Jag tycker det känns hårt att dra den slutsatsen efter att ha pratat med ett par i chock i en timme. Fast kanske har han rätt? Just nu vet jag inte vad jag är mest upprörd över. Att jag inte kommer få träffa barnen varannan vecka? Att han har hittat en ny och gått bakom ryggen på mig? Eller att jag älskar honom och vill ha tillbaka honom just därför? Just nu är det bara ett sånt virrvarr så jag vet inte vad som är upp eller ner.
Jag tycker också att det är en hård slutsats att dra. (Även om han tror det, så kanske han ska hålla tyst om det och se tiden an.)
Att prata med en vän/familjen kan hjälpa till att få ordning och reda på tankarna. Förbered dig på berg-och-dalbanan! Det du tror du vet och känner nu kan vara helt annorlunda om en timme!
Styrkekramar!
Jag är så glad att jag hittat hit men nu ska jag åka och umgås lite med mina underbara barn ett tag. Vi ses snart!
Förstår det mer nu efter din förklaring AII. Du är klok som en uggla du!!
skrämmande, vi blir fler och fler på Forumet 
tittar man bakåt i trådar så har det ju varit många med sedan 2007 eller när det nu startade… men lite läskigt är det när historien upprepar sig hela tiden. För det gör den ju. Lögner, någon som går bakom ryggen, ofta kollega som lockar. Usch och fy för allt sånt här!
Jag är så ledsen för din skull att det blev som det blev idag.
Jag hoppas att du ändå kan fortsätta prata med din man hemma ikväll.
Försök få honom att ta ett steg tillbaka i den spirande relationen. Hänvisa till att ni [U]bägge[/U] är i kris just nu, be honom tänka efter och gå på några egna terapitimmar innan han gör något “dumt” och oåterkalleligt med den andra tjejen.
Försök nå honom. Försök.
Kom in här så fort du mår skit. Ofta finns det folk här som kan ge en styrkekram.
Och du. Vad som än händer så kommer du att gå ur detta som en vinnare. Det känns inte så nu men så är det.
Om han väljer att inleda något med denna tjej så är chansen extremt stor att det skiter sig mellan dom. Vill han verkligen ha en tjej som är beredd att vara med en gift karl? Vill hon verkligen vara med någon som kunde lämna fru och barn så enkelt? Om de fortsätter så lär de alltid ha problem med tilliten. Alltid.
Om du bestämmer dig för att fimpa honom nu så förstår jag dig. Om du vill kämpa för ett försök med honom så förstår jag dig också. Det är det bästa med forumet; vi dömer inte!
Men ta hjälp av era vänner, föräldrar osv,. Se till att försöka sova åtminstone kortare stunder. Ät och drick. Försök komma ut på promenader. Om du är ensam nu (om han stuckit) så ring någon vän så att du slipper vara ensam hemma. Ta hand om dig!!!
Kramar i mängder!
Det känns så hemskt att behöva säga välkommen till en medmänniska som upplever något så oförståeligt. För så är det, man vill förstå till en början och man vänder och vrider på sig. Man tror att det är jag som har gjort något fel. Men det är HAN. Det gör ont att läsa vad mannen i sitt liv skriver till en annan kvinna. Jag önskar att jag hade läst vad X hade skrivit till den andra kvinnan tidigare. Nu gick jag i nästan åtta veckor och trodde att det var någon 40-årskris och att han egentligen älskade mig. Det verkar som om mannen i ditt liv ändå väljer att försöka vara ärlig och inte försöker låtsas. Att låtsas och ljuga är ett ännu större svek! En sak som jag har sagt till mitt X flera gånger är att man måste vara sann mot siälv innan man kan vara sann mot andra. Nu tre månader senare har han erkänt att han träffar den nya kvinnan. Han har gjort sitt val och jag kan inte påverka honom. Fast idag så vill jag inte det heller! För en månad var jag ändå villig att ge honom en chans men inte nu längre. Vad bra att Ni ändå har fått hjälp så snabbt! Tänker på dig och dina barn. Häng här på forumet, alla dessa människor har hjälpt mig så mycket! Ta en dag i taget! Stor kram !
Anja
Jag mådde så illa och var så trött att jag var tvungen att åka hem. Lyckades till sist somna och sov en timme. Skönt! Nu är han och barnen hemma hos mig.
Jag kommer inte ihåg om jag skrev det men imorgon ska vi på familjeutflykt tillsammans med mina föräldrar och hans syster med barn (och massor mer). Då vi troligtvis inte kan åka båda två så sa jag att jag inte ville åka för då får han hela dagen att åka till henne. Han så att han självklart åker om jag känner så eftersom han förstår att hans ord inte är värt mycket i nuläget. Jag ska absolut göra som du säger AII och be honom ta ett steg tillbaka vad gäller henne tills vi har kommit längre i samtalen. Han kan inte hålla på och söka tröst, bekräftelse m.m. under tiden vi drar i detta. Vi får se vad han säger. Jag måste vänta tills barnen har somnat bara.
Vi hade ett bra samtal igår. Vi kom väl inte fram till så mycket men vi pratade i alla fall. Han ska inte ha någon kontakt med henne förrän vi har pratat igen. Så nu ska vi ta det en dag i taget med mycket prat. Han menade att kontakten med henne var ett sätt för honom att ventilera men nu har han lovat att ventilera med mig istället.
Jag har sovit i natt, hjärtat har lugnat ner sig och jag mår bara lite illa så rent fysiskt känns det bättre för tillfället. Jag vet att det kommer braka igen vid nästa negativa besked men kroppen har fått lite tid att ta igen sig på och förbereda sig på nästa chock, som jag ändå är övertygad om att den kommer.
Vi kommer båda åka på utflykten idag och ta ett nytt samtal när barnen har somnat ikväll.
Låter bra, så mycket bättre… Vill inte vara negativ men vis av erfarenheten hos mig och flera andra på vårt forum så kan det vara så att de säger att de ska göra ett uppehåll på kontakten etc men ändå smyger med den och fortsätter för det är som en drog menar inte att du ska snoka men bara ha det i åtanke så att du inte litar blint på de orden. Fallet blir sååå mycket hårdare nästa gång om det visar sig att lögnen fortsatt. Usch vad jag lät tråkig nu men tänker på hur det har varit för många av oss.
Skönt att ni åker gemensamt på utflykten idag, bra för er båda tror jag 
Jag hoppas för din skull och dina barns skull att du har en man med ärligt hjärta, för på detta forum har de lyst med sin frånvaro. Håller tummarna för dig! KRAM!!!
[QUOTE=AbsolutIngenIdiot;32580]Jag tycker inte alls att det är konstigt.
Chockad har fått en akuttid. Hennes man har först nekat till att det finns en tredje part och sedan svarat något klassiskt idiotiskt som att han inte vet om hon har känslor för honom…
…
Jag tycker att det är klokt av terapeuten att försöka lösa samtalet på detta vis eftersom - märk väl - det är en akuttid och allt hände för bara några få dagar sedan.
Vad hade alternativet varit? Att maken snyftat, försökt förklara, Chockad anklagat, maken stängt sig som en mussla och snabbt tagit den enkla vägen ut (=bett om skilsmässa eftersom han då snabbare kommer ifrån skammen)?
Nej, från AII kommer ett HEJA TERAPEUTEN!!! Heder åt att hon/han försöker få till ett svårt samtal en sen fredageftermiddag!!
Och sedan så hoppas jag att terapeuten bokar in egna samtal med er bägge samt gemensamma.
Lycka till!!![/QUOTE]
Önskar att vår terapeut hade haft samma erfarenhet och styrka. Min var en jävla teoretiker som bara bekräftade att det inte fanns något att göra - trots att vi båda var i vårt livs chock. Och jag betalade 1000 spänn i timmen för den skiten. Fick bättre råd av min advokat.
Dagen igår var faktiskt helt okej. Det var härligt att spendera hela dagen med barnen (och även andra nära) utan att bryta ihop. Jag tror på honom att han klarade det dygnet han lovade men långsiktigt känns det inte. Deåt gick bra med varandra men det gjorde så ont att inte kunna ta hans hand på bussen eller krama honom som jag alltid gör annars. Jag vill inte göra det förrän jag vet vad som händer. Jag vill inte stå där som ett fån och kramas medan han tänker på henne.
Vi pratade bra igår kväll igen och jag tror att vi kom närmare att göra ett försök på max sex månader där han bryter kontakten med henne och vi går i terapi för att hitta tillbaka. Han skulle tänka på saken men tyckte det lät rimligt. Tanken är att vi ska gå på familjerådgivningen på måndag och säga att vi önskar hjälp att hitta tillbaka. Jag har även hittat något som heter Imagoterapi. Är det någon som har testat och vet om det är bra?
Jag känner mig så liten i allt det här som måste be om det jag ber om. Jag ligger väldigt nära att tigga. Jag känner att jag just nu skulle göra vad som helst för att det ska bli bra. Genom vårt förhållande har situationen oftare varit den omvända. Jag är så rädd att jag förstör mig själv genom detta, att jag bara gör det värre för mig själv i längden.
Nu ska jag läsa AII:s tråd. Jag har inte hunnit tidigare men hoppas få lite bra tips.
Hoppas ni sover gott!
Förresten AII: jaj tog till mig ditt råd om att vara överens om en skilsmässa för att det ska bli en bra skilsmässa där vi kan vara vänner, just nu kan jag inte det. Berättade även det för maken som höll med. Kanske kan det tippa vågen till min fördel för att åtminstone ge oss de där sex månaderna. Tack!
Nu ska jag fortsätta läsa…
Chockad, låter ändå som att ni kan få lite rätsida på det hela och kommer fram till någonting. Det är mer än vad de flesta gör här… Nu vet jag inte var du bor men jag är för Imagon. I Göteborg finns ju Eva Berlander, hekt suverän imago-terapeut. Kolla på hennes hemsida:
Det finns några i stockhom också men hon är ju “gurun” inom området i Sverige.
Hoppas för er bådas skull att han är ärlig med sitt uppsåt. Jag tillhör ju den misstänksamma typen efter all tid hör på forumet och vi är så många som blivit lurade. Men din man kanske är av ett helt annat virke ön de bebisar som vi har råkat ut för många av oss. Håller tummarna för det 
Jag är själv jätteskeptisk men har ändå bestämt att jag måste lita på vad han säger, annars kommer det aldrig att gå att hitta tillbaka. Hittills säger han inte så mycket så det finns inte så mycket att lita på. Har haft jätteångest här på morgonen då han kändes så frånvarande. Frågade om han hade bestämt sig (underförstått för henne) men han sa att så absolut inte var fallet och han lät väldigt uppriktig. Jag får fortsätta leva i ovisshet.
Önskar vi bodde närmare Göteborg! Är det någon som vet en bra Imagoterapeut i Stockholm? Man kan ju åka ner till Göteborg över en helgworkshop men sen är väl tanken att man ska fortsätta gå med jämna mellanrum? Eller? Kanske kan man fortsätta med en annan terapeut än den man haft workshopen med? Någon som har koll?
Sorry att jag är så misstänksam, jag blev själv lurad i över 2 år då han lovade ständigt att hon var borta och att det var mig och barnen han ville stanna hos. Men han gick ändå bakom ryggen på mig 
Känner igen det där med att man känner av deras sinnesstämning, om de inte är som de brukar så får man råångest… Om jag hade fått med mig min man då på terapi så hade jag lätt valt Imagon i Göteborg då hon verkar vara den mest kända. Ring henne och prata med henne då får du veta om hon rekommenderar det och sen fortsätta med någon annan här i stan. Finns en som kör sina grupper på gotland också. Eller gjorde ser jag nu: http://www.livscentrum.se/imago.php.
Jag har träffat den här Håkan och också Eva B och jag skulle lätt välja Eva trots avståndet.
Du behöver inte be om ursäkt för att du är misstänksam, jag förstår dig! Jag tar även till mig och försöker att inte vara alltför blåögd. Just nu känns två år som en dröm, även om han inte är min till 100%. Jag inser ju att jag är dum i huvudet som tänker så och att jag inte ska förminska mig själv så. Jag är värd 100%! Ändå kan jag inte hjälpa att jag just nu hellre tar brödsmulorna än att gå helt utan. Jag fattar även att detta inte är bra för barnen att växa upp i men en skilsmässa känns som jordens undergång för tillfället… Jag förstår inte hur jag ska klara det.
Jag ska absolut ringa Eva om maken ger mig chansen.
Jag tog också brödsmulorna… Länge… Skäms inte för det. När man är i ert läge så kan vad som helst hända, två ytterligheter. Hela internet är fullt av par som antingen gått skilda vägar efter en tung otrohet eller också lyckas de hitta tillbaka till varandra. Allt beror på de känslor som man har kvar för varandra. Att de räcker från vårt håll kan ju tyckas självklart men hur står det till med känslorna för den som varit otrogen, känslomässigt eller fysiskt.