Jag trodde aldrig det skulle hända mig. Och skulle det hända mig trodde jag ändå att jag skulle vara coolare. Fånigt, jag vet men så har jag känt och här är min historia fram tills nu (den pågår fortfarande). Hoppas ni orkar läsa för jag behöver verkligen råd.
I söndags berättade min man att han inte har några känslor kvar, att vi bara är väldigt goda vänner. Han säger sig ha känt så ett halvår men bara tänkt att det var en svacka, att det nog går över. Sen vi fick barn har vi haft en deal att om någon vill separera så ska vi ta ett halvår att verkligen jobba för att hitta tillbara så jag blev naturligtvis ledsen men tänkte att det här löser vi! Jag hade en liknande period för två år sedan och med familjerådgivning så hittade vi tillbaka till varandra. Jag frågade om han hade någon annan men det hade han inte sa han.
Jag jobbade måndag och tisdag men hade naturligtvis svårt att koncentrera mig och var väl inte jätteproduktiv men det fungerade. I onsdags frågade jag om han var beredd att satsa eftersom det krävs arbete om det ska lyckas. Han visste inte!
Torsdagen (igår) var hemsk. Jag var på jobbet men gjorde inte många knop. Mådde illa och frös och var tvungen att gå ifrån för att inte börja gråta. Jag satt mycket och surfade och bland annat från den här sidan fick jag höra att män sällan lämnar förrän de har en ny famn att gå till. Torsdag kväll ställde jag honom mot väggen och han nekade fortfarande. När jag då frågade om det fanns någon han hade känslor för så erkände han att han är kär i en tjej på jobbet. Han sa också att hon säkert visste det från sättet har tittar på henne m.m. men han visste inte om hon har känslor för honom.
Min värld brakade! Min mage slog bakut och jag kunde knappt andas. Jag har sovit 1,5 timmar i natt trots att jag verkligen har försökt somna. I morse gick jag in på hans FaceBook (något jag verkligen inte är stolt över) och såg deras meddelanden till varandra. De har inte bara flörtat utan skrivit om att de vill ha sex tillsammans, hur fin hon är, att de längtar efter varandra m.m. De har inte gjort något fysiskt ännu men för mig är detta minst lika illa. De skriver ju att de vill. Detta innan han sa att han ville separera. Han skrev till och med att han var glad att han inte drog in henne i det här (fast det fick han ju göra till slut).
Jag har inte konfronterat honom med detta men har fått en akut tid för familjerådgivning idag. Jag känner mig jättevilsen. Vad ska jag göra? Ska jag berätta att jag vet även om han inte berättar vid rådgivningen? Snälla hjälp mig!!! Mitt hjärta bultar fortfarande så jag tror det ska hoppa ur bröstkorgen och jag mår så illa. Vad ska jag göra. Jag vill verkligen inte skiljas!
Tacksam för svar!
kartan rycks ur händerna på en och man fattar ingenting, hjärtat håller på att hoppa ur kroppen på en och man mår illa.
som vanligt får man väl säga då… /G