Jag är intresserad, inte han. Ändå släpper han inte kontakten?

Fritt forum (nästan)
41

Jaa - även om det övergår mitt förstånd att man kan välja att ha kontakt och t om vilja ha sex med nån som förklarat sig vara mycket mer intresserad än man själv är… :exploding_head:
Jag hade sprungit åt andra hållet om det varit jag som var i hans skor!

Tack för omtanken - jag vet att det här kan bli riktigt jobbigt… :cry:

Jag har en annan teori till varför jag är så låst vid den här karlen och undrar om inte den också kan spela in.
Att man kan bli extra intresserad av nån som är lite avståndstagande är ju en teori som jag funderat över men jag undrar om det i mitt fall snarare spelar in att jag inte är emotionellt tillgänglig än, jag är ju som jag skrev ovan väldigt nervös för att träffa nån ny och den här mannen känner jag ju till, vet vem han är, vi har pratat en hel del, sett det mesta av varandras kroppar :see_no_evil: så han är nåt invant. Jag är också rädd att inleda en relation och i hans fall verkar det ju vara omöjligt så där är jag ju säker för den sakens skull :sweat_smile:
Kan det vara en gångbar teori?

När jag separerade bara sprutade hormonerna loss i mig, helt plötsligt såg och kände jag att det fanns Män i världen, det hade jag överhuvudtaget inte tänkt på när jag var gift, i alla fall inte på det sättet. Sen fastnade jag ju omedelbart för den här mannen som funnits i min bekantskapskrets - jag förstår inte hur det gick till ärligt talat - och nu finns det helt plötsligt inga Män i världen som får mig att känna mig som då.
Förutom en då. :laughing:

Relationer är intressant kan vi väl konstatera!

1 gillning
42

Om du har den mannen kvar som x o ligger fortfarande m honom o har känslor kvar- det blir ju fördröjning o lidande i ditt liv och inget läkande om du håller på så här.
”När ska du må bra”?

Bättre o ta andra som är singlar istället.

2 gillningar
43

Alla har inte den empatin för andra. För en del är det bara som easy access, utan att tänka en sekund på hur det påverkar en annan människa eller samspelet i stort.

Ja, det har vi fått all anledning att studera :sweat_smile:
Hur gärna vi än vill är det svårt att känna sig själv fullt ut, och än svårare att känna andra.
Men det beror väl på vad man är öppen för. Jag hade också en period efter tidigare separation då jag såg män på överallt och var öppen för att dejta och ha sex. Och jag har andra perioder då jag inte ser någon, för att jag helt enkelt inte vill. Och i relationer är jag principiellt bara öppen för att se en person, eftersom jag inte gillar otrohet.

Det farliga blir väl om man - av okända anledningar - låser fast sig vid en person som inte visar sig vara bra för en. Sen om det beror på relationsångest eller ångest för det okända eller ångest för ensamhet (eller en kombination av allt) kan vara svårt att säga. Men man hamnar lätt i ett sårbart läge.

3 gillningar
44

Både han och jag är singlar och vi har aldrig haft en regelrätt relation med varandra så han är inte heller mitt x.

Vi har pratat massor, haft lite sex - jag tror jag vill mer än bara sex med honom men är inte säker riktigt på vad jag egentligen vill mer än att jag är attraherad av honom.

Problemet är väl att jag tror inte jag klarar att ha en kk eller fvb-relation utan att bli kär men jag vet inte. Det jag vet är att jag inte vill inleda en seriös relation med målet att flytta ihop - nej jag vill nog max ha ett särbo-förhållande men vem vet - faller jag hårt så kanske även den gränsen flyttas? :sweat_smile:

2 gillningar
45

Ja - jag är nog som dig här.
I början såg jag män överallt, kände mig som Kvinnan som gick runt och pyste östrogen (trots min ålder :rofl: ) men iom att jag hittat honom tog allt det slut. Det hade väl kanske varit trevligt om jag hade kunnat dejta runt lite och ha lite sex men än så länge verkar det inte funka så bra för mig. Jag fastnar direkt.

Går det verkligen ha sex med någon utan att sen känna en längtan efter den personen och vilja träffa den igen?

Jag tycker heller inte om otrohet men i min ungdom har jag varit otrogen och sen tagit konsekvensen av det och lämnat relationen. Det är inget som varken känns bra eller är lätt så det övergav jag för många, många år sen.

1 gillning
46

Det är nog väldigt olika från person till person och inte minst situation tll situation

Jag kan absolut uppskatta ett sexuellt möte och vara överens om att vi båda är nöjda så. Åtminstone om jag är i en period i mitt liv då det är vad jag söker.

Men det förutsätter att man inte har känslor sedan tidigare, för då är det nog svårt för att inte säga omöjligt att orka ha någon som helst form av närhet med den personen. Risken är också att man till slut mest kännas sig utnyttjad av någon som inte har några skrupler för hur der använder andra för egna syften.

2 gillningar
47

Ja, förstår hur du menar.

Jag får helt enkelt känna mig för och se hur jag ska göra.
De känslor jag har nu är nog mest lust så än så länge tror jag det går bra men jag märker ju att jag även vill ha det andra.

Om jag hade resonerat så tidigare i mitt liv hade jag sluppit en del grodor om man säger så… men för mig har det aldrig funnits i min tankevärld att man kunde göra så. :exploding_head:

48

Man får väl göra vad man vill så länge man inte skadar någon annan :smiley:

Men däremot är sex ett ansvar. Jag skulle själv aldrig ha sex med någon som jag visste hade starka känslor för mig. Risken vore för stor att det blir destruktivt för den andra personen. Det känns helt enkelt fel.

2 gillningar
49

Jag har själv trånat efter män som inte varit helt tillgängliga och försökt gräva lite i varför jag gjort det. Jag tolkar dina inlägg som att du intresserad av den här karln (trots att du kanske intalar dig själv att du ev. inte är det?) och han vill inte ha en relation. Du funderar om det kan funka med en enbart sexuell relation.

Tycker att du ska lägga märke till hur du känner dig runt honom? Fantiserar du? Dagdrömmer? Påverkas ditt humör mycket beroende på hur han svarar, eller inte svarar, på meddelanden? Eller på vilket sätt han skriver? Blir du orolig? Nervös? Ångestfylld? Spenderar du mycket tid åt att analysera hans beteende? Hoppas du någonstans att han också ska känna mer om ni inleder en sexuell relation?

Nu utgår jag mycket från mig själv, men personligen kommer jag att göra allt jag kan för att utesluta personer som inte är trygga för mig och som inte GER mig lugn. Det är mitt eget ansvar att skydda min frid. Det är enormt svårt att stå emot personer man känner en stark dragning till men som inte är bra för en, men jag tror att det är då man läker.

Jag får en känsla av att du blir nöjd och tillfälligt glad av brödsmulorna han ger dig. Däremellan är det kanske inte lika roligt.
Kanske kan man ha en enbart sexuell relation till någon, men det ska inte påverka en känslomässigt negativt.

5 gillningar
50

Jag tycker inte att du är “dum i huvudet” alls.

Lust, sex, kärlek, närhet, intimitet är komplexa och sammanlänkade känslor. Kåthet och attraktion likaså.

Oxytocin, serotonin, dopamin, endorfiner. Dessa ‘substanser’ är så härliga att knarka/missbruka. Vi människor är ju egentligen helt körda på detta :slightly_smiling_face:

Jag har tänt på så olika män i mitt liv. Äldre, yngre, korta, långa, långhåriga, korthåriga osv osv osv. Det finns så många vackra och sexiga män, det finns så många män som är fucked up i huvudet, men det finns också många fina män.

Det är lite mer än två år sedan jag blev dumpad. Jag har varit med tre män sen dess. En i flera månader, en i några månader och ett one night stand.

Jag kan ligga utan känslor. Men i de fallen där känslor uppstår och där det inte är ömsesidigt så måste jag avprogrammera dem. Så som jag gjorde med exet men nu går det snabbare och enklare.

Just den här mannen ska du kanske inte ligga med fler gånger. Det låter som om det är på väg att bli mörkt och destruktivt för din del.

Antingen får du avprogrammera honom och jag vet att det inte är lätt. Eller ligg mer med honom men ligg med en eller flera samtidigt eller bara skit i det helt och hållet. Din värld står och faller inte med denna mannen. Det finns andra och så jäkla speciell är han väl ändå inte…

För egen del har jag börjat upptäcka hur jäkla stark jag är utan att knarka nämnda “substanser”. Att inte vara med män för att fylla olika behov utan för att vara med dem för att de kompletterar en.

Jag tänker kanske bara högt och jag är definitivt inte färdigtänkt :smile: Men vi sitter ju här och bollar idéer med varandra. Ovanstående är lite vad jag funderar på.

6 gillningar
51

Exakt!

52

Här kan du absolut inte räkna med att han ska agera enligt samma moraliska kompass som du.

Det är ett misstag vi ofta gör, tror jag. Vi tänker att eftersom jag själv aldrig skulle ha gjort på det viset om jag inte kände si eller så, då kan vi inte riktigt tro att någon annan gör det heller.

Som i mitt fall: Jag skulle aldrig ha agerat på det viset som mitt ex gjorde om jag inte hade seriösa avsikter med relationen. Jag skulle aldrig dejta någon i fyra år för att sedan komma på att det här funkar nog inte ändå.

Det ledde till att jag skyfflade undan mina egna tvivel om vad han egentligen ville. “Han MÅSTE ju vilja samma sak som jag, annars skulle han ju inte stanna kvar?” var min logik. Att han fortsätter vilja träffa mig måste betyda att han ser en gemensam framtid!

Men tji fick jag. Han visade sig agera på helt andra premisser än vad jag gjorde. Inte för att han är en dålig människa, utan för att han är en helt annan person.

Och nu vill han komma tillbaka. Om jag vore mitt gamla jag skulle jag gå i fällan och tänka att nu vet han vad jag behöver. Nu måste hans nyvakna intresse betyda att han har insett att han vill ha mig tillbaka på MINA villkor. Annars skulle han ju inte söka kontakt med mig så pass intensivt?

Men mitt nya jag vet att han står sig själv närmast. Han vill ha en viss kontakt med mig, oklart hur mycket, men definitivt efter sina egna behov. Inte mina. Han kommer inte undvika mig för min skull, för att jag inte ska bli sårad igen. Det blir mitt eget jobb att vakta mina gränser.

Lite drygt, minst sagt, men så tycks verkligheten se ut.

3 gillningar
53

Ja, jag är helt klart intresserad och attraherad men om jag vill ha nåt väldigt seriöst vet jag inte.
Eller egentligen vill jag ju nog ha en riktig relation men inte bo ihop eller träffas jämt - låter det konstigt?
Jag är också tveksam till om det skulle funka ha en relation med honom av flera skäl så jag vill och vill inte. :joy:

Ja, jag fantiserar o dagdrömmer och tycker det är jobbigt om han inte svarar eller vi inte har kontakt på en vecka, jag har ägnat mkt tid åt att analysera men nog landat i att det är ingen mening - jag kan inte tolka honom för då kommer jag ändå bara utgå från mig och hur jag tänker och reagerar så det försöker jag avhålla mig från.
Jag är ju inte dummare än att jag inser att hoppet lever på att han vill inleda nåt med mig för att se vart det leder. :unamused:

Nej så är det väl och det har jag också insett själv men eftersom jag inte själv är säker på att jag vill ha nåt djupare med honom men heller inte vill vara själv har jag låtit det vara som det är nu.
Jag får se hur jag gör, tack för dina råd! :two_hearts:

1 gillning
54

Nej, absolut inte :smiley: Jag förstår dig och kan känna likadant.
Du har kanske inte en liknande historik som jag och behöver bryta ett mönster. Du är ju fullt medveten om vad du gör. Ibland kanske man bara kan få göra det man känner för, om det är värt det eller inte vet ju bara du :slight_smile: Huvudsaken är att man ser till verkligheten kanske. Svårt! Lycka till :yellow_heart:

2 gillningar
55

Det här börjar kännas lite svårt ändå. Jag vet inte om du försöker tänka logiskt att det inte ska vara ni två och drar upp saker som gör det omöjligt. Vad jag hör så låter det som han inte är intresserad av dig på det sättet, utan tycker mest om att känna sig sedd och kanske dämpa saknad av någon annan/annat.
Jag har själv gjort det misstaget en gång. Hade inga känslor år 2019, men eftersom man kände sig dumpad när man var förälskad i en som inte besvarade, så var det ändå mysigt att någon hade känslor för mig, och jag hängde på när jag hade tråkigt. Inget bestämt och inget förhållande, så kände efteråt att jag bara spelat på hennes känslor. Jag försökte ändå känna en gemenskap men hade tankar och känslor åt annat håll.

Men det känns ändå att du förstår att det inte blir något, bara att hoppet finns kvar att det kan bli känslor.

1 gillning
56

:heart:

Avprogrammera låter väldigt jobbigt men blir det jobbigt vet jag ju hur jag ska göra - det är nollkontakt som gäller, och för min del länge.
Jag har en kompis som tror på den gamla sägningen att man måste ligga under nån för att komma över nån - men jag vet inte om jag kan ligga med flera faktiskt, jag vet inte hur gammal du är Largo men där och när jag växte upp var det inte helt ok som tjej att göra det - sjukt jag vet men det ligger på nåt vis inpräntat i mig även om jag visst tycker att man även som tjej kan göra det utan att nån ska säga nåt.

Det här är ju det jag vill sträva efter - jag har hela mitt liv hängt upp mig på andra människor runt mig, killar, kompisar, äldre släktingar mm mm och jag vill komma ifrån det. Därav min tanke om särboförhållande nångång i framtiden för en eventuell ny partner - jag hade ju inte alls räknat med att jag skulle trilla dit så snabbt…

Ja - det är ju det som är så bra med det hör forumet. Det går tänka högt och ingen idiotförklarar en eller bara håller med utan var och en utrycker vad den tänker, tycker och känner - det är verkligen en styrka det här forumet har och det är därför det är till sån stor tröst.
Påskeklem till dig!

3 gillningar
57

Detsamma! Påskkram tillbaka! :two_hearts:

1 gillning
58

Jag tror det är viktigt att du försöker reda ut vad som är DU i det här och vad som är rädsla för andras åsikter.

Själv saknar jag helt intresse av att ligga med nån som jag inte känner väl och har en emotionell koppling till. Experimentet att ha sex för att komma över någon annan är totalt bortkastat på mig. Det funkar helt enkelt inte, och det handlar inte om värderingar eller vad andra ska tycka, utan det är sån jag är. Andra blir kanske lite upplivade och frisinnade av att ligga runt lite, men jag blir mer dyster och avtrubbad och tappar tron på relationer.

Det svåra är förstås att testa utan att fara illa.

Kan du ha den här killen som en KK på hans villkor, utan att trassla in dig i dina egna känslor? Kan du distansera dig på den nivå som krävs? Kan du till och med avdramatisera känslorna genom att “utnyttja” honom sexuellt, men inte förvänta dig något mer? Det vet du kanske inte förrän du har provat.

Om det är värt det…? Ja, säg det! :grimacing:

2 gillningar
59

Ja - det här jobbar jag mycket med just nu.
Att fundera över varför andras åsikter kan vara så viktiga för mig, vilka som är mina egna åsikter och vilka som är mina rädslor för vad andra ska tycka och tänka - och det här gäller det mesta i mitt liv, från arbete, till utseende, partners, vänner, barnuppfostran - you name it!
Jag har tidigare varit väldigt rädd att sticka ut, säga min mening, konflikträdd, tala om vad JAG vill ha utan att tänka att jag genom att göra det tränger mig fram och trampar nån annan på tårna osv.
Jag har blivit mycket, mycket bättre och jag har hela livet egentligen jobbat med detta men nu ställs det lite mer på sin spets när jag står för mig själv på ett annat sätt än tidigare när jag alltid ingått i ett sammanhang.

Ja, jag måste iaf ha stark attraktion till någon och om det inte finns någon emotionell koppling riskerar minsta lilla felsteg av mannen ifråga att leda till att lusten dör så jag har också svårt att tänka mig att “ligga runt” för sakens skull. :sweat_smile: Det riskerar att leda till mer frustration än nöje. :see_no_evil:
Experimentet som du kallar det har jag också egentligen lite svårt att tänka mig skulle fungera för mig - jag riskerar nog att bara känna mig smutsig och inte värd mer än ett ligg liksom.
Om jag ligger med den jag nu är intresserad av har jag iaf anledning - det är förståeligt från mitt håll, jag har lust till honom och jag tycker om honom - sen får han stå för hur han uppför sig från sitt håll, jag kan iaf säga att jag både gillar och vill ha honom och gör det inte för att utnyttja honom för att jag ska komma över nån annan.

Ja, men å andra sidan, om man aldrig testar för man är rädd att göra illa sig kommer man aldrig uppleva om det går bra heller?

Vet inte men är beredd att prova.

Troligen inte men det kanske inte heller han kan på det sätt han tror

Nej och det skulle inte ligga i min natur heller.

Därom tvista de lärde… Men å andra sidan - en kärlekssorg är inte hela världen, däremot är ett kärlekslöst liv nåt jag inte vill ligga på min dödsbädd och se tillbaka på.

Frågan är bara om det är nu jag ska kasta mig över kanten och prova flyga eller om jag ska vänta?

2 gillningar
60

Alltså… Jag tycker definitivt att du ska testa dina vingar. Men gör det klokt.

För egen del skulle jag inte göra det med någon jag har känslor för. Och heller inte någon som utnyttjar mig för sex. För det gör han. Han utnyttjar dig för egen vinning, annars hade han respekterat din önskan att få vara ifred och läka.

Men det innebär inte att du inte kan prova dina vingar på andra sätt och med bättre lämpade personer. KK behöver inte innebära att dra hem vilken typ som helst från krogen, utan mina minnen från det liknade mer en form av dejting, fast båda visste att man inte hade de djupare känslorna eller hade intentioner att bygga ett liv tillsammans. Det var sex, men också soffmys och äta tillsammans och dricka gott vin och prata etc. Det var ungefär som att dejta en kille som hade många bra egenskaper, men som man inte föll för. Det behöver alltså inte vara något smutsigt eller billigt.

Däremot är nog risken att du kommer att känna så om du låter den här mannen utnyttja dig

EDIT: sen ska jag väl erkänna att långt ifrån alla jag träffade på det sättet var värt sin tid. En hel del skulle jag inte gjort om. Men det gav livserfarenhet, om inte annat. Och jag var yngre då, och inte lika bra på att välja som man blir när man är äldre och klokare :slight_smile:

1 gillning