@nu_ar_allt_bra tack för en otroligt bra och målande beskrivning 
Detta tror jag är bra att spinna vidare på, inte ovanligt, men viktigt att reda i.
1 gillning
Om man får x tillbaka i sitt liv igen efter att ha blivit lämnad, är det inte svårt med tilliten då?
Det kan ju hända igen att man blir lämnad.
Visst risken finns ju med vem som helst, smärtan finns ju kvar i minnet med den personen. Vet att det var nån här inne som lyckades få tillbaka sitt x flera år…
Jag kommer aldrig att ta honom tillbaka, den saken är klar.
Jag har blivit lämnad och tagen tillbaka 20 gånger de sista elva åren av vårat 22åriga förhållande 
3 gillningar
Oj, det var många ggr.
Är det inte dags att avsluta helt och hållet nu och börja ett helt liv nu? För att avsluta - tänk på varför det hände så många ggr, var det verkligen rätt person att leva livet med?
3 gillningar
Det var inte att du inte dög för honom, utan att han inte dög för dig! Säkert kände han att han inte nådde upp till din nivå! Den kvinna han har träffat nu nöjer sig med avskrapet som sårar andra. Klart du inte ska nöja dig med en sådan!
6 gillningar
Går du och pratar med någon? 
1 gillning
Du är inte obotlig, men det tar tid och är svårt. Det viktigaste är ju att det känns bra med den du pratar med.
Jag gick på dynamisk terapi, men insåg långt senare att jag behövde konkreta verktyg typ KBT. Efter förra sommaren fick Vårdcentralen en fantastisk psykolog som är mer handfast och rak, det har hjälpt mig jättemycket. Jag ramlar inte ner i min deppgrop lika ofta. Mina dippar är/har varit ”självorsakade” i bemärkelsen att jag gräver ner mig i min egen olycka (pga händelse jag ej kan ändra på) trots att inget utöver detta har hänt som förvärrar det, snarare tvärtom och ändå ska jag ner i den där jäkla gropen och kravla och tycka synd om mig själv…. 
Jag har blivit bättre på att hålla mig från kanten.
1 gillning
Du har blivit lämnad 20 ggr under er 20-åriga relation så klart att du är skadad, men krasst sagt så har du alltså erfarenhet av en man och en relation.
Alltså så är det ju fullkomligt omöjligt att komma fram till att ingen skulle vilja vara tillsammans med dig för att EN person inte har velat det på länge. Så sluta nu genast mata och indoktrinera dig själv med den typen av felaktiga, skadliga, negativa och nedbrytande affirmationer.
Alltså vill du ju ha honom tillbaka!
Jag tror du skulle må väl av att börja gå till en terapeut för att bearbeta den där destruktiva relationen och vad den gjort med dig och successivt få hjälp att bygga upp och tbx dig själv igen 
4 gillningar
Om vi skulle börja prata generellt om sämre mående och känslan av att vara en obotlig själ hade vi fått upp nära på 75% utav befolkningen som skulle vara obotliga. Ibland känns det himla svårt att förstå sitt egna värde och liv, då man drömt om ett visst sätt som skulle vara det eftersträvade i livet. Likaså att man borde släppa känslorna redan efter några månader. Visst kan vissa det men inte så många som man kan tro. För mig var det nog 3-4 år innan jag började känna det som mitt x var en vanlig person igen, och några år på det som gjorde att jag började känna kärlekskänslor för en annan.
För dig låter det som det viktigaste i livet var familjen. För mig är det fortfarande så, men då hade jag velat ha ett bra familjeliv utan oro över att bli lämnad så ofta som du blivit.
Jag undrar lite, hur känns det nu jämfört med ett år sedan? Bättre, sämre eller liknande?
3 gillningar
@skildkille81 det känns lika eller till och med sämre än för ett år sedan.
Jag är en loser som ingen vill ha och förmodligen skrattar dom på hans sida åt att jag trodde att jag var värd att vara i en relation
Antingen njuter du lite av att ta varje chans att dväljas i självömkan, eller så är du i påtagligt behov av mer hjälp?!
Vilket är det?
Fast det kan iof vara båda två, för det ena är ofta ett symptom på avsaknaden av det andra…
2 gillningar
@Noomi jag njuter förmodligen i självömkan utan att jag har tänkt på det. Därför är väl offerkoftan alldeles för liten och för ful för att ha på sig.
Jag ska försöka byta om till en bättre sittande kofta.
3 gillningar
DET gör du absolut helt rätt i… ta hjälp överallt där den finns och beröm dig själv konstant för att du är så smart att du fattar att Rom inte byggdes på en dag och att även en tusenmilafärd börjar med ett första steg
4 gillningar
Det beror på att du behöver mer hjälp att ”tänka rätt”, precis som du skriver så har du fastnat i självömkan/depression/”gropen”. Har du testat KBT?
Du ser ju ändå att offerkoftan inte är din stil och sitter dåligt på dig, det är värdefullt eftersom det börjar med självinsikt.
4 gillningar
Nu har snart en påskhelg gått förbi och jag har varit hemma själv och funderat och tränat en hel del (min 18åriga dotter har förstås varit hemma på sitt rum av och till, men hon har hållit sig undan sin tråkiga mamma). Helgen började tungt men jag måste erkänna att det har varit mycket mer harmoniskt i mitt mående än vad det varit på länge. Många vänner har hört av sig på sms eller ringt och kollat läget, så även fast jag varit ensam hemma har jag inte alls känner mig förbisedd och oönskad. Tvärtom, idag känner jag mig lugn och nästan lite glad. Min yngsta dotter på 18år valde att vara hemma och såg en film med mig ikväll och det är glädje om något. Små ljusa stunder, men jag ska suga ut minsta lilla energigivande sekund som faktiskt finns omkring mig i mitt liv.
9 gillningar
Skickar en bra låt till dig, tycker det känns som den passar dig i den situation du är i.
Börja här - ta bort de negativa epitet du sätter på dig själv.
Från en som själv försöker ta sig bort från den negativa självbilden och öka upp min självkänsla. Jag har alltid tyckt att jag varit ful, klumpig, fel men jag jobbar hårt på att förändra det. Jag vill vara en bra förebild för min dotter, jag vill må bra själv och jag har kommit en bra bir på väg.
Du kan också! Kram.
8 gillningar
Wow vilken text i den låten. Den är som skriven till mig och många här på forumet
Den ska jag lyssna ofta på.
Som hon sjunger: Du kan inte gå tillbaka 
3 gillningar