Men snark nu är det väl ändå 200?
Det är okej att känna som du gör. Men försök att inte stanna kvar i detta utan blicka framåt. Sakta men säkert. Det kommer och du kommer klara det bra.
I slutändan är vi alla människor så olika. Den man trodde var ens högra hand, kapades till slut av. Tyvärr kan man inte ändra på människor.
Att förlåta och acceptera är nog det bästa man kan göra. Och inte för någons skull än sin egna.
Ja helt rätt. Ska verkligen försöka ta det mer… lättsamt? Kan man säga så?
Jadå:)
Positivt att du börjat drömma om andra kvinnor iaf. Du är på rätt väg hehe
Du får vara hur jäkla arg, bitter och klagande du vill, allra helst här. Bara det är ok med mothugg ibland.
Vi är väl alla här för att få ventilera, fundera och förhoppningsvis lära oss något på vägen?
Första natten själv. Ja jag har ju barnen här, det är skönt.
Men det här var tungt, riktigt tungt. Hon är på fest och sen ska hon sova i sin lägenhet.
Nu känner jag mig riktigt övergiven och ratad. Vilken bottenlös smärta…
Kämpa på. Du är inte ensam om dessa känslor. Du är starkare än du tror. Du kommer att fixa det här.
Inte inatt dock… det är något lurt här. Har haft en dålig magkänsla länge nu. Sett tecken på det. Kanske bara polletten som trillar ner till slut.
Hur menar du? Vad tänker du på?
Att det finns någon annan. Eller att jag faktiskt är historia. Vill inte outa för mycket detaljer här men allt känns bara så förljuget.
Styrkekramar till dig!
Ville bara kolla hur du har det och svara i din tråd här @FreeFalling istället för i någon annans.
Första natten själv, kan inte föreställa mig hur tungt det måste vara. Kunde du sova något?
Nja var vaken halva natten. Har varit en jobbig helg men nu känner jag mig bättre.
Nu får jag nog ändå säga att hon har flyttat.
Hon har mycket saker kvar här men det gör inget.
Detta är alltså den stund jag förfasade mig över så. Hur känns det nu då när jag är här?
Ni har läst hur förtvivlad jag har varit.
Jo det känns fanimej helt ok.
Gott att höra att den känns helt ok ändå!
Hur står det till?
Har följt din tråd utan kommentar för de flesta av forumets klokaste är redan på tråden.
Vill bara kolla läget.
Tjena! Jodå det är ganska ok faktiskt. Men det är jobbigt med barnen. Att mamma är någon annanstans är tufft för dem, men de klarar det bättre än vad jag trodde när man låg sömnlös och oroade sig för hur det skulle bli.
Känner igen det.
Det tär ordentligt att vara i obalans och utan ”svar” när barnen behöver precis det omvända.
Jag fick en reält slag av det senast idag nör min 8-åriga dotter gråtandes frågade varför jag inte kunde vara med dem på sportlovet som börjar imorrn…
Inte lätt att vara hurtfrisk och positiv då.
Första lovet/semester isär…
Det låter ändå som du lyckas väl med att vara en bra pappa ändå eftersom de verkar klara det bra, som du beskriver. Starkt av dig.
Hur ser kontakten ut med ditt X för närvarande?
Finns det nån plan framöver…?
Vi har inte kört med nån hard brexit här. Hon har iallafall börjat sova i lägenheten nu. Men hon var här några timmar igår. Tänker på det du sa om hurtig. Det är jobbigt att heja på och låtsas vara positiv. Men det börjar gå över i att faktiskt försöka se det som något positivt.
Nu är det såhär. Gör det bästa av det.
Jag tycker du tar det här på ett väldigt moget och vuxet sätt måste jag säga!
Skönt att du börjar se lite ljusglimtar! Det låter som att du är på väg i en annan fas nu. Fasen då man inte längre orkar bry sig om vad dom gör eller vart dom är längre. Känslan då man börjar acceptera det hela och så smått börjar se en framtid med sig själv. Känslan då man gör eller gjort något och det känns komplett utan att känna behovet av att få höra deras åsikter.
Det är stort! Det är rena rama nirvana faktiskt!
Du är på väg! Kämpa på nu!!