Jag tycker du tar det här på ett väldigt moget och vuxet sätt måste jag säga!
Skönt att du börjar se lite ljusglimtar! Det låter som att du är på väg i en annan fas nu. Fasen då man inte längre orkar bry sig om vad dom gör eller vart dom är längre. Känslan då man börjar acceptera det hela och så smått börjar se en framtid med sig själv. Känslan då man gör eller gjort något och det känns komplett utan att känna behovet av att få höra deras åsikter.
Vet inte om jag har agerat så vuxet alla dagar i den här krisen. Men man måste kanske få vara ursinnig, svartsjuk och snäsig också för att komma framåt?
Min fru har flyttat men än så länge är inga papper inskickade. Är detta en grundstötning eller ett totalhaveri? Snart vet vi nog. Jag vet iallafall att det känns bättre att vara själv än att gå och skava med någon som inte vill ha mig.
Ha ha!! Jag skulle vilja påstå att det är en förutsättning för att komma vidare!!
Jag hatade och var så arg så jag nästan blev rädd för mina egna tankar!
Jobbigt men kanske nödvändigt! Efter ett tag så orkar du inte hata längre heller! Du inser att det bara är slöseri med energi.
Vad konstigt att saker och ting kan falla på plats snabbt? Ser att jag bara för en vecka sedan skrev ja vi får se hur det blir. Nu vill jag inte alls. Nu vill jag bli min egen. Jag vill bli mig igen.
Ja tiden ja. Den tickar på och gör saker med en. Att jag skulle hamna i de tankebanorna jag är i nu trodde jag inte när jag startade tråden i september.
Visst är det så, den situationen du befann dig i då var svår att hantera, nu har det gått en tid och du inser att du kommer att överleva det här också.
Det där är konstigt att läsa nu, några månader senare. Att jag så snabbt bestämde mig. Men det var inte så snabbt egentligen. Krisen började bli akut i augusti så jag hade fått en del tid att bearbeta jag också när separationen sedan var ett faktum i februari. Samt alla år då jag egentligen inte trivdes så bra. Med några månader gångna så har jag orkat ta in att vi hade det ganska dåligt egentligen.
Nu då? Jo vi är fortfarande separerade. Jag vill absolut inte tillbaka.
Nu har det gått mer än ett år sedan jag startade tråden så jag återvänder för en kort uppdatering.
Papprena är inskickade och betänketiden tickar på.
Vi har en ok dialog vad gäller barnen, det som gäller oss är lite svårare.Men överlag så går det bra. Jag försöker inte tänka så mycket på det gamla utan ser framåt. Det ser mycket ljusare ut på än på länge.
. Känner igen mig i att det är bättre att vara själv än att vara med någon som inte vill ha mig.
fortsätt framåt