad han har inlogg till. Din bank? Zalando konto? Delar ni något kreditkort?
Säg upp gemensamma konto och spärra kort!
Jo jag antar att det är det han vill få fram.
Sedan jag berättade att jag vill flytta isär så har han inte EN enda gång sagt något om att han är ledsen att förlora mig/vill kämpa/älskar mig osv. Allt har bara handlat om ekonomi, bilar, boende (vilket såklart är en oro för honom) men jag känner mig så dum, som att han bara levt med mig för att det är enkelt, det är nog det värsta just nu.
Igårkväll sa han att han nog kommer “sticka”, det gör mig såklart orolig, ensamstående var ju inte det jag ville ha riktigt, speciellt inte när dottern inte sover ordenligt, men jag kan ju inte tvinga honom att stanna så
Har ni varit tillsammans länge? Beklagar att du också är där
Jo det där känns igen, nog för att min sambo kan vara väldigt hälpsam, vilja väl osv, men bara så länge det inte påverkar honom negativt/blir jobbigt för honom på något vis, så blir ju väldigt fel ändå. Tack!
