Jaa, du.
Det är ju han som verkar tro att ha lite kul är inkörsporten till villa, volvo osv. Eller det var iaf som det verkade när det väl begav sig. Han drog stora växlar på det som hänt och sa att “han inte skulle ha nån” - det hade aldrig varit min tanke, jag tyckte det var trevligt att flirtas lite men han drev det (och mig) mycket längre och sen fick han kalla fötter.
Det kan ju också vara så att han var sugen på sex allmänt och inte med mig specifikt och det var därför han ångrade sig när han nyktrade till - vad vet jag.
Jag tror att han har väldigt dåligt minne och att han tror att det funkar att vara vänner för det funkar för honom. Att det inte går så bra för mig har han ingen aning om eftersom jag dels tänker på vad jag skriver och dels att han inte är så uppmärksam.
Men jag håller nog med dig i att jag inte ska stänga dörrn och låsa om mig - men jag tänker inte för den delen böna och be. Tror det blir variant 2,5 men vi får se. Han har iaf brutit radiotystnaden här ikväll så han vill ju ha nån typ av kontakt - jag fattar bara inte vilken eller varför.
Jag kan ha fel här och det erkänner jag villigt 
.
Men för mig är det solklart vad han vill. Han har ju varit tydlig. Han vill inte ha en relation, han vill inte ha nån. Däremot träffas han gärna för kravlösa kvällar när han känner för det, om du tackar ja.
Det är ju också därför han hör av sig igen, han har ju berättat var han står och tänker att accepterar du då att umgås med honom så accepterar du premisserna. Det är ju också därför som radiotystnad uppstår. Han hör av sig när han känner för det och inte är upptagen med annat/andra.
Jaa, men det erbjuds inte ens kravlösa kvällar tyvärr. Hade det ändå gjort det hade jag nog varit nöjd, vet inte om jag vill något mer egentligen, iaf inte som jag känner nu.
Det kommer. Tro mig. Han hör av sig sporadiskt för att veta om “du finns kvar”.
Och om du inte heller vill mer och är okej med att han träffar andra så är det ju inget problem. Jag fick uppfattningen att du hade känslor för honom (inte bara attraktion) och ville mer, och därmed var rädd för att bli sårad. Annars kan du ju föreslå det själv 
Ärligt talat vet jag inte vad jag känner, vi har inte träffats på väldigt länge då vi inte bor på samma ort/pandemi så jag vet inte riktigt var jag står. Jag är inte ok med att träffa nån som också träffar andra men jag kräver heller inget fulltidsförhållande med flytta ihop och allt. Kort sagt - velar som en drucken mellan väggarna…
Nu kan vi låsa den här tråden för nu har jag släppt kontakten, det blev alternativ 2,5 så han fick chansen men tog den inte och där har jag det svar jag hela tiden egentligen trott på även om jag hoppats på annat.
Jaja, livet går vidare, nu ska jag ta hand om mig själv ett tag och sen kanske hitta någon närmare mig på alla vis.
Var stolt över dig själv. Det krävs mycket mod att öppna upp på det sättet och det gör fan ibland fysiskt ont och inte få igenom sina förhoppningar. Du gör även helt rätt som väljer fokusera på dig själv ett tag. Lycka till!
Det gör du rätt i 
. Starkt och modigt gjort av dig 
@Aa86 @Masai
Tack!
Ja, att öppna upp så har inte varit nåt som fallit sig naturligt för mig men efter att ha jobbat sig upp från en UMS, initierat och tagit mig igenom en skilsmässa har mycket hänt med mig.
Jag känner också att jag borde ha gjort detta tidigare redan i höstas när han tog upp kontakten igen men då var det nära första julen och jag orkade inte. Jag tänkte väl också att det kunde roa och distrahera mig en stund men hoppet växte mer och mer tills det fanns bara det kvar.
Jag kanske behövde gå igenom det här också för att veta hur jag kan agera nästa gång - för jag tror fortfarande att jag kommer att hitta nån så småningom.
Jag ska ta till mig dina ord om att jag är modig - just nu vet jag inte riktigt hur jag känner, jag är lättad över att inte behöva vänta på mess och tolka dem, ledsen över att jag avvisat en väldigt rolig, snäll och go kille som hade kunnat vara en kompis men tyvärr schabblade vi bort det.
Trött för inte har jag sovit mycket i natt inte.
Jag känner för att låsa dörren, boa in mig och slicka mina sår och också köra ett hårt träningspass.
Samtidigt är jag faktiskt stolt över att jag gjorde det, jag känner mig stärkt, har stått upp för mig själv och framtiden känns öppen - konstigt va?
Fullt naturligt att tankar och känslor är i en berg och dalbana. Sen är det alltid bra att reflektera över tidigare ageranden och ta lärdom men viktigt att inte gräva ner sig för mycket i att “man borde ha gjort si eller så”. Något alla kan vara överens om är nog att det går inte förhindra dåtid 
Det enda jag vill lägga till som du absolut borde göra idag förutom att träna vilket är en fantastisk idé, ät något riktigt gott!
(Hjälper det något så fick jag inspiration och gjorde exakt samma sak imorse, så tack för det)
Så här en månad senare kan jag skriva att han trots att jag blockat honom ändå tog kontakt för att gratulera mig på en namnsdag via SMS.
Han måste alltså ha insett att jag blockat honom men valde ändå att kontakta mig, “för att gratta mig” som han svarade när jag ifrågasatte varför han SMS:at mig.
Jag skickade ännu ett långt, ordrikt och ännu mer utlämnande och förklarande mess, han ville inte förstå förrän jag vände på steken och gjorde honom till den förtjusta och mig till den som inte vill - då förstod han och äntligen fick jag något slags svar på frågan om han är intresserad eller inte av mig, svaret var att han inte är intresserad av nåt annat än att vara vän men det vill han absolut vara, han förstår inte varför vi inte ska vara vänner…
Om han överhuvudtaget tänkt på mig som nåt mer än vän har jag ingen aning om och det spelar ju heller ingen roll. Det hade bara varit trevligt att få veta att jag inte bara var nån vemsomhelst som fanns till hands när det begav sig men jag kanske hellre ska välja att se det som att han ville ha just mig just då men att han har svårt att tänka sig att leva i en relation med någon.
Nu är han inte blockad - vi får se om jag klarar det här att vara bara vän och se hans profilbild dyka upp så fort jag öppnar messenger. Det kanske är en bra övning också - nu vet jag ju dessutom vad han vill och inte vill och det underlättar faktiskt. Tänk om han hade kunnat klämma ur sig det här lite tidigare - feg säkert och ville inte såra men det sårar mer att inte säga som det är.
Oavsett så är det här inget jag vill ha ogjort - det har ändå gett mig mycket positivt och väckt mig som kvinna, jag funderar en hel del på hur framtiden kommer att bli även om jag tror att det kommer att dröja innan jag släpper in någon ny i mitt liv igen.
Vi får se om jag uppdaterar vidare här men vem vet - våren och sommaren är på väg och med sol och värme kanske även kärleken kommer.
Kram på er alla därute som liksom jag famlar. 
Nyfiken hur de har gått🙂
@Serpentin
Ja, ärligt talat vet jag inte vad jag ska tro längre.
En vecka efter att vi haft messkonversationen jag beskrev ovan hörde han av sig.
För lite vuxenmys.
Oj oj, Å då svarade du ?
Ja, givetvis.
Bra tjejen
Såg att du tycker Påsken i år är lite jävlig, umgås med andra trots att du inte vill/kan prata separation.
Du klarar detta hörru
Förstod du skulle tycka det.
Jag har ju kommit en bit på vägen i allafall och försöker lyda era råd om att ta chansen när den kommer och njuta av det som bjuds.
Ja, den är lite jävlig i år faktiskt, och lång. Men jag ska ta dag för dag så är den snart över.
Och jag klarar detta - snart är det sommar, sol och dans. Med dans får jag “gratis” närhet som jag saknar. En dans är nästan som att få en kram och att röra sig till musik tillsammans med nån annan är helt underbart.
Intresset får vi se hur det går med - jag har gett upp om att förstå honom mer än att han väldigt gärna vill ha mig som vän och nån enstaka gång ha nån slags digital samvaro.
Han vill bara ha sex och ingen relation, jag vet inte vad jag vill ha men nog är det mer än lite ligga (och jag vill nog ha IRL-ligga faktiskt - vi får se om jag lyckas skuva honom dit… 
)
Jag tror inte det vi har idag kommer räcka för mig i längden och när jag blir klar med honom förlorar han en riktigt bra tjej - så är det och det kommer han kanske aldrig fatta.
Glad Påsk @nuggen!
Tack för påskhälsningen…
Förstår att du sitter å väljer så att säga, först dina principer osv… och sen detta om en närhetssaknad, skitsvårt hörru. Men ser jag att du veknar/vacklar mellan att få ligga eller ej.
Svårt detta tjejen.
@mordillo
Nu har du svaret på varför han inte släpper taget om dig, trots allt…
Var rädd om dig!
Nja, principer har jag nog inga, det är jag för gammal för och några spel vill jag heller inte spela - förstår inte meningen med dem.
Där jag vacklar är om jag klarar att ligga utan att bli tokförälskad. Det är ju dumt att sätta sig i den positionen att bli kär i nån man vet inte vill ha en relation för jag vet ju att hoppet är det sista som överger en och då kan jag bli fast med en som inte vill istället för att hitta en fantastisk man som vill vara med mig.
Jag vill ju också ha annan närhet fysisk och psykisk, kunna träffas och äta mat, promenera, gå på loppis/café/bio mm mm och det är jag inte säker på att det kommer att erbjudas men jag är liksom inte öppen för nån annan man heller känns det som.
Och en sak som stör mig är att han mycket väl vet att jag känner nåt mer och att jag tycker det är jobbigt med den här kontakten vi hade (innan sex nr 2) men att han ändå väljer att leta upp mig i annan kanal, säga att vi kan vara vänner och sen en tid efter det locka mig med lite härligt vuxenmys.
Jag vet att det är många här inne som tycker jag är helt dum i huvet som går med på en sån sak och att det bara är att kapa men så himla enkelt är det inte, i alla fall inte för mig.
Jag är, ska jag ärligt erkänna, nästan skräckslagen att inleda nåt med nån. Det var väldigt länge sen - nästan 25 år sen - jag träffade nån annan än mitt ex. Det gör det inte lättare direkt.
Jag får se helt enkelt, jag låter den här sommaren gå och om inget hänt till hösten med honom eller nån annan får jag väl byta strategi.