För några veckor sedan tog jag steget in i en Skilsmässa. Jag tål inte min fru och fick till sist nog.
Hon har tagit det otroligt hårt eftersom hon säger att hon älskar mig så otroligt mycket osv.
Visst det är jättetråkigt att hon tar det så hårt men det var längesedan jag slutade älska henne och jag vill bara att hon ska se detta som en möjlighet för båda att må bra. Men hon är långtifrån där än.
Det som däremot sliter ut mitt hjärta ur kroppen är hur hårt våra tonårsbarn tar detta. De är otroligt ledsna, oroade, mår skit och börjar få frånvaro från skolan.
Hur ska jag göra? Jag spricker av ångest när jag ser mina barn må så här. När vi fick vårt första barn så satte jag mig automatiskt i sista hand. Jag har valt jobb som kanske inte varit bäst för karriären utan bäst för att kunna vara nära hjälpa och stötta våra barn. De har alltid varit prio 1 för mig.
Det var längesedan min fru och jag växte ifrån varandra och jag har stannat i relationen med henne enbart på grund av barnen.
JAG ORKAR INTE med min fru längre. Men hatar att se mina barn må så otroligt dåligt. Jag vet att jag kommer må ännu sämre om jag försöker "laga2 situationen med min fru. Men finns det något sätt jag kan laga mina barn utan att behöva gå tillbaka in i en relation med en person jag vantrivs med?
Vad jag känner igen mig i din situation. Har flera barn , men ett av de har mått otroligt dåligt. Stor frånvaro i skolan. Funderade ett tag på att gå tillbaka gör barnets skull, men insåg lika snabbt att det skulle bara göra situationen än värre.
Jag fick helt enkelt gå med dåligt samvete och gnagande oro, deg är inte över än. Men med tiden har de kommit framsteg, dock små. Men tänker att de måste få ta tid för mitt barn.
Nu är väl situationen att barnet har börjat utnyttja situationen lite gann. Exet är lite mesig, då tjatar barnet får de i princip som det vill.
Jag tror att man får låta tiden gå och göra de bästa av situationen…Å trycka undan de man känner så gott det går🙂
Ja, det måste ta tid, det blir värre om du går tillbaka (det tror jag).
Men du får hålla kontakten och vill träffas barnen emellanåt, det får inte gå så långt mellan träffarna så de inte känner att de ska tappa kontakten med dig. Kan räcka med halvtimme och fika eller äta tillsammans, inte bara skriva till varandra.
Mitt barn, myndige 19åring, ser inte sin pappa ofta trots att man bor nära. Det är foertfarande känsligt men de har messengerkontakt men de RINGER inte varandra alls. det borde pappan göra… det har gått två månader mellan träffarna - inte bra…
Det räcker inte bara att skriva…
Jag vill absolut INTE strö salt i sår… M E N, din fru är uppenbart psykiskt instabil vilket garanterat inte undgått era barn och hon har redan en färdig plan för självmord om du löper linan ut och skilsmässan blir verklighet.
Säg vilket barn som inte skulle bli superstressad i en sådan situation. Du har varit deras trygghet och garant för mammans existens. De är förmodligen livrädda för vad som nu ska hända, vem som ska överta din stabiliserande och övervakande roll (om de inom sig känner att det isf kommer att landa på dem) om du försvinner från det gemensamma hemmet och den skräcken/stressen måste vara överväldigande för barnen.
Det här dilemmat går öht inte som utomstående att ge något råd i endera riktning, här måste tyvärr du vara den som gör en cost/benefit-beräkning för dina barn och dig själv och fattar beslut därefter.
Sorry, men som jag ser det så finns det kortsiktigt ingen easy way out ur det här…
Jag tror att det bästa du kan göra är att prata mycket med dina barn, vara tydlig med att du alltid är deras pappa och finns för dem på alla sätt osv. Att detta inte har med dem att göra och så att lyssna på dem och deras funderingar.
Hur vet du det att hon tänkt det? Ja självklart mår man dåligt efter skilsmässa.
Men ni har grälat mycket innan och länge och trott att hon har lyckats förlänga förhållandet tills det tar stopp på det hela och får en chock och mår så dåligt.
Prata ändå inte illa om henne inför barnen utan säg bara att hon mår dåligt och det kommer att bli tufft framöver men det blir bättre så småningom för alla och får smälta allt där här… Och säg till barnen att du inte gillar att ta skilsmässa men det fungerar inte längre mellan oss och det är inte barnens fel osv…
Du kan inte laga dem. Däremot kan du se till att de båda två får professionell hjälp.
Om din fru verkligen tar livet av sig, så kommer dina barn att känna sig skyldiga. Det tar lång tid att komma över, och de behöver hjälp utifrån. Kontakta BUP eller åtminstone skolkuratorn.
Om din fru inte tar livet av sig, så kommer dina barn att oroa sig för henne i åratal, oavsett om ni är separerade eller inte. Skadan är liksom redan skedd. Då behöver de också professionell hjälp för att inse att det helt och hållet är deras mammas ansvar att hålla sig vid liv. Inte barnens.
Jag kan inte se att det verkligen är barnens bästa att hållas gisslan för att frun har psykiska problem. Vad lär de sig av det egentligen? Och ja som redan påpekats i tråden, om frun är psykiskt sjuk och det är så pass illa att barnen redan är medvetna om det och oroar sig, så är ju den skadan i stora drag redan skedd, det går inte att stanna kvar och låtsas som att allt är bra så barnen slipper märka problemen.
Varning, nu kommer jag låta väldigt sexistisk . Du är en typisk man som springa från den ena till den andra. En som vet att förhållandet är grått och tråkigt och bara efter du har hittat en annan. Du är uppe i rosamolnen medan övriga familj är ledsna och mår inte alls bra. Se till att du sköta skilsmässan bra för att den var ditt beslut. Oavsett hur mamman mår så är det du som har ansvar att trösta dina barn i den här läget.
Japp, helt onödigt för dig att hävda att han gör detta för att han är man. Lika många kvinnor gör samma sak. Varför inte bara säga att du är en typisk otrogen skithög…
Vi vet egentligen ganska lite om exet ändå.
Vi vet inte om hon sagt något om det till barnen om självmord heller utan bara antar det.
Jag kan tycka att mycket känns rätt känslokallt beskrivet.
Barn mår väldigt dåligt när en förälder har en ganska stark negativ åsikt som “jag tål inte min fru”. Sånt lyser igenom även för barnen, och då är det ens ena förälder som känner så för deras andra föräldrer.
. Du är en typisk man som springa från den ena till den andra. En som vet att förhållandet är grått och tråkigt och bara efter du har hittat en annan. Du är uppe i rosamolnen medan övriga familj är ledsna och mår inte alls bra. Se till att du sköta skilsmässan bra för att den var ditt beslut. Oavsett hur mamman mår så är det du som har ansvar att trösta dina barn i den här läget.